Boken handlar just om utanförskap. Den beskriver hur en
liten flicka flyr med sin mor och far från mullornas Iran till Sverige.
När familjen fått sitt uppehållstillstånd och allt borde
vara frid och fröjd, startar ett sönderfall där föräldrarna glider ifrån
varandra och den lilla dottern bestämmer sig för att vara ”bäst” i alla lägen
för att bli accepterad i det nya samhället.
Boken beskriver flickans uppväxt och hennes sökande efter
identitet, både bland invandrare och infödda svenskar.
Flickan går ut gymnasiet med toppbetyg och kommer in på
”Elitskolan” (Handelshögskolan) där hon så småningom blir vald till
kårordförande. Trots sina framgångar känner hon sig inte accepterad fullt ut
och får under vägen känna på en vardagsrasism som inga fina skolor kan
överbrygga.
När man läser boken får man en tankeställare och inser att
vi har lång väg kvar innan vårt samhälle blir så öppet som de flesta av oss
vill. Boken beskriver också hur svårt det kan vara för en invandrartjej att
bryta med gamla traditioner och riskera ett utanförskap både hos ”sina egna”
och hos oss infödda svenskar.
Jag tycker absolut du ska läsa boken och sedan fundera hur
du själv tänker och agerar för att hjälpa människor med annan bakgrund att
komma in i samhället. Med andra ord inkludera dem.
Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Iran, litteratur , utanförskap , integration, inkludering, rasism.
2 kommentarer:
Tjingeling Dicken.
Glöm aldrig, aldrig, aldrig att böcker bara är fiction. Någon vill vrida dina tankar, skriva av sig sina egna erfarenheter eller fantasier eller tjäna lite slantar.
Undantagna är dokumentärer och faktaböcker.
Jag skulle vara mer intresserad av en dokumentär av en västeuropeisk familj som flyttar till mullornas Iran.
Visst är jag motvalls kärring eller vad säger du?
Ha en bra helg
Tugga
#Tugga# Inte motvalls direkt, men kanske ifrågasättande i överkant ibland?
Jag har inga problem med "partisk" litteratur, så länge jag vet att det är just det. Då får jag värdera berättelsen utifrån detta. Värre skulle det vara om något som utger sig vara opartiskt i själva verket innehåller en dold agenda. Så upplever jag exempelvis "Uppdrag granskning" allts som oftast.
Jag läser också ganska många deckare som en kontrast till de oftast ganska torra politska texterna. Då handlar det enbart om underhållning. Tillåter du dig aldrig det?
Skicka en kommentar