fredag 10 juni 2016

Pengar som pengar, eller?

Forbes har presenterat listan över de 100 idrottare som tjänade mest pengar under 2015.
Toppar gör två fotbollsspelare, Cristiano Ronaldo och Lionel Messi som tjänade 704 respektive 651 miljoner kronor, räknat på en dollarkurs om 8 kronor.

De bäst betalda idrottarna i världen.
Listan domineras av amerikanska idrottare i basket, baseboll och amerikansk fotboll, men innehåller också flera tennisspelare och golfare. Det finns endast två kvinnliga idrottare med, båda tennisspelare. Serena Williams på plats 40 med 231 intjänade miljoner och den i dagarna dopingavstängda Maria Sjarapova på plats 88 som tjänade 175 miljoner.

 Den enda svensken på listan är, förstås, Zlatan Ibrahimovic som landar på plats 23 med sina 299 miljoner. Den som är sist på listan, alltså nr 100, är Buster Posey, en basebollspelare som hystade in 166 miljoner.

Nu kommer det intressanta.

Jag tror att de allra flesta av oss reagerar med ett ”grattis till dem” på en sådan lista. Möjligen hissnar man av de ofantliga beloppen, men är någon beredd att betala, så varför inte.

Men när det kommer till en företagare, eller en företagsledare i ett börsnoterat företag, då är det annat ljud i skällan. För att inte tala om en politiker. Då talar media om ”fantasilöner” och sociala medier överöses med hånfulla kommentarer om politiker som ”bara gynnar sig själva”.

För en VD i ett större börsnoterat bolag är en månadslön på en miljon inte ovanligt. Då tycker många att vederbörande ”skor sig” och frågar sig hur någon kan vara värd dessa pengar. Zlatan drar in nästan en miljon per dag!!
Medan en VD kanske ansvarar för 10 000 anställda och deras jobb har Zlatan ett entourage på kanske 20 personer. Smaka på den!

Nu kanske någon invänder att det är ”marknaden” som skapar möjligheten till idrottsstjärnornas höga löner och att deras år på toppen är begränsade, men vad en VD tjänar är ju egentligen en fråga för ägarna och kunderna, inte tyckare i allmänhet.

Sveriges statsminister, ytterst ansvarig för hela vårt land, har en månadslön på 160 000. Zlatans månadslön landar på 25 miljoner…

En riksdagsledamot tjänar 62 400 kronor i månaden. Zlatan tjänar drygt 30 000 kronor i timmen, dygnet runt, året runt.

Min poäng är alltså, om det undgått någon, att fundera en gång till innan du spyr galla över företagare, företagsledare eller politiker och deras villkor. I de flesta fall jobbar de mycket hårdare och mer än våra hyllade idrottsstjärnor.

Fundera också vilka du vill ha som leder det företag du arbetar i eller i det landet du bor i.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

måndag 30 maj 2016

Sjukvård på engelska?

Problem 1: Det saknas utbildade läkare och sjuksköterskor på många håll i Sverige.

Problem 2: Det tar för lång tid för medicinskt utbildade nyanlända och utlandsrekryterade att både få sin utbildning validerad och lära sig tillräckligt bra svenska. EU:s språkkrav som nyligen införts, riskerar också att förlänga processen eftersom dessa enligt uppgift inte tillhandahålls tillräckligt frekvent.

Lösning: Vård på engelska för dem som vill?

Svenskar generellt är väldigt duktiga på engelska. Varför inte erbjuda vårdkontakter på engelska för dem som vill?

Om en läkare eller sjuksköterska har sin utbildning validerad skulle de snabbare kunna komma i arbete om de kunde jobba på engelska parallellt med sina studier i svenska.

Det skulle självklart vara frivilligt för patienten. Förslagsvis skulle man vid bokning av sitt besök på vårdcentral eller sjukhus få besvara frågan om det är ok att läkare och sköterskor kommunicerar på engelska.
Många landsting arbetar idag med olika typer av ”snabbspår” för att hjälpa nyanlända till svensk legitimation. I dessa processer är, naturligtvis, medicinsk svenska en tung ingrediens. Att erbjuda nyanlända och utlandsrekryterade som behärskar god engelska möjlighet till jobb på det språket skulle kunna ge fler fördelar:

  • – Lättare att rekrytera
  • – Snabbare integration för vårdutbildade utan kunskaper i svenska
  • – Kortare vårdköer

För egen del skulle jag inte ha några problem med det vid enklare vårdbesök.

Jag tycker absolut att idén kan vara värd att prova. Vad tycker du?

fredag 22 april 2016

Att vara deltidspolitiker

Jag får ganska ofta frågor som: ”Vad gör du egentligen?” ”Är du politiker på heltid?”

Mitt svar är då att jag är politiker på deltid, och företagare övrig tid. Att vara deltidspolitiker fungerar förmodligen inte för alla eftersom det kräver möjligheten att flexa sin tid. 
Det stora flertalet folkvalda i kommunerna är fritidspolitiker som lägger stor del av sina kvällar, och ibland helger, på att ta sitt samhällsansvar. Ett sådant uppdrag går att kombinera med ett heltidsjobb.

Sedan finns det fåtal, de som oftast syns och hörs i media, som har möjlighet att syssla med politik på heltid, men de är väldigt få till antalet.
Och så finns det gruppen mittemellan, d v s sådana som jag, deltidspolitiker. I runda slängar har jag f n fasta arvoden som motsvarar ungefär 50 % av en heltid. Den faktiska tid jag lägger på politiken, inklusive obetalda partimöten, kampanjarbete etc motsvarar ungefär 70 %, eller 30 timmar per vecka.

Ett lättare sätt att förklara är att beskriva en typisk dag i mitt liv:

07.30 Väckning. Äter frukost (yoghurt/mussli/juice), skummar DN och petar in kontaktlinserna samtidigt. Kollar sedan inkomna mail.
09.00 Sammanstrålar med kommunens eminente fritidschef för en liten biltur. Syftet är att på plats kolla in pågående anläggningsarbeten och hur dessa fortskrider. Det blir en salig blandning av utegym, raststugor, multianläggning och strandbad. Det är mycket på gång i Tyresö!
11.30 Tillbaka i kommunhuset. En kort sammanfattning med fritidschefen som avslutning. Växlar några ord med fastighetschefen på vägen ut.

12.30 Åter på hemmakontoret. Kollar och besvarar mail.
13.00 Nu blir jag företagare. Möte med kollegan/sonen i den delägda konsultfirman. Förutom sedvanlig uppdatering av aktuella kunduppdrag finns två punkter på agendan.
Ett utkast till en distansutbildning i intäktsoptimering på uppdrag av en kund samt planering av ett frukostseminarium vi ska hålla i maj. Mycket kaffe.


17.00 Promenad till biblioteket i Tyresö Centrum. Biblioteksveckan pågår för full. Passar på att byta ut böcker av Majgull Axelsson och Joyce Carol Oates mot två deckare på bordet för ”Raedcykling”. Bra initiativ.
Idag är det även vernissage i konsthallen. Erik Sigerud ställer ut. Träffar nyss avtackade bibliotekschefen som ser ut att må bra i sin nya roll som pensionär.


 18.00 Hemma igen. Fler mail att besvara och en svåger som fyller jämt att ringa.
19.00 Inser att jag inte ätit något sedan frukost och drar igång en pastakastrull.
19.30 Resten av kvällen delas mellan nyheter och sport på TV, två tvättar, några strukna skjortor, ytterligare några mail samt förberedelser för morgondagens möten.
01.15 Släcker lampan efter att ha läst en stund. Föredrar skönlitteratur i sängen framför sammanträdeshandlingar.

Så här kan en typisk dag se ut, även om variationen är stor. Ett antal telefonsamtal pågår under dagen, förstås. Det speciella med denna dag, torsdagen 21 april 2016 är att det för ovanlighetens skull inte är något kvällsmöte. Bortsett från sommaren samt runt jul, så har jag i medeltal tre vardagskvällar bokade för olika kvällsmöten. Så icke idag.

Om det inte är stressigt? Jo ibland, men jag trivs jättebra, får träffa massor av kompetenta och trevliga människor, känner att jag gör skillnad och dessutom är det ju i högsta grad frivilligt. Prova får du se!