Visar inlägg med etikett vårdval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vårdval. Visa alla inlägg

söndag 2 september 2018

Landstinget 2019-2022 – Frågor jag vill driva


Förutom kommunfullmäktige i Tyresö ställer jag även upp i valet till landstinget i Stockholm. På den valsedel som omfattar Tyresö, Nacka, Värmdö och Lidingö har jag plats nummer 6.

Under pågående mandatperiod har jag varit ersättare i landstingsfullmäktige, Sjukvårdsstyrelse söder samt i Färdtjänstberedningen.

Stockholms läns landsting är en mycket stor och komplicerad organisation som är svår att tränga in i. Budgeten omfattar drygt 100 miljarder och investeringarna, främst i sjukvård och kollektivtrafik, uppgår 2018 till ca 17 miljarder.

Efter att ha tillbringat en mandatperiod som en relativt liten spelare, är jag beredd att axla ett större ansvar 2019-2022.

De frågorna jag särskilt vill driva är:


Screening mot prostatacancer. Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform som drabbar ca 10 000 män per år i Sverige. Det är hög tid att starta ett systematiskt förebyggande arbete liksom vi i många år nu gjort mot bröstcancer. Jag vill att Stockholm under kommande mandatperiod startar ett projekt med screening. Alla män i vissa åldersgrupper ska erbjudas en undersökning i preventivt syfte. Det är en jämställdhetsfråga i allra högsta grad.

Utveckla även busstrafiken. En utbyggd tunnelbana har varit i fokus under denna mandatperiod. Det är bra och kommer bli bra för de kommuner där detta är en passande lösning, och där invånarna vill ha tunnelbana.
För den skull får man inte glömma busstrafiken som är den logiska lösningen för flera kommuner. Den måste utvecklas med fler direktlinjer, bussfiler och bättre tvärförbindelser.

Flera vårdcentraler. Stockholm växer kraftigt i befolkning. Den antagna strategin med med en vårdkedja som sträcker sig från akutsjukhus, via 12 stycken närakuter, till vårdcentral är bra. För att kunna erbjuda relevant vård och leva upp till vårdgarantin är det av yttersta vikt att antalet vårdcentraler fortsätter att öka i takt med befolkningen. Vårdcentralerna kan vara både privata och drivna av landstinget. Det är inte vem som levererar vården som är viktigt. Det viktigaste är kvaliteten och tillgängligheten.

Skatten ska hållas så låg som möjligt. Kommentarer överflödiga.

Säkerheten på våra akutmottagningar måste öka. I takt med den negativa utvecklingen med framförallt gängkriminalitet får personalen inom sjukvården ta emot allt fler skador i samband med uppgörelser i kriminella kretsar. Ofta åtföljs dessa patienter av många människor som i vissa fall uppträder hotfullt och äventyrar säkerheten på sjukhuset. Det kan inte fortsätta. 
Larmbågar är en lösning, fler vakter är en annan. Kanske borde sjukhusen införa en regel som begränsar antalet närstående per patient som får befinna sig i i lokalerna. Olika sjukhus kräver olika lösningar. Det viktigaste är att trygga medarbetarnas säkerhet och arbetsro.

Jag hoppas att jag får fortsatt förtroende att driva Moderat politik i Stockholms läns landsting. Det behövs mer än någonsin.

fredag 20 januari 2017

Allt var inte bättre förr

Det pågår en debatt om att det är ”kris” i vården. Långa väntetider, personalbrist och otrygga miljöer på våra vårdinrättningar är några exempel.
Det finns självklart massor att göra. Inte minst för att hantera den snabba befolkningstillväxt som pågår, speciellt i Stockholms Län.
Jag påstår inte på något vis att all vård i Stockholm fungerar bra, men ibland glömmer man så snabbt.
Exempelvis glömmer man de långa köer som fanns innan vårdvalet för vissa ingrepp.

Många har också glömt den stora skillnaden i hur tillgänglig vården var ”förr”. Därför kommer här ett positivt exempel från min personliga horisont.

I fredags, efter en utsökt måltid, började det att så sakta bulta i min käke. Eftersom jag varit med om det förut så förstod jag var som var på gång. Tandvärk.
Då jag druckit ett gott vin till maten, ville jag inte ta smärtstillande, så nattsömnen blev därefter.
Min strategi var nu att stå ut till måndag morgon, ringa min ordinarie tandläkare och få saken fixad.

Så under lördagen blev det inget vin utan i stället receptfria smärtstillare som till en början fungerade helt ok. Natten, däremot, blev en plåga, tandvärken accelererade och det blev inte många timmars sömn.

På söndagsmorgonen kände jag att det inte kommer att hålla till måndag. Tandjäveln smärtade som från helvetet och jag sökte därför på nätet efter ”tandvård akut”.
Jag fick flera träffar och ett samtal senare hade jag ett akutbesök bokat till 12.20 samma dag. Väl på plats kom jag in i utsatt tid, blev röntgad och undersökt av en tandläkare.
Denne konstaterade att jag hade en inflammation i en, tidigare rotfylld, tand. Hon slipade ner tuggytan för mindre smärtsamma kollisioner mellan tänderna samt skrev ut penicillin och tuffa smärtstillare. Allt klart på 15 minuter.

Ytterligare 20 minuter senare smyger jag in på kundtoaletten på ICA Maxi med den uthämtade medicinen plus nya smärtstillare. I förhoppning att de inte har internkameror, som lätt kan missförstå mina darriga händer, proppar jag i mig fem piller av olika slag.
Ytterligare 20 minuter känner jag hur pillerdosen börjar verka och det känns så skönt.

Hur hade nu detta förlöpt för 25 år sedan? 

Förmodligen hade det inte funnits några jourtandläkare alls och i bästa fall funnits ett eller två helgöppna apotek i hela Stockholm med gigantiska köer i influensa- och kräksjuketider.

 Nu finns det många tandläkarkliniker som satsar på helgservice och ett oändligt antal apotek, med mycket generösa öppettider, som ger tillgång till läkemedel snabbt och enkelt.

Så kom inte och säg att allt var bättre förr! Det mesta var faktiskt sämre! 

Min tand då, undrar ni. Jo, den är diagnostiserad och blir förmodligen ersatt med ett implantat. Men det är en helt annan (plånboks-) fråga.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , .

måndag 30 maj 2016

Sjukvård på engelska?

Problem 1: Det saknas utbildade läkare och sjuksköterskor på många håll i Sverige.

Problem 2: Det tar för lång tid för medicinskt utbildade nyanlända och utlandsrekryterade att både få sin utbildning validerad och lära sig tillräckligt bra svenska. EU:s språkkrav som nyligen införts, riskerar också att förlänga processen eftersom dessa enligt uppgift inte tillhandahålls tillräckligt frekvent.

Lösning: Vård på engelska för dem som vill?

Svenskar generellt är väldigt duktiga på engelska. Varför inte erbjuda vårdkontakter på engelska för dem som vill?

Om en läkare eller sjuksköterska har sin utbildning validerad skulle de snabbare kunna komma i arbete om de kunde jobba på engelska parallellt med sina studier i svenska.

Det skulle självklart vara frivilligt för patienten. Förslagsvis skulle man vid bokning av sitt besök på vårdcentral eller sjukhus få besvara frågan om det är ok att läkare och sköterskor kommunicerar på engelska.
Många landsting arbetar idag med olika typer av ”snabbspår” för att hjälpa nyanlända till svensk legitimation. I dessa processer är, naturligtvis, medicinsk svenska en tung ingrediens. Att erbjuda nyanlända och utlandsrekryterade som behärskar god engelska möjlighet till jobb på det språket skulle kunna ge fler fördelar:

  • – Lättare att rekrytera
  • – Snabbare integration för vårdutbildade utan kunskaper i svenska
  • – Kortare vårdköer

För egen del skulle jag inte ha några problem med det vid enklare vårdbesök.

Jag tycker absolut att idén kan vara värd att prova. Vad tycker du?

tisdag 6 januari 2015

Sjukvården – mycket bättre än sitt rykte

När det skrivs och berättas om svensk sjukvård i media, handlar det ofta om saker som på olika sätt blivit fel. Eller om personer som upplever sig blivit felbehandlade och i vissa fall dåligt bemötta.

När Riksrevisionen publicerar en luddig rapport om vårdvalet, så tolkar media den direkt som negativ, utan att fördjupa sig särskilt mycket i innehållet.

Naturligtvis ska media granska, men en bättre balans i rapporteringen skulle för mig ge större trovärdighet i de negativa reportage som vi matas med i tidningar och TV.

Jag fick själv för några dagar sedan, ytterst ofrivilligt, möjlighet att på nära håll studera ambulans- och akutsjukvården i Värmland. Ett akut ryggskott med smärtor så stora att jag svimmade av, fick mina nära att ringa efter ambulans. Den anlände snabbt, bemannad med två trygga och mycket kompetenta sjuksköterskor. Hela processen med snabb smärtlindring, transporten till Karlstads Centrallasarett, snabbt, effektivt och kompetent mottagande på akuten, andades allt annat än långsamhet och ineffektivitet. Jag kände mig väldigt trygg och lättad från första stund och har bara gott att säga om hela förloppet.

Jag kanske hade tur, men jag har hört från väldigt många, och sett i vården av mina anhöriga, att svensk sjukvård generellt fungerar mycket bra. Men det skrivs det sällan eller aldrig om, vilket skulle göra rapporteringen mycket mer trovärdig. Det är något vi alla kan hjälpas åt med.
Naturligtvis ska missförhållanden upp på bordet, men en bättre nyansering skulle inte skada.

Självklart finns det massor med saker som kan förbättras, det tar tid för alla reformer att sätta sig. Det viktigaste är att finslipningen av t ex vårdvalet fortsätter och hela tiden utvecklas.
Valfriheten och mångfalden inom vården har kommit för att stanna. Det är medborgarnas egna val och behov som ska styra. Men att det tar tid att förändra ett gammalt system, det måste vi ha respekt för.

Hur kan vi exempelvis förbättra själva intaget på våra akutsjukhus? Jag vet att det, med gott resultat, gjorts försök med erfarna sjuksköterskor som redan i väntrummet gjort en snabbdiagnos för att se vilka patienter som faktiskt istället kan behandlas på närsjukhus och vårdcentraler. På så sätt hamnar fler patienter i rätt vårdform från början.

Det är en av många saker jag vill fördjupa mig i när jag nu ska påbörja min första tid som politiker i landstinget i Stockholm. Den praktiska erfarenheten från Värmland hade jag dock, ärligt talat, kunnat vara utan.