Revolution vs utveckling

Min partikompis i Örebro, Kent Persson, skriver idag en intressant artikel på Newsmill. I den drar han slutsatsen att svenskar inte vill se en politisk revolution, och drar parallellen med socialdemokratins långsamma men målinriktade uppbyggnad av det s k folkhemmet. Kent skriver även att han tycker att moderaternas samhällsutveckling ska vara pragmatisk.

Intressanta synpunkter som får mig att fundera på hur vi politiskt aktiva, samtidigt som man driver en pragmatisk vardagspolitik, samtidigt kan hålla en ideologisk tanke och vision vid liv, utan att att drunkna i realtidsfrågor.

En av sakerna jag lärt mig under min korta politiska karriär (?) är att lokalpolitik till 90 procent består av pragmatiska och vardagsnära frågor och att det inte alltid är så lätt att ha det visionära eller ideologiska ögat påkopplat.

Sedan är ju såklart frågan vad man lägger i begreppet revolution? Kanske tänker man på den arabiska våren där diktatorer störtats som dominobrickor, med eller utan våld? Kanske tänker man Marx och röda fanor?

Men tänker man på införandet av arbetslinjen så skulle jag vilja kalla det för en mindre revolution, även om den inte innehåller vare sig röda fanor eller Kalasjnikovs. Att gå från ett bidragssamhälle till ett där arbetet lönar sig på en ganska kort tid är med svenska mått mätt en mindre revolution.

Kan vi moderater sedan förändra det politiska synsättet, till att alltid i första hand utgå från att medborgarna kan hantera sitt liv och sina pengar själva, utan politisk reglering, så har vi förändrat samhället en hel del.

Det är något som är värt att kämpa för och det är det jag lägger i kampanjen ”Vi älskar människor”. Om man sedan vill kalla det för revolution eller utveckling är för mig en semantisk fråga.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB

Andra bloggar om samhälle, ekonomi, moderaterna, utveckling, arbetslinjen, jobb.

Bloggkollegor i samma ämne: Kent P, MMK, Antonsson, Högberg.