I översättarens kommentar kan man läsa att man har valt att
använda det latinska namnet sorghum istället för den svenska översättningen
durra, för det sädesslag som växer på fälten där boken utspelar sig.
Det röda fältet utspelar sig nämligen väldigt mycket i och
kring dessa sorghumfält. Mo Yan har en fantastisk förmåga att variera
beskrivningarna av hur växterna ser ut och ter sig i olika vinklar och väder.
Boken är skriven i en slags jag-form, där författaren
beskriver ödet för sin familj, med utgångspunkt från sin farmor som ska giftas
bort med en spetälsk. Han väver in sin familjs historia med kriget mot den
japanska ockupationsmakten och dess grymheter på ett ibland medryckande och
ibland svårtillgängligt sätt.
Det röda fältet väjer inte för att beskriva den grymma
verklighet på 1920- och 30-talet, som människorna på den kinesiska landsbygden
levde i under den här perioden, men den är också i vissa stycken väldigt
kärleksfullt skriven.
Ska man hitta något inte fullt så positivt så innehåller den
första halvan, i mitt tycke, lite för mycket utsvävningar kring sorghumfälten.
Det är också ibland lite svårt att hänga med i handlingen då författaren oftast
använder begreppen far, farfar och farmor istället för namnen. Ibland vet man
inte om det är författarens far som åsyftas eller om det är farfadern. Dessutom
gifter farfar sig med ytterligare en kvinna som i boken benämns ”andra farmor”.
Jag tycker absolut att boken är läsvärd även om jag har svårt
att se hur just den här boken skulle kvalificera till ett Nobelpris.
Låna den på ditt bibliotek är mitt råd.
Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Kina , litteratur , Nobelpristagare , Mo Yan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar