Estellefunderingar

Idag döptes Sveriges nya tronarvinge med pompa och ståt. Kul med fest i Stockholm! Det bidrar förhoppningsvis till att locka ännu fler turister till huvudstaden.

Jag kan dock inte hjälpa att evenemanget reser vissa funderingar som säkert retar en del av mina mer rojalistiska partikompisar. Men det bjuder jag på, vi är ju ett parti med högt i tak.

Det första jag reagerade på var informationen att vår religionsfrihet inte gäller för Estelle. Hon måste av någon anledning tillhöra den protestantiska tron för att kunna ta över tronen så småningom. Känns inte särskilt modernt. 

Eftersom alla andra medborgare själva kan välja om man vill tillhöra någon kyrka eller stå utanför, borde detta såklart gälla även Estelle. Hon ska ju representera alla inriktningar, eller hur?

Apropå evenemang och festligheter. Uppenbarligen hade polisen en bråd dag med bevakning och eskorter. Undrar om fakturan för detta skickas till hovet? 

Det borde inte vara någon större skillnad i allmänintresse mellan ett idrottsarrangemang och detta. Eller?

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Estelle, samhälle, hovet, demokrati, religion, funderingar.

Orientering - den ultimata sporten

Ägnade en liten stund idag åt att titta på sändningen från orienterings-EM. Tyvärr är ju inte orientering den typen av sport som lämpar sig särskilt bra för TV. Det blir en del dödtid och knappast några repriser i slowmotion från sju olika vinklar.

Ändå hade man försökt på ett förtjänstfullt sätt. Förutom kameror på strategiska ställen, så var alla löpare försedda med GPS-sändare som plottades in på en karta. Där kunde man med teknikens hjälp se alla små misstag eller smarta vägval.

Dessutom fanns Anders Gärderud med som expertkommentator. Det är kanske inte så många som vet, men vår OS-guldmedaljör var även en mycket duktig orienterare då det begav sig. I svensk toppklass även i den sporten.

Det slog mig att orientering måste vara den ultimata sporten. Man kommer inte långt genom att bara vara en duktig löpare. Nej, man måste i högsta fart över stock och sten, samtidigt fatta massor av strategiska beslut om vägval och taktik. Man måste kunna anpassa farten, lite långsammare i svårorienterad terräng, snabbare när det är lätt.

Som junior försökte jag mig på sporten och var med på ett antal Tiomila och Femdagars. Jättekul, jättesvårt och jättetufft.

Att man dessutom är utomhus i ur och skur och lär sig ta vara på vår natur, s a s på köpet bidrar även det till min slutsats.

Tyvärr gör sig inte sporten i TV och drar i princip ingen publik, eftersom nästan alla som hittar till tävlingsplatserna springer själva. Det i sin tur gör att ingen av utövarna blir rik på pengar, men garanterat på upplevelser och mycket bra träning. Alltså: Orientera mera!

Dessutom är sporten garanterat huliganfri! Bara det en stor plusfaktor, eller hur?

Relaterat: DN, SvD, Exp, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, orientering, huliganer.

R.I.P Donna Summer & Tre Kronor

Måste erkänna att dagens match i hockey-VM var den första i detta VM. Jag tycker mästerskapet spelas alldeles för sent, när både fotbollsplaner och golfbanor är gröna och inbjudande. Att de deltagande nationerna inte heller kan mönstra bästa lag p g a slutspel i NHL, bidrar väl inte heller till min entusiasm.

Matchen som sådan var inte heller så mycket att yvas över. Henrik Zetterberg försökte nog, men fick inte så mycket hjälp. Det kändes som att tjeckerna hade bättre slipade skridskor idag.

Förmodligen är det svårt att uppbåda maximal ansträngning och inspiration efter 112 matcher i NHL. Vore det inte bättre att ta efter fotbollen och spela VM vart fjärde år? 

Då kanske det gick att få en deal med just NHL som gjorde att alla de bästa kunde vara med. Misstänker att förbundets girighet inte heller gett något ekonomiskt överskott.

Sverige behöver Tre Kronor, inte tre drachmer…

Ikväll dog alltså både Tre Kronor för denna gång och Donna Summer för alltid. För oss som var tonåringar på 70-talet var hon en legend. Inte för att ”klungdans” är, eller har varit, min bästa gren, men nog har man skakat hockeyfrilla en eller annan gång till hennes låtar på rökiga discon.

Sorglig att de försvinner en efter en. Det får en att tänka på sin egen förgänglighet.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kultur, musik, Donna Summer, disco, ishockey, Henrik Zetterberg.