Medveten HIV-smitta

En professor vid Smittskyddsinstitutet vill avkriminalisera medveten spridning av HIV. Hans chef, GD Ragnar Norrby, vill inte gå riktigt så långt men tycker att straffen är alldeles för hårda, ett till tio års fängelse för grov misshandel även om sexpartnern inte smittas. Motivet skulle vara att smittspårningen försvåras och fler smittade väljer att förbli anonyma.

Bloggosfären har verkligen gått loss på detta ämne och med några stickprov kan man hitta åsikter som att det är var och ens sak att skydda sig själv, blir du överkörd när du går mot rött så skyll inte på bilföraren, till att straffskalan borde vara för mordförsök istället.

Vad tycker då jag? Att människor inte vågar testa sig av rädsla för straff tror jag inte alls på, det är inte dumhet som bestraffas. Däremot är säkert rädslan att få ett besked som kommer att förändra, och kanske förkorta, hela ens liv en tung faktor. Ångesten efter en natt med en tillfällig förbindelse, kanske i fyllan och villan, blir säkert inte bättre med dessa tankar. Jag är ganska övertygad om att de allra flesta människor i den situationen i fortsättningen är väldigt noga med att skydda sig, om inte annat för att dämpa just den ångesten.

Det fåtal som fullt medvetna om sin smitta däremot fortsätter att ha oskyddat sex av vilket motiv det än månde vara är ju självklart en fara för sin omgivning och måste tas om hand fortast möjligt. I de fallen tycker jag straffskalan är helt rimlig.

Jag tror att professor Albert har fått sina ”fifteen-minutes-of-fame” med det här uttalandet, undrar om det var så han ville ha dem? Under dagen har det dessutom kommit en dementi från ”högre ort” som ni kan läsa här. Kanske professor Albert i fortsättningen får tömma papperskorgarna på Smittskyddsinstitutet istället?

Slutligen, ni vet väl att GD (Generaldirektör) är det absolut finaste man kan vara – bara en bokstav från gud...

Relaterat: Dagens Medicin, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om HIV, Smittskyddsinstitutet.

Viasat och Champions league

Viasat har lanserat en ny betalkanal, Viasat Fotboll. Antar att de måste det för att ha råd att betala lönerna till sitt nyvärvade ”dreamteam” med Ola Wenström, Glenn Strömberg m fl.
För oss som bara har TV 6 och är vana vid strålande underhållning dessa kvällar märktes det direkt.
Visst var matchen mellan Fenerbahce och Arsenal en kul match men konstig bild och C-kommentatorer som Mjällby och Lasse Kinch från en studio var ett klart nerköp. Det hade varit klart intressantare att se Juventus vs Real med kommentatorer på plats.
Lasse Kinch förresten, har inte han gått i pension för länge sedan? Om inte så borde han allvarligt fundera på det.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om Champions league, fotboll.

Anonyma bloggare

Bloggarna har blivit en ny maktfaktor. Bloggosfären dominerar debatten om FRA-lagen och citeras allt mer i övrig media. Enligt vissa har vi fått en fjärde statsmakt i Sverige via alla bloggare som dykt upp. Jag är ju själv en sådan, javisst, men vad skiljer mig från majoriteten av alla bloggar? Jo, jag bloggar under mitt eget namn och står därför helt för mina åsikter.

Jag har nu bloggat i fyra månader och gör det dels för att jag tycker det är roligt att skriva dels för att på ett snabbt och enkelt sätt få ut mina åsikter och reflektioner för den som är intresserad.
Rör man sig i Bloggosfären så hittar man en salig blandning av människor, allt ifrån gamla statsministrar och C-kändisar till rättshaverister med obskyra åsikter. Motiven varför man bloggar varierar naturligtvis väldigt mycket men jag hyser stor respekt för alla som vågar blogga i sitt eget namn och därmed stå för sina åsikter.
Den stora gruppen rättshaverister, extremister på både höger- och vänsterkanterna och andra som ägnar sig åt onyanserade och anonyma personangrepp kan man egentligen enbart negligera och skatta sig lycklig över att Internet är oändligt vilket innebär att de inte tar upp plats för viktigare saker.
En annan grupp är unga människor som bloggar om sin vardag, den mest kända är väl Blondinbella (som tydligen lagt ner bloggandet), och egentligen inte säger någonting av vikt utan rakt av berättar att: ”Idag ska jag plugga och sedan gå till gymmet, undrar om jag ska min väska från Gucci eller den från Prada?” Att de uppenbarligen kan tjäna en hacka på webannonser är bara att gratulera till.
Den grupp som det är svårast att komma underfund med är människor med seriösa, väl genomtänkta och välformulerade åsikter som ändå bloggar under pseudonym. Varför gör de det?
De skäl jag kan tänka mig är att man har en helt annan image i samhället och inte vill förstöra den (typ rockstjärna som egentligen älskar dansbandsmusik), eller att man är fastlåst i en politisk etikett och via bloggen vill vädra sina egentliga åsikter (typ vänsterpartist som i hemlighet är för marknadsekonomi). En tredje variant skulle kunna ha religiösa motiv (typ pastor i Pingstkyrkan som är homosexuell).

Ett bra exempel är Blogge Bloggelito som tillhör de mest lästa bloggarna i Sverige. Han (hon?) skriver frekvent, välformulerat och oftast provocerande om aktuella ämnen och är oftast mycket intressant att läsa.
En annat exempel är Kvalitetsbloggen med många intressanta inlägg.
Det skulle vara mycket intressant att veta vilka som ligger bakom dessa bloggar, det skulle också bli lättare att värdera och bedöma värdet av det som skrivs.

Relaterat: AB.

Andra bloggar om blogg, bloggosfären.