Sosse-Robinson 2011

Under senaste veckan har rubrikerna varit många och feta kring det senaste av ”Rosornas Krig” som utbrutit inom Socialdemokraterna.

Egentligen var det ju bara en tidsfråga efter det dåliga valresultatet och det, för den utomstående betraktaren, obefintliga ledarskapet.

Krismötena avlöser varandra och ropen skalla: ”Avgå alla”.

Alla organisationer, oavsett om det är en kommun, ett företag eller ett politiskt parti, behöver en tydlig ledning med förtroende i organisationen för att reda ut sina problem och kunna gå vidare.

Socialdemokraternas stora problem, förutom bristen på framtidsvisioner, är bristen tydliga arvtagare till eran Persson/Sahlin. Jag tror inte heller att partiet kommer kunna ta tag i framtidsfrågorna innan man rett ut ledarskapet.

Att vara ledare för Socialdemokraterna är förmodligen ett av de svårare uppdragen man kan tänka sig. Den s k ”rörelsen” dräller av olika falanger med hur många intressevinklingar som helst. 

Förutom LO, TCO och SSU finns där sossar som är för eller emot det mesta du kan tänka dig och som dessutom tillhör höger- vänster- eller mittfalangerna av partiet.

Varför inte utse ny ledning på ett modernt och medialt sätt? Ordna Sosse-Robinson 2011! 

Skicka iväg ett gäng tronpretendenter till någon avlägsen kursgård (det finns en hel del att välja på inom rörelsen), anställ Paolo Roberto som lekledare och utsätt deltagarna för olika strapatser och prov. 

Spela in för TV och låt varje vecka deltagarna rösta ut varandra, en i taget, i ett ”kursgårdsråd” till där bara återstår en, den nya partiledaren. Kanske kan man låta partimedlemmarna delta i processen via telefonröster?

Den idén skulle säkert både TV 3 och Kanal 5 nappa på direkt och folk skulle sitta som klistrade varje vecka.

Precis när jag skriver detta kommer beskedet: Mona Sahlin ställer inte upp för omval! Då passar mitt förslag som hand i handsken! Håll till godo.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, demokrati, LO, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, SSU.

Curlingföräldrar eller inga alls

SVT sänder tydligen någon ny såpa som visar ett antal ofattbart bortklemade ungdomar vars föräldrar sköter både dem och deras markservice in absurdum. Jag har inte sett mer än en trailer, men har uppfattat att föräldrarna ifråga städar, diskar och tvättar åt ungdomarna fast de i några fall t o m flyttat hemifrån.

Genast har debatten om s k curlingföräldrar fått liv igen. Jag vill nog hävda att detta inte handlar om just curlingföräldrar. För mig visar denna såpa tragiska exempel på överbeskyddande föräldrar som inte har egna liv eller av någon anledning brottas med dåligt samvete över något. 

De menar säkert väl, men det blir så fel. Deras stackars barn får inte chansen att stå på sina egna ben, aldrig möjlighet att lära av sina egna misstag och på så sätt utvecklas som människor. Det är synd om både föräldrar och barn.

En curlingförälder för mig är sådan jag själv varit. Någon som engagerar sig i sina barns skolgång och fritidsaktiviteter. Någon som lägger mycket tid på att skjutsa till olika aktiviteter. Någon som även ekonomiskt prioriterar sina barns intressen. 

Däremellan lever såklart barnen även sitt eget liv och utvecklas. För mig är curlingförälder i grunden något positivt.

Samtidigt har biblioteket i Bredäng tvingats stänga eftersom ett gäng grabbar ”blivit lacka när de inte fick en fritidsgård i lokalen”, och reagerat genom att trakassera personal och övriga besökare. Frågan är var deras föräldrar håller hus? Ute och curlar, kanske?

Man kan ju fråga sig vilka föräldrar som tar bäst ansvar för sina barn?

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, SvD, DN, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om barn, föräldrar, samhälle, ungdomar.

Allsvenskan 2010 - en summering

Årets Allsvenska är färdigspelad. Malmö FF är välförtjänta mästare efter en strid med Helsingborg ända in i sista omgången.

Varför vinner då Malmö? Jag tror att det handlar om mognad hos de många lovande unga spelarna i laget. Många med ”Zlatanliknande” bakgrund, där individuell skicklighet nu har adderats med spel även för laget.

Kul för Roland Nilsson att han lyckats skapa ett lag av alla talanger. Kanske ser vi nu ett trendbrott, där tekniskt skickliga grabbar med invandrarbakgrund och stort ego kan det stora steget från junior till seniorspelare och även bli bra lagspelare? En övergång som juniorsuveränerna BP, t ex, haft väldigt svårt att lösa.

Mina tips från i våras var inte helt fel, även om jag hade helt fel om Mjällbys chanser. Här kommer en sammanfattning i rubrikform:

Årets positiva överraskningar: Mjällby, Örebro och såklart Helsingborg.

Årets negativa prestationer: IFK Göteborg, AIK och i viss mån Elfsborg.

Årets gäspningar: GAIS och Trelleborg.

Årets genombrott: Pekalski i MFF och Gerndt i Helsingborg/Gefle.

Årets viktigaste spelare för sitt lag: Tobias Grahn i Mjällby. Vem hade kunnat tro det?

Årets tränare: Peter Gerhardsson i Häcken som flera år klarat kvar ett mediokert lag utan profiler. Något för Bajen, kanske?

Årets mest saknade: Ivan Obolo i AIK. Det hade alla kunnat räkna ut, utom AIKs ledning.

Årets minst saknade: Henke Larsson. Vem hade kunnat tro det?

Hur går det då nästa år? Man får nog utgå från att en hel del spelare hamnar i Danmark eller Holland, men får MFF behålla stommen blir de farliga även 2011. Även IFK Göteborg tror jag kan repa sig från årets klena insats.

Nykomlingarna då? Syrianska kan säkert hänga kvar, medan Norrköping får det svårt. Hur som helst, nu får vi snart gå i svenskt fotbollside, bara cupfinalen kvar. Kan Bajen skrälla ännu en gång och få chansen i Europa?

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om fotboll, Allsvenskan, Malmö FF, Bajen.