Curlingföräldrar eller inga alls

SVT sänder tydligen någon ny såpa som visar ett antal ofattbart bortklemade ungdomar vars föräldrar sköter både dem och deras markservice in absurdum. Jag har inte sett mer än en trailer, men har uppfattat att föräldrarna ifråga städar, diskar och tvättar åt ungdomarna fast de i några fall t o m flyttat hemifrån.

Genast har debatten om s k curlingföräldrar fått liv igen. Jag vill nog hävda att detta inte handlar om just curlingföräldrar. För mig visar denna såpa tragiska exempel på överbeskyddande föräldrar som inte har egna liv eller av någon anledning brottas med dåligt samvete över något. 

De menar säkert väl, men det blir så fel. Deras stackars barn får inte chansen att stå på sina egna ben, aldrig möjlighet att lära av sina egna misstag och på så sätt utvecklas som människor. Det är synd om både föräldrar och barn.

En curlingförälder för mig är sådan jag själv varit. Någon som engagerar sig i sina barns skolgång och fritidsaktiviteter. Någon som lägger mycket tid på att skjutsa till olika aktiviteter. Någon som även ekonomiskt prioriterar sina barns intressen. 

Däremellan lever såklart barnen även sitt eget liv och utvecklas. För mig är curlingförälder i grunden något positivt.

Samtidigt har biblioteket i Bredäng tvingats stänga eftersom ett gäng grabbar ”blivit lacka när de inte fick en fritidsgård i lokalen”, och reagerat genom att trakassera personal och övriga besökare. Frågan är var deras föräldrar håller hus? Ute och curlar, kanske?

Man kan ju fråga sig vilka föräldrar som tar bäst ansvar för sina barn?

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, SvD, DN, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om barn, föräldrar, samhälle, ungdomar.