Är Leif GW homofob?

Jag var på den lokala bokhandeln förra veckan för en snabb koll på vad årets bokrea hade att erbjuda. Tyckte att jag gjorde ett fynd när jag hittade Leif GW Perssons senaste alster ”Den sanna historien om Pinocchios näsa”. Dels för att jag normalt sett gillar GW:s sätt att skriva, men också för att jag tyckt att karaktären Evert Bäckström varit rolig i tidigare böcker.

Nu har jag läst halva boken och det känns som att GW tappat stinget. Väldigt mycket tid ägnas åt Evert Bäckströms sex- och mateskapader.  Dessutom känns det som att de kommentarer som uttalas i form av Bäckströms ”tankar”, vilka tidigare varit lite roliga, blivit plumpare, fler och grövre.

Bäckström har bland annat väldigt nedvärderande tankar om homosexuella. ”Korvryttare” och ”Attackflator” är vanliga uttryck. När Bäckström betraktar kvinnor i form av kollegor eller andra karaktärer i boken, är det väldigt ofta han gör det i sexistiska ordalag.

Några frågor man kan ställa sig är:

Är Evert Bäckström den man som GW inte vågar vara?

Är Bäckströms tankar egentligen GW:s egna?

I så fall, är Leif GW Persson homfob?

Eller, vilket kanske är ännu värre, är Bäckströms tankar en spegling av en jargong som fortfarande finns i den svenska poliskåren? Man kan ju tänka sig att GW har en bra inblick i den.

Eller, är det bara så enkelt att GW börjar bli gammal och gubbsjuk? Jag vet inte, men om du inte är extremt intresserad så behöver du inte läsa den här boken. GW har skrivit många som är mycket bättre. Jag kan t ex varmt rekommendera ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” eller ”Faller fritt som i en dröm”.

Relaterat: Bokus, Adlibris, DN, DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, Leif GW Persson, polisen, litteratur , homofobi, funderingar .