En häftig upplevelse med en fantasifull scenografi,
njutningsfylld musik och skickliga artister i en fantastisk skärgårdsmiljö.
Föreställning sjungs på italienska. Som tur är textas delar
av replikerna så att man ändå kan förstå handlingen.
Och det är just här jag gör min reflektion. Historien i
botten är en mycket trivial kärlekshistoria med förvecklingar som vilken
sängkammarfars som helst.
Sångtexterna är typ ”Om han inte älskar mig så vill jag dö”
eller ”Jag älskar henne som stjärnorna älskar himlen”.
Skulle SIFO be folk att sätta in olika musiktyper på en
skala mellan ”Finkultur” och ”Superfolkligt” eller möjligen ”Pretto” och
”Bonnigt” så skulle säkert opera komma i ena änden och dansbandsmusik i den
andra.
Sanningen är att de två olika kulturyttringarna faktiskt har
en del gemensamt, de enkla och triviala texterna. Dessutom verkar inte heller
de som gillar det ena eller det andra inte alls bry sig om texterna utan
istället njuta av eller dansa till musiken.
Med andra ord så finns det mycket som faktiskt förenar opera
och dansbandsmusik. Härligt! Leve mångfalden och valfriheten!
Andra bloggar om kultur, samhälle, musik, , opera, konst, Artipelag, dansband, Malena Ernman, Loa Falkman, funderingar, Xerxes, spaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar