Bokrecension: Min kamp 1

Det här är första boken i Karl Ove Knausgårds mastiga självbiografiska epos. Drygt 400 sidor med ord staplade på varandra. Men som den grabben kan stapla orden.

Han börjar med en lång utläggning om döden: ”För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det”.

I resten av boken beskriver han sin uppväxt. Tjejer, idrott, skolan och första fyllan fyller sidorna. Egentligen är det dock förhållandet till sin far som han behandlar. När faderns senare avlider och Karl Ove tillsammans med sin bror återvänder till sin farmors hus, där fadern bott sina sista år, kommer alla känslorna fram igen.

Boken har ingen kapitelindelning, vilket till en början är lite enerverande, men efter ett tag känns det helt rätt. Knausgård staplar ord och meningar på varandra på ett mästerligt sätt, i en aldrig sinande ström.

Det är sällan man läser någon som behärskar formuleringskonsten som han gör. Min kamp 1 är en otroligt bra bok. Inget man läser halvsovande innan nattlampan släcks, utan en bok man får beta av lite i taget för att inte drunkna i bokstäver och stavelser.

Köp den eller låna den. Boken är klart läsvärd. Man kan dock behöva läsa något lättare innan man startar med nummer 2. Det ska i alla fall jag göra.

Relaterat: Bokus, Adlibris, Nordstedts, DN, DN.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Karl Ove Knausgård, litteratur , Knausgård , relationer.