Inlägg
Jag kan inte låta bli att dra en parallell med Ny Demokrati.
Kommer ni ihåg dem? De satt i Riksdagen 1991-94 och leddes av kändisarna Bert
Karlsson och Ian Wachtmeister.
Jag vet egentligen inte hur det gick till, men kan gissa att
Ian och Bert satt och pokulerade om hur svårt det skulle vara att bilda ett
parti och ta sig in i Riksdagen.
De
pläderade bl a för sänkta skatter och en kraftigt minskad invandring. Efter en
kampanj där de showade med röda plastbackar för att illustrera sin politik tog
de sig in i Riksdagen.
När Ian och Bert tröttnat efterträddes de av en viss John
Bouvin som inte tyckte om bistånd till Afrika för att det minskade (!)
barndödligheten.
Likheterna, som jag kan se, är framförallt att en rörelse
som växer väldigt snabbt, drar till sig människor som ledningen inte hinner att
s a s känna på pulsen. Detta gäller inte minst lokalt, där nationella röster som spiller över och
indirekt kan få in vilka stollar som helst i kommunfullmäktige.
Förmodligen är detta ungefär det som händer i SD. Det som
möjligen är värre är att rötäggen i det här fallet tillhör själva partitoppen.
När Jimmie Åkesson införde nolltolerans mot rasistiska utspel, trodde han nog att det
var diverse lokala dårar han skulle få utesluta, inte några av sina närmaste
kumpaner.
Ny Demokrati självdog efter valförlusten 1994 och gick så
småningom i konkurs. Trots att SD använder järnrör istället för plastbackar så
tror jag tyvärr inte på samma öde för dem, åtminstone inte i närtid.
Det betyder, som jag sagt tidigare, att vi måste våga ta
debatten i deras frågor, även om det kan kännas obekvämt för en del.
Andra bloggar om politik, samhälle, integration, SD, Sverigedemokraterna , rasism, SD, invandring, Jimmie Åkesson.
2 kommentarer:
Järnrören kanske fick pennfightare att reagera, men bland vanligt folk kanske tanken var att det är hemskt att det skall vara så otryggt på stan att vanliga killar känner sig tvugna att skydda sig med järnrör. De tyckte kanske rent av att det var skönt att någon gör något åt buset eftersom polisen håller sig undan tills de kan gripa en skyldig på ett smidigt sätt. Vi har fått många fler poliser men poliserna arbetar mycket mera kontorstid medan buset arbetar på icke-kontorstid. Vad gör då de nya poliserna för nytta? De kostar ju bara mer pengar.
Jag tror att de flesta av oss känner någon som blivit misshandlad eller rånad på stan någon sen kväll och när vi såg videon om tunnelbanerånaren blev många av oss övertygade om var vi skall söka för att hitta gärningsmännen eftersom denna video bekräktade det vi redan visste.
Därför tror jag att varje gång media skriver om SD och järnrör så värvas ett par nya väljare till SD.
När det sedan gäller främlingsfientlighet så tror jag att de som gillar SD ibland påtvingas att bli lite främlingsfientliga eftersom det är det som förväntas av dem.
Drevet mot SD handlar inte om deras åskiter utan om att SD genom att hamna i riksdagen gjorde att de gamla partierna fick mindre i partistöd att dela på. Men detta vågar ingen ta upp.
#Anonym# Såvitt jag förstått var "buset" i det här fallet en uteliggare, kanske med ett eller annat "järn" redan i kroppen.
När det gäller tryggheten på gatorna håller jag helt med dig. Vanligt folk, även SD-ledamöter, ska kunna känna sig säkra på stan, även på kvällar och nätter. Där finns det helt riktigt mycket kvar att göra.
Det är viktigt att vi i media vågar diskutera de sakfrågor som SD tar fram och samtidigt visa att de ofta svänger sig med osanna siffror. Däremot ska vi inte blunda för fakta.
Risken är, som du indirekt säger, att SD får någon slags martyrstämpel hos folk som inte kan, eller orkar, tränga igenom statistiken.
Skicka en kommentar