Beställningsjobb av RF?

Huliganutredaren Björn Eriksson har redovisat några tankar om hur han skulle vilja ta tag i det huliganproblem, som framförallt fotbollen och ishockeyn brottas med.

Till stora delar håller jag med honom. Tillträdesförbud och ett nationellt register för att hålla koll på bråkstakarna är bra förslag. 

Att kunna utvidga tillträdesförbudet så att det även gäller området utanför arenorna kanske även det kan hjälpa till, liksom möjligheten att förlänga straffet till tre år. Varför inte utvidga det till fem år tredje gången?

Då har förhoppningsvis personen ifråga växt upp och mognat till så mycket att han (för det är väl alltid en han?) insett att idrott är både kul och ibland viktigt, men inte så viktigt att man ägnar all vaken tid åt den.

Det jag inte håller med om är den gräns Eriksson vill sätta för när samhället ska stå för polisens bevakningsnota. Han föreslår att den förening som äger minst 51 procent av en bolagiserad klubb ska slippa stå för notan. I dagsläget kan ingen elitförening ägas till mer än 49 procent av andra intressenter.

Vad Björn Eriksson då indirekt gör är att ge Riksidrottsförbundet ytterligare ett argument, denna gång ett ekonomiskt för att inte göra som just fotbollen och ishockeyn vill, nämligen låta respektive idrott själv bestämma hur mycket av en förening som får ägas av andra intressenter, exempelvis aktieägare.

Om en förening, med ett ändrat regelverk, skulle kunna majoritetsägas skulle alltså denna, enligt Erikssons outtalade förslag, tvingas ta hela polisnotan ur egen ficka. 

Då betyder det, att det som med dagens regler, enligt Eriksson, är ett samhällsproblem och ett gemensamt ansvar, med två procents skillnad förvandlas till något annat?

Jag tycker den delen av utredningen luktar som ett beställningsjobb från RF, vilket i sin förlängning riskerar hindra svensk idrotts internationella konkurrenskraft.

Relaterat: Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om idrott, sport, ansvar, huliganer, brott, samhälle, RF, ekonomi.