Konstgjord andning

Sakta börjar snaran dras åt kring SAAB. Kronofogden har satt igång en utredning för att i första hand mäta ut 370 000. Efter det står andra leverantörer i kö för att få betalt för sina fordringar och då talar vi om miljoner.

Vi minns alla den cirkus som satt igång vid de senaste löneutbetalningarna. Samtidigt får vi reda på att ledamöterna i ägarbolagets styrelse höjt sina arvoden rejält. Nyemissionerna duggar tätare än regndropparna en höstdag i Birmingham.

Man har ställt in deltagandet på en kommande bilmässa som skulle kunna ha gett ett litet lyft åt det sargade varumärket.

Jag har skrivit om det förut och ska inte upprepa mig, men det här är tyvärr bara konstgjord andning. Om SAAB befunnit sig på ”akuten” tidigare börjar man närma sig respiratorläge.

Hoppas att de lojala medarbetarna passar på nu när Volvo går bra, och söker nya jobb i Uddevalla. Det är inte de som ska gå under med företaget, om någon ska göra det är det Victor Müller och ingen annan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om bilar, ekonomi, Saab, samhälle, Victor Müller.

Som i sportens värld

Då har hela oppositionen snart bytt ledare. Miljöpartiet har ersatt det framgångsrika paret Wetterstrand/Erikson med Fridolin/”hon som kommer bli Fridolins sidekick”. Mona Sahlin är borta och ersatt av Juholt och nu är även den sista kommunisten Lars Ohly på väg bort.

Det tog nästan ett år efter valet, men nu är det snart fullbordat.

Det är inte speciellt förvånande, efter en dålig insats är det enklare att byta ut ledaren än hela laget, det har man insett i sportens värld sedan länge.

I dagarna startar de stora fotbollsligorna i Europa efter sommaruppehållet och redan före första omgången kan du slå vad om vilken tränare som får sparken först.

Englands avgående förbundskapten, Fabio Capello, fick sparken trots ligaguld med Real Madrid, för att laget inte spelade tillräckligt snygg fotboll.

Översätt det till politikens värld och en partiledare som vinner ett val skulle bli kickad dagen efter valet om han eller hon inte vann tillräckligt stort. Nu är det som tur inte riktigt så utan det ligger en demokratisk, även om den ibland är hemlig, process bakom.

Blir det då givet bättre bara för att man byter ledare? Kortsiktigt kan det möjligen bli det, förutsatt att ledaren har ett positivt mediagenomslag. Men för långsiktig framgång krävs det att det nya ledarskapet också får mandat att förändra innehållet i politiken. 

Ett lysande exempel är Fredrik Reinfeldt som har breddat Moderaterna från ett stort oppositionsparti till ett statsbärande.

Kommer då Lars Ohlys efterträdare att få det mandatet? Jag tror det. Om inte är risken (eller chansen...) stor att Socialdemokraterna är det parti som står längst till vänster på skalan efter nästa val. Juholt verkar ju dessutom göra sitt bästa för att flytta sitt parti åt det hållet.

Det går förresten rykten om att det finns krafter som vill se en comeback av Svennis som förbundskapten för England.

Vad skulle motsvarigheten vara inom politiken? Att Per Ahlmark återkommer till Folkpartiet? Eller Thorbjörn Fälldin till Centern? Kanske blir det oväntade svaret på Ohlys efterträdare Lasse Werner?

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, politik, samhälle, fotboll, Socialdemokraterna, Lars Ohly, England, Vänsterpartiet.

Bra förslag hr Björklund. Betalar du?

Folkpartiledaren Jan Björklund berättade i sitt sommartal att han och Fp vill satsa extra på lärarna, lärarnas karriärmöjligheter och deras löner.

Han förslog bland annat att man ska återinföra de gamla titlarna adjunkt och lektor, som en alternativ karriärväg för de lärare som inte vill bli skolledare. Just de tjänsterna kan Björklund tänka sig att finansiera med statliga pengar.

Om det är någon utveckling att återinföra gamla titlar, som nästan ingen förstår vad de står för, vet jag inte. Däremot håller jag med hr Björklund om att lärarna som grupp betraktat, är underbetalda i relation till utbildningens längd och det viktiga arbete de utför.

Det knepiga med utspelet är att det inte är regeringen som anställer och lönesätter lärare, utan kommunerna. Så vad Jan Björklund försöker göra är att sätta press på kommunerna att prioritera lärarlönerna framför andra kommunala åtaganden såsom äldreomsorg och socialtjänst. Det kan i många fall bli tufft utan hr Björklunds penningar.

I Tyresö, till exempel, prioriterar och höjer vi detta budgetår pengarna till förskoleklasserna för att ge möjlighet att öka lärartätheten i de grupperna. Att chockhöja lönen för hela lärargruppen på en gång bedömer inte jag som realistiskt, utan hr Björklunds penningar förstås.

Om det mot förmodan skulle komma några pengar från staten till en generell satsning på lärarlönerna gäller det att dessa pengar blir permanentade. Det är annars ett gammalt trick från regeringar att tillfälligt stoppa in extrapengar för en satsning, och när den tar slut står kommunerna där med en nivåhöjning som man själv får betala.

Sedan är det ytterligare en sak som jag tror måste till för att få medborgarnas acceptans för en storsatsning på lärarnas löner. Ferietjänsterna måste bort och ersättas av semestertjänster, som för de flesta övrig löntagare.

Jag vet att lärarna enligt avtal har 45 timmars arbetsvecka under terminerna så att det mesta av deras ledighet på loven är kompledigt. Jag vet också att de flesta lärarna jobbar mer än 40 timmar i veckan, när de jobbar.

Men, bara möjligheten att arbeta in tid för att få ledigt på skolloven är en förmån som även hindrar skolans utveckling. 

Vad är det t ex som säger att vi måste ha två terminer och inte tre? Måste eleverna ha lov just där de ligger idag? Det mesta är ju baserat på det gamla bondesamhället och inte aktuellt längre.

Jag tror det finns massor med radikala åtgärder för att förbättra skolans effektivitet och höja kunskapsnivån hos eleverna, men då måste vi våga tänka utanför boxen. Där är ferietjänsterna tyvärr en stor begränsning.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Folkpartiet, skolan, lärare, Tyresö, samhälle, Jan Björklund.