Boktips: Ensam i Berlin

Den här boken handlar om herr och fru Quangel. De lever i andra världskrigets Berlin som ett vanligt arbetande par utan några större sympatier med nazistpartiet som mer och mer lägger sitt inflytande över vanliga tyskar som en vår filt.

 En dag drabbas de av en tragedi som gör att de, likt don Quijote och Sancho Panza, startar en lågmäld kamp mot det allenarådande partiet och alla dess sympatisörer. Boken skildrar deras motstånd men man får även möta en mängd vanliga tyskar. Sådana som sällan eller aldrig skildras i alla de tusentals böcker och filmer som gjort på temat andra världskriget.

Boken är skriven av Hans Fallada och utkom första gången 1946. Den nya utgåvan är omarbetad till ett modernare språk vilket gör att den, trots sin tjocklek, är lättläst.
När jag läste den blev jag väldigt gripen och hade svårt att lägga den ifrån mig, eftersom den väcker tankar om hur man själv skulle agera och reagera om man levde i en totalitär stat utan att sympatisera med regimen. Skulle jag ha ryggrad att protestera, eller?

Boken har även filmatiserat, men strunta i filmen. Boken är mycket bättre.

Köp den nu eller låna den på ditt bibliotek!

Här och här kan du läsa vad andra tyckt om boken.

Andra bloggar om kultur,bokrecension, böcker, boktips, litteratur, samhälle, Tyskland , Hans Fallada, Berlin.

Tjugo år efter murens fall

Igår firades runt om i Europa tjugoårsdagen av Berlinmurens fall. En barriär mellan ett totalitärt samhällssystem och ett demokratiskt.

Mitt starkaste minne från den dagen var TV-bilderna som visade de stackars förvirrade Östtyska gränsvakterna som inte visste vad de skulle göra men som till sist gav efter och började dansa med sina landsmän från Västberlin.

Efter detta gigantiska experiment med samhällsbygge som så uppenbart misslyckades kan man i sitt stilla sinne undra några saker.

Hur kan någon som till exempel den mer och mer maktgalne Hugo Chavez i Venezuela tro att människor i långa loppet skulle acceptera ett system som bevisligen inte fungerar och trycker ner individer?

Hur kan vi i Sveriges Riksdag ha ett parti vars ledare titulerar sig kommunist?

Jag har själv rest och jobbat en hel del i Lettland och med egna ögon sett vad som händer med ett samhälle där alla egna initiativ trycks ner, där den enskilda människan tappar all tro på sin egen förmåga, om man inte tillhör partitoppen såklart, och där ingen tar något som helst eget ansvar för att vårda miljö och byggnader.

Hoppas vi aldrig mer får se den synen i Europa!

Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om EU,politik, Lettland, Berlinmuren, demokrati.