En internationell kvinna

Idag är det internationella kvinnodagen. Oftast ett vänsterspektakel, men på senare år även en dag då bland annat s k hedersförtryck uppmärksammas lite extra.

Jag tänker berätta om den mest internationella kvinna jag känt. Min mamma.

På sin 80-årsdag. 6 månader senare var hon borta.

Min mamma flydde under andra världskriget från kommunisternas förtryck och ockupation i Lettland. Hon kom till Sverige, i morfars lilla fiskebåt med övriga familjen, när hon var 13 år.

Medan mina morföräldrar, och hennes syster, såg fristaden i Sverige som ett mellanspel, bestämde sig min mamma tidigt att hon skulle stanna och integrera sig. Att ”mellanspelet” skulle bli livslångt, det visste de ju inte då.

Hon lärde sig flytande svenska, pluggade språk och stenografi på kvällskurser för att ”bli något”. Hon tillbringade även ett år i Cambridge för att lära sig mer och bättre engelska.
När hon sedan träffade svensken som skulle bli min far, hade hon ett både mer kvalificerat och bättre betalt arbete än honom, vilket var ovanligt på 50-talet.

Hennes vilja att bli svensk och anpassa sig till det svenska gick så långt att hon alltid presenterade sig som ”Sylvia” fast hennes namn var ”Silvija”. F ö slutade hon med det när vår kung träffade sin Silvia…

Jag minns så väl att när mormor eller min moster ringde hem till oss, så talade de lettiska, medan min mamma svarade på svenska. Så viktigt var det för henne att integrera sig.

I dagens kontext tycker jag att hennes ambition att integrera sig borde vara en förebild för alla nyanlända kvinnor som just ska börja sin resa in i det svenska samhället.

Andra bloggar om Lettland, Sverige, kvinnor, historia, funderingar , integration, internationella kvinnodagen.