Nu när klimatmötet i Köpenhamn är igång kan det vara intressant med en diskussion om vad som får människor att vilja bidra till att minska förbrukning och utsläpp.
Personligen tror jag det blir svårt att få innevånarna i de rika länderna att dra ned på sin levnadsstandard av någon slags välvilja mot övriga världen.
Lika svårt kan det säkert bli att få utvecklingsländerna att bromsa välfärdsutvecklingen i till exempel Indien och Kina. Vem kan egentligen klandra dem? När man genom hårt slit äntligen får chansen att öka sin standard och köpa sitt första kylskåp eller sin första bil då ska man inte få det av några, för många, obegripliga skäl.
Ett bekymmer är förstås informationen. Det florerar en massa information blandat med diverse abstrakta ”sanningar” om ozonskikt, temperaturkonsekvenser och klimathot. Samtidigt dyker det upp motstridiga uppgifter om att forskare skulle överdriva hotet, ett exempel på detta är det s k ”Climategate” i Storbritannien.
Det jag saknar är rak och konkret information från människor med auktoritet, alltså inte från miljöpartister, vänsteraktivister eller för den skull forskare sponsrade av energibranschen.
De mest trovärdiga politikerna jag kan komma på är Al Gore och, faktiskt, Fredrik Reinfeldt. Varför dessa? Jo, för att det känns som att de tvingats inse faran, lite mot sin vilja vilket ökar deras trovärdighet i mina ögon. Det finns säkert fler men just nu kommer jag inte på andra.
Vad ska man då göra? Ja, kunde jag svara tvärsäkert på det hade jag förmodligen varit i Köpenhamn nu och bidragit till framgång på mötet. Däremot kan jag bidra med vad jag tror är den rätta, långsiktigt hållbara vägen, nämligen morötter. Om människor gör något som känns bra varar effekten längre.
Exempel på bra åtgärder är:
- Premier till den som kör miljöbil.
- Bidrag till den som vill bygga om för att spara energi.
- Skattelättnader för utsläppstung industri som konverterar.
- Bistånd till Utvecklingsländer i form av teknologi som underlättar klimatsmart arbete för ökad välfärd.
Exempel på dåliga åtgärder är:
- Att taxeringsvärdet stiger på ett hus efter installation av energibesparade prylar som treglasfönster och solceller.
- Etanol som bilbränsle. Ytan som används för odling av sockerrör skulle kunna användas mycket bättre. Till odling av människoföda till exempel.
- Alltför höga bränsleskatter. Folk ska inte tvingas avstå från bilen utan istället välja kollektivtrafik ibland för att det är ett bättre alternativ.
- Någon slags ”patentlöshet” för klimatteknik. Även uppfinnare måste ju leva. Däremot kanske någon slags förköpsrätt för stater eller ännu hellre statligt riskkapital till företag som forskar kring dessa frågor med avtalad nyttjanderätt som motprestation.
Till sist kan jag för mitt liv inte förstå vad gatstensvänstern och andra sk ”autonoma” hoppas uppnå genom att kasta sten på polisen och förstöra för alla seriösa demonstranter. För mig gör det bara att de som på ett fredligt sätt vill visa sin åsikt tyvärr tappar i trovärdighet och inte heller får den uppmärksamhet de förtjänar.
Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, KvP, AB.
Andra bloggar om Köpenhamn, miljö, klimat.
måndag 14 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Angående förtroendet i klimatfrågan
http://svt.se/2.120097/1.1801603/borgerliga_valjer_mp_i_klimatfragan
Vilket parti känner du störst förtroende för när det gäller klimatfrågan?
M, 10 procent (+1 procentenhet)
FP, 2 procent (oförändrat)
C, 4 procent (-2 procentenheter)
KD, 1 procent (oförändrat)
S, 8 procent (-1 procentenhet)
V, 2 procent (oförändrat)
MP, 40 procent (+4 procentenheter)
Källa: SIFO/Westander
Roligt att vi ligger före (S). I fallet MP så kan det ju möjligen bero på att de just bara har en tung profilfråga. Övriga riksdagspartier försöker ju spänna över hela det politiska landskapet med varierande framgång.
Skicka en kommentar