Dagbok från Almedalen – tisdag och onsdag

Tisdag 3 juli 
Jag besökte även idag Almegas lunchseminarium ”Poké och politik”. Dagens gäst var Vidar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet i min barndoms stad, Norrköping.
Han, precis som Maud Olofsson igår, var mycket frispråkig och bjöd på flera roliga citat. Vad sägs om: ”Alla småpartier har konstiga idéer. Annars vore de inte småpartier.”

Han avslöjade också att han tycker debatten om de s k vinsterna i välfärden är ”jävla trams". Jag håller fullkomligt med honom. Intressant var också att han, liksom Maud Olofsson, trodde på Ulf Kristersson som statsminister efter valet i en ren moderatregering. Personligen tror jag att den lösningen skulle bli väldigt knepig att hantera från en väljarbas under 30 %.

 Dagen i övrigt ägnades jag åt seminarier om utveckling av äldreomsorgen. Det första handlade om digitalisering av äldreomsorgen. Slutsatsen därifrån, som jag delar, är att kommunerna måste samarbeta bättre för att skapa standards och för att finansieringen ska bli rimlig.

Ett annat sätt att effektivisera äldreomsorgen är via fastighetsutveckling. Varför inte kombinera äldreomsorg och annan verksamhet? Till exempel förskola. Där kan man samutnyttja vissa ytor såsom kök och personalutrymmen. Exempel på detta finns redan.

Sedan var det dags för Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz. Och det gick ju bra…

Onsdag 4 juli 
Dagens två första aktiviteter ägnade jag åt sjukvården. Capio arrangerade ett seminarium där man ställde frågan om man kan ha en köfri sjukvård?
Svaret är att det borde man absolut kunna ha. Till det krävs ett bättre samarbete mellan olika funktioner. Att det flyter på mellan akutmottagning, lab och röntgen.

För att få till det handlar det bl a om att skapa en förbättringskultur hos alla medarbetare. På St Görans sjukhus fungerar det bra. Varför inte lika bra på de sjukhus som drivs av landstinget, kan man ju undra? Ingen lätt fråga att svara på, men jag tror det är svårare att skapa just den förbättringskultur som krävs i offentlig sektor.
Där finns tyvärr inte riktigt samma möjligheter att arbeta med personliga incitament som i privata företag. Däremot tror jag att vi kan göra mycket mer för att till exempel uppmärksamma duktiga medarbetare som bidrar till verksamhetsutveckling. Det är för lite glamour inom vård och omsorg.
Den reformerade kömiljard som alliansen vill införa skulle kunna vara en hjälp på den vägen.

Mitt andra seminarium handlade om digital vård och arrangerades av Äldreforum och nättjänsten Min Doktor. De har så här långt haft 300 000 patienter. Enligt föreläsaren så utnyttjas tiden mer effektivt på det här sättet. Patienten svarar på frågor och kan styra när (och om) det blir ett videomöte med läkaren.

Jag är övertygad om att digitala vårdmöten kommer, och måste bli, en del av framtidens sjukvård. Frågor man kan ställa sig är exempelvis hur stor del ersätter verkligen fysiska möten och om tillgängligheten uppmuntrar till "onödiga" läkarkontakter?
Personligen anser jag att digitala vårdkontakter passar utmärkt till de flesta uppföljande möten patient vs läkare. Svårigheten är att veta vilka förstabesök som kan ersättas. Enligt Min Doktor skickas ca 20 % av deras kontakter vidare till fysiska besök.

Under dagen hann jag även med en bokrelease. Ann Heberlein släppte sin bok, "Våldtäkt och kultur: en undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott". Ann har forskat i, undervisat i och skrivit om ämnet sedan 2002.

Ämnet är uppenbarligen känsligt för många i media, men jag tror att om man inte vågar tala om problem på ett faktaorienterat sätt, kan man heller inte lösa dem. Hon har bl a undersökt afghanska och svenska värderingar och kommit fram till, föga förvånande, att de skiljer sig extremt åt.

Hon påtalar också att värderingar inte är genetiska. D v s detta har inget med rasism att göra. I vissa kulturer kan man inte våldta en "dålig" kvinna. En kvinna som inte tillhör någon man är "fritt villebråd". Sexualitet är heller inget man talar om i länder som Somalia eller Afghanistan.

Finns det då någon lösning? Ja, enligt Ann kan riktad värderingsutbildning vara en väg, vilket man har lyckats med i Norge, Danmark och Finland.
Själv anser jag att en kombination av just riktad värderingsutbildning och att tillämpa utvisning konsekvent vid våldtäkter begångna av utländska medborgare, är den väg vi ska välja.

Sammanfattningsvis så hade jag några intensiva, intressanta och lärorika dagar i Visby. Många intressanta ämnen. Många intressanta människor.

Synd bara att media lägger så mycket tid på den handfull nazister som dök upp. De är inte på något sätt värda all den uppmärksamhet de får och tar värdefull plats i media som borde kunna användas till riktig politik från riktiga partier.
Att de dessutom fick tillstånd att demonstrera på samma torg där RFSL har sina lokaler är såklart helt åt skogen. Det borde väl finnas någon liten plats nära polisstationen (!) som varit mer lämplig. Detta måste ändras till kommande år.

Dessutom måste det vara möjligt att förbjuda våldsbejakande organisationer, även om man inte kan, eller ska, förbjuda deras åsikter så länge dessa inte bryter mot annan lag. Fortsättning lär följa i Riksdagen på det ämnet.

PS Första delen i min lilla reseberättelse hittar du här.