Nätdemokrati och närdemokrati

En motion till gårdagens möte i Tyresö kommunfullmäktige handlade om hur man kunde öka valdeltagandet i vissa valkretsar med sämre valdeltagande än i andra. Utan att gå in på detaljer så rörde sig debatten i gränslandet mellan hur mycket man kan stimulera det politiska intresset, och vems ansvar det är, och hur mycket man faktiskt kan begära av medborgarna i en demokrati.

Piratpartiet har raggat medlemmar på nätet och fick enligt egen utsago ihop 600 nya under ett dygn. Att bli medlem kostar ingenting, det är bara att fylla i ett formulär på nätet och sedan klicka på en knapp. Smidigt och enkelt, något för oss övriga ”gammelpartier” att ta efter kanske?
Vad som inte riktigt framgår är vilka de 600 är. Är det juniorer som tycker att det är häftigt med ett nätbaserat parti? Hur många av de 600 är röstberättigade? Hur många är tjejer respektive killar?

Samtidigt som jag motvilligt fascineras av snabbheten på nätet kan jag även känna tvivel över att det kanske är lite för lätt och snabbt. Är dessa 600 till exempel ointresserad av andra politiska frågor? Vårt samhälle består ju inte bara av FRA, IPRED och patentfrågor? Utan att negligera dessa så är de bara en liten, fjuttig del av de flesta människors vardag som snarare domineras av jobbfrågor, ekonomi, skola, förskola, äldreomsorg... Jag skulle kunna räkna upp massor med fler frågor som är viktigare i de flesta människors liv.
Vad tycker Piratpartiet om dessa? Ingenting! Kommer de in i riksdagen stöder de den regering som bäst driver deras frågor! Snacka om ”Calzone Surprise”!

Vissa länder har testat val via Internet där du som röstberättigad lika gärna som du förtidsröstar eller kliver iväg på själva valdagen kan lägga din röst på nätet. Är detta ett hot eller en möjlighet för demokratin? Kommer vi att klara av att behålla det ansvarsfulla i att lägga vår röst utifrån ett genomtänkt ställningstagande eller riskerar valet att bli som nättidningarnas dagliga röstningar, typ ”vem vinner kvällens idolfinal”. I det sistnämnda fallet går det snabbt, är till intet förpliktigande och riskerar i slutändan att förvandla en demokratisk process till ett anonymt spektakel.

I Tyresö kommer vi att testa nätdemokrati i en medborgarpanel, där 170 kommuninnevånare mellan 18 och 81 år regelbundet kommer att få tycka till i aktuella frågor via mail och enkäter på nätet. Det här är en annan, kanske lite mer djuplodande, variant på hur man kan utnyttja nätet i demokratins tjänst.

Relaterat: SvD.

Andra bloggar om politik, Tyresö, Internet.