Arbetarklassens överklass

Funderar i ljuset av pågående ”Kommunalgate” om varför det vi ser utspelas nu, händer gång på gång.

Självklart finns det inte ett svar på den frågan utan många faktorer som samverkar.

Fackföreningsrörelsen och Socialdemokratiska partiet bygger historiskt på att det finns en klasskamp att utkämpa. Kapitalister, godsägare, storbönder och adeln med sina privilegier har varit fiender att enas emot.

Usla arbetsförhållanden, avsaknad av rösträtt, låga löner har genom historien motiverat arbetarrörelsen att organisera sig både fackligt och politiskt.

Sveriges fantastiska ekonomiska utveckling efter andra världskriget spelade dessutom verkligen rörelsen i händerna.

Man kan lite raljant säga att ”rörelsen” har ridit på folkhemsvågen med Per-Albin och Tage som härförare.

Per-Albin Hansson

 Under den här tiden växte det också fram nya karriärvägar för den med rätt inställning och rätta åsikter. Det skapades jobb i alla kringorganisationer som byggdes upp, finansierade av olika avgifter från medlemmarna. 

Strategin var uppenbar att rörelsen tar hand om sina egna från vaggan till graven. Från Unga Örnar till Fonus…

Det har utan tvekan varit en framgångsrik strategi som under årens gång skapat en överklass inom arbetarklassen bestående av ombudsmän, fackliga ledare och politiker på olika nivåer.

Att engagera sig i partiet eller den lokala fackklubben har tyvärr blivit ett sätt att göra livskarriär istället för att vara ett förtroendeuppdrag under en period

Tyvärr verkar många som gör den resan glömma sina rötter snabbt och börja leva som de ”pampar” man kritiserar inom näringslivet.

Ett typexempel på detta ser vi nu. En pamp (Wallström) träffar en annan (Nordström) och så fixas saker till, utanför protokoll och styrelserum.

Min fixar sommarjobb på fackets konferensställen åt sina egna barn. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om man utnyttjar RUT-avdrag för städhjälp i hemmet även om man utåt kallar dessa jobb för pigjobb.

Men är det så konstigt att vilja få det bättre i livet? Ligger det inte i människans natur att vilja klättra på samhällsstegen?

Jo, naturligtvis. Men det svåra blir när man glömmer bort vilka som är ens riktiga arbetsgivare eller genom svågerpolitik inom rörelsen riskerar att hamna i beroendeställning i sin myndighetsutövning.

När det avslöjas att man lever som dem man, rätt eller fel, kritiserar, så försvinner trovärdigheten snabbt och man avslöjas som en hycklare.

Politiken och arbetslivet har förvisso blivit mycket mer komplicerat sedan Ådalen 31, men den moraliska kompassen som visar vad som är rätt eller fel borde finnas kvar ändå, kan i alla fall jag tycka.

Andra bloggar om politik, ekonomi, facket, skatter, kommunal, regeringen, Margot Wallström, Socialdemokraterna, funderingar, Annelie Nordström, samhälle, framtiden, arbetarrörelsen.