I bokens första
del väver hon samman Breiviks barndom och uppväxt med ett antal av hans offers.
Förutom Breivik får man följa några av de ungdomar från Arbeiderpartiets
ungdomsförbund, AUF, som sedan blev några av hans offer.
Breivik växer upp
i ganska knappa förhållanden med sin mor och syster. Fadern klipper banden med
Breivik ganska tidigt och vill inte träffa honom.
Han söker tillhörighet i
olika grupper utan att lyckas ta sig in och bli accepterad. Han misslyckas
bland klottrare, i Fremskrittspartiet och bland Frimurarna.
Uppenbart är att
han överskattar sin egen förmåga och saknar kunskap om de sociala koderna man
behöver för att nå framgång i en grupp.
Han är inte
direkt mobbad i skolan, men betraktas som en udda figur. Som vuxen försörjer
han sig bl a på att sälja falska examensbevis från internationella skolor.
Under flera år
isolerar han sig hemma hos modern och spelar World of Warcraft mer eller mindre
på heltid. Förmodligen är det under de åren som tankarna växer fram på en
aktion som äntligen ska göra honom känd och berömd. Han riktar sin aggression
mot Arbeiderpartiet och "kulturmarxisterna" som han anser skyldiga för det
framväxande multikulturella Norge.
Själva attentatet
planeras minutiöst och under lång tid. Samtidigt författar han det ”manifest”
som han tror ska bli ledstjärnan till en revolution i hela Europa mot den,
enligt honom, framväxande islamiseringen. När han genomför attentatet är han
fullproppad med anabola steroider för att inte känna medlidande med sina offer.
Del två av boken
handlar om rättegången. Den beskriver hur Breivik undersöks av diverse
psykdoktorer för att utröna om han är psykisk sjuk eller kan dömas till
fängelse. Den beskriver också på ett smärtsamt sätt hur offrens anhöriga
tvingas genomlida den långa processen för att på något sätt kunna sätt punkt
och gå vidare.
Åsne Seierstad,
som tidigare bl a skrivit ”Bokhandlaren i Kabul”, gör ett försök att
porträttera en massmördare utan att ha träffat honom. Han avvisar alla propåer
om intervjuer. Istället har hon talat med massa människor som känt honom,
barndomsvänner, klasskamrater m fl.
En intressant och
samtidigt skrämmande bok.
En tanke som slår
mig när jag läser boken är att den person som beskrivs påminner om en klassisk ”rättshaverist”,
d v s en person som tycker att allt är andras fel och saknar förmågan att inse
sina egna brister. Som tur är har även de flesta rättshaverister någon slags
spärr som gör att deras bitterhet inte tar sig så våldsamma uttryck. Om inte så
skulle vårt samhälle vara fullt av potentiella massmördare.
Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Åsne Seierstad, litteratur , Anders Behring Breivik, terrorism, Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar