Fake news – vad bli nästa steg?

LO har ju i sin senaste valfilm tyvärr öppnat dammluckorna för lögnaktiga påståenden, fake news, där man i stort sett framställer Moderaterna som några som äter spädbarn till frukost.

För att du ska vara lite förberedd på vad som kan komma i avdelning skrämselpropaganda, presenterar jag här några utspel du verkligen ska ifrågasätta ifall de dyker upp.

Avsändare	Budskap
Miljöpartiet	Moderaterna vill förbjuda cyklar och cyklister.
Vänsterpartiet	Moderaterna vill slopa skatten för alla som tjänar mer än 100 000 i månaden.
Miljöpartiet	Moderaterna vill införa maskulin snöröjning där bara bilvägar röjs.
SSU	Moderaterna vill förbjuda ungdomar. När man fyllt 16 räknas man som vuxen.
Hyresgästföreningen	Moderaterna vill omvandla samtliga hyresrätter till ägarlägenheter.
PRO	Moderaterna vill återinföra ättestupan.
Miljöpartiet	Moderaterna vill börja bygga nya oljeeldade kraftverk.
Socialdemokraterna	Moderaterna vill avskaffa offentlig sektor helt och hållet. Både polis och försvar kan läggas ut på entreprenad.

 
Som sagt, får du upp dessa ”nyheter” i ditt flöde på internet råder jag dig att noggrant kolla källan och fundera på om det verkligen är sant. Jag kan avslöja att det inte är sant.

Andra bloggar om skatter, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, politik, Sverige, ekonomi, LO, funderingar, SSU, Val 2018, PRO, demokrati, nyheter, internet.

Häftigt att betala skatt?

Häromveckan skrevs det i media om att Mona Sahlin har s k löneutmätning på sin statsrådspension av Kronofogden. Det betyder att hon får behålla ett minimum och resten går till att betala av på hennes skatteskuld, drygt 600 000 kronor.
Minst sagt ironiskt är det att just hon har sagt ”det är häftigt att betala skatt”.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är häftigt att betala skatt. Däremot är det nödvändigt att betala skatt för att finansiera viktiga, gemensamma samhällsfunktioner som försvar, polis och viss infrastruktur.
En grundläggande välfärd ska också betalas gemensamt, anser jag. Jag tycker också att skattenivån ska vara rimlig och därmed skapa incitament att arbeta mer.
Att betala mer än 50 procent av sin lön i skatt är för mig helt orimligt.

Lafferkurvan

Inom den nationalekonomiska teorin finns ett begrepp som kallas för Lafferkurvan. Den ska formulera och illustrera det optimala skatteuttaget i ett land.
Teorin den bygger på, säger förenklat att om staten beskattar medborgarna för högt tappar de tilltron till staten och försöker smita undan skatt och/eller arbeta mindre. Då minskar också de totala skatteintäkterna trots det höga skattetrycket.
Är skatten för låg får staten helt enkelt inte in de intäkter som behövs för att finansiera de gemensamma åtagandena.
Var de olika nivåerna på Lafferkurvan befinner sig varierar från land till land och hänger samman med synen på offentlig sektor, förtroendet för staten och vad medborgarna tycker de får ut för det de betalar in.

De rödgröna partierna i Sverige, inte minst vänsterpartiet och miljöpartiet, vill ofta finansiera sina reformer med att höja skatten. Särskilt för de som tjänar mest.

Vad de inte förstår är framförallt två saker: Att beskatta de som tjänar allra mest ännu hårdare, ger inte särskilt mycket till statskassan. Den gruppen är alldeles för liten. Även om de tjänar mycket stora pengar. Det blir bara symbolik av den politiken.
Som en följd av detta måste en hårdare beskattning gå lägre ner bland lönenivåerna för att ge effekt i statskassan. Då måste även en stor grupp av medelinkomsttagarna omfattas såsom sjuksköterskor, lärare och poliser. I detta läge riskerar man att hamna på ”fel sida” av Lafferkurvan.

När medborgarna, trots högt skattetryck, inte upplever att man får valuta för sina skattepengar, finns en uppenbar risk att man försöker undgå skatt genom att jobba svart eller jobba mindre, eftersom det ändå inte lönar sig.
Jämför situationen i Grekland. Där saknar allt för många förtroende för staten och resonerar att: Om jag inte skor mig själv så är det någon annan som gör det. Politiker, facket, EU… 

Leif Östlings retoriska fråga: ”Vad fan får jag för pengarna?”, kanske inte var det mest smarta från en ordförande i Svenskt Näringsliv.
Men när vanliga löntagare börjar fråga sig samma sak och inte kan ge sig själv ett tillfredsställande svar, då balanserar vi på toppen av Lafferkurvan. Utan skyddsnät.

Jag tror att varje skattehöjning som de rödgröna partierna vill tvinga på oss, riskerar att knuffa oss ner på fel sida av kurvan. Det vore väldigt olyckligt för Sveriges konkurrenskraft och tillväxt.
Tänk på det när du börjar fundera på valet i höst.

Andra bloggar om skatter, Kronofogden, lafferkurvan, Mona Sahlin, Vänsterpartiet, politik, Sverige, ekonomi, finanspolitik, funderingar, Leif Östling, Val 2018, Miljöpartiet.

Dysfunktionella familjer

För några dagar sedan dök det upp en bild i mitt flöde på Facebook, som berättade att det kan bli en fortsättning på en av mina absoluta favoriter bland TV-serier. ”Married with children”, eller på svenska, ”Våra värsta år”.

För de som möjligen inte känner till serien så handlar den om en dysfunktionell amerikansk familj där det i princip skämtas om allt, inklusive sex och religion. Arbetsnamnet när den startades upp var ”Far from Cosby”.

Familjen Bundy (döpta efter massmördaren Ted…) består av pappa Al, misslyckad skoförsäljare och mansgris, vars enda merit i livet består i att han gjort fyra touchdowns i en match på high school i sin ungdom, vilket han tjatar om i det oändliga.

Mamma Peggy har aldrig haft ett riktigt jobb och ägnar dagarna till att röka och handla från TV-shop.

Dottern Kelly är urtypen för en dum blondin som har framgång hos killarna, men knappast i skolan. Sonen Bud (döpt efter ölet Budweiser), slutligen, vill nå framgång hos tjejerna, men misslyckas ständigt och hånas av sin familj för det.

Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar.

Kanske är jag inte helt neutral, men i samband med denna nyhet kommer mina tankar osökt in på den rödgröna regeringen.

Betraktar man de fyra tyngsta namnen så är det uppenbart att det är en ”familj” som inte fungerar.

Det ena av Miljöpartiets språkrör talar i valrörelsen om att han minsann kan förändra svensk skola på 100 dagar. Det enda som hänt är att han spelat in en film, där han talar till skolpersonalen som de vore barn.

Det andra språkröret, förutom att hon bottenmålar sin båt med giftig färg, drar jämförelser mellan historiskt vidriga och systematiska förintelseläger och tragiska flyktingöden på Medelhavet.

Utrikesministern, den socialdemokratiska rockstjärnan som skulle ”frälsa” rörelsen bara hon kom hem, lyckas med konststycket att göra sig osams med båda sidorna i frågan om Palestina.

Statsministern, som inte minst, har till uppgift att samordna regeringens arbete lyckas uppenbarligen inte, ens utåt sett, få alla att dra åt samma håll.

Den senaste veckans opinionsundersökningar visar att väljarna också har uppfattat regeringens dysfunktionalitet, även om det finns några få undantag i Ygeman och Hultqvist, och straffar främst Socialdemokraterna för det.

Det ser ut som en tanke, men när vi om 10 år ser bakåt och betraktar regeringen Löfven, kanske just ”Våra värsta år” passar utmärkt som betyg på den här regeringsperioden.

Andra bloggar om politik, Stefan Löfven, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Miljöpartiet, regeringen, Margot Wallström, Socialdemokraterna, funderingar, Al Bundy, samhälle, framtiden, Facebook.

Att vara i opposition

När jag skriver detta har vi i Tyresö kommunfullmäktige debatterat årsredovisningen för 2014 i 3,5 timmar. Mönstret är det förväntade.

Stora delar av oppositionen ”tänker inte delta i beslutet eftersom de hade en egen budget”, men alla gör sitt bästa för att hitta fel och brister på kommunens verksamhet för året som gått.

Nej, förresten, inte riktigt alla. SD:s ledamöter säger eller tycker ingenting. Det gör de väldigt sällan för övrigt.

Men vänsterpartierna gör sitt bästa och hittar fel på det som står i årsredovisningen och det som inte står. I sanningens namn så är det en och annan som tar fram några, ofarliga, händelser under året som man tycker varit bra, men till 99 procent är det bara negativa saker som framhävs.

Tyvärr så saknar oppositionens inlägg i princip all tillstymmelse till konstruktiva förslag. Mer pengar till allt och alla är universallösningen på allt de upplever som brister.

Jag har under min relativt korta politiska ”karriär” aldrig varit i opposition. Tanken som slår mig när jag lyssnar på debatten i Tyresö kommunfullmäktige är ifall även jag, i den rollen, skulle hemfalla till att bli bitter och felsökande?

Jag hoppas innerligt inte det, även fast jag inser att jag ibland ägnar mig åt ironiska och negativa kommentarer om den rödgröna regeringens göranden på sociala medier. Men de räknas ju inte riktigt, eller hur? 

Jag hoppas att jag i ett sådant läge har en sådan självinsikt att jag inser att jag bara är en belastning och därmed tar konsekvensen och avgår.

Förhoppningsvis slipper jag dock att ens fundera i dessa banor…

En konstruktiv opposition är bra för varje majoritet för att hålla sig på tårna i alla lägen. En ensidigt bitter och negativ opposition är som ett återkommande skavsår på hälen. Något man får leva med, men som inte bidrar till någonting, förutom irritation…

Detta faktum tror jag är viktigt för Moderaterna i opposition i riksdagsarbetet. Att självklart vara granskande och analyserande vs regeringen, men också komma med genomarbetade, konstruktiva egna förslag. Det är väl ingen som vill bli ihågkommen som politikens Tony Rickardsson!

Andra bloggar om politik, opposition, Tyresö, Moderaterna, regeringen , Socialdemokraterna , SD, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, funderingar.

Rättvisa för vilka då, Miljöpartiet?

Miljöpartiet i Stockholms läns landsting vill att det införs enhetstaxa i länets kollektivtrafik. Idag gäller en zonindelning för de resenärer som inte köper kort för en längre period, d v s längre resa kostar mer än en kortare.

Mp, påhejade av de andra röda partierna, vill att det är kostnaden för en zon, oavsett längden på resan, som ska gälla. Det handlar alltså inte om att nivån på enhetstaxan ska hamna på en genomsnittsnivå. En sådan förändring skulle dränera landstingets ekonomi med upp till 350 miljoner per år.

Ett argument som anförs är att det handlar om ”rättvisa”. Det de då menar är rättvisa mellan olika typer av kollektivtrafikresenärer.

Det man väljer att inte ta upp, är det faktum att ungefär hälften av den faktiska kostnaden för kollektivtrafiken subventioneras med skattemedel. Eftersom förslaget inte innehåller någon egen finansiering ska de som inte kan, eller vill, åka kollektivt bidra ännu mer via skattsedeln.

Hur ”rättvist” är det?

Jag kan hålla med om att dagens system för korta resor, den s k Reskassan, inte är särskilt smidigt, och behöver förbättras och förenklas. Men att lasta över ännu mer av kostnaden på skattebetalarna som av olika skäl inte åker kollektivt, kan knappast kallas rättvist, snarare ekonomiskt oansvarigt.

Vi ska självklart arbeta för att erbjuda en så bra kollektivtrafik som möjligt, för att locka ännu fler att nyttja den.  Det betyder inte att vi ska göra det genom att indirekt straffa bilister!

Stockholm behöver både bra kollektivtrafik och bra infrastruktur för bilar!

En annan infallsvinkel mot samma förslag hittar du här:

Andra bloggar om politik, trafik, ekonomi, skatter, kollektivtrafik , SL, tunnelbana , buss, valfrihet, Stockholm, biltrafik , Miljöpartiet, debatt, ansvar, välfärd, Landstinget Stockholm.

Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.

Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just DÖ.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?

b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.

c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?

d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.

Om den lösningen inte fungerat, kanske det då hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, Stefan Löfven, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, Anna Kinberg Batra, nyval, integration, DÖ, budget, regeringen, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet.

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.

För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson

När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke

Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven

Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson

En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury

Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Nobelpriset, Nobel, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , Alice Bah Kuhnke, bragdguldet, Charlotte Kalla, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson, Alliansen, nyval, val 2015.

Jeopardy med Löfven

Nu har det gått ungefär två och en halv månad sedan Sverige i valet bestämde att vi skulle få en ny regering. Jag är ju knappast neutral, men inte ens notarius publicus skulle kunna sälja att regeringen fått en bra start.

De svar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade före valet, har i många stycken omvandlats till frågor, ett riktigt regeringsjeopardy med andra ord.

Jag har roat mig med att sätta ihop några svar i ämnet ”2,5 månader med ny regering”, för att sammanfatta den tiden. Prova gärna själv. Men, som Magnus Härenstam alltid sa, kom ihåg att det är jag som ger svaren och du som ställer frågorna.

100 poäng

Kringfartsled som var påbörjad, men som regeringen av partitaktiska skäl pausat. Pausen kostar skattebetalarna 4 miljoner per dag.

200 poäng

Miljöminister som tankar sin båt med ”fuldiesel” och målar den med förbjuden och miljöfarlig färg.

300 poäng

Parti som förvisso inte sitter i regeringsställning, men som ändå med sitt inflytande och fanatiska hat mot ”vinster i välfärden” lägger en våt filt över regeringens politik.

400 poäng

Flygplats i Stockholm som delar av regeringen vill lägga ner, utan att bry sig om de konsekvenser som drabbar stora delar av landet, inte minst Norrland.

500 poäng

Statsminister som efter dessa två och en halv månader mer förknippas med ord som ”ingångsvärde” än regeringsduglighet.

Ok, hur många poäng fick du ihop? Du hittar lite hjälp bland ämneslänkarna nedan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Bromma flygplats, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , valet 2014, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson.

Graffiti eller klotter?

Den nya röd-grön-rosa majoriteten har, förutom tunga frågor som Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, även kommit överens om andra saker.

En sådan är att man avskaffar den nolltolerans mot klotter som Alliansen tillämpat. ”Det här innebär att det ska vara fritt fram att prata om graffiti,” säger Roger Mogert (S), nytt borgarråd i Stockholm stad.

Vadå prata? Det är knappast det som är problemet, eller hur? Problemet är, som jag ser det, inte heller om målningen är att betrakta som konst eller inte.

Det som är avgörande är var man målar. Målar man på någon annans egendom, inklusive kommunens, så är det klotter! Sker målningen på duk eller annat föremål som ”konstnären” äger, eller har ägarens tillåtelse att måla på, så kan det absolut vara konst. Men i det fallet, som all annan ”legal” konst, är det upp till betraktaren.

Tyvärr ligger det, för de allra flesta ”graffitikonstnärerna”, i sakens natur att det ska målas på annans egendom. Helst på lite otillgängliga ställen som man sedan inom sin grupp kan visa upp som en trofé på internet.

Jag köper inte heller snacket om att man ger ungdomar ”frihet” genom att inte ha nolltolerans. Jag och, vågar jag påstå, en majoritet av befolkningen kräver i det här fallet vår valfrihet att slippa se eländet som förfular vårt samhälle. Att ta bort nolltoleransen är som att inbjuda till lagbrott.

Hur svårt kan det vara att förstå det?

All erfarenhet visar dessutom att ”lagliga väggar” gör att klottret på vägen till och från väggen ökar.

Som tur är finns det hos oss i Tyresö inga tankar på att avskaffa vår nolltolerans. Det är bara synd att Telia, Vattenfall och andra, inte är lika snabba på att ta bort klottret på sina olika anläggningar i kommunen.

Relaterat: DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, klotter, graffiti, Socialdemokraterna , konst, Tyresö, kriminalitet, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, trams , nolltolerans.

Allt för maktens köttgrytor

Igår meddelade den nya röd-grön-rosa majoriteten i Stockholm att Bromma flygplats ska läggas ner senast 2022.

Visserligen finns det en brasklapp i deras överenskommelse som säger att det förutsätter att: ”… Bromma flygplats kan avvecklas utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras…”.

Men den formuleringen är såklart bara en rökridå från (S) för att försöka mildra den kritik som de vet kommer från många håll. Man behöver inte vara någon kärnfysiker för att räkna ut att ett sådant beslut hotar tillväxten i regionen.

Dessutom vill den nya majoriteten omförhandla finansieringen av Förbifart Stockholm så att pengarna från biltullarna bara ska gå till kollektivtrafiken. I ett huj så försvinner i så fall 23 miljarder från den finansieringen.

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och FI (?) var i valrörelsen tydliga med att det var precis det här de ville. Lägg ner Bromma flygplats och stoppa förbifarten. Men Socialdemokraterna?

Det (S) kommunicerade, visserligen svagt, var att de stod fast vid de överenskommelser som gjorts.

Frågan som man då måste ställa sig är om Socialdemokraterna i Stockholm totalt saknar heder och gör allt för att komma åt maktens köttgrytor? Är man så svag i förhandlingarna med Mp, V och Fi att man lägger sig platt som en dörrmatta för de andra?

Att hela Sverige skulle påverkas av en nedläggning av Bromma är tydligt och manifesteras t ex av att S-märkta kommunalråd från Norrland protesterar mot beskedet. Ambulansflyget använder Bromma för att spara minuter och därmed liv. Är det något man kan blunda för?

Stockholm är den enda huvudstaden, tillsammans med Tirana i Albanien, i Europa som saknar kringfartsled. 

Med det här beskedet riskerar förbifarten att försenas ytterligare. En modern storstad måste ha lösningar för både biltrafik och kollektivtrafik. Det vet Socialdemokraterna. Frågan är då om de är så makthungriga att de inte vågar stå för det. Gårdagens besked visar tyvärr att svaret på den frågan är ett ja.

Relaterat: DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Bromma flygplats, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, kollektivtrafik .

Omyndigförklarade

Efter att regeringen Löfven presenterat sina första förslag och en regeringsförklaring, är min känsla av att vi medborgare kommer bli omyndigförklarade med det nya rödgröna styret. Alla reformer som Alliansen genomfört i syfte att öka individens självbestämmande är på olika sätt på väg bort.

Ett traditionellt socialdemokratiskt styre, där ”pappa staten” vet bättre än jag, är på väg tillbaka, med några stänk från kommunister och miljökramare.

Tänk jag trodde i min enfald att även (S) insett att den tiden var förbi.

Några exempel:

• Skatteökningar där staten ska omfördela mina pengar till något de beslutar om
• På pappret myndiga gymnasieelever ska tvingas slutföra gymnasieskolan vare sig de vill eller ej
• Möjligheten att välja skola, sjukvård eller äldreomsorg riskerar att försvinna 

Med andra ord ett stryptag på den valfrihet de flesta av oss lärt oss att uppskatta.

Att man dessutom startar med att vilja erkänna Palestina, utan att förankra i riksdagen eller EU, är antingen rent klantigt eller möjligen en smart rökridå för att ta fokus från någonting annat. Förmodligen det förstnämnda.

Visserligen har vi ett synnerligt rörigt parlamentariskt läge, men att först tala om ”samförstånd” och ”utsträckta händer” och sedan komma med detta, omvandlar i mina ögon handen till ett uppsträckt långfinger.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Palestina, regeringen, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven.

Lisebergspolitik

Häromdagen var jag på Göteborgs fina nöjesfält Liseberg. Trots att den politiska ledningen inte är särskilt framgångsrik när det gäller kommunens skolresultat, så har de ändå lyckats med Liseberg. Ett mycket fint och välordnat område för hela familjen.

Eftersom det i allmänhet var kö till åkattraktionerna fanns det tid till att reflektera inför den valrörelse som på allvar startar den här veckan. Jag kom på att det finns vissa likheter mellan vissa av våra partier och en del aktiviteter på Liseberg.

En tur med FlumRide, till exempel, påminner starkt om Miljöpartiets valprogram. Den startar lugnt och förtroendeingivande, fortsätter lite fluffigt och skönt genom vattnet. Allt känns bra och rätt. Ända till man kommer till sista stupet som slutar med en kalldusch. Precis som Mp. Mycket snack om klimatsmartness och feminism, men för att få ihop finansieringen krävs en skattechock som kommer att kännas.

I Farfars Bil åker barnen i bilar från 30-talet på en räls. Trots rattar i bilarna får ingen styra själv, även om vissa av barnen tror det. Med andra ord som Vänsterpartiet. Ingen valfrihet, staten vet bäst och ska bestämma det mesta i motsats till valfrihet för individen.

Att gå in i spegellabyrinten Kristallsalongen är som att hänga med Socialdemokraterna. Det är roligt i början, men efter en stund blir det förvirrande och du vet inte vem eller vilka du kommer ut tillsammans med.

Eftersom det i mitt tycke vare sig finns mans- eller invandrarfientliga attraktioner på Liseberg, så går inte den associationen till vare sig SD eller FI att göra här.

Alliansen då, undrar du? Jo, Alliansen kan liknas med både Kanonen och Lisebergsbanan. Mandatperioden 2006-2010 startade, liksom Kanonen, i raketfart med massor av genomförda reformer enligt de vallöften som gällde då. Innevarande mandatperiod kan mera liknas vid Lisebergsbanan, en gedigen bergbana där man får vad man förväntar sig, men kanske inget extra.

Min förhoppning är att en tredje regeringsperiod ska påminna om Balder, ”världens bästa berg- och dalbana i trä”, enligt reklamen som också berättar att Balder ”bjuder på en ”gudomlig åkupplevelse”.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Socialdemokraterna , Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Val 2014, Alliansen, SD, Göteborg, Liseberg, FI, demokrati.

Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, EU-val, FI, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, Piratpartiet.

Är oppositionspartierna i Tyresö negativa till företagare?

Häromdagen hade jag det stora nöjet att få utmärkelsen ”Den mest företagarvänliga politikern i Tyresö 2014”.

Foto: Företagarna

Utmärkelsen baseras dels på enkät som alla ordinarie ledamöter i Kommunfullmäktige fått möjlighet att svara på, dels på Företagarnas egen research om de lokala politikerna. Jag är självklart både glad och stolt över att bli uppmärksammad i detta sammanhang.

Vad som inte är så roligt är att ingen politiker från oppositionen i Tyresö befanns värdig samma erkännande. Företagarnas ambition är nämligen att dela två utmärkelser per kommun. En till majoritetspolitiker och en till en politiker från sittande opposition.

Enligt representanterna från Företagarna Stockholm, är det bara i Tyresö av alla regionens kommuner där det inte delas ut två utmärkelser.

Symptomatiskt för detta var kanske att inte en enda av oppositionens politiker deltog i Företagarnas arrangemang.

Man kan ju undra över varför Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte verkar bry sig om de lokala företagarnas situation.

I bästa (!) fall är de ointresserade, i sämsta fall är de negativa och fast i sina egna villfarelser om ”kapitalister” eller ”vinster i välfärden.

Jag kan inte minnas att man lagt några motioner eller förslag som skulle underlätta för det lokala näringslivet i Tyresö. Företag och företagarnas villkor är inget som särskilt ofta finns på oppositionens agenda.

Jobbsatsningar från oppositionen handlar snarare om att kommunen (!) ska anställa arbetslösa människor för att kvalificera dem för en ny period i a-kassan.

Det som oroar mig är att de i så fall inte förstår var de nya jobben skapas, vilka i sin tur gynnar tillväxten, som i sin tur ger ökade skatteintäkter att satsa i välfärden.

Min slutsats är klar. Tycker man att företag och företagares villkor är viktiga är det partierna i Alliansen man ska lägga sin Tyresöröst på i september.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, företagande, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, vänsterpartiet, SD, företag, Alliansen, näringsliv, välfärd.

Slopa ”Krist”, Göran!

1991 kom Kristdemokraterna, KD, in i riksdagen under namnet KDS, Kristen Demokratisk Samling. Det var den förste partiledaren Alf Svensson som kom in på ett mandat från Centerpartiet, om jag inte minns helt fel.

Nu ingår KD i alliansregeringen sedan 2006, med flera ministerposter. I Tyresö är man sedan länge en uppskattad del i den styrande alliansen.

Trots möjligheten att påverka politiken på många ställen brottas partiet med dåliga opinionssiffror, och riskerar att åka ur Riksdagen i höstens val.

Jag tror faktiskt att en orsak är namnet. I vårt sekulariserade samhälle är vi inte särskilt ”kristna”. Lika många oskuldsfulla ungdomar som p g a namnet dras till Miljöpartiet, utan att förstå att de är bakåtsträvare, lika många väljare tror jag skräms bort av prefixet ”Krist”.

När många partier, inklusive mitt eget, drar sig mot mitten, borde det finnas utrymme för ett värdekonservativt parti längre till höger. Som det är nu finns bara SD på den kanten och det oroar mig.

Jag har inga problem med ett parti som vilar på kristen grund, men ett namn som fungerar i Tyskland fungerar uppenbarligen inte i Sverige.

Ett förslag till nytt namn skulle kunna vara Konservativa Partiet. Du får det förslaget gratis av mig, Göran Hägglund!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, KD, Kristdemokraterna , Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Alliansen , SD, Göran Hägglund, Centerpartiet.

Miljöpartister – ett gäng bakåtsträvare

Miljöpartiet vill göra helgdag i Sverige av Internationella kvinnodagen 8 mars. Syftet är att manifestera jämställdhetsarbetet.

Samtidigt skriver en organisation, som av allt att döma står Mp nära, att basinkomst, eller medborgarlön, skulle vara lösningen på alla våra bekymmer.

Jag skulle vilja påstå att det stora bekymret är Miljöpartiet och deras bakåtsträvande hållning i många frågor.

Att införa ytterligare en helgdag skulle innebära en stor ekonomisk förlust för samhället fem år av sju.

Att ge medborgarna en basinkomst, utan krav på motprestation, skulle sannolikt inte medverka till fler arbetade timmar, snarare färre.

Jag tycker dessa utspel visar Mp i ett nötskal. Man kastar ur sig massa förslag, utan att ta något som helst ansvar för helheten.

Jag kan se samma mönster i Tyresö. Där producerar Mp massor med motioner om en det ena, en det andra. 

Några av dem är förvisso vettiga, men de flesta strävar att detaljstyra kommunen och de enda förslag till finansiering som kan dyka upp är allmänt hållna tankar om ”en bantad administration”. I Tyresö vill man exempelvis att vi politiker ska bestämma vad barnen ska äta i skolorna, typ ”en köttfri dag”. Som om inte kökscheferna kunde skapa bra och näringsriktiga matsedlar utifrån sin egen kompetens.

När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var språkrör, kändes det som att Mp var på rätt väg och hade en oftast realistisk syn på tillvaron.

Som man uppträder idag, känns det som att många av deras förslag leder tillbaka till stenåldern. Inte så mycket utveckling, utan snarare avveckling av vårt moderna samhälle.

Om förslaget att göra 8 mars till helgdag åtminstone också hade innehållit att avskaffa 1 maj som helgdag, vore det kanske möjligt att diskutera. Nu blir det bara kontraproduktivt och gynnar knappast någon jämställdhet.

En röst på Miljöpartiet i valet innebär med andra ord en röst för ett samhälle som passar familjen Hedenhös snarare än en modern människa.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, internationella kvinnodagen, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, debatt, 8 mars, jämställdhet.