Avveckla Socialstyrelsen?

Socialstyrelsen har lag ned tid, energi och därmed pengar på en undersökning som visar hur mycket pengar landets kommuner lägger på vård och omsorg av sina äldre.

Man har jämfört hur stor del av kommunens budget som läggs på åldersgruppen 65 och äldre i relation till gruppens del av befolkningen.

En medarbetare på Socialstyrelsen säger att: ”Det här materialet har tagits fram för att kommuner ska kunna se hur de ligger till jämfört med andra kommuner. Vi vill att de ska fundera över hur de använder sina resurser, både de som ligger lågt och de som ligger högt. Är de nöjda med hur det ser ut i dag eller vill de kanske göra förändringar i sitt arbete med vård och omsorg till den här åldersgruppen?”

Varför det? Vem har gett Socialstyrelsen det här uppdraget? Varför slösas mina skattepengar på en så meningslös undersökning?

På samma sätt som att bara mäta antalet lärare inte alls visar kvalitet i utbildning, visar inte de här siffrorna någonting om hur bra de olika kommunerna tar hand om sina äldre. Kvaliteten alltså.

Min kommun, Tyresö, hamnar i botten av tabellen. Vi lägger alltså inte ned mest pengar på våra äldre i jämförelse. Vad våra brukare anser, förtäljer inte denna ”undersökning”. Man struntar alltså i det viktigaste, dem som äldreomsorgen är till för. 

Jag vet, som tur är, att en stor majoritet av ”våra” äldre är nöjda med den service de får, även om vi såklart alltid kan bli bättre.

Det finns väl inget som helst egenvärde i att endast avsätta en stor del av medborgarnas pengar för omsorg, om man inte vet vad de genererar i form av nöjdhet hos brukarna. Att göra s k öppna jämförelser som bygger på brukarnas uppfattning om kommunal service är rätt väg att gå.

Den bästa äldreomsorgen borde ju vara den som har nöjda brukare till den lägsta kostnaden! Allt annat är ju ”missbruk” med skattemedel.

Den här sortens undersökningar är bara trams som aldrig borde blivit publicerat.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om äldreomsorg, samhälle, välfärd, , ekonomi, Socialstyrelsen, Tyresö, kvalitet, bidrag, kommuner, funderingar, trams.

Hur jämställda är vi?

World Economic Forum (WEF) har kommit ut med en rankinglista över vilka länder som är bäst på jämställdhet mellan könen.

Island toppar listan, följt av Finland, Norge och Sverige. I botten återfinns länder som Jemen, Pakistan, Iran och Saudiarabien.

Rapporten jämför bland annat ekonomi, hälsa, utbildning och politiskt inflytande. En dröm för en statistiker att grotta ner sig i.

 Jag noterar att Sverige ligger i topp när det gäller demokrati på riksnivå. Vi har flest antal kvinnor i vårt parlament (då räknar jag inte diktaturen Kuba) och näst flest antal kvinnliga ministrar. Den dagen vi får vår första kvinnliga statsminister kommer vi stiga ytterligare på rankinglistan.

Just det tror jag är ett viktigt inslag i det fortsatta arbetet. Med kvinnor på toppositioner synliggör vi att detta är helt naturligt samtidigt som unga tjejer får förebilder. Tjejerna vet också att det inte handlar om kvotering utan kompetens och lämplighet.

Jag tror nämligen inte alls på att man kan kvotera fram jämställdhet. Däremot kan man synliggöra snedfördelningar och stimulera kvinnor att söka höga befattningar. Morötter istället för piska, alltså.

Det är också viktigt att stimulera kvinnligt företagande. RUT-reformen har skapat massor med företag som startats och leds av kvinnor. Inte minst kvinnor med invandrarbakgrund som annars kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Att stoppa RUT vore förödande för den utvecklingen.

Några andra iakttagelser från WEF-rankingen är att sekulariserade länder i allmänhet har kommit mycket längre än länder med stark religiös styrning av samhället. Därför är det lite förvånande hur Irland med sina rigida abortlagar kan ligga så högt som på plats 6.

Vi ska naturligtvis inte slå oss för bröstet när vi ser Sveriges placering på listan, utan fortsätta jobba mot full jämställdhet.  Men jag kan också konstatera att internationellt sett ligger vi skapligt till.

När är vi då klara med arbetet för fullständig jämställdhet mellan könen? Ja, förmodligen när den här typen av undersökningar inte behövs längre. I Sveriges fall kan man möjligen se målet framåt i tiden, men för kvinnorna i Pakistan och Iran kommer behovet att mäta och synliggöra finnas under lång tid, tyvärr.

Därför beklagar jag att den skjutna Malala Yousafzai inte fick Nobels Fredspris. Det hade varit en tydlig signal till alla bakåtsträvare och kvinnoförtryckare.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, demokrati, religion, jämställdhet, aborter, Irland, samhälle, Sverige, diktatur, RUT, Malala Yousafzai.

Kroatiens skärgård – väl värt ett besök

För några veckor sedan hade jag nöjet att besöka ett för mig nytt land, den färska EU-medlemmen Kroatien. Tillsammans med några gamla seglarkompisar hade vi bestämt oss för att på egen köl studera Kroatiens skärgård som vi hört mycket positivt om.

Trots att gänget bestod av erfarna seglare med Atlantsegling, transportseglingar genom Medelhavet och ett otal starter i Gotland Runt på meritlistan, hade ingen av oss seglat katamaran tidigare. Så en sådan fick det bli, vi hyrde en 44-fots Leopard.

Leopard 44

Efter en kort taxiresa från flygplatsen i Split, var vi framme vid marinan. Uthyraren gick igenom båten och dagen efter hissade vi seglen för första gången. Att segla katamaran är inte som att segla en vanlig kölbåt. På pluskontot är att den knappt lutar när man kryssar mot vinden, på minuskontot hamnar just den dåliga kryssförmågan, d v s vinklarna blir mycket sämre än med en kölbåt.

Första målet blev den lilla orten Komiza på ön Vis. I stundtals hårda vindar, 15 m/s, kryssade vi oss fram mot målet samtidigt som vi lärde känna båten. Jag brukar inte bli sjösjuk, men en katamaran rullar oregelbundet i sjön, så jag måste erkänna att det märktes i magen.

När vi kom fram på kvällen hängde regntunga moln över bergen och alla platser på bryggan var upptagna, så det blev till att ligga för boj. Vi stannade ytterligare en natt på ön och promenerade runt i de fina kvarteren.

Gränder i Vis

Regntunga moln över Vis

Vår rutt

Vis är ett typexempel på hur turismen håller på att växa till sig som en viktig näringsgren i Kroatien. En kypare berättade att befolkningen fördubblas när säsongsarbetarna flyttar ut under vår, sommar och höst.

Under vår seglingsvecka låg vi två nätter för ankare i naturhamnar och eftersom säsongen höll på att ta slut fick vi t o m en egen vik. Vattentemperaturen höll ca 24 grader, så det klara vattnet var väldigt inbjudande.

Efter första dagens molniga och blåsiga väder klarnade det upp och vi fick några kanondagar med härlig segling i varma brisar.

Jag kan verkligen rekommendera Kroatiens övärld för en seglingsvecka. Fina öar, trevliga människor, välordnade gästhamnar och lättnavigerade vatten. Det går utmärkt att göra sig förstådd på engelska, maten är god och billig. Möjligen kan jag tycka att hamnavgifterna var i högsta laget, ca 900 kronor per natt för vår båt.

Men sammantaget kändes Kroatien som ett tryggt, vackert och välordnat land som jag mycket väl kan tänka mig att återvända till.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, Vagabond.

Andra bloggar om semester, Kroatien, segling, katamaran,  EU, turism, resor.

Boktips – Hon är inte jag

Golnaz Hashemzadeh som skrivit boken driver en ideell förening vid namn ”Inkludera Invest”. Föreningen vill inkludera människor som riskerar att hamna i ett utanförskap genom socialt entreprenörskap.

Boken handlar just om utanförskap. Den beskriver hur en liten flicka flyr med sin mor och far från mullornas Iran till Sverige.

När familjen fått sitt uppehållstillstånd och allt borde vara frid och fröjd, startar ett sönderfall där föräldrarna glider ifrån varandra och den lilla dottern bestämmer sig för att vara ”bäst” i alla lägen för att bli accepterad i det nya samhället.

Boken beskriver flickans uppväxt och hennes sökande efter identitet, både bland invandrare och infödda svenskar.

Flickan går ut gymnasiet med toppbetyg och kommer in på ”Elitskolan” (Handelshögskolan) där hon så småningom blir vald till kårordförande. Trots sina framgångar känner hon sig inte accepterad fullt ut och får under vägen känna på en vardagsrasism som inga fina skolor kan överbrygga.

När man läser boken får man en tankeställare och inser att vi har lång väg kvar innan vårt samhälle blir så öppet som de flesta av oss vill. Boken beskriver också hur svårt det kan vara för en invandrartjej att bryta med gamla traditioner och riskera ett utanförskap både hos ”sina egna” och hos oss infödda svenskar.

Jag tycker absolut du ska läsa boken och sedan fundera hur du själv tänker och agerar för att hjälpa människor med annan bakgrund att komma in i samhället. Med andra ord inkludera dem.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Iran, litteratur , utanförskap , integration, inkludering, rasism.

Så vill jag utveckla landstinget i Stockholm

Jag deltar i försöksnomineringen för Moderaterna i valet till Stockholms läns landsting för mandatperioden 2014-2018. Jag vill gärna ha din röst i denna försöksnominering.

I dagsläget är jag ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Tyresö. Jag sitter även med i Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige samt Miljö- och samhällsbyggnadsutskottet.

Jag försörjer mig som konsult i mitt eget företag.

Blir jag vald till landstingsfullmäktige, vill jag under perioden främst driva dessa frågor:

Cancersjukdomar kostar EU över 1 000 miljarder per år! Prostatacancer är landets vanligaste cancerform. Jag vill arbeta för att alla män över 50 i Stockholms län, aktivt erbjuds en undersökning i preventivt syfte.

Det behöver inte på något sätt vara kostnadsfritt. Min erfarenhet är att en kallelse/inbjudan gör att många gärna kommer och även betalar för tjänsten.

Ju fler fall som upptäcks i tid desto fler kan behandlas med framgång och fortsätta ett vanligt liv. Besparingarna för samhället kommer dessutom att bli mycket stora.

Ökade insatser mot välfärdssjukdomar som övervikt och sjukdomar orsakat av rökning.

Utbildning och information ska alltid föregå operationer inom dessa områden för att bryta osunda levnadsvanor.

Jag anser att det går att ställa högre krav på förändrad livsföring till dessa patientgrupper. Självklart ska hjälp erbjudas på olika sätt.

Stockholmsregionen växer och att behovet av smidiga genomfarts- och kringleder ökar är inte alls konstigt. Lösningen är inte bara kollektivtrafik utan även miljösmarta bilalternativ.

Jag vill arbeta för att skapa hållbara lösningar för både bil- och kollektivtrafik i regionen.

Medborgarna ska kunna välja det som passar dem bäst i olika situationer.

Någon trängselskatt på Essingeleden ska inte införas innan förbifarten är klar. En sådan skatt slår hårt mot alla de pendlare som bor på ena sidan Storstockholm och arbetar på den andra.

Landstinget har en kulturbudget om 400 mkr. Jag vill arbeta för att effekten av dessa medel ska märkas mer i länet, inte minst i kranskommunerna.

Utöver dessa frågor är jag varm anhängare av en stram finanspolitik och lågt skatteuttag. Jag anser också att det arbete som Alliansen påbörjat för ökad valfrihet i vården måste fortsätta.

Vill du veta mera eller diskutera? Varmt välkommen att kontakta mig på dick.bengtson@gmail.com eller 070-336 89 16.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Moderaterna, kultur, , ekonomi, idrott, Tyresö, Val 2014, sjukvård, trafik, valfrihet, Stockholm.

Vad får kulturen kosta?

Jag hade i veckan möjlighet att vara med på SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) årliga kulturkonferens. Temat i år var: ”Vi pratar om pengar”. Ett mycket intressant ämne, och ett tungt skäl till varför jag deltog. Här kommer några reflektioner.

Visste du att det finns en statlig myndighet som heter ”Myndighetenför kulturanalys”? Nu vet du.

Myndighetens uppgift är att ” …med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet.”

På deras hemsida kan man bland annat läsa att samhällets utgifter för kultur 2011 var 63 miljarder. Detta motsvarar nästan två procent av BNP. 60 procent av detta betalades av hushållen, 39 procent av det offentliga och en (1) procent kom från näringslivet i form av sponsring.

På ett annat seminarium fick jag reda på att av den totala ”sponsorkakan” så får kulturen 13 procent, jämfört med idrottens 73. En avsevärd skillnad alltså.

Kommer det då bli mer ekonomiskt utrymme för kultur i framtiden? Nja, det känns tveksamt. Även om alla vet att människan både behöver och mår bra av kultur, så är det, bortsett från biblioteken, ingen lagstyrd verksamhet, såsom skola och äldreomsorg och är därför, tyvärr, enklare att prioritera bort i tuffa ekonomiska tider.

I Tyresö satsar vi den största delen av kulturbudgeten på kulturskolan för barn och unga, där vi med skattemedel finansierar 70 procent av den faktiska kostnaden.

När det gäller jämförelsen mellan kultur och idrott tillhör jag dem som anser att vuxna, friska människor ska betala merparten av sitt idrottande och motionerande ur egen ficka.  

För kulturens del är jag inte lika kategorisk. Jag tror att det kan finnas skäl att med bidrag stimulera grupper och föreningar som skapar publika kulturevenemang även för vuxna medborgare. Däremot kan man naturligtvis alltid diskutera på vilken nivå dessa ska ligga.

Att finansiera kulturarbetares eget introverta utövande är jag mer tveksam till. I det fallet tycker jag absolut man kan dra parallellen till vuxenidrott.

En sak stod i alla fall klar efter konferensen. Det finns potential för ökad kultursponsring. Kulturutövare av olika slag måste dock bara våga sälja sig själva och sin konst. Det handlar om paketering och marknadsföring.

Jag är helt övertygad att många fler företag är villiga att satsa pengar om de bara bättre förstod vad de köpte. Viktigt i det sammanhanget är också tydlighet i lagen så att det tydligt framgår att avdragsrätten även gäller just kultur. Kort sagt, kulturen måste bli bättre på att tala om vilket mervärde den levererar.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, SR.

Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, idrott, Tyresö, SKL, bidrag, sponsring, funderingar.

Mer balans i journalistiken, tack

Ett, för mig, nytt begrepp har dykt upp i debatten den senaste tiden, ”offerjournalistik”. Det betyder, enkelt uttryckt, att media, ofta okritiskt skildrar någon som råkat illa ut och skyller allt på samhället.

Det kan röra sig om arbetslösa, sjuka eller andra som på något sätt upplever sig ”drabbade av samhällets orättvisa”.

Sannerligen på tiden att denna obalans tas upp på ett seriöst sätt. Självklart ska journalister granska politiker och andra makthavare. Självklart ska missförhållanden uppmärksammas. Men denna typ av artiklar och TV-program har slagit i taket för länge sedan.

Jag tror faktiskt att läsare och tittare också vill få berättelser om där samhället faktiskt hjälpt och stöttat en enskild, vilket ju är normalfallet. När såg vi senast rubriker som:

Jag fick jobbet, tack vare Fas 3

Lottas mormor stormtrivs på äldreboendet i Tyresö

Akutvården i Katrineholm är strålande

Per-Åke hyllar sin kommunpolitiker: Hon är bäst!

Det förekommer naturligtvis, men en bättre balans är önskvärd, tycker jag.

För det kan väl aldrig vara så, att det faktum att en överväldigad majoritet av journalisterna som har politiska vänstersympatier, låter detta styra när de granskar sitt samhälle?

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT.

Andra bloggar om politik, samhälle, journalister, media, tidningar, funderingar, TV, Tyresö.