Häftigt att betala skatt?

Häromveckan skrevs det i media om att Mona Sahlin har s k löneutmätning på sin statsrådspension av Kronofogden. Det betyder att hon får behålla ett minimum och resten går till att betala av på hennes skatteskuld, drygt 600 000 kronor.
Minst sagt ironiskt är det att just hon har sagt ”det är häftigt att betala skatt”.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är häftigt att betala skatt. Däremot är det nödvändigt att betala skatt för att finansiera viktiga, gemensamma samhällsfunktioner som försvar, polis och viss infrastruktur.
En grundläggande välfärd ska också betalas gemensamt, anser jag. Jag tycker också att skattenivån ska vara rimlig och därmed skapa incitament att arbeta mer.
Att betala mer än 50 procent av sin lön i skatt är för mig helt orimligt.

Lafferkurvan

Inom den nationalekonomiska teorin finns ett begrepp som kallas för Lafferkurvan. Den ska formulera och illustrera det optimala skatteuttaget i ett land.
Teorin den bygger på, säger förenklat att om staten beskattar medborgarna för högt tappar de tilltron till staten och försöker smita undan skatt och/eller arbeta mindre. Då minskar också de totala skatteintäkterna trots det höga skattetrycket.
Är skatten för låg får staten helt enkelt inte in de intäkter som behövs för att finansiera de gemensamma åtagandena.
Var de olika nivåerna på Lafferkurvan befinner sig varierar från land till land och hänger samman med synen på offentlig sektor, förtroendet för staten och vad medborgarna tycker de får ut för det de betalar in.

De rödgröna partierna i Sverige, inte minst vänsterpartiet och miljöpartiet, vill ofta finansiera sina reformer med att höja skatten. Särskilt för de som tjänar mest.

Vad de inte förstår är framförallt två saker: Att beskatta de som tjänar allra mest ännu hårdare, ger inte särskilt mycket till statskassan. Den gruppen är alldeles för liten. Även om de tjänar mycket stora pengar. Det blir bara symbolik av den politiken.
Som en följd av detta måste en hårdare beskattning gå lägre ner bland lönenivåerna för att ge effekt i statskassan. Då måste även en stor grupp av medelinkomsttagarna omfattas såsom sjuksköterskor, lärare och poliser. I detta läge riskerar man att hamna på ”fel sida” av Lafferkurvan.

När medborgarna, trots högt skattetryck, inte upplever att man får valuta för sina skattepengar, finns en uppenbar risk att man försöker undgå skatt genom att jobba svart eller jobba mindre, eftersom det ändå inte lönar sig.
Jämför situationen i Grekland. Där saknar allt för många förtroende för staten och resonerar att: Om jag inte skor mig själv så är det någon annan som gör det. Politiker, facket, EU… 

Leif Östlings retoriska fråga: ”Vad fan får jag för pengarna?”, kanske inte var det mest smarta från en ordförande i Svenskt Näringsliv.
Men när vanliga löntagare börjar fråga sig samma sak och inte kan ge sig själv ett tillfredsställande svar, då balanserar vi på toppen av Lafferkurvan. Utan skyddsnät.

Jag tror att varje skattehöjning som de rödgröna partierna vill tvinga på oss, riskerar att knuffa oss ner på fel sida av kurvan. Det vore väldigt olyckligt för Sveriges konkurrenskraft och tillväxt.
Tänk på det när du börjar fundera på valet i höst.

Andra bloggar om skatter, Kronofogden, lafferkurvan, Mona Sahlin, Vänsterpartiet, politik, Sverige, ekonomi, finanspolitik, funderingar, Leif Östling, Val 2018, Miljöpartiet.

Rosorna krigar - igen

Ett nytt ”Rosornas Krig” har brutit ut. För vilken gång ordningen har jag tappat räkningen på. Thomas Boström har skrivit en bok där han ”avslöjar” diverse ”sanningar” om hur det gått till bakom kulisserna inom Socialdemokraterna.
Inte minst hur det gick till när Mona Sahlin manövrerades ut och Håkan Juholt till sist valdes till hennes efterträdare.

Bodström berättar också om hur illa Peter Eriksson från Mp och Lars Ohly går ihop. Vilken tur då att de rödgröna förlorade valet!

Sedan har han faktiskt bland skvallret några konkreta förslag på hur (S) ska förnya sig. Mig spelar det rakt ingen roll hur de gör, men om jag vore sosse skulle jag allvarligt fundera på förslaget att kapa banden med LO och byta namn till Socialdemokratiska partiet. Det första förslaget skulle öka trovärdigheten och det andra ge en modernare image.

Varför gör han då detta? Jag kan se två möjliga skäl. Antingen vill han distansera sig från Juholt och hans gäng, för att vid ytterligare en valförlust göra comeback som en räddande ängel. Eller så vill han helt enkelt tjäna pengar. Eller kanske bådadera...

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, samhälle, bok, Håkan Juholt.

Ärligt, Anders Borg

Anders Borg orsakar i dag rabalder och spekulationer när han i en intervju säger att den dagen han slutar som finansminister blir den bästa i hans liv. Han ser uppdraget som finansminister ett ansvarsfullt och långsiktigt, men kanske inte alltid det roligaste.

I många fall skulle ett sådant uttalande göra att politikern ifråga förvandlades till en ”inte-person” eller en ”lame duck” som vi säger på nysvenska. Jämför perioden från det att Mona Sahlin aviserade sin avgång till idag. Vem har, ärligt talat, överhuvudtaget brytt sig om henne och hennes åsikt sedan dess?

Jag är övertygad om att så inte blir fallet med Anders Borg. I stället visar han att han är en människa av kött och blod som har känslor som alla vi andra. 

Svenska folket har lärt sig av Anders Borg, och Fredrik Reinfeldt, att även politiker med toppuppdrag kan vara vanliga människor som utför uppdrag därför att man vill påverka, ta ansvar och förändra, inte för att partiet kallar eller för att man inte kan något annat.

Jag skulle önska att fler kunde vara så öppna och ärliga med sina känslor som Anders Borg. Det kanske skulle underlätta rekryteringen till politiska uppdrag på både nationell och lokal nivå.

Han säger också att han kommer att sitta kvar hela denna period, vinna valet 2014 och fortsätta en bit in på nästa mandatperiod. Det är inte bara bra för Moderaterna och Alliansen, utan även bra för Sverige.

Foto ovan: Johan Ödman

Relaterat: DI, AB, AB, AB, AB, AB, DN, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, Anders Borg, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin.

Sosse-Robinson 2

Socialdemokraterna fortsätter sitt sökande efter Mona Sahlins efterträdare. Enligt diverse mediaspekulationer finns det många kandidater, även om ingen direkt annonserat sin kandidatur.

Nu har Göran Persson blandat sig i spelet och vips börjar vissa inse att man saknar den gamle bossen, sossarnas svar på Tony Soprano...

Samtidigt har valberedningen avslöjat kravprofilen. Han, eller hon, ska bland annat kunna samla och utveckla partiet, kunna kommunicera och visat ledarskap inom partiet. Den nya ledaren måste inte sitta i Riksdagen, men ska ha ett långsiktigt fokus.

Jag har visserligen inte sett hela kravspecen, men dessa skulle i princip kunna passa in på vem som helst av de utpekade kandidaterna. Om Margot Wallström hade varit hungrig skulle hon glida hem från sina internationella uppdrag på en räkmacka och få jobbet, men hon har ju deklarerat att hon inte vill. Annars vore det ju ett guldläge att ta över efter en valförlust och vikande opinionssiffror

Jag vill egentligen inte gissa hur det slutar, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om den nya (S)-ledaren heter Sven-Erik Österberg, en klassisk kompromisskandidat.

Mitt gamla förslag om ett Sosse-Robinson kanske inte är så dumt i alla fall.

Allt detta visar de enorma svårigheterna med ett försöka ena ett betongparti med många förgreningar i diverse organisationer, fackföreningsrörelsen och många andra som vill påverka. Detta tycker jag också visar att socialdemokratins tid som tung maktfaktor i samhället är på väg att rinna ut. För vildvuxet, för tungrörligt och för obenäget till förändring.

Det finns många som aspirerar på platsen, men en sak är säker, de som formar framtiden är inte socialdemokraterna.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, demokrati, Göran Persson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sven-Erik Österberg, Margot Wallström, funderingar.

Ihågkommen för?

Idag var det sista gången Mona Sahlin representerade sitt parti i Riksdagens partiledardebatt. Hennes kollegor tog, som seden bjuder, tillfället i akt att avtacka henne med positiva ord.

Jag är inte i den positionen att jag behöver hyckla med superlativer och presenter utan kan tillåta mig några funderingar över vad hon egentligen åstadkommit.

Först ska man ha klart för sig att det inte var lätt för henne att bli vald som tredjealternativ. Sedan var det förmodligen inte världens enklaste att ta över efter dominanten Persson.

Men, vad blir hon ihågkommen för? Den första kvinnliga partiledaren för Socialdemokraterna, såklart, men vad mer?

Tyvärr blir det nog i första hand en trekantig chokladbit och en viss oordning på sin personliga ekonomi. Hennes släpiga och övertydliga sätt att tala till människor som om de inte begrep bättre kommer jag i alla fall inte att vilja lägga på minnet.

Till hennes fördel ska dock sägas att hon, genom att alliera sig med Miljöpartiet inför valet, försökte distansera sig från vänsterkrafterna i partiet. Tyvärr blev hon ganska raskt tagen i örat för det initiativet och kanske var det början till slutet.

Nu ska det bli intressant att följa det interna länksmideriet inom (S) för att hitta Monas efterträdare. Troligen inte lika bra som Tarantino men förmodligen i klass med en neurotisk Norén.

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, partiledardebatt, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Mona Sahlin.

VPK-Ylva vill leda (S)

Ylva Johansson har brutit den socialdemokratiska inlandsisen genom att i media tala om att hon faktiskt vill vara med och leda den omdaning som partiet står inför.

Det är inte vanligt att man ”outar” sig på det sättet i hennes parti. Vem minns väl inte Göran Perssons alla nej som sedan blev ett ja?

Heder år Ylva att hon vågar, men vågar och vill partiet?

Många (S)-märkta debattörer har ju efter valförlusten pekat på att samarbetet med Vänsterpartiet och Lars Ohly troligen var ett av flera tunga skäl till förlusten.

Att i det läget satsa på en kvinna med den bakgrunden som Ylva Johansson, låt vara att hon konverterade för många år sedan, tycker inte jag låter som vägen till politisk förnyelse, snarare tvärtom.

Såpan om vem som ska ta över det sjunkande skeppet efter Mona Sahlin lär fortsätta under våren, var så säker.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, Ylva Johansson, Socialdemokraterna, Mona Sahlin.

Sosse-Robinson 2011

Under senaste veckan har rubrikerna varit många och feta kring det senaste av ”Rosornas Krig” som utbrutit inom Socialdemokraterna.

Egentligen var det ju bara en tidsfråga efter det dåliga valresultatet och det, för den utomstående betraktaren, obefintliga ledarskapet.

Krismötena avlöser varandra och ropen skalla: ”Avgå alla”.

Alla organisationer, oavsett om det är en kommun, ett företag eller ett politiskt parti, behöver en tydlig ledning med förtroende i organisationen för att reda ut sina problem och kunna gå vidare.

Socialdemokraternas stora problem, förutom bristen på framtidsvisioner, är bristen tydliga arvtagare till eran Persson/Sahlin. Jag tror inte heller att partiet kommer kunna ta tag i framtidsfrågorna innan man rett ut ledarskapet.

Att vara ledare för Socialdemokraterna är förmodligen ett av de svårare uppdragen man kan tänka sig. Den s k ”rörelsen” dräller av olika falanger med hur många intressevinklingar som helst. 

Förutom LO, TCO och SSU finns där sossar som är för eller emot det mesta du kan tänka dig och som dessutom tillhör höger- vänster- eller mittfalangerna av partiet.

Varför inte utse ny ledning på ett modernt och medialt sätt? Ordna Sosse-Robinson 2011! 

Skicka iväg ett gäng tronpretendenter till någon avlägsen kursgård (det finns en hel del att välja på inom rörelsen), anställ Paolo Roberto som lekledare och utsätt deltagarna för olika strapatser och prov. 

Spela in för TV och låt varje vecka deltagarna rösta ut varandra, en i taget, i ett ”kursgårdsråd” till där bara återstår en, den nya partiledaren. Kanske kan man låta partimedlemmarna delta i processen via telefonröster?

Den idén skulle säkert både TV 3 och Kanal 5 nappa på direkt och folk skulle sitta som klistrade varje vecka.

Precis när jag skriver detta kommer beskedet: Mona Sahlin ställer inte upp för omval! Då passar mitt förslag som hand i handsken! Håll till godo.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, demokrati, LO, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, SSU.

Ständigt denna Bodström

Ska han få ledigt? Kommer han hem? Stannar han i USA? Vad tycker Mona? Ska han skaffa ny frisyr? De senaste dagarna har Thomas Bodström varit på många löpsedlar och hans val mellan familj och riksdag har följts nästan lika intensivt som räddningen av de chilenska gruvarbetarna.

Jag har tidigare bloggat om det orimliga att göra ett bra jobb när man har så många järn i elden och anser så fortfarande. Däremot tycker jag det är tufft att ge sig iväg med familjen på ett äventyr, det ska han ha all heder av, även om det faktiskt skulle kunna vara en ”rädda-äktenskap-och-familj-resa” som fått ett annat namn.

Därför var nog hans beslut ganska enkelt av framförallt två skäl, varav familjen var det minsta.

Jag tror att det absolut tyngsta skälet till Bodströms avhopp från riksdagen är att distansera sig från Mona Sahlin. Ilija Batljans utspel om ”perversa” skatter ska ses i samma ljus.

Eftervalskrisen inom socialdemokratin kommer bara att accelerera fram till nästa kongress och då vill ingen sitta i samma båt som Mona Sahlin.

Ska man tolka Bodström ska man helst inte befinna sig i samma världsdel för att inte riskera att själv åka med i den utrensning som måste komma, om socialdemokraterna inte ska förvandlas till ytterligare ett missnöjesparti på vänsterkanten.

Mona Sahlin klamrar sig fast vid Bodström som en liten flicka, där någon försöker ta ifrån henne hennes favoritnalle.

Jag avundas henne inte, kanske förstår hon nu hur Pär Nuder kände sig när hon själv frös ut honom?

Att Bodströms avhopp även är ett gigantiskt svek mot de många (S)-väljare som kryssade honom i valet struntar han förmodligen i.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, Riksdagen, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Pär Nuder.

Dagens politik

@Tittade på SVTs utfrågning av Fredrik Reinfeldt ikväll. Jag såg också när Mona Sahlin utsattes för samma utfrågare.

Efter dessa utfrågningar är det om möjligt ännu tydligare för mig att det bara finns en riktig statsministerkandidat i valet 19e september. Han heter Fredrik Reinfeldt.

@Linda Skugge verkar sakna att finnas i rampljuset och gör idag ett försök att återfå lite strålkastarsken genom en debattartikel där hon anklagar ungdomar för att vara för fina för att ta skitjobb. Lite tillspetsat kanske, men hon har en poäng.

Däremot är det nog inte bara ungdomarnas fel att man ratar vissa jobb utan de huvudansvariga är vi föräldrar. Genom det curlande och bäddande som många föräldrar, i all välmening, sysslar med så lär vi inte alltid våra barn att kämpa för något de verkligen vill ha.

Se där, ytterligare ett argument för att komplettera ROT och RUT med RIT, IT-tjänster till hushållen. Det skulle vara utmärkta första jobb för många ungdomar som redan har tung kompetens inom området.

@Sex av tio väljare tror på borgerlig valseger skriver DN. Det intressanta med den här undersökningen är inte att över 90 procent av Alliansens väljare tror på seger utan att bara 43 procent av de rödgröna väljarna tror att deras block vinner. Det bekräftar bara den känslan jag får när jag möter väljare, de rödgröna håller på att kasta in handduken!

Det får inte betyda att vi ropar hej utan gör det ännu viktigare, och ger mig ännu mer energi, att köra ända in kaklet till den 19e september!

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Frdrik Reinfeldt, val 2010, jobb, Moderaterna, Alliansen, RIT, arbetslinjen.

Stolt men inte nöjd

Nyligen roade (?) jag mig med att läsa boken med ovanstående titel, skriven av Pär Nuder. Jag var lite nyfiken på maktspelet bakom Göran Persson och Mona Sahlin efter valet 2006 och dessutom brukar jag själv använda uttrycket när jag beskriver vår politik i Tyresö. Boken kom ut 2008 på Norstedts förlag och är ett slags blandning av självbiografi och politisk betraktelse.

Boken skulle lika gärna kunna ha fått titeln ”Jag är inte bitter, jag inte...” eftersom hela boken andas bitterhet. Bitterhet för att inte fadersgestalten Göran Persson stöttade honom hela vägen. Bitterhet över hur han manövrerades ut från maktens korridorer av Mona Sahlin.

Pär Nuder och jag själv har faktiskt en del gemensamt. Båda har vi en förälder som kommer från ett grannland i öst, Nuders far från Estland och min mor från Lettland. Jag känner väl igen hur han beskriver resan tillbaka efter självständigheten och den relativa fattigdom man mötte så nära Sverige men ändå så långt borta.

En sak som slår mig när jag läser boken är att Pär Nuder aldrig haft ett ”riktigt” jobb i hela sitt liv. Statssekreterare, talskrivare, statsråd men aldrig jurist som han är utbildad till. Knappast en ”role model” för en socialdemokrat alltså.
Visserligen blir politiken allt mer komplicerad och mångfacetterad men jag tror vi är ute på en farlig väg om för många av våra högsta makthavare saknar förankring i ett s a s vanligt arbetsliv.

De mest intressanta avsnitten i boken är när Nuder inifrån skildrar passiviteten och regeringens handlingsförlamning vid tsunamikatastrofen julen 2004 och hur han efter valet 2006 blev utfryst av Mona Sahlin och ersatt av Östros på ett synnerligen fult och fegt sätt. Att han kanske var för nära sammankopplad med Göran Persson kan jag förstå men sättet att avpollettera honom var inte särskilt snyggt.

Läs gärna boken, men låna den på biblioteket eller köp den i pocket. Den är inte så bra att den är värd att ha inbunden.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Pär Nuder, Göran Persson, Tyresö.

Politikens vuvuzela

En jobbarkompis, vi kan kalla honom Johan, frågade mig om inte vuvuzelan vore ett spännande inslag i årets valrörelse. Han tänkte sig den som en slags trumpet som kallade till möte eller för att salutera ett roligt besök i valstugan.

Själv känner jag mig tveksam, minst sagt. För mig har larmet från alla vuvuzelor förtagit en del av stämningen i VM. Jag gillar när man hör domarens signal, jag gillar att höra fansens hejaramsor och sång, och jag sympatiserar med coacherna som vill kunna ropa instruktioner till spelarna. Med andra ord ett ganska otrevligt inslag som säkert också kan ge tinnitus om man utsätts för oljudet för mycket.

Finns det då någon levande vuvuzela i politiken? Fram till igår kunde jag inte komma på någon, men så dök han upp med krav på timeout för Carl Bildt. Thomas Bodström såklart!

Han är alltid snabb med ogenomtänkta uttalanden och även om man försöker ignorera vad han säger finns alltid risk att man går därifrån med ringande öron.

Att kräva timeout för att en åklagare beslutat att inleda en förundersökning om en eventuell svensk anknytning till påstådda folkrättsbrott i Sudan är populism på hög nivå. Ifall det funnits konkreta anklagelser mot bolaget eller Carl Bildt personligen vore det en helt annan sak.

När idag partiledare Sahlin upprepar kravet visar det bara hur desperata Socialdemokraterna är. Jag tror svenska folket hellre vill veta hu de rödgröna ska ena sig om försvarspolitiken. Ska vi ha trupp kvar i Afghanistan, ska den bort eller kanske ska vi folkomrösta om det också?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om politik,Thomas Bodström, Carl Bildt, Sudan, Val 2010, vuvuzela.

Monas 1majtal – förhandsinformation

Mina trogna läsare kommer säkert ihåg den pricksäkra förhandsinformationen om hur oppositionsledare Sahlins tal på första maj skulle låta 2009 som denna blogg exklusivt kunde avslöja. Nu gör vi om det igen för andra året i rad! Inom parentes avslöjar jag också återigen vad hon tänker i samband med talet. Läs och begrunda!

Kamrater! (Borde jag inte säga något om miljövänner så att Maria och Peter inte surnar till?)
När vi nu detta valår samlas till en manifestation i solidaritetens och rättvisans namn är det med glädje jag konstaterar att valvindarna blåser i vår riktning. (Sa jag inte så förra året också, och årets dessförinnan?).
De kommande månaderna ska vi visa svenska folket att vi inte accepterar massa skattesänkningar som går till de redan rika direktörerna i Danderyd (hoppas ingen frågar om sjuksköterskor och lärare) utan för rättvisans skull kommer vi återställa den obalans som högerregeringen skapat. Det kommer vi göra genom att höja skatter.
Vi återinför förmögenhetsskatten, vi höjer bensinskatten (vi lyckades i alla fall få ner Marias krav på 2 kr per liter även om det kostade en folkomröstning om Förbifart Stockholm, men där är vi i alla fall körda) för miljöns skull, vi höjer inkomstskatten för alla som har den dåliga stilen att tjäna över 40 tusen per månad (mina medarbetare är inte så glada åt det). Och sedan var det några skatter till (Jäklar, jag har glömt vilka!).

Vad vill vi då göra med alla rika människors pengar? Jo, kamrater, vi ska bygga tågbanor för 90 miljarder och höja ersättningen för alla som av olika skäl inte jobbar (hoppas Östros har koll på sitt excelark, för det har inte jag) i solidaritetens namn.
I välfärdslandet Sverige har vi råd med många människor som inte arbetar (åtminstone över valet). Vi lovar allt till alla, utom Djursholmsdirektörer, utan motkrav i solidaritetens namn! (hur många gånger har jag sagt solidaritet och rättvisa nu? Jag kör en vända till för säkerhets skull...)

Solidaritet, rättvisa!

Fatta varandras händer (Vilken tur att Wanja är i Göteborg, då slapp jag det dilemmat i år) och sjung upp till kamp emot kvalen (Önskar det var Stefan Sundström istället.) för det är precis det vi ska göra, kamrater, vi ska ta kampen mot kvalen! Glöm inte att allt blir bättre bara ni röstar på oss (och inte för mycket på miljönissarna), vi är både solidariska och rättvisa. (Hoppas promenaden går fort så jag kommer hem till soffan. En kaffe och en chokladbit kommer inte att sitta fel, förstår inte det där snacket om Toblerone, jag föredrar exklusiva praliner, jag har ju råd).

Nu när ni vet vad hon kommer säga kan ni lugnt åka till landet, eller göra som jag, lyckliggöra en golfbana nära er.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, Exp, DN, DN, DN, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Mona Sahlin, första maj, Val 2010, 1 maj, första maj.

Kläderna gör skillnad

I en artikel i Svenska Dagbladet hävdas det att svenska politiker inte är så noga med, eller medvetna om, vilka kläder de bär i olika sammanhang. Statsministern handlar enligt någon pressekreterare sina kläder själv och Maud Olofsson gillar att variera sina smycken utan någon synbar strategi.

Jag är inte riktigt säker på om det är sant, jag har svårt att tro att åtminstone Alliansens partiledare inför en debatt som ikväll, minimum ser till att inte någon av dem sticker ut för mycket.
Det är säkert rätt att klädvalet kanske inte ger plus i förtroendekassan hos medborgarna, men jag är övertygad om att det kan ge minus.
Senast var det ju Mona Sahlins dyra väska som orsakade rubriker. För mig får hon ha vilken väska hon vill, men gentemot sina egna väljare kanske någon borde funderat på om det var lämpligt.

Personligen tycker jag det är lite synd att svenska politiker inte vill, eller vågar, skapa sig en egen stil. Inte för att ta över men däremot för att förstärka sin image. Politiken skulle må bra om flera vågade vara mer personliga även i valet av kläder.

Hur jag själv klär mig i politiken? Frågan kanske ska besvaras av andra, men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte tänkte efter i vilket sammanhang jag kommer att verka under dagen när jag väljer ”outfit for today”.

Relaterat: SvD, AB.

Andra bloggar om Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Alliansen, image, mode, politik.

Ministertoppen

Firma Reinfeldt & Borg får fortsatt högt betyg i en undersökning om hur folket uppfattar regeringens arbete. På tredje plats hittar vi utrikesminister Carl Bildt.
Betygen överensstämmer f ö ganska bra med de betyg jag satte redan för 1,5 år sedan i två inlägg.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson får sänkt betyg, sannolikt för att hon fått klä skott för den dåliga kommunikationen kring de nya sjukförsäkringsreglerna. Är det någon som är förvånad?

Sammantaget fortsätter regeringens betyg att stiga för andra året i rad vilket inte är illa mitt i en finanskris som infaller samtidigt som en lågkonjunktur.

Det betyder att folket ger högt betyg till de tre tyngsta och viktigaste statsråden!

Om man tänker sig en röd-grön kedja för att matcha denna trio känns Sahlin & Östros ganska givna, men vem skulle kunna bli utrikesminister? Aldrig Ohly eller någon annan från hans parti, troligen heller ingen miljöpartist utan kanske någon trotjänare som Sven-Erik Österberg, han sitter ju i alla fall i utrikesnämnden och är gruppledare för (S).

Oavsett vem det skulle bli känns det som att sätta ut Xavi, Iniesta och Messi mot Pontus Kåmark, Johan Mjällby och Chippen, inget om dem men deras tid är förbi sedan länge.

Fundera på det ett tag så inser du snart vad det kommande valet till stor del handlar om.

(Fotograf ovan: Pawel Flato)

Mina gamla betygsinlägg hittar du här och här.

Relaterat: DN, AB, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Mona Sahlin, regeringen, val 2010, Xavi, Messi.

Önskelista 2010

Förra årsskiftet skrev jag en önskelista över saker jag hoppades skulle hända detta år. Inte så mycket gick i uppfyllelse förutom att vi i Tyresö fortfarande har en stabil ekonomi och kanske Alexander Noréns internationella genombrott, men skam den som ger sig, här kommer önskningarna och "förutsägelserna" inför 2010:

**Internationellt
I Iran börjar man ana en folklig revolt mot mullornas diktatur. Jag hoppas att 2010 blir året då vi får en fredlig utveckling mot demokrati där.
Ett område som börjar oroa mig är vissa länder i Sydamerika med despoten Hugo Chavez i spetsen. Hans populistiska politik riskerar på sikt att isolera Venezuela från omvärlden likt ett nutida Kuba.
Det tragiska är att alternativen i vissa andra länder är samhällen där knarkkarteller styr och befolkningen lever i en annan slags fruktan. Låt oss hoppas på en demokratisk vändning från båda dessa extrema statsskick.

**Sverige
Det här året kommer naturligtvis stor del av fokus ligga på valrörelsen. Jag hoppas att de väljare som funderar på att rösta på det röd-gröna alternativet på djupet ställer sig följande frågor:

1) Vill jag ha ett samhälle byggt på bidrag och utanförskap?
2) Vill jag stödja en regering där det sannolikt sitter en partiledare som fortfarande kallar sig kommunist?
3) Tror jag att Mona Sahlin som statsminister med någon som helst framgång kan föra Sveriges talan på den internationella scenen?

Svarar man ja på dessa frågor så ska man rösta röd-grönt såklart. Nu tror inte jag att det verkligen blir så utan har en stor förhoppning till folket och folkets förmåga att fatta kloka beslut. Vi får se i september!

**Tyresö
Även i Tyresö kommer temperaturen att stiga inför valet. Det blir min första valrörelse där jag är med s a s från start, det ska bli kul. Jag är dessutom övertygad om att Tyresöborna kommer att ge oss i Alliansen förtroende ytterligare än mandatperiod.

Varför? Av många skäl men de viktigaste är att de sett vad vi åstadkommit de senaste 12 åren, att vi har järnkoll på ekonomin, d v s medborgarnas pengar, och inte minst att vi Moderater klarat av att under pågående mandatperiod byta ut ett flertal tunga namn som med ålderns rätt dragit sig tillbaka till några något yngre som har hungern och framtiden för sig.
Tyresöborna vet att vi levererar!

**Sportens värld
Snart kommer vinter-OS och ett och annat guld kan det säkert bli i skidskytte. Den jag mest unnar ett guld är dock Charlotte Kalla. Hon verkar vara en oerhört ambitiös tjej som tränar superhårt i en sport där det verkligen krävs svett och smärta för att komma i topp.

Även om fotbolls-VM är det häftigaste sportevenemanget alla kategorier kommer det att kännas tomt utan Sverige. Jag hoppas att ett spelande lag som t ex Spanien tar hem guldet. Sedan får vi såklart hoppas att Erik Hamrén får en bra start i kommande kvalspel där fokus ligger på ett vinnande spel och inte på gullande med Zlatan.
På hemmaplan gäller det för Hammarby att se till att vistelsen i Superettan blir ettårig, inte helt lätt med diverse tjongande lag som har mer styrka och kondition än teknik.

I golfens värld hoppas jag fortfarande på en svensk major på herrsidan, Stenson eller Norén verkar vara de hetaste namnen.

Till sist vill jag önska mina läsare en bra start på 2010. Vi lär höras!

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om nyår, 2010, Tyresö, Iran, val 2010, golf, fotboll.

Låt Mona åka på fest!

Festfixarnas festfixare Micael Bindefeldt fyller uppenbarligen 50 år och firar detta han med ett jättekalas på Mallorca (undrar var för jag inte är bjuden...).
Media gör stor sak av att Mona Sahlin och Lena Adelsohn Liljeroth, som dessutom är ”kyrkominister”, väljer partyt framför slutspurten inför söndagens kyrkoval.

Hur svårt är det att förstå det? Såvitt jag vet har vi separerat kyrkan från staten och att vissa politiska partier, inklusive mitt eget, ställer upp i kyrkovalet är något jag får acceptera men det betyder inte att jag tycker om det. Uppenbarligen gör varken Lena eller Mona det heller.

Jag är stark anhängare av ett sekulariserat samhälle parat med religionsfrihet. För mig betyder det att alla medborgare är fria att ha vilken tro de vill men att den tron aldrig får påverka samhällsutvecklingen eller styrningen av landet.
I samklang med detta borde alltså inte de etablerade politiska partierna lägga sig i hur kyrkan styrs. Låt de som är intresserade av området sköta kyrkan och dess ekonomi utan inblandning.

Imorgon är det exakt ett år kvar till valet till riksdag, landsting och kommun. Låt Mona Sahlin ha lite kul, bli lite salongsberusad och svinga sin lurviga idag för kommande år kommer inte att bli lätt för henne. Hur ska hon hålla ihop den rödgröna röran med utspel från alla håll?

Medan Mona partar försöker Fredrik Reinfeldt skapa förutsättningar för ett klimatavtal vid Köpenhamnskonferensen senare i höst. Olika falla ödets lotter...

Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, Exp, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt.

Mona – andrareserv bland sina egna

Enligt en undersökning från Demoskop är det endast var femte S-väljare som vill se Mona Sahlin som statsminister vid en eventuell valseger 2010. På första plats kommer Margot Wallström, på andra Thomas Bodström och först på tredje plats Mona Sahlin.

Det betyder att hon endast är andrareserv bland sina egna väljare.

Idag anordnar det röd-gröna experimentet ett artistjippo i Kungsträdgården med bland andra Sarah Dawn Finer och Rikard Wolff som ett slags avstamp ett år före valet.

Om jag vore rödgrön strateg skulle jag ägna mindre tid åt artister och mer tid åt att oroa mig för Demoskopsiffrorna. Om bara var femte sosse vill ha sin partiledare som statsminister kan man ju undra hur många som vill se Lars Ohly på en ministerpost eller hur många miljöpartister som vill ha Mona som bas för landet? Det borde bli en och annan sömnlös natt...

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN, Exp, Exp, AB.

Andra bloggar om Socialdemokraterna,politik, samhälle, Mona Sahlin.

Monas 1-majtal – exklusiv förhandsinfo

Eftersom jag tidigare visat talang som fjärrskådare har jag återigen ansträngt mig till det yttersta. För er som hellre åker till landet eller, som jag, lyckliggör en golfbana, än att höra Mona Sahlin på första maj kommer här hennes tal exklusivt för er, kära bloggläsare.
Dessutom är jag även är tankeläsare och avslöjar här inom parentes också vad hon tänker i samband med talet. Håll till godo!

Kamrater! (Säger vi verkligen så fortfarande?) Kamrater! Vi har återigen samlats här i solidaritetens namn för att manifestera och demonstrera för rättvisa och mot den sittande högerregeringen. (Sa jag inte så förra året också?)
Som ni vet befinner vi oss i den svåraste ekonomiska krisen sedan 30-talet och allt är de dumma borgarnas fel. (Att det är global finanskris behöver man ju inte nämna.)

Jag står här idag och lovar er förändring (Är inte det stulet från Obama?) till det bättre. Tillsammans med våra vänner i den röd-gröna oppositionen (Kommunisten Ohly som de tvingade mig att ha med och Miljöpartisterna som inte vill höja skatterna.) ska vi ta tillbaka initiativet i svensk politik och tillsammans ska vi visa att solidaritet och miljöoffensiv är en vinnande (men dyr...) strategi.

Jag uppmanar er alla att redan till sommarens EU-val visa vilken väg vi ska gå (Rösta in Ulvskog, för bövelen, så jag slipper henne i inrikespolitiken.) och rösta socialdemokratiskt.

Fatta varandras händer (Måste jag hålla i Wanja? Hur tolkas det?) och sjung "upp till kamp emot kvalen" (Önskar det var Eminem eller ThorLeifs istället.) för det är precis det vi ska göra, kamrater, vi ska ta kampen mot kvalen! (Hoppas promenaden med flaggorna går fort så jag kommer hem till soffan snart. En kaffe och en trekantig chokladbit kommer inte att sitta fel.)

Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Mona Sahlin, första maj.

Mera Mona

Det snackas om en kampanj inom den socialdemokratiska rörelsen mot Mona Sahlin som av någon döpts till ”Mosa Mona”.
Efter att ha sett delar av kvällens TV-debatt skulle jag vilja starta en annan kampanj, ”Mera Mona”!
Med risk för att jag lämnar ett taktiskt supertips till oppositionen vågar jag påstå att Alliansens bästa argument i valrörelsen 2010 stavas Mona Sahlin.
Om hon får fortsätta att lova guld och gröna skogar utan täckning i plånboken och dessutom tala till vuxna människor som till förskolebarn kommer allt fler väljare fundera på om det är en blivande statsminister de ser som ska representera Sverige i en allt mer globaliserad värld.
Ibland säger hon förvisso bra saker och skulle kanske göra sig som folkhälsominister eller partisekreterare, men som statsminister passar hon lika illa som en piratpartist skulle göra som VD för Stim.

Relaterat: AB, AB, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, debatt.

Bilhandlare Sahlin

Volvo PV varslar många arbetare och tjänstemän. Försäljningen för både Volvo och SAAB har rasat i botten snabbare än blixten. Finanskrisen i kombination med lågkonjunkturen slår hårt mot de svenska biltillverkarna. Marknadens krav på omställning till bränslesnålare och miljövänligare bilar har uppenbarligen inte uppfattats av vare sig de båda bolagen eller deras amerikanska ägare.

I detta läge går Mona Sahlin och en del av hennes handgångna inom fackföreningsrörelsen ut med krav att staten borde ta över ägaransvaret, permanent eller temporärt. Vansinne tycker jag.
Visst, många anställda kommer att få det tufft, dem ska vi stötta. Visst, industrin behöver hjälp för att snabbt ställa om produktionen, det kan vi stimulera via bidrag till forskning och utveckling.

Men äga bilindustrier? Nej, absolut inte.

Under IT-krisen myntades ett uttryck som säger: ”Man ska inte kasta friska pengar på sjuka verksamheter.” Det uttrycket gäller helt klart även idag.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN, DN.

Andra bloggar om Volvo, SAAB.