Grekland tar springnota?

I det grekiska valet som hölls för två veckor sedan, segrade det vänsterpopulistiska partiet Syriza. De gick bl a till val på en massiv återställare av det som så när höll på att försätta hela nationen i konkurs.

Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa medborgare.

Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare, framförhandlade stödpaketen.

Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.

Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.

¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!

¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!

¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under en ungkarls säng!!

¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent av landets ekonomi.

¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser vilka som räddade dem.

I företagsvärlden finns det många exempel på företag som vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa för att vända den negativa utvecklingen.

Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan person ganska snabbt bli mycket ensam...

Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna, som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina problem och försöker göra något åt dem.

Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt naken. 

Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända på allvar.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, ECB, Syraza, Europa, kris, funderingar, Lettland, Spanien, Portugal.

Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, EU-val, FI, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, Piratpartiet.

Piraterna kan inte kryssa i motvind

I en färsk opinionsmätning inför EU-valet om knappt två veckor ligger förra valets skräll, Piratpartiet, minst sagt illa till. Endast 1,3 % uppger att de skulle rösta på PP om det vore val idag. I förra valet fick de 5,8 % av rösterna.

Jag har skrivit det förut, och upprepar gärna igen. Man kan inte vara framgångsrik i flera val på bara en fråga. Väljarna är klokare än så. Som jag konstaterade i min lilla genomgång av PP:s ståndpunkter, så är det bara i frågor som rör Internet, fildelning och andra digitala ämnen, som man har en åsikt. Det räcker inte.

För att väljarna ska kunna ta ställning krävs att man även har åsikter om klimatfrågan, fri rörlighet, gemensamma försvarsinsatser och ekonomisk stabilitet inom unionen. Det har inte PP, eller så döljer de det väl.

En riktig pirat kan inte bara segla i medvind, läns eller slör. En riktig pirat borde även kunna segla mot vinden, d v s kryssa. Den konsten tror jag inte PP behärskar.

För mitt parti, Moderaterna, ser samma siffror bättre ut. Nu gäller det att jobba på de veckor som återstår till valdagen 25 maj, inte minst för att få våra sympatisörer att faktiskt gå och rösta. Soffan är tyvärr en svår konkurrent i EU-valet.

En annan parameter som också är viktigare än i våra nationella val, är toppkandidaternas kompetens. Vi måste komma ihåg att Sverige bara har 20 platser i EU-parlamentet och då blir de enskilda ledamöternas förmåga att sy ihop lösningar i de stora partigrupperna avgörande. Den förmågan har Moderaternas kandidater.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, Internet, EU, PP, Val 2014, Moderaterna, EU-valet 2014.

Hökmark vs Ulvskog – ett enkelt val

Igår, på väg till golfbanan, åkte jag igenom grannkommunen Haninge. Där hade valaffischerna inför EU-valet kommit upp. På var och varannan lyktstolpe log Socialdemokraternas förstanamn, Marta Ulvskog mot mig.

För några veckor sedan hade jag möjlighet att lyssna på Moderaternas förstanamn, Gunnar Hökmark, när han besökte Tyresö.

 Båda dessa toppnamn från våra största partier har det gemensamt att de innehaft posten som partisekreterare. Där upphör likheterna.

Gunnar Hökmark bejakar EU:s möjligheter med fri rörlighet och arbetar för en demokratisering och välfärdsutvecklingen i många av de forna östländerna. Jag uppfattar att han vill använda det goda med EU:s storlek och bredd till att driva fram positiva beslut som gynnar alla, även Sverige.

Dessutom är han för närvarande en stark kraft för att stödja Ukrainas folk i sin kamp för demokrati, mot Rysslands aggressioner.

Jag ska ärligt säga att jag inte hört Marita Ulvskog live, men jag har sett tillräckligt många intervjuer för att kunna ha en åsikt om henne som EU-politiker. De intryck jag fått ger en bild av en politiker som kanske helst, personligen, vill att vi ska lämna samarbetet.  De uttalanden hon gör handlar i stort sett bara om att skydda svenska arbetare från internationell konkurrens och därmed begränsa rörligheten. Helt enligt LO:s åsikter.

För mig är valet enkelt. Vill vi fortsätta utveckla EU:s positiva sidor och använda unionens styrka i demokratiskt fredsarbete är Gunnar Hökmark ett bra namn.

Vill man lämna EU finns det förmodligen bättre namn än Ulvskog att lägga sin röst på.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, , val, europa, Tyresö, Haninge, frihet, EU-valet, demokrati, Moderaterna, Socialdemokraterna , Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog.

Konstig prioritering från EU

EU tycker att vissa regioner i Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet, att man vill skjuta till 750 miljoner som ”krisstöd”. Detta förutsätter att staten och regionerna också bidrar med en tredjedel av detta belopp. De regioner man talar om är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

Visst har vi, och hela EU, en alldeles för hög arbetslöshet bland unga. Det kan jag hålla med om. Däremot undrar jag om man inte har bättre saker att lägga pengarna på, än att komma med pekpinnar mot ett av de få länderna inom unionen som har bra koll på sin ekonomi.

Jag kan också ha synpunkter på hur man räknar vilka som är arbetslösa. I Sverige räknas de som är anmälda som arbetssökande oavsett sin faktiska sysselsättning. Det betyder t ex att heltidsstudenter på högskolan som vill ha ett extra- eller feriejobb också räknas in i statistiken. Hur många är de?

Självklart är det här en fråga att ta på allvar, men när man ser hur det ser ut i södra Europa, undrar jag om inte pengarna gör mer nytta där?

En av nycklarna till att få ner arbetslösheten bland unga, tror jag, är att utveckla lärlingssystemet efter tyskt mönster. Men då måste svenska facket acceptera en lönenivå för dessa lärlingar som ligger en bra bit lägre än idag. Frågan är om man vill och vågar. 

De senaste signalerna från LO talar snarare om att man till varje pris vill skydda de svenska lönerna och de svenska kollektivavtalen. Kosta vad det kosta vill. Då är solidariteten från 1 maj som bortblåst.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, EU, ungdomar, jobb, arbetsmarknad, LO, samhälle, facket, arbetslöshet.

Idag hyllar vi Lettland

Ett av våra baltiska grannländer, Lettland, firar sin nationaldag idag. I helgen som gick hade jag förmånen att besöka mitt moderland igen, den här gången i syfte att besöka Tyresös lettiska vänort, Cesis. Cesis ligger ca 10 mil in i landet, ONO om Riga och har 18 000 invånare.

 Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.

Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.

Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent, bland de bästa i Europa.

Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU. Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.

Nya nationalbiblioteket i Riga

Just inom kulturområdet är man långt framme. Riga blir 2014 Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Umeå), och förberedelserna är i full gång.

Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.

Med tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar” som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?

Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på vissa håll minskar befolkningen.

Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande. Grattis Lettland!

Relaterat: DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, Riga, EU, funderingar, Ryssland, Lettland, Putin, välfärd, kultur, Tyresö, invandring i, integration.

Om aborter och EU

I Irland är numera abort tillåtet om kvinnans eget liv är hotat av medicinska skäl, eller om det finns en överhängande risk för självmord.

Däremot kan inte en kvinna själv besluta om abort, ens om hon blivit våldtagen eller utsatt för incest med graviditet som följd.

Detta är resultatet av en ny lag som klubbades i parlamentet häromdagen, efter mycket vånda och trots motstånd från den katolska kyrkan. Man säger att lagstiftningen liberaliseras!

Det händer idag! År 2013! I Europa! Man tar sig för pannan!

Jag är så trött på samhällen med ett starkt prästerskap som, oavsett religion, tror sig besitta en gudomlig rätt att bestämma över kvinnors liv. Är det någon som tror att lagarna skulle se likadana ut om det var vi män som bar fostret i våra kroppar och födde fram barnen?

Det spelar ingen roll om det är talibaner som förvägrar flickors rätt till utbildning eller katolska präster som är emot rätten till abort.Det handlar om religiös diskriminering!

Jag kan förstå att man kan olika åsikter om fritt sex, men att inte tillåta abort av ett foster som tillkommit via våldtäkt eller incest, det är inte annat en ett sätt att fördubbla verkan av övergreppet fast den här gången i religionens namn!

Det är sådana här missförhållanden som EU-parlamentet ska ägna sig åt att påverka, inte vilken smak vi svenskar vill ha på vårt snus!

Relaterat: DN, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, demokrati, religion, jämställdhet, aborter, Irland, samhälle, eu, snus.

Bokrecension – Utrensningen

Aliide och Ingel är systrar på den estniska landsbygden och de är kära i samma man, bonden Hans.

Estland ockuperas under andra världskriget av Sovjetunionen och det är under den skuggperioden som boken ”Utrensningen” av Sofi Oksanen till stora delar utspelas, blandat med de första stapplande åren som en demokratisk stat.

I boken får läsaren vara med om både ett historiskt trauma för landet, men även för huvudpersonerna. Dessutom knyter Oksanen skickligt ihop historien med en nutida upplösning.

Som den trogna läsaren av denna blogg vet, så har jag delar av mina rötter i grannlandet Lettland, som jag besökt många gånger, och i bokens beskrivningar kan jag känna igen den baltiska landsbygden som den var första gången jag reste dit, på tidigt 90-tal. Det var som att resa 30 år bakåt i tiden.

Man kan läsa boken, som en historia om olycklig kärlek, men även som en skildring av livet i en totalitär stat där ”storebror” strävar efter att ha kontroll över allt du säger och gör.

Jag kan förstå att boken har rivit upp känslor i Estland, men jag tror också att de baltiska staterna måste våga diskutera öppet vad som hände under den här perioden, för att kunna gå vidare i sin utveckling i ett fritt Europa.

Sofi Oksanen

Boken blev vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2010 och det valet kan jag mycket väl sympatisera med.

Jag tycker absolut att du ska läsa den, inte minst för att den beskriver en del av historien i vårt närområde som aldrig får glömmas bort.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om kultur,bokrecension, böcker, boktips, Estland , litteratur , Lettland , Sofi Oksanen, diktatur, Sovjetunionen.

Turkiet till EU?

Turkiet är på sikt en nation som kan vara aktuell som medlem i EU. Det finns naturligtvis argument som talar både för och emot ett sådant inträde.

Den senaste tidens oroligheter gör att åtminstone jag är mycket tveksam till ett medlemskap.

Har man yttrande- och mötesfrihet?  Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen försörjning?

Det talas från regeringspartiet om en censur av sociala medier. Är det demokrati?

Anhängarna till ett Turkiskt medlemskap använder såklart precis dessa tveksamheter som ett argument för, eftersom då EU skulle kunna påverka turkarna i en positiv riktning.

Jag kanske är cynisk, men jag tycker vi i första hand ska ägna kraft åt att städa upp på vår egen bakgård först. 

Det finns massor att ta tag i innan vi ens ska lägga energi på att förhandla med Turkiet. Exempelvis ekonomin i Sydeuropa och den växande främlingsfientligheten i många länder. Dessutom måste jordbruksstödet både minskas och reformeras rejält.

Att sedan Turkiet bara till en liten del faktiskt ligger i Europa geografiskt, kan vi i det här skedet faktiskt bortse ifrån.

Relaterat: DN, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, demokrati, ekonomi, jämställdhet, Erdogan, Turkiet, samhälle, eu.

En annan syn på fattigdom

Andelen personer som lever i ”allvarlig materiell fattigdom” i Sverige har minskat något sedan 2008 och är nu cirka en procent vilket är lägst i EU.

Definitionen i det här fallet är att man inte har råd med minst fyra av nio poster, som till exempel att klara oförutsedda utgifter, ha en veckas semester per år eller inte ha råd med tvättmaskin och bil.

Självklart är det inte ok så länge det finns några människor som är fattiga i Sverige, men det ger onekligen ett annat ljus till debatten om barnfattigdom och att människor fått det sämre under Alliansen. Jag har hela tiden tyckt att det begreppet känts fel, eftersom barn i familjer som lever på försörjningsstöd klassats som fattiga. I så fall är det nivån på stödet som är fel beräknat.

Man kan alltid diskutera vad som är rimligt, men jag blöder för mitt moderland Lettland, där hela 31 procent lever i ”allvarlig materiell fattigdom”.   

Inte hör man dem gnälla och generalstrejka som i vissa andra EU-länder. Nej, letterna kämpar på och har också lyckats vända skutan så sakteliga till positiva tillväxtsiffror. Det är något att beundra.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, fattigdom, EU, funderingar, barnfattigdom , Lettland, Alliansen.

Cirkus Italia

En superstylad gammal snuskgubbe och en clown som på väg till vallokalen säger till journalisterna att ”Jag vet inte vem jag ska rösta på”, blev något av vinnare i det italienska valet.

De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet. Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.

Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet, solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det italienska folket tar politiken på allvar.

Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta, och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den politiken.

Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa . 

Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.

 Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät sig förföras av en clown och en snuskgubbe.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Italien, funderingar, kris, samhälle, politik, Beppe Grillo, Berlusconi, Europa, ekonomi, Grekland.

Krokodilen från Minsk

Under OS i München 1972, dök det upp en sovjetisk gymnast vid namn Olga Korbut, som revolutionerade gymnastiksporten. Hon utförde konster som ingen tidigare gjort. Hon charmade alla, tog fyra guld och fick snabbt smeknamnet ”sparven från Minsk”.

Idag är det knappast en sparv från Minsk som är aktuell, snarare en krokodil eller något liknande rovdjur, som knappast inger förtroende.

Lukasjenko?

Den jag talar om är naturligtvis Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko. Beslutet att stänga sin ambassad i Stockholm och samtidigt kasta ut alla svenska diplomater verkar, för en utomstående betraktare, vara taget av en reptilhjärna som reagerar på instinkt snarare än förnuft.

Sverige har länge arbetat för att påverka Vitryssland att respektera de mänskliga rättigheterna, och Lukasjenkos utspel tyder på att vi faktiskt på något sätt lyckats inge hopp till oppositionen. Varför skulle annars reaktionen bli så skarp?

Det känns bra att ha en utrikesminister som vågar tala klarspråk och kalla Lukasjenko för ”buse”, som förmodligen i diplomatiska kretsar är ett väldigt skarpt uttryck. Stå på dig Carl!

Nu gäller det för Sverige och övriga EU att fortsätta hålla tummen i ögat på Lukasjenko och samtidigt fortsätta hjälpa oppositionen så att de inte tappar hoppet om demokrati.

Nyckeln finns förmodligen i Moskva. Om president Putin tar bort sin skyddande hand från Lukasjenko är förmodligen hans dagar räknade. Det är i och för sig inget troligt scenario, men inte ens Putin kommer att acceptera vilka nycker som helst. Han vill ju, trots allt, ha en något så när lugn relation med både EU och USA.

Att Vitryssland fortfarande är kvar som arrangör av hockey-VM 2014 är en skandal! Internationella ishockeyförbundet hävdar att de inte vill vara ett redskap för politiken, men samtidigt måste ju även de kunna se och reagera på när människor förföljs för sina åsikter.

Det finns dessutom säkert en massa hockeyfans även inom oppositionen. Att låta en diktator använda ett idrottsevenemang som propagandaverktyg, är ju också att vara just det redskapet man inte vill vara...

Idrott och politik hör visst ihop, vad än hockeypamparna tycker och tror.

Till sist, vad Olga Korbut gör idag kan du läsa här.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om yttrandefrihet, Vitryssland, Carl Bildt, politik, utrikespolitik, demokrati, Minsk, EU, Lukasjenko, Putin.

Vassa eggen är nyslipad

Den gamle rockräven Ulf Lundell har (tillfälligt?) lämnat sitt processande på Österlen och har åsikter om dagens politiska scen.

Han sågar riskkapitalister, EU och sossar på samma gång. Den enda socialdemokrat han kan tänkas sig att rösta på är Margot Wallström.

Något förvånande hyllar han Anders Borg, och säger sig vara glad att landet har honom att luta sig emot i krisens Europa.

Det låter som att han börjar bli frisk från sin mystiska sjukdom. Dessutom indikerar han en comeback med turné och skiva under 2012.

Jag ser fram emot det, Uffe!

För trots att jag inte delar särskilt många av dina politiska åsikter, så är du ändå den bästa rockpoet vi någonsin haft.

Relaterat: SvD, SvD, DN, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, Ulf Lundell, samhälle, musik, kultur, Anders Borg, EU.

Begriper de inte allvaret?

Nu strejkar grekerna igen. En 48 timmars generalstrejk i protest mot de sparpaket som diskuteras i parlamentet.

Ingen vill vara med och betala utan tycker att ”någon annan” eller ”de rika” kan ta notan.

Det intressanta är att inte heller någon verkar ha insikten att de som tagit del av de sanslösa förmånerna och avtalen under alla dessa år, är precis lika skyldiga som de politiker och fackbossar som förhandlat fram villkoren.

Några verkar tro att om man sticker huvudet i sanden ett tag så kommer allt att försvinna.

Nu är det paybacktime för Grekland. Att strejkerna inte är något klipp för landets BNP struntar man uppenbarligen i. När strejkerna dessutom gör att turister som vill komma till Grekland och bidra till arbetstillfällen inte kommer iväg, betyder det verkligen att grekerna biter den hand som föder dem.

Sluta bråka och börja betala skatt om vi ska ta era protester på allvar!

Att de maskerade gatstenskastarna även hittat till Atens gator, är jag inte ett dugg förvånad över. G8 har ju inget möte på ett tag...

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, .

Skattefritt i Grekland

Ebberöds Bank framstår allt mer som ett ekonomiskt föredöme i jämförelse med Grekland.

Hela landet hotas av konkurs och vissa hävdar att landet kommer tvingas att lämna euron.

Vi talar ibland om brist på skattemoral, men jämfört med grekerna där 25 procent av ekonomin är svart, framstår vi som rena skattekramarna.

Det jag undrar är, hur kunde Grekland klara de krav som trots allt ställdes på de länder som anslöt sig till euron? De måste ha mörkat och skönmålat utan dess like! 

Dessutom måste de som var satta att kolla och vidimera uppgifterna ha varit lika blinda som Stevie Wonder!

När man tänker på hur de baltiska staterna sliter och hur många balter lider för att klara kraven inför sitt eurointräde finns det bara ett ord, skandal!

En annan sak man kan undra över hur de tänker, grekerna som demonstrerar mot de nedskärningar som kanske kan rädda landet. Är de helt oupplysta hur skatteläget är i de flesta andra EU-länderna? Tror de att alla går i pension vid 55? 

De som fortfarande har arbete, borde kanske vara där istället?

Frågan är om inte nästa nödlån villkorslöst borde innehålla några divisioner skattebyråkrater, IT-människor och kronofogdar för att hjälpa grekerna att vända skutan? De verkar tyvärr inte ha förmågan själva.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, .

EU som försäkringsbolag

Min partikompis, Christofer Fjellner, som är EU-parlamentariker, skriver i dag en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet. Han varnar för tendensen att EU istället för att ägna sig åt utvecklings- och samordningsfrågor allt mer får rollen som ett försäkringsbolag. Det senaste exemplet är ehecsmittan och diskussionen hur mycket frukt- och grönsaksodlarna ska kompenseras med för utebliven försäljning.

Vadå kompenseras? Shit happens i alla branscher, men inte så många kan springa till EUs plånbok och be om hjälp. Hur skulle det se ut förresten?

Det är mycket bra att Christofer tar bladet från munnen och tar upp en för många EU-nationer känslig fråga. Jag skulle vilja bredda debatten till att omfatta hela jordbruksstödet som omfattar mer än en tredjedel av hela budgeten.

Det måste vara ett systemfel någonstans när så mycket pengar går till att hålla en i många nationer, inte minst i de gamla öststaterna, underutvecklad näring under armarna. Dessa pengar borde istället gå till att stimulera utveckling, effektivisering och mekanisering av jordbruket för att på sikt fasas ut, eller åtminstone minskas radikalt.

Tyvärr verkar det inte finnas någon riktigt tung politiker som vågar ta i frågan. I Frankrike, till exempel, blockerar bönderna motorvägarna och tippar gödsel på trappan till presidentpalatset varje gång någon ens andas minskade subventioner.

Jag är absolut för EU och för ett tätt samarbete mellan länderna i Europa, men det här är en tickande bomb. Skulle sedan Turkiet komma med, vilket i sig är en egen diskussion, kan var och en själv tänka sig vart det skulle kunna betyda för EUs finanser. 

Bra jobbat Fjellner, hoppas du har ork att fortsätta och vidga debatten.

Relaterat: SvD, DN, DN, DN, DN, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, EU, jordbruk, Turkiet, samhälle, Frankrike, ekonomi.

Tjugo år efter murens fall

Igår firades runt om i Europa tjugoårsdagen av Berlinmurens fall. En barriär mellan ett totalitärt samhällssystem och ett demokratiskt.

Mitt starkaste minne från den dagen var TV-bilderna som visade de stackars förvirrade Östtyska gränsvakterna som inte visste vad de skulle göra men som till sist gav efter och började dansa med sina landsmän från Västberlin.

Efter detta gigantiska experiment med samhällsbygge som så uppenbart misslyckades kan man i sitt stilla sinne undra några saker.

Hur kan någon som till exempel den mer och mer maktgalne Hugo Chavez i Venezuela tro att människor i långa loppet skulle acceptera ett system som bevisligen inte fungerar och trycker ner individer?

Hur kan vi i Sveriges Riksdag ha ett parti vars ledare titulerar sig kommunist?

Jag har själv rest och jobbat en hel del i Lettland och med egna ögon sett vad som händer med ett samhälle där alla egna initiativ trycks ner, där den enskilda människan tappar all tro på sin egen förmåga, om man inte tillhör partitoppen såklart, och där ingen tar något som helst eget ansvar för att vårda miljö och byggnader.

Hoppas vi aldrig mer får se den synen i Europa!

Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om EU,politik, Lettland, Berlinmuren, demokrati.