Vem är skyldig vad?

I den här videobloggen berättar jag vad jag anser om begreppet integrationsskuld.

Vem eller vilka är skyldiga eller har en skuld?

Stoppa ungdomsrånen!

Allt fler inser att vi i Sverige har problem.

Inte bara med integrationen och kriminaliteten generellt, utan det senaste året har ett nytt problem eskalerat. Ungdomar med invandrarbakgrund som rånar svenska ungdomar med inslag av rasism och förnedring. 
Ungdomar har alltid begått brott, men detta är något nytt och mycket oroväckande. Nu är det viktigt att samhället sätter ner foten och markerar kraftigt för om vi inte gör det riskerar vi att gå en väldigt otrygg framtid till mötes.
För att komma tillrätta med, och stoppa, ungdomsrånen krävs flera åtgärder på kort sikt, oavsett vem som begår dem.

Sänk åldersgränserna för när man är straffbar. Är man vuxen nog att begå ”vuxenbrott”, så är man vuxen nog att ta ”vuxenstraff”.
Begår man ett brott som för en vuxen skulle innebära fängelse, ska den unge låsas in. Ovillkorligen. Om det är på ett SIS-hem eller något annat alternativ, spelar mindre roll.
Den unge brottslingen ska snabbt försvinna från sin närmiljö. Det ger signaler både till andra kriminella, men även till brottsoffren som ser att samhället reagerar.

Låt staten finansiera inlåsningen. Vanliga fängelsevistelser finansieras av staten medan omhändertagande och inlåsning av unga finansieras av hemkommunen.
Eftersom en plats på ett SIS-hem kostar upp till 10 000 kronor per dygn (!), så kan bara några få fall stjälpa en kommuns budget totalt. Det i sin tur gör att kommunerna oftast tvekar att tvångsomhänderta unga brottslingar ev ekonomiska skäl och försöker hitta billigare alternativ.
Med statlig finansiering är det endast brottet som sådant som ska ligga till grund för ett beslut.

Utöka föräldraansvaret. Jag inser att många av de ungdomar jag talar om, inte har föräldrar som fungerar. Men det gäller långt ifrån alla.
Socialtjänsten måste med lagens hjälp kunna tvinga föräldrarna att delta i t ex samtal och familjeterapi. Det måste också gå att göra så att föräldrarna blir skadeståndsskyldiga till brottsoffren för det deras barn gjort.
När det gäller pojkar med invandrarbakgrund, är det extra viktigt att få med papporna, i den mån de finns med i familjebilden. Även om mammorna är viktiga, så har oftast dessa pojkar bara respekt för sina pappor som måste ta sitt ansvar.

Snabbare och påtagligare reaktion vid första brottet. Igår kom regeringen med ett förslag om att kunna döma till fotboja och utegångsförbud. Det är bra, även om det är sent. Dessutom borde det kunna gälla redan från 13 år, inte från 15 som är föreslås.
Vilka brott som skulle kunna ge detta straff framgår inte riktigt, men jag tänker att tröskeln måste vara låg. Att bryta mot utegångsförbudet eller ta av sig bojan, borde leda till direkt inlåsning.

En del i snabbare reaktion är också snabbare domstolsprocess. Är det brott man misstänks för något som kan ge fängelse bör den misstänkte låsas in fram till rättegången. Någon form av ”ungdomshäkte”. Det är viktigt att få bort dessa personer från gatan direkt.
För att klara detta måste kanske särskilda domstolar inrättas som bara hanterar mål där de misstänkta är under 20 år.

Långsiktigt måste naturligtvis de förebyggande insatserna också förstärkas. Ökade krav på närvaro och resultat i skolan, men även mer individuell studiehjälp.

Men i det korta perspektivet måste samhället agera nu. Om vi inte tar tag i dessa problem med kraft och beslutsamhet, riskerar vi att ha två stora grupper unga vuxna som inte tror på samhället. Dels de som begår brotten och enda möjlighet att överleva är kriminalitet, dels brottsoffren som inte litar på rättssamhället och antingen blir passiva och rädda vuxna eller tar lagen i egna händer. Den framtiden är jag säker på att ingen vill ha.

Att vi förutom detta måste ha ett migrationsstopp i många år för att få arbetsro, har väl de flesta insett vid det här laget.

Neutralisera eller stimulera?

Sverige har fått en ny regering. S och Mp med stöd av C, L och V. Det enda som verkligen förenar dessa är en het önskan att hålla SD utanför inflytande. Att bygga ett regeringsunderlag på att vara emot ett folkvalt parti är en bräcklig grund att forma ett styre på.

C och L valde bort sina kompisar i Alliansen bara på denna bräckliga grund. Jag tror tyvärr att detta agerande bara kommer att stimulera SD:s tillväxt. Människor blir förbannade och detta kommer ge SD ännu fler röster i valet 2022 baserat på partiets bild av martyrskap.

Hur skulle man då agerat för att neutralisera SD istället?

Min medicin skulle vara följande.

Uppskattningsvis kommer 99 % av SD:s röster från människor som inte anser att övriga partier lyckats adressera frågan om hur vi ska hantera migration och integration.   

För, handen på hjärtat, vem röstar på SD för deras åsikter om infrastruktur? Vård? Utrikespolitik? Skatter? Förmodligen har de flesta ingen aning om vad de tycker i dessa frågor. Om de nu tycker något…

Därför är det naturligtvis inom de områden som skapar SD:s väljarbas som man måste agera.

M och även S har, även om det tagit sin tid, insett att vi inte kan fortsätta med vår generösa migrationspolitik. Även om inget av partierna vill erkänna det så sammanfaller numera åsikterna i dessa frågor i stora drag med SD:s. 

Tillfälliga uppehållstillstånd, hårdare krav på egen försörjning, de som får nej ska lämna landet snarast. Det finns många delar där M och S skulle kunna göra upp. Självklart kommer det finnas delar som SD inte gillar, men de kommer ändå rösta för, eftersom alternativen är sämre för dem.

Genom en sådan uppgörelse uppnår man två saker. Dels tar man ifrån SD initiativet i dessa frågor, dels städar man bort frågan bort från dagordningen så att inte de små partierna med välmenande, men naiva, åsikter får inflytande.

Detta hade varit att ta långsiktigt ansvar istället för att agera utifrån sin antipati för ett parti. Nu ska tydligen dessa frågor långsiktig hanteras i någon slag parlamentarisk grupp där alla partier ska bjudas in. Förhoppningsvis tar M och S sitt ansvar som statsbärande partier och städar upp i sörjan!

Om vi låter de naiva småpartierna få inflytande i dessa frågor är jag rädd att den framtida finansieringen av vår gemensamma välfärd hotas på sikt. Och det vill ju inget seriöst parti.

Fler tankar om finansiering av välfärden hittar du här och här.

92 procent är väl bra

I gårdagens DN finns ett helt uppslag där man skriver att andelen utvisningsbeslut från Migrationsverket som ändrats i domstol har ökat från 5 procent 2015 och 2016 till 8 procent 2017.

Artiklarna bygger till stor del på ett anonymt brev till regeringen som pekar på brister i asylhandläggningen. Man säger sig också ha intervjuat ett antal handläggare på Migrationsverket som vittnar om försämrad rättssäkerhet i utredningar om asylärenden. 

Det talas även om detaljstyrning och om att det i vissa fall funnits chefer som tvingat fram utvisningsbeslut trots att handläggaren kommit fram till motsatsen. Migrationsverkets ledning tillbakavisar kritiken och säger bland annat: ”Det visar att vi har fristående och självständiga domstolar”.

Utan att ha någon som helst insyn i hur arbetet går till så behöver man inte vara kärnfysiker för att förstå att det är ett svårt arbete handläggarna har. De som ansöker har ju, såklart, ett starkt intresse av att framställa sin situation som särskilt utsatt. Det finns sällan bevis för deras utsaga och att då bedöma trovärdigheten måste vara ett väldigt svårt och krävande arbete.

Med det i åtanke, det stora inflödet av asylsökande och att det i det svenska rättssamhället finns möjligheter att överklaga Migrationsverkets beslut kan jag spontant tycka att 92 procent är fantastiskt bra. 

Även om det inte framgår av artikeln så handlar det om de beslut som faktiskt överklagas. Jag utgår ifrån att långt ifrån alla avslag når domstol.

Det betyder att de allra flesta ärenden faktiskt får rätt beslut. Precis som det ska vara i ett rättssamhälle. Varför kan inte DN vinkla frågan åt det hållet istället?

Att vi är dåliga på att verkställa utvisningsbesluten med påföljd att det vistas allt fler människor illegalt i Sverige, är i min värld ett större hot mot rättssäkerheten och mot trovärdigheten i vårt system.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, Migrationsverket, asyl, funderingar, samhälle, framtiden, invandring, migration, flyktingar.

Det här borde valet handla om

I år är det valår. Det är i september medborgarna ska utse sina representanter i kommunerna, i landstingen och i riksdagen.
Enligt de undersökningar jag läst är de viktigaste frågorna för väljarna sjukvård, integration, trygghet och jobb. Valrörelsen kommer säkert att handla om dessa ämnen. I vanlig ordning kommer partierna övertrumfa varandra med sin förmåga att sköta dessa viktiga frågor.
Jag känner mig trygg med att jag, och mitt parti, står starka inom alla dessa områden. Men egentligen borde valet handla om en mycket mer övergripande fråga.

Nämligen vilken sorts samhällsordning vi ska börja styra mot. Vad menar jag då med det? Jo, den rådande samhällsutvecklingen visar med all tydlighet att vi inte bara kan fortsätta i samma hjulspår, med bara lite högre fart.
Vi måste välja väg. Jag har skrivit om det tidigare, men med en dåres envishet upprepar jag frågan igen. Hur ska finansieringen av framtidens välfärd se ut? 


Medellivslängden ökar. Allt fler sjukdomar kan botas. Väldigt positiva saker i sig. Men, det är inte gratis att ta hand om det växande antalet äldre med vårdbehov. I hemtjänsten eller på särskilda boenden. Det är inte gratis med ny teknik och nya läkemedel inom vården.
För de rödgröna partierna verkar skattehöjningar vara lösningen. Ibland tillsammans med påhittade åtgärder som ”minskad administration”.
Visserligen kommer vi, inte minst med robotteknik, kunna effektivisera en del administration, men det kommer tyvärr inte räcka.
Sverige är ett högskatteland och vi, inte minst efter sittande regerings skattehöjningar, balanserar på gränsen där medborgarnas förtroende för statens förmåga att hantera ekonomin riskerar att minska. Slår pendeln över finns en uppenbar risk att viljan att arbeta och bidra till det gemensamma minskar och den svarta ekonomin får fart.

Jag tror att det finns två lösningar. För det första måste egenavgifterna höjas. Offentliga tjänster är i regel alldeles för billiga. Maxtaxesystemet har urholkat självfinansieringsgraden (den del av kostnaden som täcks av avgifter) och skapat en reell prissänkning på dessa tjänster.
Det verkar tyvärr finnas en ovilja, även i mitt parti, att tala om dessa egenavgifter. Hur mycket ska den enskilde betala för ett sjukhusbesök? För en ambulanstransport? För en förskoleplats? För plats på ett äldreboende?

För det andra måste vi formulera en slags basnivå som anger vad vårt gemensamma välfärdssystem ska tillhandahålla. Vill man ha offentlig service utöver den nivån får man betala ur egen plånbok.

Följdfrågan blir då om vår välfärd är för alla? Utan förbehåll? Den i och för sig sympatiska tanken är ju att välfärden ska gälla alla som bor i Sverige. Man betalar under sin yrkesaktiva tid mer än man förbrukar och kan som motprestation känna sig säker på att få hjälp när man behöver det. Inte minst på ålderns höst.
Men nu är situationen annorlunda. Sverige har tagit emot väldigt många människor som både flyr från krig och förföljelse eller som helt enkelt flyr från fattigdom. Med tanke på att det tar i genomsnitt sju år för varannan invandrare att komma i egen försörjning kan var och en räkna ut att välfärdens finansiering, med dagens regelverk, kommer att sättas i gungning.
Då uppkommer frågan om den som aldrig bidragit till systemet också ska ha samma ovillkorliga rättigheter till välfärden som den som arbetat och betalat skatt i 45 år?

Lösningen skulle kunna vara någon form av kvalificeringssystem. Kanske med ett upplägg som påminner om det gamla ATP? I det systemet baserades pensionen på lönen de 15 bästa åren, men för att kunna få den summan krävdes att man arbetat minst 30 år.

Kanske är det dags att modifiera den heligaste av alla heliga kor, barnbidraget. Kanske skulle barnbidraget vara inkomstprövat? Syftet från bidragets införande, 1948, finns knappast kvar. Det finns många familjer där barnbidraget ograverat går in på ett konto som tillfaller barnet på 18-årsdagen. Flerbarnstillägget kanske skulle begränsas till tre barn?

Jag vet att det är besk medicin jag serverar. Men som min partiledare säger: Någon måste ju vara vuxen i rummet...

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, vård, omsorg, förskola, funderingar, valfrihet, maxtaxa, samhälle, framtiden, äldreomsorg, invandring, migration, flyktingar, Moderaterna, Val 2018.

Svenskt medborgarskap – något att kämpa för

Att bli medborgare i Sverige, om man inte är född här, är alldeles för lätt idag. I dagsläget krävs att den sökande:

• Kan styrka sin identitet
• Har fyllt 18 år
• Har permanent uppehållstillstånd (PUT)
• Har bott i Sverige en viss tid (i regel fem år)
• Har levt ett ”skötsamt” liv i Sverige

Jag tycker inte att detta räcker. Att bli medborgare i ett av de bästa, mest toleranta och rikaste länderna i Sverige måste vara svårare än så. Något att faktiskt kämpa för.

Därför vill jag till dessa punkter lägga till några.

 Godkänt test i svenska språket. Både muntligt och skriftligt. Vilken nivå det ska ligga på kan säkert diskuteras, men jag tycker att kunskaper motsvarande åk 7 kan vara rimliga. Utan språket finns det ingen möjlighet att bli en del av sitt nya land.

Godkänt test i samhällsorientering. Där skulle ingå svensk historia, rättigheter och skyldigheter, jämställdhet m m.

Egen försörjning i fem år. Det kan inte vara ok att komma till Sverige, aldrig hitta en egen försörjning och ändå kunna bli svensk medborgare.

Medborgarskap på prov. Om man begår grova brott inom fem år från det man fått sitt medborgarskap, ska detta kunna återkallas.

Utöver detta vill jag skärpa den karenstid som gäller för de som dömts för brott i Sverige. D v s det ”skötsamma” livet. För exempelvis s k hedersrelaterade brott vill jag införa livstids karens. Vi ska inte ha svenska medborgare med den människosynen.

Hur ska man då öka attraktiviteten i medborgarskapet? Mitt förslag är att koppla det till delar av vårt generösa välfärdssystem. För att fullt ut få ta del av detta skulle i så fall krävas svenskt medborgarskap. Vilka delar och hur, kräver naturligtvis en noggrannare utredning.

Att ställa krav för att erhålla medborgarskap är i grunden inget konstigt. Det finns många länder som kräver mycket mer än Sverige för medborgarskap.

Att fullt ut bli svensk måste vara värt att kämpa för!

Andra bloggar om politik, ansvar, val 2018, medborgarskap, funderingar, samhälle, framtiden, integration, debatt, välfärd, bidrag, migration, Sverige, asyl, religion, ekonomi.

Reinfeldt och eftermälet

Den senaste veckan har en stor del av den politiska debatten handlat om hur mitt parti, Moderaterna, har omprövat sin politik kring migration och integration. Samtidigt har några tidigare medarbetare till Fredrik Reinfeldt uttalat sig i frågan på olika sätt.

Mina tankar i ämnet kommer från en gräsrotsnivå, utan insyn i vare sig partistyrelse eller alliansregeringar, utan baseras på vad jag sett och hört under den här tiden.

Vissa debattörer erkänner att Alliansregeringen kunde gjort saker både tidigare och annorlunda. Några hävdar däremot med emfas att politiken som fördes var rätt och att de fortfarande står bakom en frikostig asylpolitik.

Som lök på laxen framträdde Fredrik Reinfeldt själv i helgens avsnitt av ”Skavlan” och framhärdade där sin ståndpunkt utifrån det kända ”öppna-era-hjärtan-talet”. 

Anders Borg, hans gamle parhäst avslöjade igår, i ett klipp från en kommande intervju, att överenskommelsen med Miljöpartiet, den s k MÖKen, inte var så bra och att alliansregeringen, eller bara Moderaterna, borde gjort upp med Socialdemokraterna i frågan på ett tidigare stadium.

Några borgerliga debattörer tycker att det är oschysst att kritisera den mest framgångsrike moderata partiledaren och tycker att vi endast ska se framåt.

Jag håller med i mycket av detta. Fredrik Reinfeldt är den, hittills, mest framgångsrike moderata partiledaren med två vunna val i rad, en sammanhållen alliansregering och en politik som i många stycken är grunden till att Sverige i dag går så pass bra ekonomiskt. Det ska han ha all respekt för.

Tyvärr pekar just detta på varför vi inte agerade snabbare i flykting-, asyl- och migrationspolitiken. Reinfeldts personliga övertygelse om att hans linje är rätt, fungerade även internt som en våt filt, med undertexten rasist, för alla försök att debattera volymer, vad vårt välfärdssystem klarar och andra frågor kopplade till ämnet. Man ifrågasätter inte en valvinnare!

Detta faktum gjorde att den, enligt mig, största framgångsfaktorn med Nya Moderaterna inte fungerade inom detta område. Nämligen förmågan att lyssna på medborgarna, förstå deras problem och orosmoln och utifrån detta formulera politiska lösningar. Några riksdagsledamöter och något statsråd försökte, men fick inget gehör hos partiledningen.

Fredrik Reinfeldt sa bl a så här i sitt segertal efter valet 2006: ”Vi vågade utmana oss själva, vi vågade erkänna fel, vi vågade utvecklas,…”*) Uppenbart ett segerrecept, utom då i migrationsfrågan där inga fel erkändes…

Själv har jag försökt initiera en saklig debatt i dessa frågor sedan 2009, men jag är ju som sagt bara en lokalpolitiker utan reellt inflytande i rikspolitiken.

För att kunna förändra sig till det bättre måste man ibland ta sin utgångspunkt i historien. Det handlar inte i första hand om att kritisera utan att lära sig av sina misstag. Att inte lyssna på folks ängslan och oro i det här fallet var ett misstag och är förmodligen den största orsaken till SD:s framgångar. Man kan inte både ha kakan och samtidigt äta den!

En annan felanalys, påstår jag, från dem som hävdade att Sverige historiskt är byggt på invandring och det gått bra, är att de människor som är på flykt nu inte är från Europa som tidigare oftast varit fallet. Att integrera balter, finländare, välutbildade iranier eller människor från forna Jugoslavien är en helt annan sak än flyktingar med generellt sett låg utbildning och många gånger en helt annan syn på samhället än vår jämställda och sekulära. 

Man får heller inte glömma bort att de industrijobb som fanns fram till 90-talet har blivit avsevärt färre och att arbetsmarknaden idag kräver mer av den som ska rekryteras.

Redan idag tar det åtta år innan hälften av våra invandrare kan försörja sig själva. Om vi inte förändrar politiken finns det en uppenbar risk att den ”ställtiden” snarare blir längre än kortare.

Jag tycker det är bra att Moderaterna som parti har ändrat ståndpunkt och omprövat sin politik även om det är i senaste laget. Nu handlar det om att få framförallt Socialdemokraterna men även vissa andra allianspartier att förstå att en generösare asylpolitik än övriga EU inte går att kombinera med vår generösa och positiva välfärdspolitik.

Vi ska självklart fortsätta att ta emot människor i nöd, men måste ompröva många delar i mottagandet och integrationen för att lyckas.

*) Källa: Fredrik Reinfelds bok ”Halvvägs”

Andra bloggar om politik, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Alliansen, invandring, Socialdemokraterna, funderingar, integration, samhälle, framtiden, migration, debatt, välfärd, flyktingar, rasism, SD, Anders Borg.

Svensk välfärd 2.0

Det senaste årets stora inflöde av människor på flykt som söker skydd i Sverige har fått allt fler att fundera på den svenska välfärden.

Vår modell bygger på att det mesta av våra välfärdstjänster finansieras gemensamt i en solidarisk modell. Historiskt sett har modellen på det stora hela varit framgångsrik och är en förklaring till vår, relativt sett, höga levnadsstandard.

Grovt sett bygger den på att under våra aktiva år på arbetsmarknaden betalar vi förhållandevis höga skatter som vi, åtminstone delvis, får tillbaka i form av bidrag och pension under uppväxten och på ålderns höst. Dessa höga inkomstskatter parat med, även de höga, punktskatter såsom moms och bensinskatt har också, generellt sett, gjort det möjligt att försörja dem som av olika anledningar inte jobbat och därmed inte heller bidragit till det gemensamma.

Efter millennieskiftet började dock systemet krackelera betänkligt då allt fler, av olika skäl, inte arbetade utan satt fast i ett växande utanförskap. 

Den första Alliansregeringen 2006, startade ett paradigmskifte som syftade till att, både för den enskilde och nationen, få fler tillbaka i jobb. Det arbetet var ganska framgångsrikt och borde fått fortsätta med finslipning av de saker i modellen som fungerat mindre bra. Nu blev det inte så i och med Alliansens valförlust 2014, vilket jag såklart beklagar. Behovet av att få fler i arbete kvarstår och vi får allt svårare att finansiera välfärden.

En annan sak, i och för sig glädjande, som också påverkar den ekonomiska balansen i systemen är att medelåldern stiger.

Jag har tidigare skrivit om hur kostnaderna för välfärdstjänster såsom äldreomsorg, hemtjänst, sjukvård och barnomsorg ökar mycket snabbare än intäkterna.

De stora kostnadsökningarna i våra välfärdssystem som inte minst det stora inflödet av asylsökande kommer att skapa, åtminstone på medellång sikt, gör att jag på allvar börjar ifrågasätta stora delar av den generella välfärden.

Är det rimligt att den som är nyanländ och inte bidragit till vårt gemensamma med en enda krona från dag ett ska få full tillgång till hela vårt välfärdssystem? Ska den som kommer hit som pensionär få full garantipension? Ska man kunna få full föräldrapenning retroaktivt för barn som inte är födda i Sverige och kommer hit vid tre års ålder?

Hur gärna jag än vill svara något annat så lutar mitt svar åt ett nej. Det enda rimliga sättet att på sikt finansiera ett sådant system är gigantiska skattehöjningar på arbete. Det i sin tur riskerar paradoxalt nog att leda till lägre skatteintäkter eftersom vi snabbt skulle komma i det läget när allt fler inser att arbete inte lönar sig. Raka motsatsen till arbetslinjen, alltså.

Vad är då lösningen? Demoskop publicerade nyligen resultatet av den årliga undersökningen som man kallar ”Politikerpanelen”. Den bygger på intervjuer med över 4000 förtroendevalda lokalpolitiker.

I undersökningen ställdes bl a frågan om hur man vill möta utvecklingen mot en åldrande befolkning och allt färre människor i arbetsför ålder.

De flesta svarar att lösningen är höjda skatter och höjd pensionsålder. Dock är det så många som 48 % som inte är negativa till alternativet med gemensam grundnivå som sedan kompletteras med privata försäkringar.

På samma sätt är det 49 % som inte är negativa till högre egenavgifter vid nyttjandet av välfärdstjänster.

Klicka på bilden för att se hela i större format.

För att lösa de problem som ligger framför oss är jag, tyvärr, övertygad att dessa två alternativ snart kommer vara en nödvändig realitet för vårt samhälle.

Detta tillsammans med en helt ny modell där man på olika sätt får kvalificera sig för det som idag är generella välfärdstjänster.

Kanske kan den gamla ATP-modellen för tilläggspension tjäna som inspiration. I den var man tvungen att ha jobbat (och betalat skatt) ett visst antal år för att få full ATP. Nivån bestämdes sedan av ett medeltal beräknat på de ”bästa” åren med ett tak.

Jag inser att en sådan radikal förändring i våra system kräver stort politisk mod. Glädjande nog har i alla fall mitt parti, Moderaterna, börjat ta fram dessa frågor på bordet. 

Jag är övertygad om att fler kommer att komma efter, inte för att de kanske vill, men för att det är en ödesfråga för landets fortsatta välstånd. Mitt budskap med detta inlägg är således att börja diskutera nu, om tio år kanske det är försent att göra något riktigt genomtänkt!

  

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, sjukvård, vård, omsorg, förskola, funderingar, valfrihet, maxtaxa, samhälle, framtiden, äldreomsorg, invandring, migration, flyktingar, moderaterna.

Religion – Ett hinder för lyckad integration?

Den stora mängden asylsökanden som det senaste året kommit till Sverige skapar, särskilt på kort sikt, stora utmaningar för vårt samhälle.
Migrationsverkets långa handläggningstider gör att vi ute i kommunerna ännu inte sett konsekvenserna av det stora antalet nyanlända.

En nyckel för att denna utmaning ska sluta som en positiv historia för både individerna och samhället stavas integration. Jag har tidigare i flera inlägg skrivit om hur jag skulle vilja att vårt mottagande skulle se ut för att ge de nyanlända en bild av vilket land de kommit till, vad vi kan erbjuda och vad vi förväntar oss av dem.

På senare tid har min optimism, åtminstone delvis, dämpats av flera incidenter som uppmärksammats på flera håll. Jag tänker exempelvis på sexuella trakasserier i våra simhallar och på allmänna platser, krav på separata badtider för kvinnor och de s k ”barnbrudarna”.
Allt fler vittnar dessutom om det patriarkala förtrycket mot flickor och kvinnor i flera av våra förorter.

Grunden för den, i mitt tycke, snedvridna kvinnosyn, bottnar i religiös fundamentalism blandat med medeltida klantraditioner från de nyanländas hemländer.
Om vi i Sverige inte med stor kraft och uthållighet, i både ord och handling, stoppar utbredningen av det religiösa förtrycket mot flickor och kvinnor så kommer integrationen att misslyckas.
Risken är att vårt samhälle i framtiden, i ännu större utsträckning än idag, kommer att vara kluvet med små enklaver i förorterna där stenhård religiös disciplin råder och de flickor och kvinnor som sökt friheten i Sverige, kommer till sin fasa inse att ingenting förändrats i deras liv.

De värderingar som gäller i Sverige ska gälla alla som vistas där stadigvarande. Våra lagar måste stå över religiösa regler, gamla sedvänjor och s k hederskultur. Allt annat vore vansinne.

För mig innebär detta bl a följande:

• Straffen för s k hedersbrott måste skärpas. 
• Religiösa argument för elever att inte delta i skolans undervisning tolereras inte. Exempel på detta är flickors deltagande i simundervisningen. Inför möjlighet att bötfälla de föräldrar som inte låter sina döttrar delta i idrotts- och simundervisningen.
• Inga religiösa attribut som täcker ansiktet hos elever och lärare får förekomma inom skolan och förskolan. 
• I en mån religiösa friskolor överhuvudtaget ska tillåtas är det viktigt att de kontrolleras extra och ofta så att de följer våra demokratiska och sekulära regelverk. 
• Innan statliga och kommunala bidrag utdelas till religiösa organisationer, måste en grundlig bakgrundskontroll genomföras av både organisationen och de engagerade individerna, så att man inte omedvetet stödjer religiös fundamentalism. 

Det är mycket viktigt att vi sätter ner båda fötterna nu och markerar vad som gäller. För de förtryckta flickornas och kvinnornas skull, men även för en långsiktigt lyckad integration av alla nyanlända.

Andra bloggar om politik, integration, religion, asylsökande, migration, funderingar, religionsfrihet, invandring, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, flyktingar, debatt, hederskultur.

Välkommen till Sverige – Så funkar vårt samhälle

Antalet människor på flykt i världen bara växer. Inte sedan andra världskriget har så många flytt från krig och förföljelse.
Många vill till Europa. Ett Europa där viljan att hjälpa varierar stort.
Tyskland och Sverige har, ännu så länge, varit de länder som tagit emot flest flyende.

Den senaste tiden har det vissa dagar kommit upp till 2000 asylsökande flyktingar per dag till Sverige. Migrationsverket och kommunerna sliter hårt med att försöka bringa ordning i mottagningsprocessen både på kort och på lång sikt.

För att de nyanlända så snabbt det går ska anpassa sig till sitt nya liv i Sverige är det viktigt att de förstår sitt nya hemland.

Jag önskar att alla som kommer skulle få det här brevet.

 Hej och välkommen till Sverige.

Vi hoppas att dina första dagar i vårt land varit bra. Att du fått hjälp med mat, dryck och kläder. Att du fått någonstans att bo, om än tillfälligt.
Att vara flykting är ju ett tillfälligt tillstånd. Men oavsett ifall du tänker dig att flytta hem när läget i ditt land stabiliserats eller tänker dig en framtid tillsammans med oss här i Sverige, så är det några saker som är bra att känna till.

1) För att snabbt komma in i vårt samhälle är språket det viktigaste. Visserligen är vi svenskar ganska bra på engelska, men vi föredrar svenska. Vi vet att svenska är ett ganska svårt språk att lära sig som vuxen, så passa på att börja plugga direkt. Utnyttja tiden på asylboendet effektivt, så har du bra förutsättningar till en bra start i ditt nya land.

2) Att veta hur ditt nya land fungerar demokratiskt är också viktigt att veta för att snabbt komma in i samhället. Se därför till att gå på de obligatoriska lektionerna i samhällskunskap på asylboendet.

3) Sverige är ett sekulariserat land där det råder religionsfrihet. Det betyder att man får tro på vad man vill, men även att alla har rätten att låta bli. I Sverige är religion en privatsak som inte ska påverka hur vårt samhälle organiseras.

4) För oss är jämställdhet mellan kvinnor och män viktigt. Vi kanske inte är ända framme, men har kommit en bra bit på väg. Det betyder bland annat att dina döttrar och söner har lika stor rätt att bestämma över sina liv och ska behandlas lika. Visst är det en bra sak!

5) För att vi ska kunna hjälpa alla som kommer till vårt land är det viktigt att du, så snart det är möjligt, försörjer dig och din familj på egen hand.
Om du har en utbildning från ditt hemland ska vi snarast verifiera den så du kan börja jobba i ditt yrke. Under tiden ska du inte vara rädd för att ta andra, enklare, arbeten. Det är alltid bättre att jobba än att leva på bidrag. Kom ihåg att även här är svenska språket nyckeln till framgång!

6) Du ska veta att det här i Sverige råder bostadsbrist. Det betyder att du kanske blir placerad på ett boende i på landsorten. Vi hoppas du har överseende med det. Det viktigaste är ju att du har mat och husrum i ett land utan krig, eller hur?

Tänker du på dessa saker har du stor möjlighet att snabbt komma in i och förstå ditt nya hemland. Oavsett om det är tillfälligt eller på sikt blir permanent.

Till sist några saker som är bra att veta om oss svenskar.

Vi är ibland lite blyga och kanske lite svåra att komma in på livet. Kanske beror det på vårt kyliga klimat. Du ska veta att vi inte tycker illa om dig och din familj, bara för att vi inte gillar att kindpussa alla vi träffar. Om du försöker lära känna oss på våra villkor så ska du märka att de allra flesta av oss är snälla och empatiska människor.

Ta det absolut inte personligt, men de flesta svenskar har också en privat sfär. Den är ungefär en meter i omkrets. Närmare än så vill vi inte vara den vi talar med.

Vårt hem är vår borg. Att vi inte bjuder hem människor vi inte känner väl, betyder inte att vi tycker illa om dem.

Hoppas du med dessa ord av omtanke mot dig förstår oss och det land du kommit till lite bättre.

Än en gång. Välkommen till Sverige!

Med vänliga hälsningar

 //Svenska Folket 

 Andra bloggar om Sverige, välfärd, arbetslinjen, integration, asylsökande, migration, funderingar, integration, invandring, samhälle, religion, jämställdhet, flyktingar.

Heliga kor II – Migration och integration

Det här avsnittet i min bloggserie om heliga kor inom politiken handlar om den kanske ”heligaste” av alla kor. Migration och integration.

Sverige är ett öppet land som välkomnar människor från andra kulturer och står öppet för dem som flyr krig eller förtryck. Det ska vi fortsätta att vara.

Att vara öppet och välkomnande betyder dock inte att det kan vara förbjudet att ställa krav på de som kommer hit tillfälligt eller som vill stanna för gott. Den debatten har emellertid visat sig vara, minst sagt, svår att ta.

Risken att få ”rasistfilten” över sig är hög vid minsta lilla ord som hamnar fel. Att Sverigedemokraterna fått sätta agendan i dessa frågor är alldeles uppenbart.

Det är också uppenbart att det för många flyktingar är svårt med omställningen, både praktiskt och mentalt. Att vara flykting är ju per definition ett tillfälligt tillstånd. 

Hur mycket ska man anpassa sig till sitt nya, ”tillfälliga”, hem? Hoppet för de flesta är ju att så snart det är möjligt, återvända till hemlandet. Jag såg det själv hos mina morföräldrar som kom från världskrigets Lettland. De betraktade under hela livet just Lettland som ”hem”.

En grupp som såklart får det extra jobbigt är de barn och unga som växer upp i Sverige, klämda mellan två sätt att leva och förhålla sig. Inte minst flickorna hämnar lätt i kläm.

De etablerade partierna har alldeles för länge väntat med att adressera det som gjorde att SD fick ett sådant lyft i höstens val. Nämligen rädslan och osäkerheten inför det nya samhälle som Sverige håller på att bli. När man som rädd och osäker också sväljer propagandan att det handlar om ett val. Valet mellan vår välfärd och att ta hand om och hjälpa stora flyktingströmmar. Ja, då röstar många på SD som för många framstår som det enda oppositionspartiet.

Det handlar inte om antingen eller. Vi både kan och ska kunna klara båda sakerna.

Sent ska syndarna vakna, så efter valet har åtminstone några av de etablerade partierna börjat adressera det som många, rätt eller fel, upplever som ett problem.

Bland annat har mitt eget parti anammat idén om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det är bra.

Men vad kan vi göra mer?

Ja, för mig finns det några uppenbara åtgärder.

* Vi måste ha bättre koll på vilka människor som kommer hit och begär asyl. Att väldigt många har gjort sig av med sina pass gör att vi faktiskt inte vet vilka som anländer hit. Kan man inte legitimera sig så är det inte för mycket begärt att gå med på att lämna sina fingeravtryck. På så sätt minskas snacket att massa kriminella slinker in som flyktingar. Eller ett DNA-test för sig och sina barn så man kan fastställa vem som är släkt med vem.

* Språket är avgörande för en snabb och lyckad integration och ett första arbete. Obligatoriskt krav på deltagande i SFI för alla nyanlända, gärna kopplat till den ekonomiska ersättningen. Här är det också viktigt att undervisningen både är anpassad och flexibel. Har den nyanlända exempelvis någon form av vårdutbildning så borde temat för svenskundervisningen också vara vård. Dessutom ska SFI kunna erbjudas även på kvällar och helger. Ingen ska behöva välja mellan jobb och skola. Det ska kunna skötas parallellt.

* För att lättare förstå sitt nya hemland så är det viktigt att känna till hur det samhället är uppbyggt. Därför anser jag att även undervisning i samhällskunskap ska vara obligatorisk för alla nyanlända, inte minst kvinnor och flickor som ska känna till sina rättigheter. Även denna utbildning borde kopplas till den ekonomiska ersättningen.

* Den som nekas asyl ska snarast utvisas. Det finns uppenbar risk för rättsröta om så inte sker. Om vi har en process för asylprövning som beslutats i demokratisk ordning, är det den som ska följas. Det ska inte gå att genom att hålla sig undan och inte respektera ett lagligt beslut, leva som s k papperslös, undgå en utvisning. 

Finns det tvivel om att den lagliga processen är felaktig så ska den ändras genom ett nytt demokratiskt beslut. Tills dess ska den följas och respekteras. Jag är alltså väldigt tveksam till de förslag som ger papperslösa rättigheter till något, förutom akut sjukvård.

* Sverige är ett sekulariserat land. Vi har religionsfrihet, men religionen ska inte, och får inte, påverka hur vårt samhälle styrs. Det måste även nyanlända respektera. Detta betyder också i sin förlängning att man inte kan kräva särbehandling av religiösa skäl.

* Statens ekonomiska ansvar för flyktingarna måste utsträckas i tid. På så sätt fördelas kostnaden mer rättvist över landet. Dessutom måste asylprocessen snabbas på så att det inte tar sju år innan en nyanländ är i arbete. Kanske en statlig morot till de kommuner som lyckas bäst med att få de nyanlända i arbete?

* Har man fått tillfälligt uppehållstillstånd och begår grova brott så har man förverkat vår gästfrihet. Som gäst i ett hem är jag skyldig att rätta mig efter de regler som gäller där. Samma sak borde vara självklar för någon som kommer till ett nytt land. Observera att detta såklart endast gäller dem med tillfälliga uppehållstillstånd.

Jag är säker på att de allra flesta människor som får en fristad i vårt land är både glada och tacksamma att våra dörrar står öppna för dem som behöver hjälp och skydd. Jag är också säker på att de som väljer att stanna i Sverige för gott, på sikt kommer att påverka vår samhällsutveckling på ett berikande och positivt sätt. Så har de flesta länder utvecklats genom tiderna.

Men för att vårt land ska kunna fortsätta behålla den öppna humanistiska profilen så tror jag att vi måste bli tydligare med både vad vi erbjuder och vad vi kräver av våra gäster. Det kommer alla att tjäna på i längden.

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, integration, arbetslinjen, papperslösa, migration, funderingar, valfrihet, invandring, samhälle, Sverigedemokraterna , SD, flyktingar, Moderaterna.

Borde väljarna fått chansen först?

Det sägs att Astrid Lindgren på äldre dar, inledde alla sina telefonsamtal till sin syster med orden: ”Döden dö, då talar vi inte mer om den saken”.

Nu har det gått några dygn sedan ”Decemberöverenskommelsen” presenterades. Många kommentatorer har i skrift valt att förkorta den till just DÖ.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker, men kan konstatera några saker:

1)      Inom mitt parti verkar det gå en skiljelinje mellan ”gammelmoderater” och nya. Veteraner som Hökmark, Odenberg och familjen Adelsohn/Liljeroth sågar DÖ, främst med argumentet att Alliansen lagt sig platt för en vänstervridning av svensk politik, genom att s a s in blanco  lova att släppa igenom regerings budget. Eftersom regering enligt överenskommelsen måste få med sig Vänsterpartiet för att skapa ”minoritetsmajoritet” kommer Löfven tvingas till eftergifter med mörkröd stämpel. Jag kan hålla med om den åsikten.

2)      De ”nya”, inte minst aktiva riksdagsledamöter, hävdar att genom sitt agerande har Alliansen säkerställt att vid en eventuell valseger 2018 kunna regera i minoritet. Ett ansvarsfullt agerande. Jag kan sympatisera även med den infallsvinkeln.

3)      Att om någon tror att endast denna överenskommelse får bort SD från den politiska manegen, så begår man ett stort misstag. Vi måste nu ta tag i och utveckla en trovärdig, human, politik inom områdena migration och integration som adresserar alla de väljare som med sin röst visat en stor oro och rädsla för framtiden. Göran Hägglunds och KD:s inspel kan vara en bra början till en sådan politik.

Med det sagt så återstår det ändå några frågor att besvara:

a)      Vad händer om Löfven stoppar in massa nya frågor i budgeten som inte hör dit?

b)      Varför innehåller inte DÖ en skrivning att även migrationsfrågorna ska diskuteras över blockgränserna jämsides med pensioner, försvar och energi? Det är ju den frågan som utlöst hela ”cirkusen”.

c)       Kan man lita på Löfven? Med Mp och V på tåget känns inte det så stabilt. Vad händer om nästa S-kongress säger nej till att följa DÖ ifall vänstern förlorar valet 2018?

d)      Vad händer om regeringen 2017 vill chockhöja skatterna och avskaffa jobbskatteavdragen? Ska vi bara sitta och titta på och ett år senare kunna möta väljarna öga mot öga? Moderata väljare har inte lagt sin röst för högre skatter och mindre valfrihet.

Kanske borde väljarna fått säga sitt först i ett extraval under våren? 

Kanske hade tillräckligt många förstått allvaret och gett Alliansen förtroendet igen? I det läget hade kanske Socialdemokraterna, utan ryggsäcken Mp, kunnat bli samarbetsparter till Alliansen. Jag upplever nog S som mer pragmatiska än de andra rödgröna partierna.

Om den lösningen inte fungerat, kanske det då hade varit dags för en liknande överenskommelse som DÖ?

Jag avundas verkligen inte Anna Kinberg Batra som med en frånvarande partiledare fått leda partiet i denna svåra situation. Såvitt jag kan bedöma har hon gjort ett bra jobb utifrån sitt ”ingångsvärde”.

Jag hade börjat ställa in mig på en valrörelse i mars. Nu gäller det att vi är mycket skickliga pedagoger för att förklara de positiva sidorna med DÖ. Annars finns det risk att valrörelsen 2018 blir en enda stor svekdebatt med endast en vinnare. Och ni vet ju vilka…

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, Stefan Löfven, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, Anna Kinberg Batra, nyval, integration, DÖ, budget, regeringen, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet.

Inte rasistfilten igen!

KD och Göran Hägglund publicerar idag en debattartikel där man ger ett antal förslag till hur Sveriges flyktingmottagning och integrationsprocess kan förbättras och hur vi kan minska samhällets kostnader i samband med detta.

Genast hörs rasistropen skalla från framförallt vänsterpolitiker, med Åsa Romson i spetsen. KD spelar Sverigedemokraterna i händerna, låter det.

Jag håller inte med om alla förslag som framförs, men jag blir både arg och oroad om varje försök att diskutera denna fråga, som för åtminstone 13 procent av väljarna är viktigast, snabbt slutar med att rasistkortet tas fram och budbäraren bokstavligen korsfästs.

Min åsikt är att Alliansen, med Moderaterna i spetsen, måste återta denna fråga och sätta agendan. Framgången för de nya Moderaterna tillskrivs mycket förmågan att lyssna på människor, formulera frågor som engagerar för att sedan komma med förslag till lösningar. 

I det här ämnet har vi, och alla demokratiska partier, misslyckats totalt. Tretton procent av väljarna bryr sig så mycket om denna fråga att de är beredda att rösta på ett rasistiskt parti. Jag vet att endast ett fåtal av dessa faktiskt är rasister. De allra flesta är oroade, rädda eller dåligt informerade. Oavsett orsak måste vi ta detta på allvar.

Redan 2009 kom en arbetsgrupp med tunga moderata namn (Billström/Kristersson/Svantesson) med ett antal förslag i ämnet. Damma av dem och använd som en utgångspunkt, gärna tillsammans med KD:s förslag, för en egen diskussion inom Alliansen.

Jag vill absolut inte stänga några dörrar för människor i nöd. Men om inte vi erkänner att allt inte fungerar problemfritt så lämnar vi fältet fritt för rasister som Björn Söder att sätta agendan. Det är dags att vi lär oss av våra egna misstag!

Ett annat inlägg i samma ämne hittat du här.

Relaterat: Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, opinion, debatt, invandring, Val 2015, flyktingar, rasism, extraval, SD, Moderaterna, demokrati, rasister, välfärd, integration, frihet, Björn Söder, papperslösa, Alliansen, KD, Göran Hägglund, Miljöpartiet.

Tack Tyresö! Eller..?

Så här med lite distans till valdagen kan det vara dags för ett försök att analysera resultatet. Alliansen har fortsatt majoritet i Tyresö, utan att ha SD som någon slags vågmästare.

Under 2010-2014 har mandatfördelningen mellan Alliansen och de rödgröna varit 29-20. Kommande period blir det 26-21, med SD på 4 mandat.

Största tappet gjorde vi Moderater med -3 mandat, minus 6,1 procent. Det är visserligen bättre än på riksnivå, men gör också att man får sig en tankeställare.

Om du någonsin hållit på med lagsport vet du hur jag kände de första dagarna efter valet. Det var som om Sverige spelat mot Andorra och Zlatan till slut snubblat in segerresultatet 1-0. En match som man bara ska vinna och även gjort, med minsta möjliga marginal. Sådan framkallar ingen större glädje, bara lättnad.

Visserligen fick SD i Tyresö mycket färre röster lokalt 6,3 procent än på riksnivå, men alldeles för många för att man inte ska börja fundera. Hela 9,6 procent av Tyresöborna gav SD sin röst i riksdagsvalet.

Vi har inga utanförskapsområden och en mycket låg arbetslöshet. Bostadsbrist, ja men så är det tyvärr i alla storstadsområden. Jag vägrar att tro att det finns 6 (eller 9) procent rasister i Tyresö, så en del av de sex procenten orsakas troligen av att många inte skiljer på sina röster till de olika valen.

Icke desto mindre backade vi Moderater 6 procent i Tyresö. Min snabbanalys säger att det i övrigt främst beror på:

Vi har varit för dåliga på att berätta vad vi gjort under pågående period. Folk glömmer snabbt. Jag tror vi till kommande år måste satsa lite mer på tryckt information.

Socialdemokraternas lögnaktiga propaganda om skolorna i Tyresö. Att skicka brev med felaktigheter till barnfamiljerna bidrog säkert en del trots snabba dementiaktiviteter. De själva vann inget på smutskastningen, men vi förlorade.

Dålig information om vad som bestäms lokalt. Tyvärr tror jag att de negativa reportagen i media om sjukvården spillde över en del lokalt. Många människor vet inte att detta beslutas regionalt.

Självklart förlorade vi även lokalt på SD:s framgångar på riksplanet.

Kanske är också våra Allianskompisar lite för osynliga lokalt?

En generell slutsats är att vi måste våga tala om de frågor som hittills i stort sett varit tabu. Vår integration av nyanlända kan bli bättre. Det finns självklart kriminella med invandrarbakgrund, liksom bland ”gammelsvenskar” etc. 

Jag tror att genom att adressera även de problem, och utmaningar som en generös flyktingmottagning faktiskt skapar, så kommer vi också att öka toleransen och acceptansen. Det betyder inte med nödvändighet att vi alltid måste debattera med SD, men vi måste ta upp dessa ämnen.

Till slut har jag ändå landat i ett: Tack Tyresö för ert förtroende! Jag ska göra allt för att leva upp till det. Det har varit jättekul att få så många glada tillrop, SMS och FB-likes under valrörelsen och det har i alla fall stärkt mig att vi är på rätt väg i mycket.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, SD, Sverigedemokraterna, val 2014, analys, välfärd, utanförskap, valet 2014, skatter, demokrati, Moderaterna.

En smutsbrun strategi

Oppositionen gör nu allt för att stoppa regeringen förslag till femte jobbskatteavdrag och höjningen av brytpunkten för när statlig skatt ska betalas.

Sättet de försöker göra det på stinker. Eftersom SD tydligt deklarerat att man är för jobbskatteavdraget, men mot höjningen av brytpunkten för statlig skatt, flirtar man nu öppet med SD genom att försöka dela upp regeringens förslag i en utskottsmanöver.

Kanske inte helt enkelt att förstå för en oinvigd, men i praktiken talar vi om ett ordlöst samarbete.

Jag har oräkneliga gånger hört representanter från S, Mp och V, både nationellt och lokalt här i Tyresö, orera om hur rasistiskt parti SD är, något man inte vill ta i, ens med tång, men nu duger de uppenbarligen.

Det har ju till och med varit så att om någon allianspolitiker börjat tala om förändringar i migrations- och integrationspolitiken så har vederbörande löpt stor risk att bli kallad rasist.

Jag hävdar fortfarande att vi måste våga debattera integrations- och migrationsfrågor, men det betyder inte på något sätt ett samarbete med SD.

Om oppositionen lyckas i sitt uppsåt att fälla regeringens förslag med SD:s hjälp har man nått ett nytt lågvattenmärke. Och där är vattnet brunt, smutsbrunt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om regeringen, politik, ekonomi, invandring, debatt, funderingar, rasism, SD, alliansen, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, Socialdemokraterna .