Ekonomisk dopning inom idrotten

Uppdrag Granskning har grävt ner sig i Östersunds Fotbollsklubbs affärer. Klubbens starke man, och fd ordförande, står dessutom åtalad för ekonomisk brottslighet som skulle syftat till att gynna klubben.

Hur det var med den saken får rättsväsendet reda ut. Men hela historien pekar på ett systemfel inom framförallt fotbollen och ishockeyn.

Många elitklubbar, främst inom fotboll och ishockey brottas med ekonomiska problem. Ett resultat av allt högre spelarlöner som inte motsvaras av intäkterna.

Vem minns inte Leksands kommuns dribblande med campingplatser och gathörn för att hålla den krisande hockeyklubbens ekonomi över vattenytan? Hur mycket stoppar Skellefteå Kraft in i det lokala hockeylaget per säsong?

Själv var jag i högsta grad involverad i Tyresös satsning på damfotboll med ekonomiska saltomortaler för att klara de hutlöst höga spelarlönerna. Den klubben gick i konkurs och jag är idag glad, även om trycket var tungt, att jag var en av dem som sa nej när klubben ville ha mer pengar genom att sälja en läktare, som de inte ägde, till kommunen.

Vad består då systemfelet av?

Min uppfattning är att felet är tudelat:

1) Både fotbollen och ishockeyn har sagt nej till att låta ett företag äga mer än 49 % av klubbarna. Detta gör, såklart, att inga finansiärer vill gå in tungt om de inte får inflytande.

Man hade chansen för några år sedan då Riksidrottsförbundet föreslog att varje specialidrottsförbund själva skulle kunna avgöra den frågan.

Både ishockeyn och fotbollen sa, helt obegripligt, nej. Svårt att förstå varför man avsade sig den egna idrottens möjlighet att besluta. Ska man vara realistisk så är det i princip dessa två idrotter där en extern majoritetsägare på allvar skulle vara aktuellt.

2) Trots att man inte på allvar kan locka finansiärer att investera tungt så har man, så vitt jag vet, inte ens diskuterat ett lönetak. Det innebär att de accelererande spelarlöner äter upp allt större del av intäkterna.

Lite märkligt, eftersom lönetak inte är ovanligt inom elitidrotten. Till exempel tillämpar NHL ett tak som innebär att en klubbs samlade lönesumma för spelartruppen inte får överstiga ett visst belopp.

Resultatet av detta systemfel kan bli att det dyker upp kommunpolitiker eller andra som ”vill sätta kommunen på kartan” eller bygga monument över sig själva genom en framgångsrik idrottsförening.

När det gäller skattemedel kan man starkt ifrågasätta om dessa ska användas för att hålla en elitidrottsförening under armarna. Hur ädelt syftet än kan tyckas vara.

Elitidrott är sedan länge showbiz och eventverksamhet. Särskilt gäller det fotboll och ishockey (för herrar). Det har inget med folkhälsa att göra. Tiderna när de lokala stjärnorna jobbade på bruket eller som brevbärare parallellt med sin idrott, är sedan länge förbi.

Nej låt elitklubbarna finansiera sin egen verksamhet fri från skattemedel. Då kan vi tala om konkurrens på lika villkor.

För sin egen skull borde också ishockeyn och fotbollen våga släppa in majoritetsägare från näringslivet eller diskutera ett lönetak. Att sitta still och krama folkhemstanken fungerar inte på dagens elitidrott.

Landstinget 2019-2022 – Frågor jag vill driva

Förutom kommunfullmäktige i Tyresö ställer jag även upp i valet till landstinget i Stockholm. På den valsedel som omfattar Tyresö, Nacka, Värmdö och Lidingö har jag plats nummer 6.

Under pågående mandatperiod har jag varit ersättare i landstingsfullmäktige, Sjukvårdsstyrelse söder samt i Färdtjänstberedningen.

Stockholms läns landsting är en mycket stor och komplicerad organisation som är svår att tränga in i. Budgeten omfattar drygt 100 miljarder och investeringarna, främst i sjukvård och kollektivtrafik, uppgår 2018 till ca 17 miljarder.

Efter att ha tillbringat en mandatperiod som en relativt liten spelare, är jag beredd att axla ett större ansvar 2019-2022.

De frågorna jag särskilt vill driva är:

Screening mot prostatacancer. Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform som drabbar ca 10 000 män per år i Sverige. Det är hög tid att starta ett systematiskt förebyggande arbete liksom vi i många år nu gjort mot bröstcancer. Jag vill att Stockholm under kommande mandatperiod startar ett projekt med screening. Alla män i vissa åldersgrupper ska erbjudas en undersökning i preventivt syfte. Det är en jämställdhetsfråga i allra högsta grad.

Utveckla även busstrafiken. En utbyggd tunnelbana har varit i fokus under denna mandatperiod. Det är bra och kommer bli bra för de kommuner där detta är en passande lösning, och där invånarna vill ha tunnelbana.

För den skull får man inte glömma busstrafiken som är den logiska lösningen för flera kommuner. Den måste utvecklas med fler direktlinjer, bussfiler och bättre tvärförbindelser.

Flera vårdcentraler. Stockholm växer kraftigt i befolkning. Den antagna strategin med med en vårdkedja som sträcker sig från akutsjukhus, via 12 stycken närakuter, till vårdcentral är bra. För att kunna erbjuda relevant vård och leva upp till vårdgarantin är det av yttersta vikt att antalet vårdcentraler fortsätter att öka i takt med befolkningen. Vårdcentralerna kan vara både privata och drivna av landstinget. Det är inte vem som levererar vården som är viktigt. Det viktigaste är kvaliteten och tillgängligheten.

Skatten ska hållas så låg som möjligt. Kommentarer överflödiga.

Säkerheten på våra akutmottagningar måste öka. I takt med den negativa utvecklingen med framförallt gängkriminalitet får personalen inom sjukvården ta emot allt fler skador i samband med uppgörelser i kriminella kretsar. Ofta åtföljs dessa patienter av många människor som i vissa fall uppträder hotfullt och äventyrar säkerheten på sjukhuset. Det kan inte fortsätta. 

Larmbågar är en lösning, fler vakter är en annan. Kanske borde sjukhusen införa en regel som begränsar antalet närstående per patient som får befinna sig i i lokalerna. Olika sjukhus kräver olika lösningar. Det viktigaste är att trygga medarbetarnas säkerhet och arbetsro.

Jag hoppas att jag får fortsatt förtroende att driva Moderat politik i Stockholms läns landsting. Det behövs mer än någonsin.

Tyresö 2019 – 2022 – Mina viktigaste valfrågor

Om några veckor är det val till kommunfullmäktige i Tyresö. Jag vill gärna ha Tyresöbornas förtroende även kommande mandatperiod ta ett stort ansvar för kommunens utveckling.

De viktigaste frågorna jag vill driva är:

En ansvarsfull hantering av kommunens ekonomi. Välfärdens kostnader ökar i takt med att Tyresö växer. Vi kommer behöva bygga kapaciteten när det gäller förskolor, skolor och äldreboenden. Detta kräver även stora investeringar i vägar, vatten och avlopp osv. Jag vill fortsätta det effektiviseringsarbete som inletts för vi ska få maximal utväxling på medborgarnas skatter. Att höja kommunalskatten är inte mitt recept.

En värdig äldreomsorg med målet Sveriges modernaste äldreomsorg. Arbetet med att ersätta våra gamla och slitna äldreboenden har redan inletts. Tyresös äldre är värda ljusa och fräscha boenden som dessutom erbjuder en bra arbetsmiljö för medarbetarna.

Integrationsplikt för alla nyanlända som kommer till Tyresö. Det ska inte finnas någon tvekan om att det är den som kommer till oss som har ett ansvar att anpassa sig till vårt sätt att leva. Inte tvärtom. Lever man inte upp till våra krav ska eventuella bidrag kunna omprövas.

Trygg i Tyresö. Det är tryggt att leva i Tyresö, men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Jag vill bland annat utöka kamerabevakningen till fler platser. Förbättra belysningen på gång- och cykelbanor samt, vid behov, öka kommunens insatser med egna väktare.

Arbetslinjen ska gälla i Tyresö. Alla som kan ska arbeta och sträva efter egen försörjning. Jag vill koppla utbetalningen av försörjningsstöd till ambitionen att göra sig anställningsbar.

 Ett klotterfritt Tyresö. Vi ska inte ha några kommunala klotterplank i Tyresö. Vill man måla med sprayfärger får man skaffa sig en egen plats där ägaren tillåter målning. Allt annars ska tas bort snarast och de som målar ska polisanmälas.

 Fortsatt nolltaxa för barn och unga. Våra föreningar ska även fortsättningsvis kunna disponera anläggningar och lokaler utan kostnad för sina aktiviteter. Tyresö har ett fantastiskt föreningsliv som gör ett kanonjobb för våra unga. Det ska naturligtvis uppmuntras och stödjas. För min del kan gärna vuxna få betala lite mer för sina aktiviteter. Jag prioriterar barn och unga!

Valfrihet ska även fortsättningsvis råda i Tyresö. Vi ska bejaka en mångfald av utförare inom framförallt förskola, skola, hemtjänst och äldreomsorg. Det ska inte spela någon roll vem som utför tjänsterna, det viktigaste är en hög och jämn kvalitet.

Förutom dessa punkter vill jag inte ha några offentliga böneutrop eller någon tunnelbana.

Man ska veta att vare sig jag eller mitt parti kommer kunna besluta på egen hand. Men ett kryss på mig ger mig tyngre mandat från Tyresöborna att driva dessa frågor!

Dagbok från Almedalen – söndag och måndag

Förra gången jag besökte politikerveckan i Almedalen på Gotland, var 2014, också det ett valår. Nu var det alltså dags igen.
I Tyresö betalar vare sig kommunen eller partiet för ett besök, så det sker helt av eget intresse och från egen plånbok. För att få ner kostnaderna något sånär delade vi, sex Tyresömoderater, på en hyrd lägenhet, ca 10 minuters promenad från Visbys ringmur.
Man kan även se det boendet som ett slags teambuilding inför kommande valrörelse. Detta betyder inte alls att man håller ihop hela tiden. Tvärtom, var och en prickar in de seminarier, debatter och evenemang som passar sitt eget intresse. Ibland går man tillsammans, men lika ofta på egen hand.

Jag ska i två blogginlägg berätta om vad jag gjorde och vilka lärdomar och intryck jag tar med mig till politiken i Tyresö och i Landstinget.

Söndag 1 juli 
Idag startar Almedalsveckan. Många arrangörer håller fortfarande på att bygga upp sina tält och scener när jag kommer ner till den centrala delen som består av kvarteren närmast själva parken och längs strandpromenaden.
Många aktiviteter äger såklart rum även i andra delar av staden innanför muren, men hjärtat är mellan själva dalen och gästhamnen. Ett antal timmar idag lägger jag på att vandra runt i området, kolla in var olika lokaler är belägna och vilka utställare som finns med i år. Jag hade planerat att gå på ett seminarium som arrangerades av Äldreforum, ”Var det bättre förr? Tar vi till vara på den erfarenhet som äldre har?” med Lennie Norman. Men han blev sjuk så seminariet ställdes in och jag fick ytterligare en timme att botanisera runt i området.

Så här första dagen sjuder området av förväntan och framåtanda. Man blir hela tiden tilltalad av utställare och lobbyister som vill dela ut sitt material eller tala en stund som sina hjärtefrågor.

Riksdagspartierna har en dag var, där de s a s får dominera aktiviteterna och där partiledartalet är den naturliga höjdpunkten. Vilken dag varje parti disponerar cirkulerar för varje år för att det ska bli så rättvist som möjligt.
I år var det så bra att vi moderater fick första dagen. I strålande solsken, men i väldigt kalla nordvindar äntrade Ulf Kristersson scenen klockan 19 och höll ett, i mitt tycke, mycket bra och balanserat tal inför en stor publik. Det kändes statsmannamässigt, men ändå personligt. Han markerade väldigt tydligt mot alla extremister som med våld vill störa demokratin. Förhoppningsvis var detta Sveriges nästa statsminister som talade.

Efter talet blev det ett besök på ett trevligt moderatmingel. Ja, det heter så, inte fest eller party. Mingel alltså.
Min kväll avslutades med en rask promenad tillbaka till vår lägenhet för att se andra halvlek av den spännande matchen mellan Danmark och Kroatien.

Måndag 2 juli 
Almega arrangerade hela veckan lunchseminarium som de kallde ”Poké och politik.” Det innebar att en intressant person utfrågades i en avslappnad miljö, samtidigt som publiken bjöds på lunch i form av s k poké bowl, streetfood från Hawaii. Ett smidigt sätt att få något för både kropp och själ samtidigt. Mycket gott dessutom!
Dagens gäst var förra centerledaren Maud Olofsson som generöst delade med sig av minnen från hur Alliansen bildades och hur den politiska resan fungerade. Hon hade även starka åsikter om att vi hela tiden måste ifrågasätta den offentliga sektor som byggts upp. Man kan inte bara bygga på utan att våga ta bort ibland, en åsikt som jag delar till fullo. Det finns många statliga myndigheter som man verkligen kan ifrågasätta.
På frågan om vilken statsminister och regering vi har efter valet i höst, svarade hon Ulf Kristersson och att hon hoppas på en alliansregering, men tror på en ren Moderatregering (!).

Maud Olofsson lägger ut texten

Jag besökte även Moderaterna ekonomiskpolitiska seminarium. Varje parti har under veckan ett längre och mer djuplodat seminarium om vad man vill med sin ekonomiska politik på både kort och lång sikt.
Elisabeth Svantesson argumenterade för vår politik där huvudbudskapet är att det måste löna sig bättre att arbeta och att utbilda sig. De viktigaste ingredienserna i det receptet är då, självklart kan tyckas, lägre skatt på arbete och ett bidragstak.

Resten av dagen gick åt till ännu ett trevligt moderatmingel, en gemensam middag med fyra av mina Tyresökollegor och lite fotboll.
Vi bjöds också på några regnskurar under eftermiddagen och kvällen. Jag noterade, lite skadeglatt, att de som retat mig för att jag hade ett paraply i ryggsäcken, inte snackade mer om den saken…

Andra, och sista delen hittar du här.

Böneutrop – Nej tack

I Växjö har polisen gett tillstånd till böneutrop från en moské under några minuter på fredagar. Man har satt en decibelgräns för både inomhus- och utomhusmiljö.
Debatten som följt har handlat om religionsfrihet, bullerstörningar och om detta skulle främja integration eller inte.

Min ståndpunkt är klar. Detta är inget jag kan acceptera. Mina argument är flera.

1) I ett sekulärt land är religion en privatsak. Man kan inte pracka på andra människor sin åsikt, vilket böneutrop från en moské faktiskt gör.

2) Sverige har religionsfrihet. Det innebär bland annat rätten att slippa bli utsatt för religiös påverkan i offentliga miljöer. Vill man utöva sin religion är man naturligtvis fri att göra detta, men inte i det offentliga rummet.

Vissa jämför böneutropen med klockringningar som ljuder från våra kristna kyrkor för att kalla till gudstjänst eller andra ceremonier. Det är, enligt mig, en felaktig jämförelse.
En klockringning förkunnar i sig inget religiöst budskap utan är snarare att jämföra med när det ringer in på en skola.
Om våra kristna kyrkor ville ersätta klockringningen med en röst som förkunnade att vår gud är den största och bästa, skulle jag inte acceptera det heller.

Historisk sett har också kyrkklockorna används för att kalla samman medborgarna om fienden närmade sig eller något annat negativt var i antågande, vilket är en helt annan sak.

Jag är absolut inte religiös. Jag lämnade svenska kyrkan på min 18-årsdag. Ändå vill jag försvara den traditionen och tycker att jämförelsen med publika böneutrop haltar å det grövsta.
Vill man ha en annan jämförelse, är skillnaden mellan böneutrop från en moské och klockringning som att jämföra en instrumental melodi med en sångare som vill berätta en historia eller förmedla ett budskap.

Böneutrop är alltså inget för vårt svenska, sekulära, samhälle.

Skulle det, mot förmodan, komma in en ansökan om publika böneutrop i Tyresö kommer jag bekämpa detta med alla till buds stående medel. Ta det som ett vallöfte från mig.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, fundamentalism, demokrati, indoktrinering, islam, Tyresö, böneutrop, kyrkklockor, moskéer.

Rapport från en socialnämnd

Vet du vad en plats på sluten ungdomsvård hos Statens Institutionsstyrelse, SIS, kostar?

Svaret är drygt 6 000 kronor. Per dygn. Ja, du läste rätt, per dygn. I extremfall upp till 12 000. Per dygn… Det innebär en kostnad om drygt två miljoner per år för ungdomens hemkommun. Det är en av mina (smärtsamma) iakttagelser sedan årsskiftet. Staten har nämligen monopol på att låsa in medborgare och det är bara för kommunerna att betala.

Jag har nu varit ordförande för socialnämnden i Tyresö i snart fyra månader. Före det inskränkte sig min kunskap om detta område till information jag fått i egenskap av ledamot i kommunstyrelsen och andra övergripande sammanhang.
Det finns fortfarande mycket kvar att lära, men jag vill dela med mig av några observationer och några funderingar.

Till att börja med måste jag lyfta på hatten för alla dedikerade medarbetare som lägger ner mycket omsorg och kompetens för att hjälpa medborgare som behöver vård, hjälp och stöd av olika slag. Oavsett om det är den kommunanställda socialsekreteraren eller den privatanställda undersköterskan som jobbar inom hemtjänsten.
De är fundamenten i det fantastiska sociala skyddsnät som kungariket Sverige har byggt upp för sina medborgare.

Så långt är allt bra. Men systemet reser också ett antal frågor.

Exempelvis förväntas jag som ordförande fatta beslut om omedelbara omhändertaganden av barn som far illa, kriminella smågangsters eller vuxna som riskerar sina liv genom missbruk.
Vilken kompetens för det har jag som politiker? Svaret är såklart, väldigt begränsad.
Jag tvingas fatta dessa beslut för att dessa åtgärder inte får delegeras till tjänstemännen. En i grunden absurd situation. Jag gör det gärna för att skydda medarbetarna, men är samtidigt helt utelämnad till deras bedömningar.

Kommunerna lägger en förmögenhet på taxiresor. Det finns medborgare med speciella behov som åker taxi för över en halv miljon per år. Till daglig verksamhet inom LSS till exempel. Vi måste bli bättre på att handla upp dessa transporter.

Sverige är ett av få (det enda) länder där man kan tvångsomhänderta en myndig människa som riskerar supa eller knarka ihjäl sig. Ett begå självmord är tillåtet, men inte genom långvarigt missbruk. Empatiskt eller inskränkning av individens frihet? Välj själv.

En annan filosofisk fråga man kan ställa sig är hur många chanser ska en människa få? Om en vuxen får oändligt många tillfällen att komma tillrätta med sitt missbruk, men inte tar den, finns det en gräns? Jag inser naturligtvis det omöjliga i att dra den gränsen, men frågan är värd att lyftas ändå, anser jag.

För att återkomma till SIS i första stycket. Den myndigheten borde konkurrensutsättas! Kostnaderna är inte rimliga någonstans.
Dessutom finns alltför många historier om hur ungdomar som kommit direkt från ett SIS-hem är narkotikapåverkade eller fall där man tagit en överdos inne på institutionen. Jag är helt övertygad om att om ett antal kommuner gick samman och handlade upp tjänsten, skulle den kunna levereras minst lika bra och billigare av andra aktörer.

Sekretessen tillåter naturligtvis inte att jag ger konkreta exempel, men jag önskar att fler svenskar visste och förstod hur mycket omsorg, energi och inte minst pengar vi investerar i att hjälpa medborgare som av olika skäl inte klarar sig själv.
Jag önskar att de också skulle komma ihåg detta när det skrivs om de fåtal fall som går fel och inser att trots all kompetens och goda intentioner, så är alla som arbetar i socialtjänsten bara människor.

Slutligen måste jag ställa frågan även om den verkar obekväm för de flesta inom politiken, mitt parti inräknat.
Kostnaderna för den här verksamheten, liksom övriga välfärdstjänster, ökar mer än skatteintäkterna. Hur ska detta betalas på sikt? Att öka skatten är fel svar i ett högskatteland...

Andra bloggar om Socialstyrelsen,sjukvård, omsorg, ekonomi, vård, politik, samhälle, Moderaterna, demokrati, jämställdhet, funderingar, Tyresö, välfärd, barn, unga, Sverige.

OS eller inte OS

Alla som känner mig vet att jag älskar idrott. Både att utöva, men även att konsumera. Live eller på TV.
Ändå är jag tveksam till ett vinter-OS och Paralympics i Stockholm 2026. Internationella Olympiska Kommittén, IOK, har visserligen aviserat ett nytt koncept för arrangörsstäder med miljardbidrag och ett kostnadstak, men jag är ändå skeptisk.

Om vi börjar med den ekonomiska biten så har historiskt sett de flesta arrangemang gått med förlust och arrangörsstäderna stått med både notan och för stora arenor som ska underhållas för dyra pengar efter OS.
Man talar också om att ett spel skapar arbetstillfällen via ökad turism under och efter OS, men vem är det som tjänar mest på det? Jo, staten via moms och arbetsgivaravgifter.
Men skatt från de som får jobben då, säger du. Ja, kanske till viss del, men många av de som kanske får nya jobb bor i kranskommunerna och därmed tillfaller inte alla skattepengar Stockholms Stad.
Sedan återstår ”bara” frågan om hur många av dessa jobb som blir permanenta.

Men ekonomin till trots, min tyngsta invändning är ändå att i mina ögon är inte Stockholm någon vinterstad! Stockholm, med sitt vatten och sina broar är däremot en av världens vackraste sommarstäder.
Februari kan vara solig ibland, men lika gärna molnig, blandad med blötsnö och snålblåst.
Trots att delar av utförsåkningen och backhoppningen ska gå i Åre respektive Falun, så kommer arrangemanget i Stockholm sannolikt handla om att kunna producera konstsnö och att lagra konstsnö. Inte helt gratis logistik det heller, förresten.
En liten positiv detalj är i alla fall snacket om att låta Lettland arrangera bob och rodel. Ett kul sätt för ”moderlandet” att få vara med på ett hörn.

Lettiska bobåkare

Många talar om att en arrangörsstad stärker sitt varumärke, men vem åker tillbaka till ett blött och kallt blåshål? Dessutom, handen på hjärtat, vem åker till Turin eller Vancouver för att vinter-OS arrangerades där 2006 respektive 2010? Nagano 1998 någon? Turin är förresten en av Stockholms konkurrenter om spelen 2026.

Skulle ett vinter-OS innebära något positivt för Tyresö? Ett och annat jobb för Tyresöbor kanske, men förmodligen ännu längre köer på Nynäsvägen.

Är jag inte en tråkmåns som inte vill ha lite stjärnglans över regionen? Jo, det kanske jag är, men även om jag inte är politiker i Stockholms Stad, så vet jag att även där har man stora hål att stoppa pengarna i. Äldreomsorg och integration känns viktigare för mig än 10 dagar i strålkastarljuset. Eller varför inte snöröja annat än bara cykelbanorna?

Marknadsför istället Stockholm som en fantastisk sommarstad. Det kommer räcka längre.

Andra bloggar om Stockholm, idrott, sport, OS, olympiska spel , SOK, ekonomi, välfärd, skatter, turism, Tyresö, Lettland, Paralympics.

Åtta år går så fort

Vid årsskiftet byter jag politiskt uppdrag i Tyresö.
Jag blir ordförande för Socialnämnden. En komplex och utmanade verksamhet som, till skillnad mot kultur och fritid, innehåller en hel del lagstadgad verksamhet och myndighetsutövning. En spännande utmaning som jag ser fram emot.

Att sammanfatta drygt åtta års ordförandeskap i Kultur- och fritidsnämnden låter sig inte göras i en handvändning, men jag vill här, som en liten avslutning på den perioden i livet, lyfta fram det jag är mest nöjd med, och kanske några saker jag inte riktigt nått fram med.

För att börja med det positiva så är jag väldigt glad att vi lyckats skapa fler evenemang som Tyresöborna kunnat ha glädje av. Några exempel på det är Kultur i höstmörkret, nationaldagsfirandet och, förstås, Kultur- och idrottsgalan.
Tyresö håller också ställningen som en av de kommuner som har flest anläggningar för idrott räknat per innevånare. Under de här åren har vi bl a byggt om Tyresöhallen till en tiptop evenemangshall för handboll och innebandy.
Utbyggnaden av konstgräsplaner har också exploderat under den här perioden till glädje för kommunens alla fotbollsspelare. Om- och tillbyggnaden av Fårdala Ridskola är också på gång, vilket kommer gynna en tjejdominerad sport. Det är bra. Friidrotten har, äntligen, också fått en jättefin anläggning vid Trollbäckens IP.

En trend i stigande är spontanidrottsplatser. Vi har bl a byggt en fin multianläggning vid Kumla skola och vid Nyboda. Vår fina Skatepark 135 har byggts i två etapper och till 2018 kommer en parkourpark invigas.
Lägg till det fyra utegym i flera kommundelar så vet man att det har hänt en hel del på anläggningsfronten.

Att kulturskolan har breddat sin verksamhet med bl a dans och bild är jag nöjd med. Våra bibliotek har börjat den tuffa omvandlingen från en plats där man ”bara” lånar böcker, till en mötesplats för alla medborgare.
Vi har också, tack vare ett bra samarbete över kommungränserna, utökat utbudet för barn och unga med funktionsnedsättning.
 Som sista positiva punkt noterar jag att nämnden under alla år visat ett ekonomiskt plusresultat. I min värld ett måste för att ha bra förhandlingsutrymme inför kommande budget.

Naturligtvis har ju inte allt gått som på räls. Konstigt vore väl annars. Jag tycker exempelvis att det är synd att vi inte lyckats lösa frågan om ett kulturhus. Att det finns olika åsikter om var och hur är ingen ursäkt, även om det inte underlättar processen.
Jag är också frustrerad över att utvecklingen av Albyområdet inte går så fort som jag tycker den borde. Visserligen har en del gjorts, men länsstyrelsen borde ha viktigare saker än att lägga sig i hur många träd vi vill röja bort i ett friluftsområde. Bevilja tillstånd för kameraövervakning, till exempel.

Ett annat utvecklingsområde är det interna samspelet mellan beställare och utförare i kommunen. Det borde gå att bli tydligare och inte ta så lång tid som det gör ibland, även om de åtta åren lärt mig att det i vissa fall är bra med en del eftertanke innan man drar igång projekten.

Om jag, slutligen, ska försöka mig på några framtidsspaningar så är jag övertygad om att samarbetet mellan kommunerna måste stärkas, för att ha råd att finansiera vissa typer av anläggningar, men även för att exempelvis kunna erbjuda ett bredare utbud i Kulturskolan.

Jag tror också att våra idrottsföreningar måste lära sig att samarbeta mer, för barnen och ungdomarnas skull. Det är inte rimligt att man måste börja med ”bollskola” eller liknande för femåringar för att ”kroka upp kidsen” till sin idrott så att ingen annan ska engagera dem. All forskning visar att bästa utvecklingen för en ung individ är att prova på så många idrotter som möjligt. Det räcker att välja vid 15–16-årsåldern. Där finns en hel del prestige att släppa på vissa håll.

För att vi, vilket jag är stolt över, ska kunna fortsätta att ha nolltaxa för barn och unga i kommunens anläggningar måste de vuxna betala mer än idag. Det är inte rimligt att med skattemedel finansiera så mycket som 50 % av anläggningshyran för vuxnas fritidsintressen. Det är dessutom synnerligen orättvist, eftersom vissa inte får någon subvention alls.

Till sista vill jag bara gratulera alla som har den goda smaken att bo i Tyresö. Den personal som arbetar inom kultur och fritid är synnerligen kompetenta, dedikerade och brinner för det de gör.

Det bådar gott för framtiden!

Andra bloggar om valfrihet, Tyresö, politik, idrott, kultur, sport, ekonomi, samhälle, fritid, moderaterna, Kulturskolan.

Hur f-n man än gör…

Här följer en liten betraktelse hur det kan vara att vara lokalpolitiker. Jag tror att den här bilden passar alla kommuner, även om jag hämtat dessa exempel från min hemkommun, Tyresö.

Tänk tanken att man ställer två frågor till medborgarna i sin kommun:

a) Anser du att det är bra att kommunen stimulerar och verkar för ett ökat bostadsbyggande? 

b) Anser du att det är positivt att din kommun jobbar på att minska sin negativa klimatpåverkan? 

Jag är ganska säker på att en stor majoritet skulle svara JA på båda dessa frågor. Föga förvånande.

Men, när man på det ena eller andra sättet blir berörd personligen, blir det ofta annat ljud i skällan.

Ett exempel är planeringen av ett bostadsområde som bl a ska innehålla boende för 55+ och bostadsrätter. Området planeras ligga bredvid ett villaområde och då minsann är det jakande svaret på fråga A glömt.
Området är för stort, för högt, för fult och ligger för nära befintlig bebyggelse…

Ett annat exempel, är tankar på att skapa en lokal plats för masshantering och stenkross för att slippa långa transporter vid utbyggnaden av infrastrukturen och därmed minska utsläppen från lastbilarna. Då är det jakande svaret på fråga B ovan ett minne blott.
Det bullrar, dammar och förstör närliggande vatten.

Ja, de närboende har i mångt och mycket rätt. Om man ser saken ur deras personliga perspektiv.

Men som politiker måste man även kunna använda helikopterperspektivet. Vad är bäst för framtiden? Var ska tillväxten ske? Var ska barnen till dagens Tyresöbor bo?

Å ena sidan ska man, självklart, ta hänsyn till, och lyssna på, de medborgare som har gett en förtroendet att få ta ansvar för kommunen.
Å andra sidan måste man, lika självklart, se lite längre än bara till sitt närområde och sin personliga situation.
Å tredje (!) sidan, om man går emot sina väljare finns risken att inte bli omvald med den konsekvensen att inget av det man vill uppnå blir verklighet.

En annan spännande fråga är vad de medborgare tycker som inte hör av sig. Som inte skickar arga mail. Som inte demonstrerar på gatorna. Vad tycker de?

Vad är då lösningen? Ja, man försöker kompromissa så långt det går och hoppas att alla inblandade förstår att man bara försöker göra det bästa på både kort och lång sikt.
En omöjlig ekvation? Javisst, men så blir det ofta.

Nu kanske någon tror att jag inte tycker om att vara förtroendevald? Att jag inte vill ta ansvar? Nej, så är det inte alls. Jag trivs och är glad över det förtroende jag fått och försöker efter bästa förmåga förvalta det.
Den här lilla betraktelsen är bara ett sätt att möjligen öka förståelsen för hur våra lokala politiker har det i sin vardag.

Och kom ihåg en sak. Vi har de politiker vi förtjänar. Vare sig bättre eller sämre.

Andra bloggar om valfrihet, Tyresö, politik, trygghet, klimat, miljö, ansvar, samhälle, demokrati., politiker, val 2018, bostäder.

Nationaldagstal 2017

För de som inte hade möjlighet att höra mitt tal vid Tyresö kommuns nationaldagsfirande finns nu möjligheten här att läsa det. Håll till godo.

Välkomna till Tyresö kommuns nationaldagsfirande 2017. Vi har samlats här för att fira Sverige, d v s oss själva. Vi ska också hälsa nya medborgare välkomna till Sverige och Tyresö. Dessutom bjuds det toppenfin underhållning av olika slag.

Att fira Nationaldagen med medborgarceremoni är en tradition i Tyresö numera. Det här är sjunde året.

Sverige (och Tyresö) står inför stora utmaningar som i grunden bottnar i positiva saker.

Läkekonsten utvecklas, arbetslivet blir allt fysiskt lättare. Det gör att vi får en allt äldre befolkning. I grunden alltså något bra, att vi lever och är friskare längre. Baksidan är att kostnaden för att ta hand om vår äldre stiger.
Vi har många nyanlända som behöver integreras och komma i jobb. I grunden är det också bra, vi behöver arbetskraften. Utmaningen är att få dessa människor i arbete mycket snabbare än idag.

Att komma ny till ett främmande land är självklart väldigt tufft. Man kan ha flytt från krig, förföljelse, diktatur eller annat vi inte kan föreställa oss. Många har (såklart) också med sig andra värderingar, vilket är fullt naturligt. Man präglas ju av sin uppväxt.

Det betyder inte att det är vi som ska anpassa oss till nya värderingar. Jag anser att alla som kommer till ett nytt land, och vill stanna, ska omfattas av en integrationsplikt. Men de som kommer kan behöva hjälp av oss andra att integreras - i stort och i smått. Några grundläggande saker man måste känna till och respektera är:

• I Sverige i och Tyresö är vi jämställda – Tjejer och killar ska ha samma möjligheter. 
• I Sverige och Tyresö är religion en privatsak – Ska inte påverka samhället. 
• I Sverige och Tyresö gäller arbetslinjen – Kan man så ska man arbeta och försörja sig själv. 
• I Sverige och Tyresö gäller svenska lagar och regler. 
• För att kunna integreras måste man lära sig svenska. 

Sedan finns det små, men viktiga nyanser att förstå, för att kunna anpassa sig till vårt sätt att leva. Ett exempel är att de flesta av oss svenskar har en privat sfär som är ungefär en meter från ansiktet. Vi gillar inte att någon, utom de närmaste, kommer närmare än så. Det betyder inte att vi tycker illa om den vi talar med. Det bara är så. Kanske beror det på vårt kyliga klimat?
Ett annat exempel är att vi svenskar gillar att sitta ensamma på bussen om det går…

Jag är stolt över att vi kan hjälpa så många människor att fly och ge dem trygghet och tak över huvudet, men ska det fungera framöver, måste vi alla hjälpas åt så fler får möjlighet att anpassa sig.

Återigen välkommen! Nu ska vi fira Sverige, vårt land och vår flagga med en fantastisk underhållning.

Andra bloggar om Sverige, Tyresö, integration, demokrati, invandring, religion, ansvar, samhälle, 6 juni, Nationaldagen.

Heliga kor III - Pensionärer är ingen homogen grupp

I min något oregelbundna bloggserie om "heliga kor" i politiken kommer här avsnitt tre. Det handlar om våra seniorer, eller pensionärer, eller äldre. Kära barn har många namn.

Lite svävande sådär, talar många av oss om ”barn” i olika sammanhang. Jag tror de flesta då avser människor mellan noll och sisådär 16-17 år. Ibland använder även jag såklart begreppet om mina, sedan länge vuxna och utflugna, telningar.

Men i sammanhang som handlar om politik och politiska förslag, exempelvis utbildning, skulle väl ingen komma på att klumpa ihop en tvååring på förskola, med en sextonåring som nyss börjat på gymnasiet.

När man talar om ”vuxna”, är jag övertygad att de flesta åsyftar människor från 18 år och uppåt. Man är vuxen när man är 37 likväl som 77.

Ronald Reagan, 73 år, omvaldes som president.

När det gäller våra seniora medborgare, pensionärer, verkar inte detta tankesätt gälla. Oavsett om man är 65 eller 112 så är man bara ”pensionär”, och ska, enligt deras organisationer, behandlas som en enda homogen grupp.

Jag tycker det är dags att börja reformera den synen nu. Det är lika stor skillnad mellan en frisk och pigg 68-åring och en sjuk 83-åring som mellan en 2-åring och en 14-åring.

Alla har individuella behov utifrån hälsotillstånd, ekonomi eller social tillhörighet. Vår uppgift från politiskt håll måste vara att bejaka varje individ, låta varje individ fatta beslut på egen hand och vid behov stödja dem som av olika anledningar behöver samhällets stöd.

Våra pensionärsorganisationer, som såklart gör sitt jobb som opinionsbildare, verkar mena att så fort man fyller 65 så blir man oförmögen att ta hand om sig själv. Oförmögen att ta ansvar för sin egen hälsa.

Ska man tro pensionärsorganisationerna blir man också, huxflux, utfattig bara för att man fyllt 65.

Så är det naturligtvis inte. Det finns pensionärer som har det mycket tufft ekonomiskt, men det finns också många som har råd att unna sig livets goda. 

Det finns massor av pensionärer som på eget initiativ, och vid behov med finansierat med egen plånbok, deltar i olika former av fysisk träning för att kroppen ska må bra. Det finns naturligtvis också några pensionärer som inte kan eller vill träna sin kropp.

Det finns, på samma sätt, massor av pensionärer som på egen hand ordnar sociala aktiviteter av olika slag. Precis som det finns en del som behöver lite hjälp att skapa sociala kontakter.

Tyvärr är det inte heller så enkelt som vissa hävdar att stimulerande aktiviteter för pensionärer minskar risken för t ex Alzheimer. I DN 11 april uttalar sig Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid Sahlgrenska sjukhuset, som forskar i frågan. ”I dagsläget vet vi inte vad man ska göra för att minska sin egen risk och det finns ingen medicin som bromsar själva sjukdomsförloppet.”

I många sammanhang hyllar vi styrkan av ett mångfacetterat samhälle. Minns kampanjen ”Jag gillar olika”, till exempel.

Jag tycker det är dags att vi även betraktar våra pensionärer som individer med olika möjligheter och behov istället för en enda stor, formlös massa med samma önskemål och behov.

Övriga inlägg i min lilla serie hittar du här och här.

Andra bloggar om ekonomi, Tyresö, fritid, pensionärer, pensioner, SPF, PRO, samhälle, individer, träning, folkhälsa, Alzheimer .

Årets galavinnare 2017

För sjunde året i rad hölls ikväll Kultur- & Idrottsgalan i Tyresö. En tradition som blir allt populärare bland kommunens föreningsmänniskor.

 Det unika med vår gala är att vi blandar kultur och idrott i en härlig mix. Även om dessa föreningar inte verkar tillsammans särskilt ofta så kanske det här är tillfället när man kan träffas och utbyta idéer. Vem vet, kanske det kan utmynna i nya spännande projekt i framtiden?

Det man möjligen skulle kunna önska är att ännu fler föreningar tog tillfället i akt att delta, även de år när de inte själva har någon nominerad.

I år gick biljetterna åt snabbare än någonsin och restaurang Energikällan var full till bristningsgränsen av glada och festklädda föreningsmänniskor.

I vanlig ordning vill jag passa på att påpeka att det är stort att bara bli nominerad. I de flesta kategorierna skull vi kunna dela ut många priser till välförtjänta människor.

Årets vinnare blev:

Årets eldsjäl

Roland Norell

Söders SOL

Årets idrottsprestation

Daniel Brännstam, SM-guld Taekwondo och VM-guld Kickboxning

Årets kulturpersonlighet

Nino Ramsby, artist och konstnär

Årets ledare

Lars Lappalainen

Tyresö Friidrottsklubb

Årets unga ledare

Denise Lindberg

Tyresögymnastiken

Årets idrottsförening

Tyresö Simsällskap

Årets kulturförening

Trollbäckens Scoutkår

 Även i år valde juryn att dela ut två extra priser under rubriken Juryns val. Ett sätt att uppmärksamma saker som kanske inte riktigt passar in i någon specifik kategori.

Dessa utmärkelser gick i år till:

Midsommarfirandet i slottsparken och Söder SOL:s fantastiska arbete med att upprätthålla en fin tradition.

Ann Sandin-Lindgren för sitt arbete med att digitalisera och modernisera Tyresöradion.

Dessutom fick årets kulturstipendiater motta sina utmärkelser under kvällen.

Lisa Johannesson, klarinettist

Anna Jalkéus, jazzsångare och harpist

Helena Dahlgren, författare

Ett stort grattis till alla pristagare. Motiveringarna kommer du kunna läsa på tyreso.se inom kort.

Andra bloggar om kultur, idrott, Tyresö, priser, glamour .