Stoppa ungdomsrånen!

Allt fler inser att vi i Sverige har problem.

Inte bara med integrationen och kriminaliteten generellt, utan det senaste året har ett nytt problem eskalerat. Ungdomar med invandrarbakgrund som rånar svenska ungdomar med inslag av rasism och förnedring. 
Ungdomar har alltid begått brott, men detta är något nytt och mycket oroväckande. Nu är det viktigt att samhället sätter ner foten och markerar kraftigt för om vi inte gör det riskerar vi att gå en väldigt otrygg framtid till mötes.
För att komma tillrätta med, och stoppa, ungdomsrånen krävs flera åtgärder på kort sikt, oavsett vem som begår dem.

Sänk åldersgränserna för när man är straffbar. Är man vuxen nog att begå ”vuxenbrott”, så är man vuxen nog att ta ”vuxenstraff”.
Begår man ett brott som för en vuxen skulle innebära fängelse, ska den unge låsas in. Ovillkorligen. Om det är på ett SIS-hem eller något annat alternativ, spelar mindre roll.
Den unge brottslingen ska snabbt försvinna från sin närmiljö. Det ger signaler både till andra kriminella, men även till brottsoffren som ser att samhället reagerar.

Låt staten finansiera inlåsningen. Vanliga fängelsevistelser finansieras av staten medan omhändertagande och inlåsning av unga finansieras av hemkommunen.
Eftersom en plats på ett SIS-hem kostar upp till 10 000 kronor per dygn (!), så kan bara några få fall stjälpa en kommuns budget totalt. Det i sin tur gör att kommunerna oftast tvekar att tvångsomhänderta unga brottslingar ev ekonomiska skäl och försöker hitta billigare alternativ.
Med statlig finansiering är det endast brottet som sådant som ska ligga till grund för ett beslut.

Utöka föräldraansvaret. Jag inser att många av de ungdomar jag talar om, inte har föräldrar som fungerar. Men det gäller långt ifrån alla.
Socialtjänsten måste med lagens hjälp kunna tvinga föräldrarna att delta i t ex samtal och familjeterapi. Det måste också gå att göra så att föräldrarna blir skadeståndsskyldiga till brottsoffren för det deras barn gjort.
När det gäller pojkar med invandrarbakgrund, är det extra viktigt att få med papporna, i den mån de finns med i familjebilden. Även om mammorna är viktiga, så har oftast dessa pojkar bara respekt för sina pappor som måste ta sitt ansvar.

Snabbare och påtagligare reaktion vid första brottet. Igår kom regeringen med ett förslag om att kunna döma till fotboja och utegångsförbud. Det är bra, även om det är sent. Dessutom borde det kunna gälla redan från 13 år, inte från 15 som är föreslås.
Vilka brott som skulle kunna ge detta straff framgår inte riktigt, men jag tänker att tröskeln måste vara låg. Att bryta mot utegångsförbudet eller ta av sig bojan, borde leda till direkt inlåsning.

En del i snabbare reaktion är också snabbare domstolsprocess. Är det brott man misstänks för något som kan ge fängelse bör den misstänkte låsas in fram till rättegången. Någon form av ”ungdomshäkte”. Det är viktigt att få bort dessa personer från gatan direkt.
För att klara detta måste kanske särskilda domstolar inrättas som bara hanterar mål där de misstänkta är under 20 år.

Långsiktigt måste naturligtvis de förebyggande insatserna också förstärkas. Ökade krav på närvaro och resultat i skolan, men även mer individuell studiehjälp.

Men i det korta perspektivet måste samhället agera nu. Om vi inte tar tag i dessa problem med kraft och beslutsamhet, riskerar vi att ha två stora grupper unga vuxna som inte tror på samhället. Dels de som begår brotten och enda möjlighet att överleva är kriminalitet, dels brottsoffren som inte litar på rättssamhället och antingen blir passiva och rädda vuxna eller tar lagen i egna händer. Den framtiden är jag säker på att ingen vill ha.

Att vi förutom detta måste ha ett migrationsstopp i många år för att få arbetsro, har väl de flesta insett vid det här laget.

Rapport från en socialnämnd

Vet du vad en plats på sluten ungdomsvård hos Statens Institutionsstyrelse, SIS, kostar?

Svaret är drygt 6 000 kronor. Per dygn. Ja, du läste rätt, per dygn. I extremfall upp till 12 000. Per dygn… Det innebär en kostnad om drygt två miljoner per år för ungdomens hemkommun. Det är en av mina (smärtsamma) iakttagelser sedan årsskiftet. Staten har nämligen monopol på att låsa in medborgare och det är bara för kommunerna att betala.

Jag har nu varit ordförande för socialnämnden i Tyresö i snart fyra månader. Före det inskränkte sig min kunskap om detta område till information jag fått i egenskap av ledamot i kommunstyrelsen och andra övergripande sammanhang.
Det finns fortfarande mycket kvar att lära, men jag vill dela med mig av några observationer och några funderingar.

Till att börja med måste jag lyfta på hatten för alla dedikerade medarbetare som lägger ner mycket omsorg och kompetens för att hjälpa medborgare som behöver vård, hjälp och stöd av olika slag. Oavsett om det är den kommunanställda socialsekreteraren eller den privatanställda undersköterskan som jobbar inom hemtjänsten.
De är fundamenten i det fantastiska sociala skyddsnät som kungariket Sverige har byggt upp för sina medborgare.

Så långt är allt bra. Men systemet reser också ett antal frågor.

Exempelvis förväntas jag som ordförande fatta beslut om omedelbara omhändertaganden av barn som far illa, kriminella smågangsters eller vuxna som riskerar sina liv genom missbruk.
Vilken kompetens för det har jag som politiker? Svaret är såklart, väldigt begränsad.
Jag tvingas fatta dessa beslut för att dessa åtgärder inte får delegeras till tjänstemännen. En i grunden absurd situation. Jag gör det gärna för att skydda medarbetarna, men är samtidigt helt utelämnad till deras bedömningar.

Kommunerna lägger en förmögenhet på taxiresor. Det finns medborgare med speciella behov som åker taxi för över en halv miljon per år. Till daglig verksamhet inom LSS till exempel. Vi måste bli bättre på att handla upp dessa transporter.

Sverige är ett av få (det enda) länder där man kan tvångsomhänderta en myndig människa som riskerar supa eller knarka ihjäl sig. Ett begå självmord är tillåtet, men inte genom långvarigt missbruk. Empatiskt eller inskränkning av individens frihet? Välj själv.

En annan filosofisk fråga man kan ställa sig är hur många chanser ska en människa få? Om en vuxen får oändligt många tillfällen att komma tillrätta med sitt missbruk, men inte tar den, finns det en gräns? Jag inser naturligtvis det omöjliga i att dra den gränsen, men frågan är värd att lyftas ändå, anser jag.

För att återkomma till SIS i första stycket. Den myndigheten borde konkurrensutsättas! Kostnaderna är inte rimliga någonstans.
Dessutom finns alltför många historier om hur ungdomar som kommit direkt från ett SIS-hem är narkotikapåverkade eller fall där man tagit en överdos inne på institutionen. Jag är helt övertygad om att om ett antal kommuner gick samman och handlade upp tjänsten, skulle den kunna levereras minst lika bra och billigare av andra aktörer.

Sekretessen tillåter naturligtvis inte att jag ger konkreta exempel, men jag önskar att fler svenskar visste och förstod hur mycket omsorg, energi och inte minst pengar vi investerar i att hjälpa medborgare som av olika skäl inte klarar sig själv.
Jag önskar att de också skulle komma ihåg detta när det skrivs om de fåtal fall som går fel och inser att trots all kompetens och goda intentioner, så är alla som arbetar i socialtjänsten bara människor.

Slutligen måste jag ställa frågan även om den verkar obekväm för de flesta inom politiken, mitt parti inräknat.
Kostnaderna för den här verksamheten, liksom övriga välfärdstjänster, ökar mer än skatteintäkterna. Hur ska detta betalas på sikt? Att öka skatten är fel svar i ett högskatteland...

Andra bloggar om Socialstyrelsen,sjukvård, omsorg, ekonomi, vård, politik, samhälle, Moderaterna, demokrati, jämställdhet, funderingar, Tyresö, välfärd, barn, unga, Sverige.

Öppet brev till tonårsföräldrar i Tyresö

Ursäkta språket, men jag blir så jävla förbannad och besviken!

Flera helger i rad har det varit inbrott och vandalisering i Alby igen. Trasiga dörrar och fönster. Klotter, fimpar och trasiga spritflaskor. För vilken gång i ordningen vet jag inte.

Det jag faktiskt vet, är att det varje gång kostar 10 000-tals kronor att återställa. För att inte tala om olägenheten för dem, skötsamma medborgare, som vill använda byggnaderna till det de är till för.

Med risk för att sticka ut hakan så vill jag påstå att förövarna är våra egna ungdomar från Tyresö. Sannolikheten att några utomstående, om de ens känner till platsen, skulle ta sig dit mitt i vintern är osannolik. Dessutom är det någon smartskalle som tappat sin plånbok utanför, så han är identifierad.

 
Så, ni tonårsföräldrar i Tyresö, vet ni vad era tonåringar gör på kvällar och nätter?

Ja, några av er vet uppenbarligen inte. För jag vill inte tro att ni uppmuntrar era barn att begå inbrott och sedan svina ner vår gemensamma egendom på alla möjliga sätt.

Ni som känner på er att ni inte vet. Ta reda på det då! Nu!

Ta inte den bekväma vägen att alltid tro på era barn! Alla som varit tonåringar själva, vet att man såklart undviker att berätta allt för sina föräldrar.

Som förälder är man ansvarig för sina barn och deras handlingar! Att skaffa barn är att ta på sig ett ansvar som ofta är livslångt, eller åtminstone varar i arton år!

Jag blir så förbannad när jag ser denna meningslösa förstörelse att jag kokar inombords! Resultatet av detta kommer bli ökade kostnader för mer frekvent bevakning, kameror på olika sätt och en jäkla massa onödigt jobb för kommunens anställda som kunde ägnats till något vettigt!

Och, jag vill bara påpeka det, argumentet att ”det finns ju ingenting att göra” är ingen ursäkt! Kommunen erbjuder massor med alternativ på fritidsgårdar och träffpunkter.

Vi har ett fantastiskt föreningsliv med en oändlig mängd möjligheter. Det går tyvärr kanske inte att hitta vettiga sysselsättningar för precis alla, men detta är ändå ingen ursäkt för att förstöra och svina ner!

Så, tonårsföräldrar, kan ni se er själva i spegeln och ärligt säga att ni vet vad era tonåringar gör ikväll? I så fall kan ni ta ett glas vin med gott samvete. Om inte, strunta i vinet och ta en tur i Tyresönatten och hämta hem er tonåring!

Observera att jag skriver detta för att jag bryr mig. Även om de småligister som förstör. De är också Tyresöbor. Tro inget annat!

PS Saknar du en kofot? Då kanske det är din som finns omhändertagen med ditt barns fingeravtryck på? Kontakta polisen i så fall för att reda ut saken. DS

Andra bloggar om ungdomar, Tyresö, fritid, trygghet, brottslighet, föräldrar, ansvar, samhälle, Alby.

Tyresö – Sveriges Chicago?

I somras blev en ung man skjuten vid en skola i Tyresö. Vad som hittills framkommit pekar allt på att det handlade om en uppgörelse i samband med narkotikaaffärer.

I samband med den händelsen skrev jag ett inlägg som delades och spreds till många. Vissa oroade sig då över att ”nu är det slut med trygga, trivsamma Tyresö”, och liknande.

Har då brottsligheten ökat i Tyresö? 

Källa: Tyresö kommun

Jag har roat mig med att analysera den officiella statistik som finns att tillgå och kan konstatera att svaret är nej. Som synes i första diagrammet så ökar vår befolkning snabbare än brottsligheten. Räknar man ut antalet anmälda brott per invånare så har de sjunkit från 10,55 2014, till 9,74 för 2015. Kurvan är alltså på väg ner igen.

Jämför man olika brottstyper så varierar det. Narkotikabrotten sjunker, liksom misshandelsbrotten. Stöld ur fordon och skadegörelsen ökar något. En blandad kompott med andra ord.

Källa: Tyresö kommun

Man kan alltså konstatera att Tyresö inte på något sätt håller på att förvandlas till laglöst land som några olyckskorpar hävdar.

Självklart finns det fortfarande mycket att göra och det pågår också mycket förebyggande arbete. Tyresös samarbete med trafikskolor och hunddagis är innovativa metoder som sprids över hela landet.

Den sämre lokala närvaron från polisen och de signaler jag får om ökad droganvändning bland unga, ger mig dock all anledning att fortsätta engagera mig i frågan. 

Jag hoppas också att alla föräldrar fortsätter att ta sitt ansvar och håller reda på vad deras tonåringar gör på kvällar och helger.

Men, på det hela taget är Tyresö fortfarande en av de tryggaste och bästa kommunerna man kan leva och bo i. Jag är glad för det och vet att de flesta Tyresöborna håller med mig.

Som avslutning kan jag också berätta att de som arbetar ute bland våra ungdomar på kvällar och nätter, till min stora glädje, berättar att sommaren 2016 har varit den lugnaste på länge. Med stor sannolikhet beroende på vårt systematiska förebyggande arbete.

Andra bloggar om ungdomar, Tyresö, trygghet, brottslighet, föräldrar, ansvar, samhälle, politik, statistik, polisen.

Otrygga Tyresö?

Igår kväll blev en ung man skjuten vid en skola i Tyresö.

Strax därefter fick jag ett öppet meddelande, via Facebook, från en av kommunens mest engagerade idrottsledare där, han uttrycker sin oro för utvecklingen i Tyresö.
Hans frågor och tankar syns här nedanför. Av hänsyn till honom har jag maskerat bort namnet och kallar honom H i mitt svar.

Hej H.
Bra att du delar med dig av din oro för Tyresös utveckling. Det visar att ditt engagemang sträcker sig långt utanför idrottens värld.

Jag håller naturligtvis med dig, det som hände igår kväll är rent ut sagt för jävligt och borde inte hända. Ännu vet vi inte vem/vilka/varför, så själva händelsen går ännu inte att kommentera mer än så.

Tyresö växer så det knakar. Vi är nu fler än 45 000 (förhoppningsvis) stolta innevånare. Det är bra att vi växer, det ökar skatteunderlaget och ger bättre möjlighet att finansiera den gemensamma välfärden. 

Men den snabba tillväxten skapar också utmaningar, inte minst i utbyggnaden av den kommunala servicen i form av äldreboenden, förskolor, skolor, men även olika typer av anläggningar för fritidsaktiviteter.

Tyresö är en av de kommuner i Sverige som satsar allra mest per innevånare på våra idrottsanläggningar. Vi har dessutom en, till skillnad från många andra kommuner, en helt jämn fördelning i föreningsaktiviteter mellan tjejer och killar. Det är jag mycket glad för. 

Ändå är det kö till många idrotter, vilket också visar att vi har massor med duktiga föreningar, med engagerade ledare, du är ett lysande exempel H, som är villiga att lägga stora delar av sin fritid på dessa barn och ungdomars intressen.

Tyresö har inga s k utanförskapsområden, till skillnad från våra grannar Haninge och Huddinge. Jag vill påstå att det är p g a en genomtänkt lokal exploateringspolitik under många år. Den inriktningen är om möjligt ännu viktigare att hålla fast vid nu, när utmaningarna blir allt större, med tanke på vad som händer i Sverige just nu.

Du skriver att det är ”en massa” ungdomar som ”är ute och ställer till med en massa skit”. Jag vet inte vad du lägger i ”en massa”, men ett antal är det, och har tyvärr alltid varit. Min uppfattning är inte att de blivit fler, möjligen mer utåtagerande. 

Den stora utmaningen för kommunen att försöka lösa är att engagera just de ungdomar som inte är intresserade av föreningsliv eller vill besöka våra fritidsgårdar. Vi har genom åren försökt med olika medel, exempelvis drive-in-idrott på helgkvällar eller LAN-partyn dygnet runt, med blandat resultat. Här finns mer att göra och jag tar gärna emot förslag.

I år har vi fler sommaraktiviteter än någonsin i regi av fritidsgårdarna och föreningslivet. Tyvärr attraheras inte alla ungdomar av detta. Vid gårdagens skjutning uppges dessutom offret vara i 20-årsåldern. Då är man vuxen och inte längre en målgrupp för kommunens fritidsverksamhet.

De senaste åren har Tyresö satsat många miljoner på att skapa spontana mötesplatser för unga som inte vill engagera sig i föreningslivet. Skatepark 135 och multiarenan vid Nyboda skola är två exempel. Till hösten kommer ytterligare en multiarena på Kumla skolas gård att invigas och en parkourpark är i projekteringsfas.

Vi jobbar också för att få till en riktig fritidsgård i Strand som ersättning för dagens träffpunkt. Jag vill också, på sikt, flytta café Bonza, fritidsgården för de lite äldre, till ett läge mer centralt i Tyresö Centrum för att den verkligen ska kännas som allas gård.

Du skriver också att ”nu måste ni politiker göra något”. Jag skulle vilja omformulera det till att vi ska göra det tillsammans. 

Att barn och unga inte begår brott är i första hand ett ansvar för föräldrarna. Föräldraansvaret tar inte slut för att barnen uppnått tonåren. 

Vet alla Tyresöföräldrar vad deras 17-åringar gör på kvällar och nätter? Vet alla Tyresöföräldrar vilka deras ungdomar umgås med?

De flesta gör naturligtvis det, men långt ifrån alla. Vi har bara senaste året sett vandalisering i Alby, äggkastning i Strand och buskörning med fyrhjulingar vid nya Strandbadet. Allt tyder på att det är ”våra egna” ungdomar som ligger bakom.

Att allt fler föräldrar ”avsäger sig” sitt föräldraansvar, är ett ökande samhällsproblem som även drabbar Tyresö.

När det gäller den polisiära närvaron håller jag med dig. Både Alliansregeringarna och nuvarande har helt uppenbart misslyckats med att få ut fler poliser lokalt, trots ökande anslag. Polisen är visserligen ingen kommunal fråga, men vi trycker på för en förändring så mycket vi kan från den lokala politiken.

Med det här långa svaret vill jag bara berätta att det görs, och har gjorts, saker för att förebygga ungdomskriminalitet, men uppenbarligen finns det mer att göra. Det fortsätter vi med. Det här är ett arbete som aldrig tar slut. Jag skulle önska att alla vuxna var lika engagerade som du H, i så fall vore jobbet lite lättare.

Slutligen, det finns inga belägg för att Tyresö skulle vara mer otryggt än tidigare. Så sent som för någon vecka sedan kom t ex statistik som visar att antalet anmälda inbrott minskat första halvåret i jämförelse med 2015. 

Jag är övertygad om att Tyresö, trots tillväxten, kan fortsätta att vara en trygg, attraktiv och bra kommun att växa upp i om vi aktivt jobbar för det tillsammans.

Ta gärna kontakt med mig direkt med idéer eller tankar kring detta. Alla kontaktuppgifter finns på kommunens hemsida.

Andra bloggar om ungdomar, idrott, Tyresö, fritid, trygghet, brottslighet, föräldrar, ansvar, samhälle, politik.

Det är inte synd om vandaler

Ok jag erkänner, jag har också vandaliserat i min ungdom. I samband med ett nyårsfirande i tonåren sprängde jag och mina kompisar en papperskorg med kinapuffar. Efteråt hade jag väldigt dåligt samvete. Hade någon sett oss? Tänk om mina föräldrar får reda på saken?

Varje gång dagarna efter som jag passerade papperskorgen kände jag mig skyldig och ångrade att jag varit med.

Den förseelsen är sedan länge preskriberad och den upprepades aldrig. Jag visste, genom min uppfostran att det vi gjort var fel och samma respekt för annans egendom har jag försökt pränta in hos mina egna barn.

I veckan som gick vandaliserades bland annat en nyrenoverad raststuga i friluftsområdet Alby, Tyresö. Man hade slagit sönder fönsterrutor, spytt (!) i lokalen, tömt ut en brandsläckare och röjt runt rejält. Utöver detta förstörda gräsmattor och eldning i naturen. Tyvärr är det inte första gången och förmodligen är förövarna unga medborgare i kommunen.

Förutom att dessa illdåd gör att vanliga människor inte kan nyttja våra gemensamma anläggningar, kommer det att kosta en rejäl slant att städa upp, byta rutor etc. Dessutom lägger kommunen en rejäl slant årligen på att sanera en annan typ av vandalisering, nämligen klotter.

Fångat i mitt närområde.

Det finns de som tycker att s k graffiti är en ”subkultur”, och en konstform, och påstår att det alltid funnits sådana där ungdomar på olika sätt vill revoltera mot vuxenvärlden. Det är förvisso sant att ungdomar alltid velat revoltera, men jag kan omöjligt se att det skulle vara en ursäkt för att förstöra andras, och vår gemensamma egendom! 

Målar man på annans egendom utan tillstånd är det klotter, inte varken kultur eller konst, punkt!

I debatterna som följer, inte minst på sociala medier, reagerar de flesta sunt. Man blir förbannad och många undrar var vandalernas föräldrar håller hus. 

Men inte alla. Det dyker alltid upp några som skyller på ”bakomliggande orsaker” eller på att ungdomarna saknar lokaaaaaaler att vara i. Ungefär som att det skulle vara synd om dessa ungdomar.

I Tyresö finns bland annat:

• Fritidsgårdar eller träffpunkter i alla kommundelar
• Ett fantastiskt föreningsliv inom alla möjliga intresseinriktningar
• En stor skatepark
• Spontanidrottsplatser med konstgräs och annan utrustning
• Möjlighet till ekonomiskt stöd för egna initiativ

Om det nu inte skulle duga med detta, så vore det naturliga, och civiliserade, sättet att ta kontakt med kommunen, kanske tillsammans med sina föräldrar, och lämna sina önskemål om vad man skulle vilja ha. Därmed inte säkert att det går att ordna, men så agerar någon som hyser respekt mot sina medmänniskor. Inte supa till och bara förstöra.

Vi får aldrig acceptera förstörelse som en ursäkt för vare sig revolt eller sysslolöshet. I ett demokratiskt samhälle vårdar man och respekterar våra gemensamma tillgångar. Allt annat leder så småningom till anarki.

Andra bloggar om respekt, klotter, Tyresö, vandaler, Alby, graffiti, föräldrar, ansvar, konst, kultur.

Heliga kor I – Skolans organisation

Jag kommer i några kommande blogginlägg resonera kring några politiska frågor som jag, från min horisont, uppfattar som ”heliga kor”,  d v s frågor som jag uppfattar att inga politiker på riksplanet, inklusive mina egna partikompisar, riktigt vågar eller vill adressera. Trots att de i många fall är väldigt medvetna om problemen.

Idag handlar det om skolans organisation.

Sveriges dåliga resultat i PISA-mätningarna känner alla till. De enda delmomenten svenska elever toppar är typ ”sen ankomst” och ”skolk”. Flera lovvärda initiativ, bl a mer matte och tidigare betyg, är på gång. Men ingen verkar vilja eller våga ta tag i ett av, enligt mig, de grundläggande strukturproblemen.

Vilka är det då, undrar du kära läsare? Jo, lärarnas arbetstider, antal lektionstimmar per år och terminsindelningen.  

De skolterminer som svensk skola idag tillämpar härrör sig i mångt och mycket från bondesamhället. Ett samhälle som byggde på att även barnen hjälpte till ”hemma på gården”. Exempelvis var höstlovet från början till för att bärga årets potatisskörd. Det långa sommarlovet behövdes för att arbetet på gården under den ljusaste perioden var som mest arbetsintensiv.

Sportlovet var från början ”kokslovet” som infördes för att spara på bränslet, koks och kol, som användes för att värma upp skolorna. Som den uppmärksamme läsaren noterar så har vårt samhälle utvecklats en hel del sedan den tiden.

Samhällsutvecklingen har också lett till att kraven på våra barns kunskaper och färdigheter har ökat i samma takt. Nuförtiden är det nästan omöjligt att få ett fast jobb om man inte har minst komplett gymnasieutbildning. Mycket mer kunskap i olika ämnen ska förmedlas och läras in på, i princip, samma antal skoldagar. En väldigt svår ekvation att få ihop.

De flesta lärare i Sverige har s k förtroendetid. Det betyder, lite förenklat, att veckoarbetstiden består av en reglerad del, undervisning och en del gemensam planerings- och konferenstid på skolan, samt en oreglerad som ska användas till planering, rättning, föräldrakontakter mm. 

I något avtal finns siffran 45 timmar i veckan. Det är en avtalsreglering som innebär att de lov som även lärarna har, till stor del är kompledigt, bortsett från de fem veckorna som är standard för de flesta andra som jobbar.

Förtroendetiden innebär också att det är svårt för en lärare att hävda att hon/han inte är i tjänst om en förälder hör av sig på kvällstid.

Det har gjorts några försök med 40-timmars arbetsvecka för lärare utan någon större succé vad jag vet. Svårigheten med dessa försök har varit att det varit frivilligt, mot en viss lönebonus, för den enskilda läraren att delta. Eftersom man numera arbetar allt mer i arbetslag så krävs ju, naturligtvis, att alla vill vara med om försöket ska lyckas, och så har sällan varit fallet.

Nu måste vi ju ställa oss frågan, i ljuset av PISA och allt fler föräldrar som säger upp sitt föräldraansvar, vem eller vilka den svenska skolan är till för?

Det givna svaret måste ju bli för eleverna och samhället. Inte för lärarkåren. Här finns det alltså ett antal heliga kor att ”slakta”.

Mina förslag är följande:

**Ändra terminsindelningen till tre terminer. Korta sommarlovet till max sex veckor och jullovet till max en vecka. 

Då finns det också möjlighet att utöka timplanerna för att få med fler mattetimmar, idrottstimmar och annat som skulle behövas. Det skulle också ge utrymme för mer undervisning individuellt och i smågrupper vilket inte minst skulle gynna barn och ungdomar från icke ”studievana” familjer. Det finns många länder som har ett sådant system redan idag.

**Ändra alla lärares arbetstid till 40 timmar per vecka, med fem veckors semester, som för de flesta på svensk arbetsmarknad. 

Höj samtidigt lärarnas löner med minst 10 000 per månad. Jag tror att de flesta tycker att läraryrket är underbetalt, men lika många har svårt att tycka synd om en yrkesgrupp som trots allt har så många lediga dagar. En sådan radikal förändring av villkoren skulle, på sikt, höja yrkets status och få många fler att välja lärarutbildningen i första hand.

Det här kommer aldrig lärarfacken att gå med på, säger då den som vill invända. Nja, kanske inte till en början, men som jag skrev här tidigare, vem är skolan till för? 

Jag vill dessutom gärna tro att även lärarfacken har intresse av att höja skolans och lärarnas status i samhället. I de flesta andra branscher har man fått anpassa sig till samhällets utveckling. Nu är det dags för skolan att göra detsamma!

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, skolan, undervisning, lärare, elever, funderingar, valfrihet, utbildning, samhälle, framtiden, löner, facket.

Graffiti eller klotter?

Den nya röd-grön-rosa majoriteten har, förutom tunga frågor som Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, även kommit överens om andra saker.

En sådan är att man avskaffar den nolltolerans mot klotter som Alliansen tillämpat. ”Det här innebär att det ska vara fritt fram att prata om graffiti,” säger Roger Mogert (S), nytt borgarråd i Stockholm stad.

Vadå prata? Det är knappast det som är problemet, eller hur? Problemet är, som jag ser det, inte heller om målningen är att betrakta som konst eller inte.

Det som är avgörande är var man målar. Målar man på någon annans egendom, inklusive kommunens, så är det klotter! Sker målningen på duk eller annat föremål som ”konstnären” äger, eller har ägarens tillåtelse att måla på, så kan det absolut vara konst. Men i det fallet, som all annan ”legal” konst, är det upp till betraktaren.

Tyvärr ligger det, för de allra flesta ”graffitikonstnärerna”, i sakens natur att det ska målas på annans egendom. Helst på lite otillgängliga ställen som man sedan inom sin grupp kan visa upp som en trofé på internet.

Jag köper inte heller snacket om att man ger ungdomar ”frihet” genom att inte ha nolltolerans. Jag och, vågar jag påstå, en majoritet av befolkningen kräver i det här fallet vår valfrihet att slippa se eländet som förfular vårt samhälle. Att ta bort nolltoleransen är som att inbjuda till lagbrott.

Hur svårt kan det vara att förstå det?

All erfarenhet visar dessutom att ”lagliga väggar” gör att klottret på vägen till och från väggen ökar.

Som tur är finns det hos oss i Tyresö inga tankar på att avskaffa vår nolltolerans. Det är bara synd att Telia, Vattenfall och andra, inte är lika snabba på att ta bort klottret på sina olika anläggningar i kommunen.

Relaterat: DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, klotter, graffiti, Socialdemokraterna , konst, Tyresö, kriminalitet, Stockholm, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, trams , nolltolerans.

Jobbpolitik är att skapa förutsättningar

I flera av gårdagens tal, använde talaren ett språkbruk som jag måste reagera på. Nämligen den att ”vi” ska skapa jobb åt alla, särskilt ungdomar. Det händer att även Allianspolitiker säger fel ibland när det ämnet kommer på tal.

Politikens uppgift kan bara vara att skapa förutsättningar för jobb. Inte att skapa arbetstillfällen på egen hand. Att sedan processen att skapa dessa förutsättningar kan ge en del arbetstillfällen i offentlig sektor, är en helt annan sak.

Tillväxt och därmed jobbskapande måste drivas utifrån privata företag. Ju bättre förutsättningar de har, desto högre tillväxt och desto fler arbetstillfällen.

Därför är jobbpolitikens uppgift exempelvis att skapa ett rimligt skattesystem, hanterbara arbetsgivaravgifter, en bra infrastruktur, utbildad arbetskraft, bra sjukvård och barnomsorg. Inte att skapa arbeten i sig. Låt oss inte glömma den sanningen.

När vänsterföreträdare på 1 maj står i talarstolen och orerar om hur de ska ”ordna jobben”, så har de inte förstått hur sakerna hänger ihop. Men sådant får man kanske inte lära sig på Bommersvik?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, debatt, ekonomi, jobb, skatter, arbete, utbildning, infrastruktur , välfärd, 1 maj, första maj.

Konstig prioritering från EU

EU tycker att vissa regioner i Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet, att man vill skjuta till 750 miljoner som ”krisstöd”. Detta förutsätter att staten och regionerna också bidrar med en tredjedel av detta belopp. De regioner man talar om är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

Visst har vi, och hela EU, en alldeles för hög arbetslöshet bland unga. Det kan jag hålla med om. Däremot undrar jag om man inte har bättre saker att lägga pengarna på, än att komma med pekpinnar mot ett av de få länderna inom unionen som har bra koll på sin ekonomi.

Jag kan också ha synpunkter på hur man räknar vilka som är arbetslösa. I Sverige räknas de som är anmälda som arbetssökande oavsett sin faktiska sysselsättning. Det betyder t ex att heltidsstudenter på högskolan som vill ha ett extra- eller feriejobb också räknas in i statistiken. Hur många är de?

Självklart är det här en fråga att ta på allvar, men när man ser hur det ser ut i södra Europa, undrar jag om inte pengarna gör mer nytta där?

En av nycklarna till att få ner arbetslösheten bland unga, tror jag, är att utveckla lärlingssystemet efter tyskt mönster. Men då måste svenska facket acceptera en lönenivå för dessa lärlingar som ligger en bra bit lägre än idag. Frågan är om man vill och vågar. 

De senaste signalerna från LO talar snarare om att man till varje pris vill skydda de svenska lönerna och de svenska kollektivavtalen. Kosta vad det kosta vill. Då är solidariteten från 1 maj som bortblåst.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, EU, ungdomar, jobb, arbetsmarknad, LO, samhälle, facket, arbetslöshet.

V driver en ungdomsfientlig politik

När Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt går ut med att han kraftigt vill beskära bemanningsföretagens möjligheter på den svenska marknaden, visar han att V inte vill satsa på ungdomars möjligheter i arbetslivet. Och då snackar vi särskilt om de ungdomar som har det svårt på arbetsmarknaden. Ungdomar med dåliga eller ofullständiga betyg från gymnasiet drabbas extra hårt av partiets politik.

Om man är 20 år med dåliga betyg från gymnasiet, är ofta ett jobb via ett bemanningsföretag en första möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Att få uppdrag, korta eller längre, är också ett sätt att få prova olika branscher och kanske hitta ett yrke man vill satsa på.

De möjligheterna vill nu V kraftigt beskära. Det är ingen jobbpolitik. Det är en ungdomsfientlig bidragspolitik.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ungdomar, arbete, jobb, Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt.

Föräldralösa?

Det både skrivs och debatteras mycket om det som har hänt i Husby, och andra förorter, de senaste nätterna. Man träter om vems fel det är och vad som ska göras. Vem sa vad till vem och varför? SD yrar i vanlig ordning om att allt löser sig bara vi stoppar invandringen…

En dimension som jag inte noterat i debatten är föräldrarnas roll.

De flesta våldsverkarna och mordbrännarna är ungdomar. Förmodligen är de flesta under 18 år, d v s omyndiga. Med andra ord är föräldrarna fortfarande ansvariga för dem.

Enligt vissa reportage är vissa så unga som 12-13 år. Vad gör de ute på nätterna överhuvudtaget?

Om jag hade en 12-åring skulle jag se till att han var hemma i sängen långt före midnatt!

Det finns säkert en del föräldrar som har problem med sig själv, men jag är övertygad om att de allra flesta både bryr sig om och älskar sina barn. Varför agerar de då inte?

Jag kan inte tro att det finns 2-300 föräldralösa killar i Husby.

I närtid måste nu området återgå till någon slags vardag, om det är nödvändigt med bestämda tag från polisen och sociala myndigheter. Att leva i utanförskap är på inget sätt någon ursäkt för våld och vandalisering.

Sedan tycker jag att en viktig insats är att ta tag i ungdomarnas föräldrar, inte minst papporna. Om de har sagt upp sitt föräldraskap av någon anledning är det hög tid att samhället ger dem det stöd de behöver för att återta sitt ansvar.

Relaterat: AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, ungdomar, kriminalitet, brott, Husby, utanförskap, SD, polisen.

Bloggkollegor i samma ämne: Mats Gerdau, Antonsson.

Om idrottshallar och pengar

Svenska Dagbladet skriver idag att Stockholm skulle behöva bygga en ny idrottshall per år för att matcha inflyttningen till staden. Åtminstone enligt Stockholms Idrottsförbund.

Enligt samma artikel går det 46 000 invånare per hall i Stockholm, 18 000 i Malmö och 13 000 i Göteborg.

Så kan det kanske vara, men som ytterst ansvarig politiker i en kranskommun till Stockholm, undrar jag vad Stockholms Idrottsförbund gör för att bromsa de orimliga anläggningskrav som de flesta nationella idrottsförbunden ställer för spel i de högsta serierna? Krav som de ställer utan att för ett ögonblick vilja dela med sig av sponsor – eller TV-intäkter till dem som hamnar med kraven i knät, landets kommuner.

Är det inte läktare på båda sidor, pressläktare för 50 personer, belysning för HD-TV så handlar det om antal duschar och toaletter eller TV-plattformar.

Dessa krav är inte lätt att stå emot för en kommunpolitiker i en kommun med framgångsrika elitlag.

Jag tycker det är fantastiskt roligt när det går bra för våra elitlag, och det ger dessutom bra PR för kommunen, men man får inte glömma bort att elitidrott inte handlar om folkhälsa utan om underhållning på toppnivå. Dessutom, i många fall, utövad av mycket välbetalda proffs.

För mig är det absolut viktigaste att värna om barns och ungdomars möjlighet att utöva idrott på sina villkor. Då spelar antalet läktarplatser eller HD-belysning ingen som helst roll.

Jag tror att utvecklingen måste gå åt två håll. Å ena sidan en mer kommersialiserad elitidrott där klubbarna själva bekostar sina anläggningar i mycket högre grad än i dagsläget. Å andra sidan fullt funktionella, men mycket enklare anläggningar för i första hand barn och ungdom.

Det är en gigantisk skillnad mellan en match på Camp Nou och ett träningspass för flickor -99, om ni förstår poängen…

Hur många hallar vi har i Tyresö? En hall per 6 500 invånare, d v s dubbelt så bra som Göteborg! Kom inte och säg att vi inte satsar på idrotten!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.

Andra bloggar om sport, Tyresö, idrott, idrottshallar, ungdomsidrott, ekonomi.

Håll småbuset hemma på helgerna

Mitt parti, Moderaterna vill att det ska bli möjligt att med hjälp av en fotboja, tvinga kriminella ungdomar 15-17 år att hålla sig hemma på helgerna.

Ett mycket bra förslag tycker jag, som faktiskt förde fram ett sådant förslag i samband med förra valrörelsen.

Jag tycker t o m att man borde kunna begränsa dessa individers rörelsefrihet även på vardagskvällar. Om man får vara borta från hemmet till låt säga 21.00, så hinner man i allmänhet delta i eventuella föreningsaktiviteter. Resten av kvällarna borde ungdomarna ägna åt läxläsning.

Kritiker till det här förslaget menar att detta bara stigmatiserar ungdomarna och pekar ut dem. Ja kanske det, men det har de i så fall åstadkommit helt på egen hand. Vi talar ju knappast om ungdomar som ”bara” snattar eller klottrar, utan om några som kommit en bra bit längre mot ett destruktivt liv i kriminalitet och utanförskap.

Självklart måste denna åtgärd kombineras med sociala insatser och förmodligen extra stöd i skolarbetet, men det inser säkert regeringen.

En annan stor fördel med förslaget är att ungdomarna kan fortsätta i sin vanliga skola och slipper låsas in bland andra av samma skrot och korn.

Som grädde på moset kan effekten bli att det blir något lugnare i dessa ungdomars närområde på helgerna, vilket gynnar det stora flertalet som faktiskt sköter sig bra.

Relaterat: SR, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, ungdomar, kriminalitet, brott, Moderaterna, straff.

En doft av 70-talet hos (S)

LO presenterade igår ett förslag hur de vill begränsa vinsterna i de s k välfärdsföretagen inom skola, vård och omsorg. Deras lösning är att bara tillåta en bolagsform som inte tillåter högre vinster än 2-3 procent.

Samtidigt presenterar Socialdemokraterna ett flertal förslag som kommer att höja skattetrycket med 32 miljarder. Bland annat höjd restaurangmoms och dubblerad arbetsgivaravgift för ungdomar.

Båda förslagen är direkta slag mot valfriheten och jobben. 

Vem tror att någon vill investera, och därmed ta en risk, i en verksamhet mot möjligheten till sämre avkastning än en statsobligation, utan någon som helst risk?

Vem tror att höjd moms och dubblerad arbetsgivaravgift kommer att ge fler jobb till skoltrötta ungdomar?

Nej, staten och kommunerna ska bestämma vad som är bäst för folket.

Snart dammar de väl av löntagarfonderna och Tältprojektet också.

Det verkar som att Robinsonsossen Jan Emanuel visste vad han gjorde när han sålde sitt företag.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, ekonomi Löfven, LO, Socialdemokraterna , skatter.

(S) löser ungdomars arbetslöshet på sitt sätt

Socialdemokraterna drar varje år in nästan 100 miljoner till partiet och SSU genom att sälja diverse lotter.

Nu kommer det fram att man använder sig av säljbolag som utnyttjar ungdomar och dessutom inte har kollektivavtal.

Partiets bolag gömmer sig bakom det intetsägande namnet Kombispel, som även säljer lotter åt en annan gren av rörelsen, nämligen PRO.

Det finns, förutom från Svenska Spel, massor med andra lotter som säljs till förmån för Hjärnfonden, Cancerfonden eller liknande, med den skillnaden att de är tydliga med avsändaren.

Jag undrar hur många det är som köpt Kombilotter eller Femmanlotter utan att veta var nettot går? När jag ägde och drev spelbutik, försökte de få min butik att sälja, men när jag påpekade att jag inte hade minsta lust att stödja (S) backade de direkt. Däremot berättade aldrig säljarna vem som var deras uppdragsgivare.

Att använda säljbolag utan kollektivavtal, är det melodin för ”Nya framtidspartiet”? Att dessa bolag utnyttjar arbetslösa ungdomar, är det Stefan Löfvens sätt att minska ungdomsarbetslösheten?

Relaterat: DN, AB, AB, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, Stefan Löfven, SSU, Socialdemokraterna , PRO.

Satsa på RIT-avdrag istället

Det påstås att det finns en spricka i Alliansen eftersom Centern och Folkpartiet gått ut med förslaget att införa särskilda ungdomslöner i offentlig sektor. Lönerna skulle vara 25 % lägre än avtalsnivån och vara ett sätt att ge arbetslösa ungdomar praktik och arbetslivserfarenhet.

Om varje fråga där allianspartierna inte har samma åsikt i grunden vore en ”spricka”, skulle förmodligen samarbetet kollapsat för länge sedan. Dagens regering bygger på att partierna klarar av att kompromissa i stort och smått, vilket man som synes lyckats bra med så här långt.

Självklart måste alla partierna kunna föra fram egna förslag till diskussion och debatt. Det betyder inte att regeringen håller på att spricka, utan att Centern och Folkpartiet i detta fall, positionerar sig inför kommande överläggningar inom Alliansen. Ett ytterst normalt beteende.

När det gäller själva sakfrågan, ungdomsarbetslösheten, så tycker jag, och Centern faktiskt, fortfarande att RIT-avdrag är värt att diskutera.

Ett avdrag för IT-tjänster i hemmet, med samma upplägg som RUT och ROT, skulle s a s göra "två flugor på smällen".

Dels skulle arbetslösa ungdomar kunna få jobb, en generation som är uppväxta med datorer, dels skulle det hjälpa till att minska det utanförskap som många äldre känner när ny teknik allt oftare krävs för att vara delaktig i samhället.

Kanske skulle man t o m som senior kunna få RIT-avdrag på kursavgifterna när man lär sig surfa och maila? Även på dessa kurser skulle man kunna ha ungdomar som lärare. Att dessa kurser dessutom skulle kunna skapa spännande möten mellan generationer får man med som bonus.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, Alliansen, seniorer, IT, politik, pensionärer, ROT-avdrag, RIT-avdrag, utanförskap.

Vi satsar på barn och ungdom

Tyresö har ett mycket rikt och varierat fritidsutbud för alla åldrar och intresseområden. Till detta bidrar i hög grad vårt stora och mycket aktiva föreningsliv. I kommunen finns tusentals föreningsaktiva barn och ungdomar i åldern 7-20 år.

En stor del av kommunens satsning på ungas fritid sker via nolltaxan. Den innebär att föreningslivet använder kommunens lokaler och anläggningar kostnadsfritt för barn- och ungdomsaktiviteter.

För Alliansen och Moderaterna i Tyresö är nolltaxan viktig, och något vi värnar och vill behålla.

För att ha råd att behålla den och samtidigt kunna hantera de ökande kostnaderna i kommunen pga den demografiska utvecklingen, måste dock vi vuxna framöver betala en större del av våra fritidskostnader än vad vi gör idag.

Vi anser visst att kommunen med skattemedel kan subventionera en viss del av vuxnas fritidsaktiviteter, men inte så mycket som idag.

Det är exempelvis inte rimligt att subventionera vuxnas ishockeyspelande i våra ishallar med 85 % av kostnaden eller vuxnas handbollsträning i våra idrottshallar med 63 %. I kommunens samlingslokaler subventionerar vi idag vuxnas lokalkostnad med över 80 %.

När dessutom flera specialidrottsförbund ställer massa krav på kommunens arenor för att tillåta seriespel på högsta nivå, utan minsta vilja till delfinansiering, ökar även det kostnaderna för vuxnas idrottande, inte minst för elitidrotten.

Vi vill fortsätta att satsa på och prioritera barnen och ungdomarna i Tyresö även i framtiden.

Därför tar vi ekonomiskt ansvar och justerar upp vuxentaxorna för verksamhet i kommunens lokaler och anläggningar. Inte för att jäklas med föreningslivets seniorer.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om ekonomi, idrott, Tyresö, ungdomar, barn, ansvar.