Bokrecension – Jack

1976 kom den ut för första gången. Boken som beskrivits som 1900-talets bästa svenska generationsroman. 
Jag läste den första gången när jag själv var i 20-årsåldern och den blev starten på ett livslångt förhållande mellan mig och Lundell, som författare, men framförallt som musiker.

För den som inte läst boken handlar den om Lundells alter ego, Jack Råstedt, som tillsammans med sina kompisar gör en slag roadtrip i Keruacs anda. De provar diverse droger, super till och letar efter meningen med livet.

När boken kom upplevdes den av många som både chockerande och provocerande. 40 år senare upplever jag den som ganska beskedlig, vilket tyvärr säger någonting om utvecklingen. Handlingen utspelas före HIV, internet och syntetiska droger, vilket förmodligen skulle vara obligatoriska inslag om boken skrivits 2016.

Boken kan också läsas som ett intressant tidsdokument i allmänhet, där man exempelvis får reda på att dagens rätt kostade 6 kronor på den tiden.

Som lite kuriosa för Lundellkonässören kan man i boken hitta fragment som senare blev låttexter. Till exempel "Natten hade varit mild och öm" och "67".

Boken håller ännu som roman och jag kan rekommendera den för den som inte läst den. Lundell är fantastiskt duktig med ord och har utvecklat den konsten med åren, vilket märks i nyutgåvans nya förord i jämförelse med själva originaltexten.

För min del lyssnar jag fortfarande på hans något äldre låtar, även om jag tycker att han på senare år förvandlats från samhällsskildrare och -kritiker, till att bli partipolitisk. Det är lätt att sitta på en gård på Österlen och tycka utan att vara beredd att ta eget ansvar.

Men det är en helt annan debatt. Så gå till ditt bibliotek, låna boken, gärna nyutgåvan, och läs den.

Förresten, apropå utnämningen av Bob Dylan till Nobels litteraturpristagare, Lundell är visserligen ingen världskänd artist, men han skriver i alla fall riktiga böcker…

Vad andra har tyckt, kan du läsa här och här.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, litteratur, politik, samhälle, Sverige , Stockholm, Nobelpriset, Bob Dylan, Ulf Lundell, Jack.

Mina alternativa Nobelpris

Idag delas årets priser till Alfred Nobels minne ut. Vilken dag kan passa bättre att lansera ett eget, alternativt, pris? Jag döper det helt enkelt till Bengtsonpriset.

För att inte börja krångla med sammanträden och annat, utser jag mig själv till enväldig jury.

Här kommer alltså årets Bengtsonpristagare:

Årets Bengtsonpristagare i Hyckleri: Magdalena Andersson

När S var i opposition var hon tydlig med att det var Alliansregeringens sak att få igenom sin egen budget. I regeringsställning tycker hon helt plötsligt att Alliansen ska hjälpa till att lotsa fram hennes vänsterbudget.

Årets Bengtsonpristagare i Otydlighet: Alice Bah Kuhnke

Det visserligen inte så enkelt att gå rakt in som minister utan politisk erfarenhet, men lite mer kan man nog begära. Alice Bah Kuhnkes debattartikel när hon försökte besvara den kritik hon fick för sina svävande svar, är det mest otydliga sedan Bosse Ringholms berömda presskonferens för många år sedan.

Årets Bengtsonpristagare i Regeringsoduglighet: Stefan Löfven

Det var utsträckta händer hit och ingångsvärden dit. Först låta Vänsterpartiet och Miljöpartiet prägla en vänsterbudget och sedan bli sur för att Alliansen valde att rösta på sin egen budget. Springa iväg och erkänna Palestina utan någon samordning inom EU. Varför så bråttom? Till och med när han försökte avskaffa valfrihet från förra regeringen gick det vägen. Lagrådets kritik var förödande.

Årets Bengtsonpristagare i Dubbelmoral: Åsa Romson

En miljöminister som tankar fuldiesel i sin båt och dessutom målar densamma med förbjuden bottenfärg. En av de mest givna pristagarna.

Årets Bengtsonpristagare i Feghet: Svenska Dagbladets Bragdguldsjury

Självklart skulle Charlotte Kalla fått bragdguldet ensam! Hennes upphämtning i OS-stafetten var en klassisk bragd. Övriga lagmedlemmars insatser var knappt medelmåttiga, med handen på hjärtat.

Prisutdelningen sker vid en enkel ceremoni på hemlig plats den 31 februari 2015.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, Nobelpriset, Nobel, Socialdemokraterna , Sverige, regeringen , Alice Bah Kuhnke, bragdguldet, Charlotte Kalla, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven, Åsa Romson, Alliansen, nyval, val 2015.

Bokrecension – Det röda fältet

”Nobelpriset i litteratur år 2012 har tilldelats den kinesiska författaren Mo Yan som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid.”

I översättarens kommentar kan man läsa att man har valt att använda det latinska namnet sorghum istället för den svenska översättningen durra, för det sädesslag som växer på fälten där boken utspelar sig.

Det röda fältet utspelar sig nämligen väldigt mycket i och kring dessa sorghumfält. Mo Yan har en fantastisk förmåga att variera beskrivningarna av hur växterna ser ut och ter sig i olika vinklar och väder.

Boken är skriven i en slags jag-form, där författaren beskriver ödet för sin familj, med utgångspunkt från sin farmor som ska giftas bort med en spetälsk. Han väver in sin familjs historia med kriget mot den japanska ockupationsmakten och dess grymheter på ett ibland medryckande och ibland svårtillgängligt sätt.

Det röda fältet väjer inte för att beskriva den grymma verklighet på 1920- och 30-talet, som människorna på den kinesiska landsbygden levde i under den här perioden, men den är också i vissa stycken väldigt kärleksfullt skriven.

Ska man hitta något inte fullt så positivt så innehåller den första halvan, i mitt tycke, lite för mycket utsvävningar kring sorghumfälten. 

Det är också ibland lite svårt att hänga med i handlingen då författaren oftast använder begreppen far, farfar och farmor istället för namnen. Ibland vet man inte om det är författarens far som åsyftas eller om det är farfadern. Dessutom gifter farfar sig med ytterligare en kvinna som i boken benämns ”andra farmor”.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd även om jag har svårt att se hur just den här boken skulle kvalificera till ett Nobelpris.

Låna den på ditt bibliotek är mitt råd.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Kina , litteratur , Nobelpristagare , Mo Yan.

Mycket bättre, Norge!

Lika obegripligt som det var att förra året ge Nobels Fredspris till Barack Obama baserat på mycket snack och ingen verkstad, lika tufft är det av norska Nobelkommittén att utse Liu Xiaobo till årets pristagare.

Även om fredspriset delas ut i Norge så känns det för mig som det viktigaste. Kanske därför att man i det här fallet faktiskt kan ha en egen åsikt, utan att vara kärnfysiker eller introvert litteraturkritiker.

Vissa år, som ifjol, har man kliat sig i huvudet och undrat: Hur tänkte ni nu? Andra år känns det som det faktiskt har gjort en skillnad. När Aung San Suu Kyi fick priset 1991 gjorde det att situationen i Burma faktiskt uppmärksammades på ett helt annat sätt och det sitter ju i än idag.

Jag hoppas innerligt att så blir fallet med årets pristagare. Tyvärr är jag inte så optimistisk denna gång. Som världsekonomin ser ut idag behöver världen Kina mer än vad Kina behöver oss andra. Men den som lever får se, droppen urholkar ju som bekant stenen, och den här droppen är ganska tung. Go Norway!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om Liu Xiaobo,Kina, nobelpriset, fredspriset.

Förskottsbetalning

Att ge Barack Obama Nobels fredspris är som att handla kläder på nätet. De ser bra ut på bild och du har förhoppningar att de ska passa i verkligheten både till färg och form.

Men du vet inte, du vet inte ens om du får några kläder fast du redan betalt dem med ditt kort. Du kan bara hoppas att de levereras och att de tillgodoser dina förväntningar.

Fast ändå inte, på nätet får man faktiskt nästan alltid leveransen och i värsta fall kan man faktiskt byta grejorna, även om det är krångligt.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om Nobels fredspris,fredspriset, Barack Obama.