Terrorister och välfärdsstaten

Den senaste veckan har det debatterats livligt om Sverige ska hjälpa de svenska medborgare som anslutit sig till terrorsekten IS att komma hem.
Min åsikt i frågan är solklar. Som man bäddar får man ligga. Väljer man att resa till ett land i krig och ansluta sig till en terroristsekt som mördar, våldtar och som vill tvinga människor att leva i ett kalifat styrt av sharialagar, då har man avsagt sig all rätt till hjälp från Sverige.
Är det möjligt anser jag även att deras svenska medborgarskap ska dras in.

Men, vad händer om de på egen hand lyckas ta sig tillbaka till Sverige? Och då menar jag inte eventuella rättsprocesser för krigsbrott, utan med deras liv?

Är det någon som tror att de från dag ett tar ett jobb på bandet på Volvo i Göteborg? Inom äldreomsorgen i Örebro? Eller som utredare på länsstyrelsen?

Sannolikheten för det är, som alla förstår, minimal. Men hur ska de då försörja sig i Sverige? Förmodligen med hjälp av bidrag från vårt generösa välfärdssystem. Barnbidrag, bostadsbidrag, försörjningsstöd. Listan kan göras lång.
Kanske är de traumatiserade. Kanske är de fysiskt skadade. Helt uppenbart är vårt välfärdssystem inte riggat för den här typen av fall. Heller.

Det verkar för de flesta ganska orimligt att man först frivilligt ansluter sig till en terrorsekt, för att sedan komma ”hem” och vilja få välfärdsstatens fördelar. Men så vitt jag, utan att vara expert, kan avgöra kan faktiskt så bli fallet.

Ta som exempel en person som skadats så fysiskt att den kommer tillbaka till Sverige med en permanent funktionsnedsättning. Är det då rimligt att vi ska försörja denna individ livet ut, med sjukbidrag, kanske personlig assistans och så småningom pension?
Nej svarar nog de allra flesta. Men så kan det faktiskt bli med dagens lagar och regelverk.

Helt uppenbart att detta är ytterligare ett skäl till varför vi snarast måste se över villkoren för våra generösa välfärdssystem. Annars är inte frågan om de kollapsar, utan när.

Andra inlägg i samma tema återfinns här och här.

Hur f-n man än gör…

Här följer en liten betraktelse hur det kan vara att vara lokalpolitiker. Jag tror att den här bilden passar alla kommuner, även om jag hämtat dessa exempel från min hemkommun, Tyresö.

Tänk tanken att man ställer två frågor till medborgarna i sin kommun:

a) Anser du att det är bra att kommunen stimulerar och verkar för ett ökat bostadsbyggande? 

b) Anser du att det är positivt att din kommun jobbar på att minska sin negativa klimatpåverkan? 

Jag är ganska säker på att en stor majoritet skulle svara JA på båda dessa frågor. Föga förvånande.

Men, när man på det ena eller andra sättet blir berörd personligen, blir det ofta annat ljud i skällan.

Ett exempel är planeringen av ett bostadsområde som bl a ska innehålla boende för 55+ och bostadsrätter. Området planeras ligga bredvid ett villaområde och då minsann är det jakande svaret på fråga A glömt.
Området är för stort, för högt, för fult och ligger för nära befintlig bebyggelse…

Ett annat exempel, är tankar på att skapa en lokal plats för masshantering och stenkross för att slippa långa transporter vid utbyggnaden av infrastrukturen och därmed minska utsläppen från lastbilarna. Då är det jakande svaret på fråga B ovan ett minne blott.
Det bullrar, dammar och förstör närliggande vatten.

Ja, de närboende har i mångt och mycket rätt. Om man ser saken ur deras personliga perspektiv.

Men som politiker måste man även kunna använda helikopterperspektivet. Vad är bäst för framtiden? Var ska tillväxten ske? Var ska barnen till dagens Tyresöbor bo?

Å ena sidan ska man, självklart, ta hänsyn till, och lyssna på, de medborgare som har gett en förtroendet att få ta ansvar för kommunen.
Å andra sidan måste man, lika självklart, se lite längre än bara till sitt närområde och sin personliga situation.
Å tredje (!) sidan, om man går emot sina väljare finns risken att inte bli omvald med den konsekvensen att inget av det man vill uppnå blir verklighet.

En annan spännande fråga är vad de medborgare tycker som inte hör av sig. Som inte skickar arga mail. Som inte demonstrerar på gatorna. Vad tycker de?

Vad är då lösningen? Ja, man försöker kompromissa så långt det går och hoppas att alla inblandade förstår att man bara försöker göra det bästa på både kort och lång sikt.
En omöjlig ekvation? Javisst, men så blir det ofta.

Nu kanske någon tror att jag inte tycker om att vara förtroendevald? Att jag inte vill ta ansvar? Nej, så är det inte alls. Jag trivs och är glad över det förtroende jag fått och försöker efter bästa förmåga förvalta det.
Den här lilla betraktelsen är bara ett sätt att möjligen öka förståelsen för hur våra lokala politiker har det i sin vardag.

Och kom ihåg en sak. Vi har de politiker vi förtjänar. Vare sig bättre eller sämre.

Andra bloggar om valfrihet, Tyresö, politik, trygghet, klimat, miljö, ansvar, samhälle, demokrati., politiker, val 2018, bostäder.

Nationaldagstal 2017

För de som inte hade möjlighet att höra mitt tal vid Tyresö kommuns nationaldagsfirande finns nu möjligheten här att läsa det. Håll till godo.

Välkomna till Tyresö kommuns nationaldagsfirande 2017. Vi har samlats här för att fira Sverige, d v s oss själva. Vi ska också hälsa nya medborgare välkomna till Sverige och Tyresö. Dessutom bjuds det toppenfin underhållning av olika slag.

Att fira Nationaldagen med medborgarceremoni är en tradition i Tyresö numera. Det här är sjunde året.

Sverige (och Tyresö) står inför stora utmaningar som i grunden bottnar i positiva saker.

Läkekonsten utvecklas, arbetslivet blir allt fysiskt lättare. Det gör att vi får en allt äldre befolkning. I grunden alltså något bra, att vi lever och är friskare längre. Baksidan är att kostnaden för att ta hand om vår äldre stiger.
Vi har många nyanlända som behöver integreras och komma i jobb. I grunden är det också bra, vi behöver arbetskraften. Utmaningen är att få dessa människor i arbete mycket snabbare än idag.

Att komma ny till ett främmande land är självklart väldigt tufft. Man kan ha flytt från krig, förföljelse, diktatur eller annat vi inte kan föreställa oss. Många har (såklart) också med sig andra värderingar, vilket är fullt naturligt. Man präglas ju av sin uppväxt.

Det betyder inte att det är vi som ska anpassa oss till nya värderingar. Jag anser att alla som kommer till ett nytt land, och vill stanna, ska omfattas av en integrationsplikt. Men de som kommer kan behöva hjälp av oss andra att integreras - i stort och i smått. Några grundläggande saker man måste känna till och respektera är:

• I Sverige i och Tyresö är vi jämställda – Tjejer och killar ska ha samma möjligheter. 
• I Sverige och Tyresö är religion en privatsak – Ska inte påverka samhället. 
• I Sverige och Tyresö gäller arbetslinjen – Kan man så ska man arbeta och försörja sig själv. 
• I Sverige och Tyresö gäller svenska lagar och regler. 
• För att kunna integreras måste man lära sig svenska. 

Sedan finns det små, men viktiga nyanser att förstå, för att kunna anpassa sig till vårt sätt att leva. Ett exempel är att de flesta av oss svenskar har en privat sfär som är ungefär en meter från ansiktet. Vi gillar inte att någon, utom de närmaste, kommer närmare än så. Det betyder inte att vi tycker illa om den vi talar med. Det bara är så. Kanske beror det på vårt kyliga klimat?
Ett annat exempel är att vi svenskar gillar att sitta ensamma på bussen om det går…

Jag är stolt över att vi kan hjälpa så många människor att fly och ge dem trygghet och tak över huvudet, men ska det fungera framöver, måste vi alla hjälpas åt så fler får möjlighet att anpassa sig.

Återigen välkommen! Nu ska vi fira Sverige, vårt land och vår flagga med en fantastisk underhållning.

Andra bloggar om Sverige, Tyresö, integration, demokrati, invandring, religion, ansvar, samhälle, 6 juni, Nationaldagen.

Öppet brev till tonårsföräldrar i Tyresö

Ursäkta språket, men jag blir så jävla förbannad och besviken!

Flera helger i rad har det varit inbrott och vandalisering i Alby igen. Trasiga dörrar och fönster. Klotter, fimpar och trasiga spritflaskor. För vilken gång i ordningen vet jag inte.

Det jag faktiskt vet, är att det varje gång kostar 10 000-tals kronor att återställa. För att inte tala om olägenheten för dem, skötsamma medborgare, som vill använda byggnaderna till det de är till för.

Med risk för att sticka ut hakan så vill jag påstå att förövarna är våra egna ungdomar från Tyresö. Sannolikheten att några utomstående, om de ens känner till platsen, skulle ta sig dit mitt i vintern är osannolik. Dessutom är det någon smartskalle som tappat sin plånbok utanför, så han är identifierad.

 
Så, ni tonårsföräldrar i Tyresö, vet ni vad era tonåringar gör på kvällar och nätter?

Ja, några av er vet uppenbarligen inte. För jag vill inte tro att ni uppmuntrar era barn att begå inbrott och sedan svina ner vår gemensamma egendom på alla möjliga sätt.

Ni som känner på er att ni inte vet. Ta reda på det då! Nu!

Ta inte den bekväma vägen att alltid tro på era barn! Alla som varit tonåringar själva, vet att man såklart undviker att berätta allt för sina föräldrar.

Som förälder är man ansvarig för sina barn och deras handlingar! Att skaffa barn är att ta på sig ett ansvar som ofta är livslångt, eller åtminstone varar i arton år!

Jag blir så förbannad när jag ser denna meningslösa förstörelse att jag kokar inombords! Resultatet av detta kommer bli ökade kostnader för mer frekvent bevakning, kameror på olika sätt och en jäkla massa onödigt jobb för kommunens anställda som kunde ägnats till något vettigt!

Och, jag vill bara påpeka det, argumentet att ”det finns ju ingenting att göra” är ingen ursäkt! Kommunen erbjuder massor med alternativ på fritidsgårdar och träffpunkter.

Vi har ett fantastiskt föreningsliv med en oändlig mängd möjligheter. Det går tyvärr kanske inte att hitta vettiga sysselsättningar för precis alla, men detta är ändå ingen ursäkt för att förstöra och svina ner!

Så, tonårsföräldrar, kan ni se er själva i spegeln och ärligt säga att ni vet vad era tonåringar gör ikväll? I så fall kan ni ta ett glas vin med gott samvete. Om inte, strunta i vinet och ta en tur i Tyresönatten och hämta hem er tonåring!

Observera att jag skriver detta för att jag bryr mig. Även om de småligister som förstör. De är också Tyresöbor. Tro inget annat!

PS Saknar du en kofot? Då kanske det är din som finns omhändertagen med ditt barns fingeravtryck på? Kontakta polisen i så fall för att reda ut saken. DS

Andra bloggar om ungdomar, Tyresö, fritid, trygghet, brottslighet, föräldrar, ansvar, samhälle, Alby.

Politisk önskelista 2017

2016 är över. Ett år av omvärdering för många kring synen på vårt samhälle.
Året har präglats av flera dramatiska händelser i vår omvärld. Terroristattacker i Europa, Brexit och valet av den osannolike kandidaten till ny president i USA.
Alla dessa händelser manar till eftertanke om hur vi vill att vårt land ska vara, både 2017 och i framtiden.

Några av mina nationella önskningar inför 2017 är därför att:

*Fler ska komma till insikt*
Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet land och kunna hjälpa människor i nöd både genom bistånd på plats i deras hemländer, men också genom att ta emot flyktingar.

Men en förutsättning för att det ska vara hållbart är ordning och reda i mottagandet. Det kan inte vara mottagarlandets sak att bevisa vem det är som knackar på och vill komma in. Kan man inte styrka sin identitet med godtagbara handlingar så borde det t ex vara självklart att man frivilligt lämnar både fingeravtryck och DNA. Har man ”rent mjöl i påsen” bör inte detta vara något problem.
Regeringen har på sistone indikerat att man kan tänka sig skärpning i denna fråga. Det är bra. Bättre sent än aldrig.

Det borde också vara självklart att om man får nej på sin ansökan om att få stanna, så lämnar man landet skyndsamt och ska absolut inte ha rätt till något annat än akut sjukvård.
Enligt Statskontoret gjorde s k papperslösa 30 000 besök i vården under 2015 till en kostnad av 150 miljoner. Inte så mycket pengar i sammanhanget kanske, men hela systemet skickar väldigt konstiga signaler.

Fler måste också komma till insikt om att ifall Sverige ska fortsätta vara ett sekulariserat samhälle där vi tror på jämställdhet mellan kvinnor och män så måste det omfatta alla medborgare. Det betyder i klartext att i Sverige tolererar vi inte ”religiösa poliser” som talar om för människor hur de ska klä sig, vem de får älska eller vad de ska tro på.

*Fler ska visa handlingskraft och mod*
Invandring eller inte, finansieringen av våra välfärdssystem måste ses över. Här krävs mod över parti- och blockgränser att inse detta och skapa långsiktigt hållbara lösningar. Med ett av världens högsta skattetryck finns inget utrymme att finansiera de ökande välfärdskostnaderna den vägen.
Frågor som måste lösas är hur maxtaxesystemet ska utvecklas. Eller avskaffas?

Ska det krävas någon form av ”kvalificering” för att fullt ut få ta del av de bidrag som vårt samhälle tillhandahåller?
Vården och omsorgen utvecklas hela tiden med nya rön och metoder. Det är såklart jättebra, men ofta betyder det ökande kostnader för att producera tjänsterna. Hur stor ska självfinansieringsgraden vara i framtiden?
Kanske ska t o m den ”förbjudna” frågan behovsprövat barnbidrag upp på bordet?

För att det ska bli något gjort är jag övertygad om att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans måste ta ledartröjan, ta upp diskussionen och visa politiskt mod och handlingskraft.

*Den pedagogiska finessen utvecklas*
Många av de åtgärder som jag föreslår kommer naturligtvis att orsaka protester hos många medborgare, hur rättvis man än försöker att vara.
I ett sådant läge krävs en utvecklad pedagogisk finess för att kunna förklara varför dessa åtgärder är nödvändiga för framtiden. Ska åtgärderna hålla över tid krävs att en majoritet av befolkningen accepterar förändringen även om man inte jublar.

*Respekten för arbete ökar*
Ska vår välfärd hålla långsiktigt så att vi har ekonomi att stötta behövande i vårt samhälle krävs att fler arbetar. Då finns det inte bra eller dåliga jobb. Bara jobb.
Då måste alla åtgärder som skapar riktiga jobb bejakas även om det svider i fackföreningsrörelsens protektionistiska själ.

De flesta av de åtgärder jag listar måste naturligtvis preciseras och finslipas innan beslut. Jag påstår inte heller att min lista på något sätt är komplett, utan mer ett sätt att lyfta fram exempel på ”stenar” som måste vändas.
I ärlighetens namn tror jag inte heller att så många av mina önskningar kommer slå in under året som kommer, men ingen blir gladare än jag för positiva överraskningar!

Det viktigaste är dock att vi måste börja våga diskutera frågorna på ett seriöst sätt. Om den diskussionen kan starta under 2017 så är i alla fall Sverige på rätt väg.

Andra bloggar om politik, ansvar, val 2018, Socialdemokraterna, funderingar, samhälle, framtiden, Moderaterna, debatt, välfärd, bidrag, migration, vård, omsorg, asyl, religion, ekonomi, brexit.

Pengar som pengar, eller?

Forbes har presenterat listan över de 100 idrottare som tjänade mest pengar under 2015.
Toppar gör två fotbollsspelare, Cristiano Ronaldo och Lionel Messi som tjänade 704 respektive 651 miljoner kronor, räknat på en dollarkurs om 8 kronor.

De bäst betalda idrottarna i världen.

Listan domineras av amerikanska idrottare i basket, baseboll och amerikansk fotboll, men innehåller också flera tennisspelare och golfare. Det finns endast två kvinnliga idrottare med, båda tennisspelare. Serena Williams på plats 40 med 231 intjänade miljoner och den i dagarna dopingavstängda Maria Sjarapova på plats 88 som tjänade 175 miljoner.

 Den enda svensken på listan är, förstås, Zlatan Ibrahimovic som landar på plats 23 med sina 299 miljoner. Den som är sist på listan, alltså nr 100, är Buster Posey, en basebollspelare som hystade in 166 miljoner.

Nu kommer det intressanta.

Jag tror att de allra flesta av oss reagerar med ett ”grattis till dem” på en sådan lista. Möjligen hissnar man av de ofantliga beloppen, men är någon beredd att betala, så varför inte.

Men när det kommer till en företagare, eller en företagsledare i ett börsnoterat företag, då är det annat ljud i skällan. För att inte tala om en politiker. Då talar media om ”fantasilöner” och sociala medier överöses med hånfulla kommentarer om politiker som ”bara gynnar sig själva”.

För en VD i ett större börsnoterat bolag är en månadslön på en miljon inte ovanligt. Då tycker många att vederbörande ”skor sig” och frågar sig hur någon kan vara värd dessa pengar. Zlatan drar in nästan en miljon per dag!!
Medan en VD kanske ansvarar för 10 000 anställda och deras jobb har Zlatan ett entourage på kanske 20 personer. Smaka på den!

Nu kanske någon invänder att det är ”marknaden” som skapar möjligheten till idrottsstjärnornas höga löner och att deras år på toppen är begränsade, men vad en VD tjänar är ju egentligen en fråga för ägarna och kunderna, inte tyckare i allmänhet.

Sveriges statsminister, ytterst ansvarig för hela vårt land, har en månadslön på 160 000. Zlatans månadslön landar på 25 miljoner…

En riksdagsledamot tjänar 62 400 kronor i månaden. Zlatan tjänar drygt 30 000 kronor i timmen, dygnet runt, året runt.

Min poäng är alltså, om det undgått någon, att fundera en gång till innan du spyr galla över företagare, företagsledare eller politiker och deras villkor. I de flesta fall jobbar de mycket hårdare och mer än våra hyllade idrottsstjärnor.

Fundera också vilka du vill ha som leder det företag du arbetar i eller i det landet du bor i.

Andra bloggar om idrott, sport, politik, pengar, löner, inkomster , politiker, företagande, näringsliv, arvoden, pengar, Zlatan, Cristiano Ronaldo, Lionel Messi,

Rättvisa för vilka då, Miljöpartiet?

Miljöpartiet i Stockholms läns landsting vill att det införs enhetstaxa i länets kollektivtrafik. Idag gäller en zonindelning för de resenärer som inte köper kort för en längre period, d v s längre resa kostar mer än en kortare.

Mp, påhejade av de andra röda partierna, vill att det är kostnaden för en zon, oavsett längden på resan, som ska gälla. Det handlar alltså inte om att nivån på enhetstaxan ska hamna på en genomsnittsnivå. En sådan förändring skulle dränera landstingets ekonomi med upp till 350 miljoner per år.

Ett argument som anförs är att det handlar om ”rättvisa”. Det de då menar är rättvisa mellan olika typer av kollektivtrafikresenärer.

Det man väljer att inte ta upp, är det faktum att ungefär hälften av den faktiska kostnaden för kollektivtrafiken subventioneras med skattemedel. Eftersom förslaget inte innehåller någon egen finansiering ska de som inte kan, eller vill, åka kollektivt bidra ännu mer via skattsedeln.

Hur ”rättvist” är det?

Jag kan hålla med om att dagens system för korta resor, den s k Reskassan, inte är särskilt smidigt, och behöver förbättras och förenklas. Men att lasta över ännu mer av kostnaden på skattebetalarna som av olika skäl inte åker kollektivt, kan knappast kallas rättvist, snarare ekonomiskt oansvarigt.

Vi ska självklart arbeta för att erbjuda en så bra kollektivtrafik som möjligt, för att locka ännu fler att nyttja den.  Det betyder inte att vi ska göra det genom att indirekt straffa bilister!

Stockholm behöver både bra kollektivtrafik och bra infrastruktur för bilar!

En annan infallsvinkel mot samma förslag hittar du här:

Andra bloggar om politik, trafik, ekonomi, skatter, kollektivtrafik , SL, tunnelbana , buss, valfrihet, Stockholm, biltrafik , Miljöpartiet, debatt, ansvar, välfärd, Landstinget Stockholm.

Tack Tyresö! Eller..?

Så här med lite distans till valdagen kan det vara dags för ett försök att analysera resultatet. Alliansen har fortsatt majoritet i Tyresö, utan att ha SD som någon slags vågmästare.

Under 2010-2014 har mandatfördelningen mellan Alliansen och de rödgröna varit 29-20. Kommande period blir det 26-21, med SD på 4 mandat.

Största tappet gjorde vi Moderater med -3 mandat, minus 6,1 procent. Det är visserligen bättre än på riksnivå, men gör också att man får sig en tankeställare.

Om du någonsin hållit på med lagsport vet du hur jag kände de första dagarna efter valet. Det var som om Sverige spelat mot Andorra och Zlatan till slut snubblat in segerresultatet 1-0. En match som man bara ska vinna och även gjort, med minsta möjliga marginal. Sådan framkallar ingen större glädje, bara lättnad.

Visserligen fick SD i Tyresö mycket färre röster lokalt 6,3 procent än på riksnivå, men alldeles för många för att man inte ska börja fundera. Hela 9,6 procent av Tyresöborna gav SD sin röst i riksdagsvalet.

Vi har inga utanförskapsområden och en mycket låg arbetslöshet. Bostadsbrist, ja men så är det tyvärr i alla storstadsområden. Jag vägrar att tro att det finns 6 (eller 9) procent rasister i Tyresö, så en del av de sex procenten orsakas troligen av att många inte skiljer på sina röster till de olika valen.

Icke desto mindre backade vi Moderater 6 procent i Tyresö. Min snabbanalys säger att det i övrigt främst beror på:

Vi har varit för dåliga på att berätta vad vi gjort under pågående period. Folk glömmer snabbt. Jag tror vi till kommande år måste satsa lite mer på tryckt information.

Socialdemokraternas lögnaktiga propaganda om skolorna i Tyresö. Att skicka brev med felaktigheter till barnfamiljerna bidrog säkert en del trots snabba dementiaktiviteter. De själva vann inget på smutskastningen, men vi förlorade.

Dålig information om vad som bestäms lokalt. Tyvärr tror jag att de negativa reportagen i media om sjukvården spillde över en del lokalt. Många människor vet inte att detta beslutas regionalt.

Självklart förlorade vi även lokalt på SD:s framgångar på riksplanet.

Kanske är också våra Allianskompisar lite för osynliga lokalt?

En generell slutsats är att vi måste våga tala om de frågor som hittills i stort sett varit tabu. Vår integration av nyanlända kan bli bättre. Det finns självklart kriminella med invandrarbakgrund, liksom bland ”gammelsvenskar” etc. 

Jag tror att genom att adressera även de problem, och utmaningar som en generös flyktingmottagning faktiskt skapar, så kommer vi också att öka toleransen och acceptansen. Det betyder inte med nödvändighet att vi alltid måste debattera med SD, men vi måste ta upp dessa ämnen.

Till slut har jag ändå landat i ett: Tack Tyresö för ert förtroende! Jag ska göra allt för att leva upp till det. Det har varit jättekul att få så många glada tillrop, SMS och FB-likes under valrörelsen och det har i alla fall stärkt mig att vi är på rätt väg i mycket.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, SD, Sverigedemokraterna, val 2014, analys, välfärd, utanförskap, valet 2014, skatter, demokrati, Moderaterna.

Nu är det upp till dig

Nu har jag gjort min sista insats i denna intensiva valrörelse, om man inte räknar att dela ut valsedlar imorgon.

Sista flygbladet är utdelat. Sista dörren är knackad. Sista frukost- och fruktpåsarna är utdelade. Sista affischen är uppsatt med buntband.

Självklart kommer jag att tala politik med alla jag möter fram till 20.00 imorgon, men ingen mer schemalagd aktivitet är bokad.

Nu är det upp till dig att välja. Vilket Tyresö vill du ha? Hur ska Stockholm utvecklas? Ska Sverige fortsätta ta plats i Europa?

Jag hoppas också att du som väljare tänker till kring de tre olika valen? Vad beslutas i din kommun? Vilka frågor avgörs i landstinget?

Som aktiv i Nya Moderaterna så vet jag såklart hur jag vill att framtiden ska se ut.

Jag vill fortsätta att ta ansvar för utvecklingen i Tyresö. Med ordning och reda i ekonomin tar Alliansen Tyresö in i framtiden.

Även på måndag vill jag att du själv ska kunna välja av vem och var du får din sjukvård. Jag vill också se till att både biltrafik och kollektiva lösningar kan samexistera.

Mitt Sverige är ett land där det lönar sig att jobba. Ett land med en ekonomi även fortsättningsvis i världsklass. Ett land där vi bryr oss om varandra.

Nu kära väljare är det upp till dig. Hur vill du ha det?

Här läser du om hur jag vill utveckla Tyresö.

Mina tankar om Stockholms läns landsting finns här.

Min valfilm hittar du till vänster på sidan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, Stockholm, Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Moderaterna.

Samhället ska stötta – inte styra

Nu när valrörelsen snart går in i sista veckan kan det finnas anledning att fundera på hur man vill ha sitt samhälle, vilka värderingar man vill ska råda och hur framtiden ska se ut.

Jag kan erkänna att i tonåren trodde jag fortfarande på att om alla bidrar och man delar på det mesta så får vi ett bra och solidariskt samhälle. Jag trodde nog också att staten visste bättre och därför var bättre på att fördela våra gemensamma resurser.

I takt med jag blivit äldre och mer erfaren, har jag insett att den idén inte fungerar.  Vi människor, hur solidariska och medkännande vi än är, måste ha drivkrafter som ger oss något tillbaka personligen. Jag kallar inte det för egoism utan för något helt naturligt.

Varför ska jag jobba en extra övertidstimme när jag vet att av den lönen går 70 % bort i skatt? Varför ska någon annan bestämma vad jag ska göra med mina surt förvärvade slantar? Varför ska jag starta företag som genererar nya arbetstillfällen, arbeta 80 timmar i veckan om det inte ger mig något tillbaka?

Varför får jag inte välja skola och förskola till mina barn?

Mitt svar på dessa frågor leder till slutsatsen att mitt samhälle har förtroende för min förmåga att själv fatta avgörande beslut och låter mig också göra det. Mitt samhälle har förmågan att ge mig de incitament jag behöver för att vilja jobba lite hårdare, men även bidra till den gemensamma välfärden.

I mitt samhälle belönas den som jobbar och tar egna initiativ.

Allt detta betyder inte alls att jag struntar i de människor som av olika skäl har det svårt att klara sig på egen hand. Men å andra sidan kan inte mitt samhälle i första hand organiseras utifrån detta, utan den rådande normen måste vara den enskilda människans egen kraft och vilja att sköta och ordna sitt eget liv.

Därför har jag engagerat mig i politisk och jobbar för en moderat valseger i Tyresö, Stockholm och Sverige.

Vad jag vill uträtta i Tyresö kan du läsa här.

Vad jag vill uträtta i Stockholms läns landsting hittar du här.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, Stockholm, Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Moderaterna.

Miljöpartister – ett gäng bakåtsträvare

Miljöpartiet vill göra helgdag i Sverige av Internationella kvinnodagen 8 mars. Syftet är att manifestera jämställdhetsarbetet.

Samtidigt skriver en organisation, som av allt att döma står Mp nära, att basinkomst, eller medborgarlön, skulle vara lösningen på alla våra bekymmer.

Jag skulle vilja påstå att det stora bekymret är Miljöpartiet och deras bakåtsträvande hållning i många frågor.

Att införa ytterligare en helgdag skulle innebära en stor ekonomisk förlust för samhället fem år av sju.

Att ge medborgarna en basinkomst, utan krav på motprestation, skulle sannolikt inte medverka till fler arbetade timmar, snarare färre.

Jag tycker dessa utspel visar Mp i ett nötskal. Man kastar ur sig massa förslag, utan att ta något som helst ansvar för helheten.

Jag kan se samma mönster i Tyresö. Där producerar Mp massor med motioner om en det ena, en det andra. 

Några av dem är förvisso vettiga, men de flesta strävar att detaljstyra kommunen och de enda förslag till finansiering som kan dyka upp är allmänt hållna tankar om ”en bantad administration”. I Tyresö vill man exempelvis att vi politiker ska bestämma vad barnen ska äta i skolorna, typ ”en köttfri dag”. Som om inte kökscheferna kunde skapa bra och näringsriktiga matsedlar utifrån sin egen kompetens.

När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var språkrör, kändes det som att Mp var på rätt väg och hade en oftast realistisk syn på tillvaron.

Som man uppträder idag, känns det som att många av deras förslag leder tillbaka till stenåldern. Inte så mycket utveckling, utan snarare avveckling av vårt moderna samhälle.

Om förslaget att göra 8 mars till helgdag åtminstone också hade innehållit att avskaffa 1 maj som helgdag, vore det kanske möjligt att diskutera. Nu blir det bara kontraproduktivt och gynnar knappast någon jämställdhet.

En röst på Miljöpartiet i valet innebär med andra ord en röst för ett samhälle som passar familjen Hedenhös snarare än en modern människa.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, internationella kvinnodagen, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, debatt, 8 mars, jämställdhet.

Lägre skatt ökar valfriheten

Alliansen levererar enligt sitt vallöfte och inför ett femte jobbskatteavdrag i budgeten för 2014. I paketet ingår även höjd brytpunkt för när man behöver börja betala statlig skatt.

Det är bra och dessutom är det förmodligen unikt med en regering som faktiskt genomför det man lovat i valrörelsen.

Samtidigt matas vi från media om dåliga opinionssiffror för alliansen och undersökningar som visar att människor tycker att vård och skola blivit sämre under senare år.

Det går inte att förneka att Alliansen är inne i en tung period just nu på riksplanet. För oss som jobbar för en tredje valseger gäller det nu att vara mer pedagogiska i vår kommunikation.

Ett femte jobbskatteavdrag handlar inte om att någon får det sämre, utan om att stimulera stora grupper extra. Ja, det skapar större skillnader mellan de som arbetar och de som inte gör det, men ordet är skillnader, inte klyftor.

Jag tror att många svenskar, efter årtionden av statligt förmynderi, är så vana vid att det offentliga sköter stor del av deras ekonomi, att de blivit handlingsförlamade och har svårt att fatta egna beslut om sin egen välfärd.

Vi ska självklart även fortsättningsvis ha en bra välfärd som är offentligt finansierad, men om jag får 500 kronor per månad mer i plånboken kanske jag ska investera 200 av dem till min egen pension? Valfrihet kräver oftast större eget ansvar och det är vi ännu inte vana vid.

Vi måste vara mycket tydligare med att förklara den positiva spiralen ekonomisk stimulans – ökad konsumtion – ökad tillväxt – flera jobb.

Det handlar om att få människor att förstå de nationalekonomiska sambanden. Om vi skapar tillväxt så växer den gemensamma kakan så att alla kan få mer. Man måste bara börja i rätt ordning.

Till sist, även efter detta jobbskatteavdrag kommer vi ha ett av Europas högsta skattetryck. Det finns bara en väg att gå och den vägen stavas inte skattehöjningar.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, jobbskatteavdrag , skatter, alliansen, Val 2014, arbete, arbetslinjen, jobbpolitik, arbetsmarknad, valfrihet.

Värdegrundsarbete efterlyses

Nu har det hänt igen. Föräldrar till 10-åriga fotbollsspelare i norra Stockholm gnällde på domaren, en fjortonåring, så till den milda grad att föräldrarna till motståndarlaget tvingades ingripa, med handgemäng som följd.

Tyvärr är det inte första gången något sådant inträffar, men jag blir lika bedrövad varje gång. Naturligtvis är det bra att föräldrar engagerar sig i sina barns fritidsintressen, men vad de här idioterna inte inser är att de skadar så många genom sitt beteende.

De skadar sporten och den aktuella klubben såklart, och rekryteringen av nya fotbollssugna barn. Dessutom blir den stackars domaren, själv bara ett barn, förmodligen så knäckt av detta att han slutar.

Men det värsta av allt är att de skadar sin egen relation till sina egna barn. För vilka signaler skickar de till sina egna söner om hur man uppför sig på fotbollsplanen och i samhället i stort?

Jag vet inte vilka klubbar som var inblandade, inte heller ålder på ledarna. Men det krävs helt klart ett värdegrundsarbete med alla de inblandade. Man kan ju tänka sig att det borde räcka med sunt förnuft och en tilltro till vuxna människors egen förmåga att tänka, men det här fallet visar att så inte alltid är fallet.

Idrott är bra för alla ur många perspektiv, men det här beteendet riskerar bara att fostra huliganer, och då måste klubbarna ta sitt ansvar och tyvärr fostra även föräldrarna. Tragiskt kan tyckas men det behövs uppenbarligen.

Relaterat: AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om sport, ansvar, idrott, fotboll, värdegrund, föräldrar.

(M)iljöansvar

Miljöpartiet kritiserar Moderaterna, och då särskilt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, för att inte ta klimatfrågan på allvar. Mp anklagar Moderaterna för att i alla lägen låta ekonomi gå före klimat i den politiska prioriteringen.

Skillnaden mellan att vara i majoritet och i opposition, är att man som majoritet måste ta ansvar för helheten. Man måste se till att den totala budgeten går ihop. Miljöpartiet behöver, i sin roll, inte ta det ansvaret.

Sanningen är att Moderaterna, och Alliansen, har styrt Sverige genom finanskriser och lågkonjunktur på ett ansvarsfullt sätt med insikten att klimatsatsningar, och andra välfärdsreformer, kräver ordning och reda i ekonomin.

Miljöpartiet är duktigt på att gödsla med förslag som var och en kan verka förnuftiga, men sammantaget skulle bli en katastrof för ekonomin.

Miljöpartiet glömmer också att det i många alliansstyrda kommuner pågår ett ansvarsfullt klimatarbete med ekonomin under kontroll. Tyresö är bara ett exempel där vi arbetar på bred front, fortfarande med en ekonomi i balans.

En norsk tidning liknar, av någon anledning, Anders Borg med "Pippi Långstrump på speed". Jag tycker att liknelsen skulle passa bättre på just Miljöpartiet som utan helhetsansvar vill satsa guldpengar på det ena efter andra projektet utan att förstå att guldpengar faktiskt bara finns i sagans värld.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , ekonomi, alliansen, Tyresö, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Val 2014, Miljöpartiet, ansvar, klimat.

Lundsberg eller Husby? I grunden samma problem

På internatskolan Lundsberg uppdagas det att man, trots internt arbete, fortsätter med så kallade nollningar. En elev ska ha blivit bränd med ett strykjärn (!).

Man kan undra vad det beror på? Kan det vara så enkelt att föräldrarna genom att skicka sina barn till en internatskola säger upp sitt föräldraansvar?

När ”kravallerna” i Husby pågick så var min analys att en viktig orsak var just att berörda föräldrar inte tog sitt ansvar och satte ned foten.

Att lära sina barn hur man uppträder mot andra människor och visar respekt mot andra, kan bara vara ett föräldraansvar. Oavsett om det handlar om Husby eller Lundsberg.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, skolan, lärare, Lundsberg, föräldrar, ansvar, Husby.

Ingen talar om föräldrarna

En skolpsykolog skriver idag en intressant artikel om en outnyttjad resurs i skolan, föräldrarna.

Han skriver bland annat: ” Hur barn lyckas i skolan beror inte i första hand på vilken skola de går i, klassens storlek eller lärarnas skicklighet. Även om det givetvis är viktigt. Hur de lyckas beror mer på föräldrarnas engagemang och förväntningar, deras utbildningsnivå och attityd till utbildning.”

Samtidigt fortsätter Lärarförbundet och oppositionen att upprepa sitt mantra lärartäthet-lärartäthet-lärartäthet. Som om det allena skulle lösa alla problem och höja den svenska skolans resultat.

Jag tycker psykologen verkligen slår huvudet på spiken, när han pekar ut föräldrarnas ansvar. Det är självklart skolans ansvar att lära ut färdigheter, hur man arbetar i grupp etc. 

Men det är lika självklart föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer utvilade till skolan, har gjort sina läxor och förstår att respektera både vuxna och andra barn i skolan.

Hur väl man lyckas med dessa, på pappret basala saker, har förmodligen mycket större påverkan än lärartätheten eller om skolan drivs i offentlig eller privat regi.

Mer om föräldraansvar hittar du här och här.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, skolan, lärare, valfrihet, föräldrar, ekonomi.

Därför blir det JA på söndag

På söndag håller Tyresö folkomröstning. Frågan medborgarna ska besvara är om kommunen ska behålla det taxesystem inom omsorgen för äldre och personer med funktionsnedsättning som beslutades i april 2011?

Jag kommer att rösta JA av följande skäl:

1)      Jag anser att Alliansen i Tyresö fått väljarnas mandat att styra kommunen till 2014. Att folkomrösta om en budgetfråga är att ”göra våld” på det mandatet. Är väljarna missnöjda med hur kommunen sköts ska de visa det i kommande kommunalval.

2)      En folkomröstning ska vara rådgivande kring en framtida fråga. Ska vi bygga motorvägen genom kommunen? Ska vi ha en flygplats?

Inte ett vapen för missnöjda oppositionspolitiker som inte får vara med och bestämma.

3)      Eftersom Tyresö är en ung kommun har vi, relativt sett, haft få äldre medborgare. Att vi då inte tillämpat den maxtaxa som de flesta andra kommuner gör, har inte belastat kommunens ekonomi särskilt hårt. Nu börjar vår kommun komma ikapp övriga, med en kraftig ökning av antalet äldre medborgare. Då har vi tyvärr inte längre råd att subventionera avgifterna extra mycket.

4)      Maxtaxan inom det aktuella området är fn 1760 kronor per månad. Det betyder att ingen betalar mer än detta, oavsett antal insatser eller storlek på inkomst. Taxorna står, efter justeringen 2011, fortfarande bara för 5 % av den totala kostnaden för kommunen. M a o betalas 95 % av oss alla via skatten. Det är bra och solidariskt, men tyvärr inte tillräckligt för framtida behov, tror jag. Att använda retoriken ”allt till alla” fungerar bara i opposition.

5)      Brukarna med lägst inkomster betalade noll (0) kronor i det gamla systemet. De betalar fortfarande noll (0) kronor. Vi tar fortfarande ansvar för de som har det tuffast ekonomiskt.

6)      Den nya taxan är tydligare och enklare samt ger brukaren en större valfrihet. Istället för att låta vårdpersonalen sköta städningen kan brukaren exempelvis, betydligt billigare, anlita en privat entreprenör med RUT-avdraget. Jag tycker vårdpersonalen ska vårda, inte städa.

Tonläget i den lokala debatten har ibland varit hårt och fyllt av beskyllningar från båda sidor. Jag förstår att det inte är lätt för den enskilde medborgaren att sålla fakta från smutskastning.

Min förhoppning är dock att du som röstade på Alliansen i valet 2010 ska visa detta genom att rösta JA på söndag. Vi har ansvaret. Vi tar ansvaret. Vi är beredda att fortsätta ta ansvaret.

Fler inlägg i ämnet hittar du här.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Tyresö, samhälle, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Alliansen, ansvar, ekonomi.