Visar inlägg med etikett valfrihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett valfrihet. Visa alla inlägg

torsdag 1 februari 2018

Det här borde valet handla om

I år är det valår. Det är i september medborgarna ska utse sina representanter i kommunerna, i landstingen och i riksdagen.
Enligt de undersökningar jag läst är de viktigaste frågorna för väljarna sjukvård, integration, trygghet och jobb. Valrörelsen kommer säkert att handla om dessa ämnen. I vanlig ordning kommer partierna övertrumfa varandra med sin förmåga att sköta dessa viktiga frågor.
Jag känner mig trygg med att jag, och mitt parti, står starka inom alla dessa områden. Men egentligen borde valet handla om en mycket mer övergripande fråga.

Nämligen vilken sorts samhällsordning vi ska börja styra mot. Vad menar jag då med det? Jo, den rådande samhällsutvecklingen visar med all tydlighet att vi inte bara kan fortsätta i samma hjulspår, med bara lite högre fart.
Vi måste välja väg. Jag har skrivit om det tidigare, men med en dåres envishet upprepar jag frågan igen. Hur ska finansieringen av framtidens välfärd se ut? 


Medellivslängden ökar. Allt fler sjukdomar kan botas. Väldigt positiva saker i sig. Men, det är inte gratis att ta hand om det växande antalet äldre med vårdbehov. I hemtjänsten eller på särskilda boenden. Det är inte gratis med ny teknik och nya läkemedel inom vården.
För de rödgröna partierna verkar skattehöjningar vara lösningen. Ibland tillsammans med påhittade åtgärder som ”minskad administration”.
Visserligen kommer vi, inte minst med robotteknik, kunna effektivisera en del administration, men det kommer tyvärr inte räcka.
Sverige är ett högskatteland och vi, inte minst efter sittande regerings skattehöjningar, balanserar på gränsen där medborgarnas förtroende för statens förmåga att hantera ekonomin riskerar att minska. Slår pendeln över finns en uppenbar risk att viljan att arbeta och bidra till det gemensamma minskar och den svarta ekonomin får fart.

Jag tror att det finns två lösningar. För det första måste egenavgifterna höjas. Offentliga tjänster är i regel alldeles för billiga. Maxtaxesystemet har urholkat självfinansieringsgraden (den del av kostnaden som täcks av avgifter) och skapat en reell prissänkning på dessa tjänster.
Det verkar tyvärr finnas en ovilja, även i mitt parti, att tala om dessa egenavgifter. Hur mycket ska den enskilde betala för ett sjukhusbesök? För en ambulanstransport? För en förskoleplats? För plats på ett äldreboende?

För det andra måste vi formulera en slags basnivå som anger vad vårt gemensamma välfärdssystem ska tillhandahålla. Vill man ha offentlig service utöver den nivån får man betala ur egen plånbok.

Följdfrågan blir då om vår välfärd är för alla? Utan förbehåll? Den i och för sig sympatiska tanken är ju att välfärden ska gälla alla som bor i Sverige. Man betalar under sin yrkesaktiva tid mer än man förbrukar och kan som motprestation känna sig säker på att få hjälp när man behöver det. Inte minst på ålderns höst.
Men nu är situationen annorlunda. Sverige har tagit emot väldigt många människor som både flyr från krig och förföljelse eller som helt enkelt flyr från fattigdom. Med tanke på att det tar i genomsnitt sju år för varannan invandrare att komma i egen försörjning kan var och en räkna ut att välfärdens finansiering, med dagens regelverk, kommer att sättas i gungning.
Då uppkommer frågan om den som aldrig bidragit till systemet också ska ha samma ovillkorliga rättigheter till välfärden som den som arbetat och betalat skatt i 45 år?

Lösningen skulle kunna vara någon form av kvalificeringssystem. Kanske med ett upplägg som påminner om det gamla ATP? I det systemet baserades pensionen på lönen de 15 bästa åren, men för att kunna få den summan krävdes att man arbetat minst 30 år.

Kanske är det dags att modifiera den heligaste av alla heliga kor, barnbidraget. Kanske skulle barnbidraget vara inkomstprövat? Syftet från bidragets införande, 1948, finns knappast kvar. Det finns många familjer där barnbidraget ograverat går in på ett konto som tillfaller barnet på 18-årsdagen. Flerbarnstillägget kanske skulle begränsas till tre barn?

Jag vet att det är besk medicin jag serverar. Men som min partiledare säger: Någon måste ju vara vuxen i rummet...

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , .

fredag 2 juni 2017

Om det där med helgdagar

Förra veckan inföll Kristi himmelsfärds dag på torsdagen vilket förvandlade fredagen till en klämdag och möjlighet till fyra dagars ledighet för dem med möjlighet till att ta fredagen ledig.
Nästa vecka infaller vår Nationaldag på tisdag med måndagen till en klämdag. Alltså fyra dagar ledigt igen för den som har möjlighet.
Snart är det midsommar och då är det dags igen.

För inte så länge sedan var det påsk och dessutom första maj. Långledigt igen alltså för de som har möjlighet.

Visst är det skönt att vara ledig om man kan, men är det inte dags att reformera det där med helgdagar i ett modernt och sekulärt land?

De flesta av våra helgdagar finns på grund av vår kristna tradition, men måste vi ha det så i all evighet? Vi har ju separerat kyrka från stat.
Dessutom har dessa helgdagar en grav slagsida mot våren.  Under hösten finns bara Alla helgons dag, som alltid infaller på en lördag.

Utöver detta behöver vi jobba mer, inte mindre, för att klara de ekonomiska utmaningarna som kommer.
Därför är mitt förslag att långfredagen, Kristi himmelsfärds dag och första maj avskaffas som helgdagar. De är ju bara viktiga ”på riktigt” för en allt mindre skara.

Ta sedan en av dessa dagar och gör 7 juni till helgdag. På så sätt kan många fler festa loss och fira vår Nationaldag utan oro för arbete dagen efter.
Lagstifta sedan om en extra, flexibel, semesterdag för alla som jobbar. Då kan man lägga den var man vill. Kanske för att kunna få en långhelg under den mörka tråkiga hösten?

Med det förslaget tar vi ett första steg mot ett mer sekulärt Sverige och får dessutom en arbetad dag till för de flesta, vilket är bra för ekonomin.

Första maj då? Ja, de som fortfarande vill försöka hålla liv i en gammal vänstertradition kan ju plocka ut sin flexibla dag då.

Slutligen, varför talar vi om ”röda dagar”? Jag tycker gott de lika gärna kan vara blåa…

fredag 20 januari 2017

Allt var inte bättre förr

Det pågår en debatt om att det är ”kris” i vården. Långa väntetider, personalbrist och otrygga miljöer på våra vårdinrättningar är några exempel.
Det finns självklart massor att göra. Inte minst för att hantera den snabba befolkningstillväxt som pågår, speciellt i Stockholms Län.
Jag påstår inte på något vis att all vård i Stockholm fungerar bra, men ibland glömmer man så snabbt.
Exempelvis glömmer man de långa köer som fanns innan vårdvalet för vissa ingrepp.

Många har också glömt den stora skillnaden i hur tillgänglig vården var ”förr”. Därför kommer här ett positivt exempel från min personliga horisont.

I fredags, efter en utsökt måltid, började det att så sakta bulta i min käke. Eftersom jag varit med om det förut så förstod jag var som var på gång. Tandvärk.
Då jag druckit ett gott vin till maten, ville jag inte ta smärtstillande, så nattsömnen blev därefter.
Min strategi var nu att stå ut till måndag morgon, ringa min ordinarie tandläkare och få saken fixad.

Så under lördagen blev det inget vin utan i stället receptfria smärtstillare som till en början fungerade helt ok. Natten, däremot, blev en plåga, tandvärken accelererade och det blev inte många timmars sömn.

På söndagsmorgonen kände jag att det inte kommer att hålla till måndag. Tandjäveln smärtade som från helvetet och jag sökte därför på nätet efter ”tandvård akut”.
Jag fick flera träffar och ett samtal senare hade jag ett akutbesök bokat till 12.20 samma dag. Väl på plats kom jag in i utsatt tid, blev röntgad och undersökt av en tandläkare.
Denne konstaterade att jag hade en inflammation i en, tidigare rotfylld, tand. Hon slipade ner tuggytan för mindre smärtsamma kollisioner mellan tänderna samt skrev ut penicillin och tuffa smärtstillare. Allt klart på 15 minuter.

Ytterligare 20 minuter senare smyger jag in på kundtoaletten på ICA Maxi med den uthämtade medicinen plus nya smärtstillare. I förhoppning att de inte har internkameror, som lätt kan missförstå mina darriga händer, proppar jag i mig fem piller av olika slag.
Ytterligare 20 minuter känner jag hur pillerdosen börjar verka och det känns så skönt.

Hur hade nu detta förlöpt för 25 år sedan? 

Förmodligen hade det inte funnits några jourtandläkare alls och i bästa fall funnits ett eller två helgöppna apotek i hela Stockholm med gigantiska köer i influensa- och kräksjuketider.

 Nu finns det många tandläkarkliniker som satsar på helgservice och ett oändligt antal apotek, med mycket generösa öppettider, som ger tillgång till läkemedel snabbt och enkelt.

Så kom inte och säg att allt var bättre förr! Det mesta var faktiskt sämre! 

Min tand då, undrar ni. Jo, den är diagnostiserad och blir förmodligen ersatt med ett implantat. Men det är en helt annan (plånboks-) fråga.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , .

fredag 25 november 2016

Politikens semantik

Politik handlar allt mer om att ”sätta agendan”. D v s bestämma vilka ämnen den politiska debatten ska handla om. Det handlar om att hitta ”den ultimata konfliktytan”. Kort sagt vill alla att samhällsdebatten ska handla om ämnen där just vårt parti har den bästa lösningen och där vi också vet att en majoritet av väljarna tycker som vi.

Under de senaste veckorna har den s k välfärdsutredningen debatterats flitigt. I den har utredaren, Ilmar Reepalu, föreslagit ett ”vinsttak” för företag verksamma i ”välfärden”.

Motivet till utredningen, som i mångt och mycket är en eftergift från regeringen till Vänsterpartiet, är pratet om ”övervinster”.
Här måste man ge vänsterpartierna ett erkännande. Jag har i debatten inte hört några åsikter om själva språkbruket, utan de flesta verkar acceptera de ord som är satta av vänstern.

Vinsttak?
Sanningen är ju att de flesta av dessa ord och begrepp är av kategorin hitte-på, fabricerade för att du ska sympatisera med dem som vill stoppa alla privata alternativ i välfärden.

Ta till exempel övervinst. Logisk sett borde det då finnas ett motsatsord. Talar vi då om undervinst eller möjligen överförlust? Jag har aldrig hört någon företagsledare jublande berätta att ”i år gjorde vi övervinst” eller sorgset tala om ”den dåliga försäljningen ledde tyvärr till undervinst".

Apropå välfärden. Vem har definierat det ordet till att bara omfatta sjukvård, skola och omsorg? 
För mig är välfärd så mycket mer. Att infrastrukturen fungerar, att vårt samhälle är tryggt att vistas i, att distribution av mat och dryck fungerar, tandvård… 
Eller är det kanske nästa steg i vänsterstrategin, att även ICA och bevakningsbolagen ska förbjudas göra vinst? COOP blir förmodligen undantaget…

Och så har vi ordet vinsttak. Smaka på det. Om det ordet fanns på riktigt så borde det väl finnas ett vinstgolv också? D v s den minsta vinst som ett företag kan uppnå innan staten går in och stöttar…
Eller möjligen ett förlustgolv? Kanske borde det införas som den maximala förlust som en offentligt driven verksamhet fick ha innan den läggs ner?

Har då borgerligheten inga liknande begrepp? Jodå, två exempel som alliansregeringen 2006 lyckades mynta är jobbskatteavdrag och utanförskap. Två begrepp som lever och frodas i debatten sedan dess.

Ja ni hör ju själva, det gäller att tänka efter innan man accepterar ett begrepp och aningslöst börjar använda det.

torsdag 27 augusti 2015

Kontraproduktiva skatter

I den pågående förhandlingen mellan regeringen och dess stödparti Vänsterpartiet, har V avslöjat att man vill återinföra både arvs- och gåvoskatterna.

För att finansiera den välfärdsstat som jag uppfattar att vi i grunden är eniga om i Sverige, krävs en gemensam finansiering. De intäkter stat, landsting och kommun kan få för att finansiera denna välfärd består, lite grovt, av skatter och egenavgifter. Avgifterna har jag bloggat om tidigare så de väljer jag att inte kommentera här och nu.

Som jag resonerar måste en skatt för att accepteras vara logisk, pedagogisk och ha ett känt och förankrat syfte. Exempelvis för att finansiera sjukvård.

Löneskatt är ett sådant exempel. Jag tycker det är fullt rimligt att arbetsinkomster beskattas till en viss gräns. Jag tror också att de flesta accepterar att de med högsta inkomsterna bidrar med lite mer. Att dagens nivåer är för höga, är en annan diskussion som jag gärna återkommer till i något annat sammanhang.

 Skatt på konsumtion, exempelvis moms, tycker jag också är rimligt till en viss gräns. Det finns också ibland en logik att försöka förändra beteende genom olika nivåer på momsen. Exempelvis med utgångspunkt från vad som är bra för miljön. I det fallet får en ökad punktbeskattning gärna kombineras med morötter för ”önskat beteende”, som skattebefrielse för elbilar.

Sedan finns det djupt orättfärdiga och i vissa fall kontraproduktiva skatter. Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter tillhör den gruppen.

Det finns flera tunga invändningar mot dessa skatter.

1)      Det är redan skattade pengar som beskattas igen. i fallet förmögenhetsskatt i en aldrig avstannande loop. Åtminstone inte förrän förmögenheten är borta…

2)      De beskär min frihet som individ och människa. Borde jag inte ha rätt att göra vad jag vill med mina, redan beskattade, pengar?

3)      De minskar förtroendet för staten och uppmuntrar till fiffel och svartjobb

4)      Det skapas absurda frågeställningar och paradoxer. Uppenbart är det ok att elda upp sina pengar eller köpa trisslotter men inte ge dem till barnen.

5)      Arvsskatten gör generationsskiften bland småföretagare dyrt vilket knappast gynnar tillväxten av nya jobb.

Argumenten mot dessa skatter är som synes många. Därför är det bättre ju mindre inflytande Vänsterpartiet får över regeringens budget och jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har kurage att stå emot dessa stollerier.

Ett sätt att säkerställa att dessa skatter inte dyker upp igen är såklart att rösta på Alliansen i valet 2018. Men det har du, kära läsare, väl redan räknat ut…

fredag 6 mars 2015

Vi måste tala om avgifterna för våra välfärdstjänster

För två månader sedan drabbades jag av ett fruktansvärt smärtsamt ryggskott. Detta ledde till ambulanstransport och besök på akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. Häromveckan kom fakturan. Tvåhundra kronor!
För 200 kronor fick jag ambulanshämtning av två mycket kompetenta sjuksköterskor, smärtlindring med morfin på plats, transport till Karlstad (10 mil), möta läkare och sjuksköterskor på sjukhuset och läkemedel med mig därifrån. Jag fick t o m några mackor och ett glas saft!

Helt otroligt! Och allt detta för 200 kronor. Det sociala skyddsnätet i Sverige är fantastiskt, men jag menar att vi faktiskt måste kunna ta lite mer betalt för våra välfärdstjänster.

Ett annat exempel är barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna där avgifterna begränsas av maxtaxan. Maxtaxan har inneburit att självfinansieringsgraden för dessa tjänster har minskat genom åren, och allt större del av den faktiska kostnaden drabbar kommunerna.

Kraven på innehåll och kvalitet i våra välfärdstjänster har ökat och kommer fortsätta göra så. Med all rätt. Men om vi inte kan, eller vågar, höja avgifterna i samma takt som kostnadsutvecklingen, kommer till sist kommuner och landsting att bara ha en åtgärd kvar, stora skattehöjningar.

Alla som arbetar har fått rejäla skattesänkningar de senaste åren och borde ha råd att betala lite mer av den faktiska kostnaden, utan att för den skull ta bort en bra grundnivå som skapar trygghet i ett välfärdssamhälle.

Återställ nivån på maxtaxan till den ursprungliga och indexreglera den gentemot KPI. Våga ställa frågan om våra välfärdstjänster inte kan erbjuda fler nivåer, med ett rimligt grundskydd i botten, och fler steg i prislistorna för att vi i även i framtiden ska ha råd att möta de ökande kraven.

Om vi inte vågar förändra, segmentera och utveckla våra välfärdstjänster kommer det enda sättet att klara kraven vara en gigantisk skattechock. Det är något som vare sig vårt redan höga skattetryck eller arbetslinjen behöver.

tisdag 17 februari 2015

Rättvisa för vilka då, Miljöpartiet?

Miljöpartiet i Stockholms läns landsting vill att det införs enhetstaxa i länets kollektivtrafik. Idag gäller en zonindelning för de resenärer som inte köper kort för en längre period, d v s längre resa kostar mer än en kortare.

Mp, påhejade av de andra röda partierna, vill att det är kostnaden för en zon, oavsett längden på resan, som ska gälla. Det handlar alltså inte om att nivån på enhetstaxan ska hamna på en genomsnittsnivå. En sådan förändring skulle dränera landstingets ekonomi med upp till 350 miljoner per år.

Ett argument som anförs är att det handlar om ”rättvisa”. Det de då menar är rättvisa mellan olika typer av kollektivtrafikresenärer.

Det man väljer att inte ta upp, är det faktum att ungefär hälften av den faktiska kostnaden för kollektivtrafiken subventioneras med skattemedel. Eftersom förslaget inte innehåller någon egen finansiering ska de som inte kan, eller vill, åka kollektivt bidra ännu mer via skattsedeln.

Hur ”rättvist” är det?

Jag kan hålla med om att dagens system för korta resor, den s k Reskassan, inte är särskilt smidigt, och behöver förbättras och förenklas. Men att lasta över ännu mer av kostnaden på skattebetalarna som av olika skäl inte åker kollektivt, kan knappast kallas rättvist, snarare ekonomiskt oansvarigt.

Vi ska självklart arbeta för att erbjuda en så bra kollektivtrafik som möjligt, för att locka ännu fler att nyttja den.  Det betyder inte att vi ska göra det genom att indirekt straffa bilister!

Stockholm behöver både bra kollektivtrafik och bra infrastruktur för bilar!

En annan infallsvinkel mot samma förslag hittar du här:

tisdag 6 januari 2015

Sjukvården – mycket bättre än sitt rykte

När det skrivs och berättas om svensk sjukvård i media, handlar det ofta om saker som på olika sätt blivit fel. Eller om personer som upplever sig blivit felbehandlade och i vissa fall dåligt bemötta.

När Riksrevisionen publicerar en luddig rapport om vårdvalet, så tolkar media den direkt som negativ, utan att fördjupa sig särskilt mycket i innehållet.

Naturligtvis ska media granska, men en bättre balans i rapporteringen skulle för mig ge större trovärdighet i de negativa reportage som vi matas med i tidningar och TV.

Jag fick själv för några dagar sedan, ytterst ofrivilligt, möjlighet att på nära håll studera ambulans- och akutsjukvården i Värmland. Ett akut ryggskott med smärtor så stora att jag svimmade av, fick mina nära att ringa efter ambulans. Den anlände snabbt, bemannad med två trygga och mycket kompetenta sjuksköterskor. Hela processen med snabb smärtlindring, transporten till Karlstads Centrallasarett, snabbt, effektivt och kompetent mottagande på akuten, andades allt annat än långsamhet och ineffektivitet. Jag kände mig väldigt trygg och lättad från första stund och har bara gott att säga om hela förloppet.

Jag kanske hade tur, men jag har hört från väldigt många, och sett i vården av mina anhöriga, att svensk sjukvård generellt fungerar mycket bra. Men det skrivs det sällan eller aldrig om, vilket skulle göra rapporteringen mycket mer trovärdig. Det är något vi alla kan hjälpas åt med.
Naturligtvis ska missförhållanden upp på bordet, men en bättre nyansering skulle inte skada.

Självklart finns det massor med saker som kan förbättras, det tar tid för alla reformer att sätta sig. Det viktigaste är att finslipningen av t ex vårdvalet fortsätter och hela tiden utvecklas.
Valfriheten och mångfalden inom vården har kommit för att stanna. Det är medborgarnas egna val och behov som ska styra. Men att det tar tid att förändra ett gammalt system, det måste vi ha respekt för.

Hur kan vi exempelvis förbättra själva intaget på våra akutsjukhus? Jag vet att det, med gott resultat, gjorts försök med erfarna sjuksköterskor som redan i väntrummet gjort en snabbdiagnos för att se vilka patienter som faktiskt istället kan behandlas på närsjukhus och vårdcentraler. På så sätt hamnar fler patienter i rätt vårdform från början.

Det är en av många saker jag vill fördjupa mig i när jag nu ska påbörja min första tid som politiker i landstinget i Stockholm. Den praktiska erfarenheten från Värmland hade jag dock, ärligt talat, kunnat vara utan.

fredag 24 oktober 2014

Inte så feministiskt, Magdalena

Ett av förslagen i den röd-gröna regeringens budget är att halvera möjligheten för RUT-avdrag för alla utom pensionärer över 65.

Motiven är dunkla, men man kan väl gissa att de är ungefär: ”De rika moderaterna i Danderyd, Nacka och Tyresö kan väl betala sin egen städning”.

Det intressanta i detta förslag är inte att de som nyttjar dessa avdrag till allra största delen är medelinkomsttagare, ofta barnfamiljer som ser just städhjälpen som ett sätt att få ihop sitt livspussel.
Det är inte heller det faktum att förslaget förmodligen får den svarta, nästan dödförklarade, delen av städbranschen att återfödas.

Nej, det intressanta är vilka det är som nu riskerar sina arbeten p g a en ”jobbskapande” budget. Det är i första hand kvinnor, till stor del med invandrarbakgrund, som nu missar möjligheten till egen försörjning och snabbare integration i samhället.
Vill man vara riktigt elak skulle ett sådant här förslag just därför kunna komma från SD. Inte en regering full av påstådda feminister.

Att förslaget är kvinnofientligt förstärks bara av att ROT-avdraget, som till största delen stimulerar mansdominerade branscher, inte förändras alls. Om regeringen vore konsekvent skulle såklart även det avdraget halveras.

Sorgligt. Sverige håller på att krackelera….

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

tisdag 7 oktober 2014

Omyndigförklarade

Efter att regeringen Löfven presenterat sina första förslag och en regeringsförklaring, är min känsla av att vi medborgare kommer bli omyndigförklarade med det nya rödgröna styret. Alla reformer som Alliansen genomfört i syfte att öka individens självbestämmande är på olika sätt på väg bort.

Ett traditionellt socialdemokratiskt styre, där ”pappa staten” vet bättre än jag, är på väg tillbaka, med några stänk från kommunister och miljökramare.

Tänk jag trodde i min enfald att även (S) insett att den tiden var förbi.

Några exempel:

  • Skatteökningar där staten ska omfördela mina pengar till något de beslutar om
  • På pappret myndiga gymnasieelever ska tvingas slutföra gymnasieskolan vare sig de vill eller ej
  • Möjligheten att välja skola, sjukvård eller äldreomsorg riskerar att försvinna 

Med andra ord ett stryptag på den valfrihet de flesta av oss lärt oss att uppskatta.

Att man dessutom startar med att vilja erkänna Palestina, utan att förankra i riksdagen eller EU, är antingen rent klantigt eller möjligen en smart rökridå för att ta fokus från någonting annat. Förmodligen det förstnämnda.

Visserligen har vi ett synnerligt rörigt parlamentariskt läge, men att först tala om ”samförstånd” och ”utsträckta händer” och sedan komma med detta, omvandlar i mina ögon handen till ett uppsträckt långfinger.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

lördag 13 september 2014

Nu är det upp till dig

Nu har jag gjort min sista insats i denna intensiva valrörelse, om man inte räknar att dela ut valsedlar imorgon.

Sista flygbladet är utdelat. Sista dörren är knackad. Sista frukost- och fruktpåsarna är utdelade. Sista affischen är uppsatt med buntband.

Självklart kommer jag att tala politik med alla jag möter fram till 20.00 imorgon, men ingen mer schemalagd aktivitet är bokad.

Nu är det upp till dig att välja. Vilket Tyresö vill du ha? Hur ska Stockholm utvecklas? Ska Sverige fortsätta ta plats i Europa?

Jag hoppas också att du som väljare tänker till kring de tre olika valen? Vad beslutas i din kommun? Vilka frågor avgörs i landstinget?

Som aktiv i Nya Moderaterna så vet jag såklart hur jag vill att framtiden ska se ut.

Jag vill fortsätta att ta ansvar för utvecklingen i Tyresö. Med ordning och reda i ekonomin tar Alliansen Tyresö in i framtiden.

Även på måndag vill jag att du själv ska kunna välja av vem och var du får din sjukvård. Jag vill också se till att både biltrafik och kollektiva lösningar kan samexistera.

Mitt Sverige är ett land där det lönar sig att jobba. Ett land med en ekonomi även fortsättningsvis i världsklass. Ett land där vi bryr oss om varandra.

Nu kära väljare är det upp till dig. Hur vill du ha det?

Här läser du om hur jag vill utveckla Tyresö.

Mina tankar om Stockholms läns landsting finns här.

Min valfilm hittar du till vänster på sidan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

torsdag 4 september 2014

Samhället ska stötta – inte styra

Nu när valrörelsen snart går in i sista veckan kan det finnas anledning att fundera på hur man vill ha sitt samhälle, vilka värderingar man vill ska råda och hur framtiden ska se ut.

Jag kan erkänna att i tonåren trodde jag fortfarande på att om alla bidrar och man delar på det mesta så får vi ett bra och solidariskt samhälle. Jag trodde nog också att staten visste bättre och därför var bättre på att fördela våra gemensamma resurser.

I takt med jag blivit äldre och mer erfaren, har jag insett att den idén inte fungerar.  Vi människor, hur solidariska och medkännande vi än är, måste ha drivkrafter som ger oss något tillbaka personligen. Jag kallar inte det för egoism utan för något helt naturligt.

Varför ska jag jobba en extra övertidstimme när jag vet att av den lönen går 70 % bort i skatt? Varför ska någon annan bestämma vad jag ska göra med mina surt förvärvade slantar? Varför ska jag starta företag som genererar nya arbetstillfällen, arbeta 80 timmar i veckan om det inte ger mig något tillbaka?
Varför får jag inte välja skola och förskola till mina barn?

Mitt svar på dessa frågor leder till slutsatsen att mitt samhälle har förtroende för min förmåga att själv fatta avgörande beslut och låter mig också göra det. Mitt samhälle har förmågan att ge mig de incitament jag behöver för att vilja jobba lite hårdare, men även bidra till den gemensamma välfärden.
I mitt samhälle belönas den som jobbar och tar egna initiativ.

Allt detta betyder inte alls att jag struntar i de människor som av olika skäl har det svårt att klara sig på egen hand. Men å andra sidan kan inte mitt samhälle i första hand organiseras utifrån detta, utan den rådande normen måste vara den enskilda människans egen kraft och vilja att sköta och ordna sitt eget liv.

Därför har jag engagerat mig i politisk och jobbar för en moderat valseger i Tyresö, Stockholm och Sverige.

Vad jag vill uträtta i Tyresö kan du läsa här.

Vad jag vill uträtta i Stockholms läns landsting hittar du här.


Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

måndag 25 augusti 2014

Tyresö 2015-2018 – det här vill jag jobba för

Jag söker väljarnas fortsatta mandat för att fortsätta utveckla Tyresö på ett klimatsmart och ekonomiskt ansvarsfullt sätt. Tyresö ska vara ett attraktivt val för den som söker ett boende nära naturen med ett brett utbud av kultur- och fritidsaktiviteter.
Tyresö ska också vara en kommun där små och medelstora företag gärna etablerar sig.

Under mandatperioden vill jag särskilt arbeta för:

- En satsning för att öka folkhälsan i kommunen. Ett exempel skulle kunna vara att subventionera gymkort på dagtid till alla Tyresöbor + 70.
- Att utveckla Albyområdet till en mötesplats för alla åldrar året runt. Fler aktiviteter och bättre service, till exempel kanotuthyrning och glasskiosk vid badet på sommaren.

- Bättre tvärförbindelser med buss både inom Tyresö och till våra grannkommuner
- En fortsatt satsning på barn och ungdom med funktionsnedsättning. Den här gruppen har mycket hög prioritet för mig.
- Skapa fler spontanidrottsplatser i våra bostadsområden. Fler utegym och små konstgräsplaner (Bergfoten, Stimmet m fl) är exempel på det.

- En satsning på ridsporten där anläggningen behöver rustas för båda ryttare och hästar.
- Ett mer aktivt stöd till det småskaliga näringslivet. Jag vill att ett Näringslivsutskott eller liknande bildas så att kommunens duktiga företagare får en direktkanal till de lokala politikerna.
- Ett välskött och ekonomisk stabilt Tyresö Bostäder. Vi ska bygga fler hyresrätter utan att äventyra bolagets ekonomi.

- Att starta upp ett förändringsarbete i kommunens bibliotek. Jag tror att biblioteken kommer kunna spela en viktig roll som mötesplats och inspiratör för att få nya generationer att upptäcka litteraturens fantastiska värld. Då krävs mer aktivt och uppsökande arbete. Själva utlåningen kommer allt mer att skötas elektroniskt.
- Stoppa stenkrossen i Lindalen. Se ett separat förslag här.

- Att innehållet det kommande Kulturhuset i Tyresö Centrum föregås av ett brett rådslag där alla som vill får vara med och prioritera vad lokalerna ska innehålla.
- Utveckla Kulturskolan med större utbud. Gärna från externa aktörer. Exempelvis vill jag öppna upp för att flera privata dansakademier får erbjuda sin utbildning inom ramen för Kulturskolan.
- Att det unika projektet i Tyresö med Profilfritids ska permanentas för att ge barn och föräldrar ännu större valfrihet. Dessutom vill jag öka utbudet med t ex kulturföreningar av olika slag.

Dessutom vill jag fortsätta stödet till barn- och ungdomsidrotten genom en bibehållen nolltaxa för dessa grupper. Jag kommer aktivt motarbeta alla förslag att bygga tunnelbana till Tyresö.

Jag vill inte heller ha några skattehöjningar. Då får hellre vuxna betala lite mer för kommunala tjänster av olika slag.

Vill du se min valfilm? Klicka här.

Moderaternas och Alliansens framtidsprogram för Tyresö finns här.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, ansvar, ekonomi, Tyresö, kultur, idrott, val 2014, näringsliv, Lindalen, företag, folkhälsa, skatter, tunnelbana, stenkross, kollektivtrafik, Moderaterna.

måndag 21 april 2014

Om avgifter i välfärden

Jag har tidigare skrivit inlägg om hur maxtaxan, som tillämpas i flera av våra välfärdstjänster, urholkas med följden att allt större del av kostnaderna måste finansieras via skattsedeln och allt mindre del av avgifter. Jag förespråkar också en höjning av maxtaxorna och tror, inte minst utifrån det sänkta skattetrycket, att de allra flesta skulle klara av en höjning utan problem.

I en intressant debattartikel beskriver Richard Murray, fd chefsekonom på Statskontoret, en utveckling där han ifrågasätter om inte en större del av välfärden skulle betalas med egenavgifter. Han skriver bl a att med ett större utbud så skulle fler arbetstillfällen kunna skapas som i sin tur leder till fler skatteintäkter.

Jag tycker att han är inne på rätt spår. Självklart ska vi ha en gemensamt finansierad och bra grundnivå för välfärden. Men samtidigt inser de flesta att kraven från oss brukare blir allt högre, och till allt räcker inte skattepengarna.

Min gamla farmor, exempelvis, som på 70-talet fick flytta in på ett ålderdomshem var nöjd bara att få slippa ett tungt arbete, ha ett eget rum och få lagad mat. Dagens äldre är, med all rätt, mycket mer krävande och står inte med mössan i handen. De vill ha stimulerande aktiviteter, kunna välja mat och få snabb och bra vård på sitt boende.

Det är på tiden att vi börjar våga diskutera vad den skattefinansierade välfärden ska innehålla och vad som den enskilde ska betala extra för. En sådan diskussion leder i bästa fall både till en ökad kvalitet och till nya arbetstillfällen om vakna entreprenörer får tillfälle att erbjuda en extra guldkant och ökat mervärde.

Ökar inte "klyftorna" då? Den repliken kommer som ett brev på posten från vänstern. Jag föredrar ordet skillnader. Jo, kanske, men det handlar inte om att sänka grundnivån, som alla har rätt till. Det handlar om att de som prioriterar ska kunna få lite extra, men då också betala extra för det.Valfrihet, kan man också säga.

Att i det här exemplet indignerat påstå att klyftorna ökar, är lika korkat som att gnälla för att flera hamnar under medianinkomsten om Ingvar Kamprad flyttar in i kommunen.


Relaterat: DN, DN, DN, SVT.

onsdag 16 oktober 2013

Så vill jag utveckla landstinget i Stockholm

Jag deltar i försöksnomineringen för Moderaterna i valet till Stockholms läns landsting för mandatperioden 2014-2018. Jag vill gärna ha din röst i denna försöksnominering.

I dagsläget är jag ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Tyresö. Jag sitter även med i Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige samt Miljö- och samhällsbyggnadsutskottet.

Jag försörjer mig som konsult i mitt eget företag.

Blir jag vald till landstingsfullmäktige, vill jag under perioden främst driva dessa frågor:

Cancersjukdomar kostar EU över 1 000 miljarder per år! Prostatacancer är landets vanligaste cancerform. Jag vill arbeta för att alla män över 50 i Stockholms län, aktivt erbjuds en undersökning i preventivt syfte.
Det behöver inte på något sätt vara kostnadsfritt. Min erfarenhet är att en kallelse/inbjudan gör att många gärna kommer och även betalar för tjänsten.
Ju fler fall som upptäcks i tid desto fler kan behandlas med framgång och fortsätta ett vanligt liv. Besparingarna för samhället kommer dessutom att bli mycket stora.

Ökade insatser mot välfärdssjukdomar som övervikt och sjukdomar orsakat av rökning.
Utbildning och information ska alltid föregå operationer inom dessa områden för att bryta osunda levnadsvanor.
Jag anser att det går att ställa högre krav på förändrad livsföring till dessa patientgrupper. Självklart ska hjälp erbjudas på olika sätt.

Stockholmsregionen växer och att behovet av smidiga genomfarts- och kringleder ökar är inte alls konstigt. Lösningen är inte bara kollektivtrafik utan även miljösmarta bilalternativ.
Jag vill arbeta för att skapa hållbara lösningar för både bil- och kollektivtrafik i regionen.
Medborgarna ska kunna välja det som passar dem bäst i olika situationer.
Någon trängselskatt på Essingeleden ska inte införas innan förbifarten är klar. En sådan skatt slår hårt mot alla de pendlare som bor på ena sidan Storstockholm och arbetar på den andra.

Landstinget har en kulturbudget om 400 mkr. Jag vill arbeta för att effekten av dessa medel ska märkas mer i länet, inte minst i kranskommunerna.

Utöver dessa frågor är jag varm anhängare av en stram finanspolitik och lågt skatteuttag. Jag anser också att det arbete som Alliansen påbörjat för ökad valfrihet i vården måste fortsätta.

Vill du veta mera eller diskutera? Varmt välkommen att kontakta mig på dick.bengtson@gmail.com eller 070-336 89 16.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

måndag 16 september 2013

Lägre skatt ökar valfriheten

Alliansen levererar enligt sitt vallöfte och inför ett femte jobbskatteavdrag i budgeten för 2014. I paketet ingår även höjd brytpunkt för när man behöver börja betala statlig skatt.

Det är bra och dessutom är det förmodligen unikt med en regering som faktiskt genomför det man lovat i valrörelsen.
Samtidigt matas vi från media om dåliga opinionssiffror för alliansen och undersökningar som visar att människor tycker att vård och skola blivit sämre under senare år.

Det går inte att förneka att Alliansen är inne i en tung period just nu på riksplanet. För oss som jobbar för en tredje valseger gäller det nu att vara mer pedagogiska i vår kommunikation.

Ett femte jobbskatteavdrag handlar inte om att någon får det sämre, utan om att stimulera stora grupper extra. Ja, det skapar större skillnader mellan de som arbetar och de som inte gör det, men ordet är skillnader, inte klyftor.

Jag tror att många svenskar, efter årtionden av statligt förmynderi, är så vana vid att det offentliga sköter stor del av deras ekonomi, att de blivit handlingsförlamade och har svårt att fatta egna beslut om sin egen välfärd.
Vi ska självklart även fortsättningsvis ha en bra välfärd som är offentligt finansierad, men om jag får 500 kronor per månad mer i plånboken kanske jag ska investera 200 av dem till min egen pension? Valfrihet kräver oftast större eget ansvar och det är vi ännu inte vana vid.

Vi måste vara mycket tydligare med att förklara den positiva spiralen ekonomisk stimulans – ökad konsumtion – ökad tillväxt – flera jobb.

Det handlar om att få människor att förstå de nationalekonomiska sambanden. Om vi skapar tillväxt så växer den gemensamma kakan så att alla kan få mer. Man måste bara börja i rätt ordning.

Till sist, även efter detta jobbskatteavdrag kommer vi ha ett av Europas högsta skattetryck. Det finns bara en väg att gå och den vägen stavas inte skattehöjningar.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB.