Fake news – vad bli nästa steg?

LO har ju i sin senaste valfilm tyvärr öppnat dammluckorna för lögnaktiga påståenden, fake news, där man i stort sett framställer Moderaterna som några som äter spädbarn till frukost.

För att du ska vara lite förberedd på vad som kan komma i avdelning skrämselpropaganda, presenterar jag här några utspel du verkligen ska ifrågasätta ifall de dyker upp.

Avsändare	Budskap
Miljöpartiet	Moderaterna vill förbjuda cyklar och cyklister.
Vänsterpartiet	Moderaterna vill slopa skatten för alla som tjänar mer än 100 000 i månaden.
Miljöpartiet	Moderaterna vill införa maskulin snöröjning där bara bilvägar röjs.
SSU	Moderaterna vill förbjuda ungdomar. När man fyllt 16 räknas man som vuxen.
Hyresgästföreningen	Moderaterna vill omvandla samtliga hyresrätter till ägarlägenheter.
PRO	Moderaterna vill återinföra ättestupan.
Miljöpartiet	Moderaterna vill börja bygga nya oljeeldade kraftverk.
Socialdemokraterna	Moderaterna vill avskaffa offentlig sektor helt och hållet. Både polis och försvar kan läggas ut på entreprenad.

 
Som sagt, får du upp dessa ”nyheter” i ditt flöde på internet råder jag dig att noggrant kolla källan och fundera på om det verkligen är sant. Jag kan avslöja att det inte är sant.

Andra bloggar om skatter, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Vänsterpartiet, politik, Sverige, ekonomi, LO, funderingar, SSU, Val 2018, PRO, demokrati, nyheter, internet.

Piratpartiet – Ett enfrågeparti?

I veckan skrev jag ett inlägg som i en bisats nämnde Piratpartiet, där jag undrade om någon hört från dem sedan förra EU-valet.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Ett antal pirater, med partiledaren (pirathövdingen?) i spetsen talade om för mig allt partiets representanter uträttat. Jag anklagades för härskarfasoner genom mitt kategoriska uttalande.

Alltid roligt med många läsare på min blogg, och alltid roligt med debatt.

Nu har jag läst en del på PP:s hemsida för att uppdatera mig och se om partiet har några åsikter i frågor som inte är digitala. Under avsnittet ”Vår politik från A till Ö” plockade jag fram några ämnen som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag började med äldreomsorg. Någon sådan rubrik finns inte, däremot något man kallar ”Äldre och funktionshindrade”.

Ett citat från det avsnittet: ”Den digitala revolutionen har skapat fantastiska möjligheter att knyta kontakter, uppleva kultur, utöva kultur, skaffa kunskap och enkelt kommunicera med myndigheter. Många äldre och funktionsnedsatta står idag utanför detta.  Men det är viktigt att vi inte låter den nya tekniken skapa djupa klyftor i samhället mellan dem som vuxit upp med den och dem, för vilka den är en ny bekantskap. Samhället måste därför satsa mer på att utbilda äldre om hur de kan få glädje av teknikerna. Arbetet med att anpassa teknik och utrustning för funktionshindrades behov måste få ordentligt stöd.”

Min kommentar: Mest fokus på digitala frågor. Inget om finansiering eller olika boendeformer. Några rader om att alla ska ha ”rätt till mänsklig samvaro”. Jättebra, men vem skriver inte under på det?

Nästa fråga blev sjukvård. Där finns det inget specifikt ”digitalt”, men inte heller särskilt mycket med substans.  Vad sägs om: ”Den som behöver vård för HIV och AIDS ska inte riskera straffas” eller ”Alla i Sverige ska ha tillgång till en sjukvård av hög kvalitet.”

Min kommentar: Ett antal floskler som jag antar alla partier skriver under på. Ingenting om vårdens finansiering, valfrihet eller hur vi ska klara utmaningen med allt fler äldre medborgare.

Sista området i min spaning skulle bli skolan. Där finns det en del om skolans arbetsmiljö samt om läromedel och olika verktyg för inlärning. Gissa vilka?

Min kommentar: Oerhört svårt att få ett grepp om vad PP vill med skolan. Ska friskolor tillåtas? Ska vi ha betyg? Yrkesutbildningen? Jag hittar bara fragment, långt ifrån en genomtänkt politik.

Stora politikområden som trafik, försvar, klimatfrågan och utrikespolitik hittade jag ingenting om. I ärlighetens namn har jag inte lusläst sidorna, men i så fall har de gömt de områdena väl.

Min slutsats är ändå klar. Piratpartiet är kanske inte ett rent enfrågeparti, men däremot ett parti ensidigt inriktat på ett politikområde.

Så länge det inte handlar om digitala frågor såsom FRA, fildelning och Internet har inte PP någon politik i praktiken. Man kanske kan skaffa sig det på sikt, men den som eventuellt lägger sin röst på dem, vet inte vad den får i de flesta frågorna. Man köper m a o den digitala grisen i säcken.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, Internet, EU, skolan, Val 2014, sjukvård, EU-valet 2014.

Hamnar Jimmie på ”Skurkbase” nu?

I veckan lanserades en tjänst på nätet där man kan få reda på om grannen eller någon annan man är nyfiken på, är dömd för brott.

Tjänsten utnyttjar vårt öppna samhälle genom att publicera offentliga handlingar. Det enda man gör är att samla in informationen och göra den sökbar. I grund och botten en smart affärsidé som påminner om forna tiders "Taxeringskalender".

Om det inte vore för innehållet! Har man inte sonat sitt brott när straffet är avtjänat? Borde samhället inte ge människor en andra chans? Ur både etiskt och moraliskt perspektiv kan man starkt ifrågasätta tjänsten.

Dessutom har det visat sig att både avlidna personer och sådana som har frikänts i högre instans, fortfarande står med. Sidan publicerar nämligen bara information från våra tingsrätter.

Utgivaren gömmer sig bakom ett s k utgivningsbevis, vilket ger dem i princip samma grundlagsskydd som en tidning.

Grundlagen om yttrandefrihet stiftades för länge sedan, långt före den tekniska utvecklingen som stavas Internet. Därför kan det vara en god idé att se över lagen utifrån dagens förutsättningar. Nu kommer det inte att stoppa den här tjänsten, men jag tror inte den kommer överleva särskilt länge ändå. När nyfiken lagt sig, kommer kundunderlaget sina och därmed bolagets intäkter.

I veckan har även Sverigedemokraterna anklagats för att ha sökt, och fått, bidrag till ett kvinnoförbund som, enligt uppgift, inte existerade vid ansökningstillfället. Det vore inte första gången bidrag delades ut på felaktiga grunder.
De politiska ungdomsförbunden har ofta anklagats för att frisera antalet bidragsgrundande medlemmar.

Uppenbarligen krävs en bättre kontrollprocess innan den här typen av bidrag betalas ut. Vi får väl se hur det har slutar, men en sak skiljer SD från övriga partier.

En sådan här ”affär” skulle i övriga partier leda till dålig PR och i förhoppningsvis en intern skärpning. I SD:s fall riskerar det tyvärr bara att späda på partiets martyrgloria som säger att ”alla är emot oss”.

Därför är det så viktigt att vi faktiskt tar debatten med SD kring politiska frågor, och inte nöjer oss med tystnad och att säga fy skäms, när sådana här saker inträffar.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, media, SD, funderingar, internet, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, demokrati, yttrandefrihet, Val 2014.

Kontraproduktivt skriva om Av******

De senaste dagarna har det skrivit en hel del i media om ”Järnrörs-Kent” Ekeroths eventuella roll i styrning och finansiering av rasistsiten Av******.

Det är förvisso bra att uppmärksamma och avslöja politikers kontakter med icke rumsrena media och självklart ska jornalisterna fortsätta med det.

I just det här fallet finns det dock en uppenbar risk att uppmärksamheten blir kontraproduktiv, genom att ge siten oförtjänt ”gratisreklam”.

Vanliga schyssta medborgare som ”råkar” hamna på siten, märker snabbt vad är det är för sida och kan s a s smyga därifrån.

För ”sökare” bland ungdomar finns det däremot en risk att de med dessa skriverier får en onödig hjälp att hitta skräpet och värsta fall påverkas i negativ riktning.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, media, SD, funderingar, internet, Sverigedemokraterna, rasism.

Våga vägra Twitter

Vet ni vad det är för likhet mellan Angela Merkel, Fredrik Reinfeldt och undertecknad? Ja, förutom att vi är kända (åtminstone två av oss) politiker, så vågar vi vägra att skaffa oss ett Twitterkonto för att kommunicera med omvärlden.

Jag vet egentligen inte varför Angela och Fredrik inte twittrar, de skulle ju kunna ha någon assistent som då och då slänger iväg en kort, oftast meningslös, mening. Och det kanske är just det som är även deras skäl, för kort och meningslöst är precis vad det är.

Att försöka säga något vettigt på 140 tecken känns inte alls meningsfullt, tycker jag. På en blogg, eller för den delen Facebook, finns det möjlighet att utveckla en tankegång, att förklara ett ställningstagande eller berätta en historia från början till slut. Det gör man inte på Twitter.

Ska man dessutom aktivt ”följa” flera personer med mobilen så får man ännu fler aviseringar som tar tid att kolla och läsa. Tid som man kan lägga på något meningsfullt. Som att blogga exempelvis…

Hur långt tror ni detta inlägg blir med 140 tecken? Jo, fram till och med ordet ”oss” i första meningens parentes…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, AB, AB, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Twitter, Fredrik Reinfeldt, Angela Merkel , funderingar, Facebook.

Att twittra eller inte twittra

Två av mina partikompisar har råkat i medialt blåsväder för att den ena fällt en kommentar kring socialdemokraten Nalin Pekgul på Twitter, som av de flesta uppfattas som rasistisk, och den andra har på olika sätt hyllat detta inlägg.

I och för sig tror jag ingen av dem menade något illa, men sådana kommentarer eller inlägg är absolut inte ok. Dessutom skadar det såklart partiet.

Även om man tycker saker som privatperson, måste man inse att på sociala medier tolkas allt utifrån den roll man har i yrkeslivet särskilt om man i andra frågor deltar i debatten som till exempel förtroendevald.

Personligen är jag inte ett dugg intresserad av Twitter. Jag tycker det är ett totalt meningslöst sätt att kommunicera på ett snuttifierat sätt.

Att dessutom ha ett flöde kopplat till mobilen skapar en stress, och kanske gör den stressen att man ibland slänger iväg inlägg utan att tänka igenom det hela vägen.

När inlägget väl ligger ute är det för sent att backa, även om man raderar. Det finns alltid någon som tar en skärmdump och då finns misstagen bevarade.

Därför är det bättre att göra som jag gör. Jag skriver mina blogginlägg i Word innan jag publicerar dem. Då får jag möjlighet att göra en sista finputsning och redigering, och på så sätt undvika eventuella grodor.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, Exp, AB.

Andra bloggar om Twitter, IT, Moderaterna, samhälle.

Google - Nya Spectra?

Google är det företag som flest ungdomar vill arbeta hos. Google är utifrån sett en drömarbetsgivare med massa förmåner som gym, gratis mat och gratis tvättstuga på jobbet.

Google har en massa bra gratistjänster förutom sin sökmotor, mail, webbläsare, kartor och inte minst just detta bloggverktyg. 

De håller också på med en massa spännande och gigantiska projekt. Vad sägs om att scanna in all världens böcker och göra dem sökbara eller att fotografera all världens gator?

Det låter ju för bra för att vara sant, eller hur? Dessutom tjänar de ofantligt med pengar.

Varför gör jag då inte vågen? Jag vet inte egentligen, men jag får upp ett ord i hjärnan: Spectra!

Har ni glömt det så var det en organisation som strävade efter ett världsherravälde och ständigt dök upp i de första James Bondfilmerna. 007 räddade såklart världen innan han drog sig tillbaka med hjältinnan, men vem är vår tids Bond?

Nu påstår inte jag att Google har en dold agenda, men erkänn att tanken svindlar!

Relaterat: DN, DN, Ny Teknik, Ny Teknik, SvT Kobra, E24, E24.

Andra bloggar om funderingar, vardagsbetraktelser, internet, Google, bilar, valfrihet, James Bond.

Rösta via Internet

Mina partikompisar Elisabeth Svantesson och Mats Gerdau skriver idag på Newsmill en debattartikel där de tycker att det är dags att förnya valprocessen och fundera på olika varianter av elektronisk röstning. Argumenten är säkrare process, snabbare resultat och förmodligen en positiv inverkan på personröstandet.

De varianterna där man med hjälp av diverse elektroniska hjälpmedel röstar i vallokalerna köper jag rakt av. Man skulle exempelvis kunna göra det obligatoriskt att aktivt välja en kandidat på listan eller tydligt markera att man bara röstar på ett parti. Detta skulle säkert öka andelen personröster vilket skulle vara bra.

Att rösta direkt över Internet är jag inte riktigt lika positiv till. Det finns risk för tvångsröstning där valhemligheten inte bevaras.
Min andra invändning kanske kan uppfattas som konservativ, men av respekt för demokratin får det heller inte vara för lätt att rösta. Missförstå mig rätt, men om man tittar på nättidningarnas dagliga ”omröstningar” som kan handla om ”vad är viktigast på midsommarbordet” (nubbe, sill eller knäckebröd) så är det ju bara att klicka för skojs skull utan att det får några konsekvenser.
Om en valprocess skulle bli lika lätt finns risken att vi skulle få en hel del ogenomtänkta röster vilket knappast skulle gynna demokratin.

Relaterat: Newsmill, SvD, SvD.

Andra bloggar om Moderaterna, politik.

Meningslöst Twitter

Den senaste trenden inom nätverkande på Internet är att ”twittra”. Twitter är ett verktyg, en slags mikroblogg, där du med max 140 ord kan kommunicera dina tankar och göranden till den som gitter läsa.
Massor med kändisar twittrar, från politiker som Mona Sahlin och Tobias Billström till skådespelare som Johan Rheborg och wannabees som Alex Schulman. Om du vill kan du på Twitters hemsida boka upp dig och följa en eller flera twittrare via deras inlägg. Du blir en s k ”follower”.

Och vad får man då veta? Jo, att Patrik Ekwall tycker att ”snooze” på väckarklockan borde förbjudas, att Steffo Törnqvist nyss köpt en gitarr eller att Annika Lantz käkat gammal pasta till lunch. Intresseflagg!

Jag tror det här är en dagslända trots att Google (eller var det Microsoft?) sägs förbereda ett miljardbud. I så fall är det bara att uppmana ägarna till Twitter att ”Take the money and run”.

För något mer meningslöst får man nämligen leta efter. Jag vill kunna läsa människors tankar till punkt, inte snuttifierat och begränsat till 140 ord eller kunna se bilder som illustrerar dessa tankar.

En blogg är något helt annat som inte begränsar författaren vare sig i ord eller i bild utan ger möjlighet att tala till punkt. Som den här...

Relaterat: Expr, DN, SvD.

Andra bloggar om blogg, Twitter.

Nätcensur på departementen

Chefen på regeringens förvaltningsavdelning, Jan Landahl, har beslutat att införa ett system för att blockera internetsidor för människor som arbetar på departementen. Som exempel finns porrsidor, sidor som beskriver våld eller hets mot folkgrupp.

Man tar sig för pannan!

Har inte Jan Lindahl annat att göra på jobbet finns det en besparingspotential här, nämligen hans lön!

Att tjänstemän från UD, till exempel, som ska bedöma om ett land är säkert ur turistsynpunkt inte skulle få besöka sidor som beskriver våld, utan dispens från Lindahl, är ju rent nonsens. Är det så att Lindahl inte litar på att tjänstemännen inte porrsurfar från jobbet har han ett mycket större problem och det hanterar han inte genom att blockera några nätsidor.

Nej, omplacera Lindahl till att sortera tsunamiband i någon källare och ha förtroende för medarbetarna, det brukar fungera bättre.

Relaterat: DN, AB, SvD.

Andra bloggar om censur, regeringskansliet.