Att vara i opposition

När jag skriver detta har vi i Tyresö kommunfullmäktige debatterat årsredovisningen för 2014 i 3,5 timmar. Mönstret är det förväntade.

Stora delar av oppositionen ”tänker inte delta i beslutet eftersom de hade en egen budget”, men alla gör sitt bästa för att hitta fel och brister på kommunens verksamhet för året som gått.

Nej, förresten, inte riktigt alla. SD:s ledamöter säger eller tycker ingenting. Det gör de väldigt sällan för övrigt.

Men vänsterpartierna gör sitt bästa och hittar fel på det som står i årsredovisningen och det som inte står. I sanningens namn så är det en och annan som tar fram några, ofarliga, händelser under året som man tycker varit bra, men till 99 procent är det bara negativa saker som framhävs.

Tyvärr så saknar oppositionens inlägg i princip all tillstymmelse till konstruktiva förslag. Mer pengar till allt och alla är universallösningen på allt de upplever som brister.

Jag har under min relativt korta politiska ”karriär” aldrig varit i opposition. Tanken som slår mig när jag lyssnar på debatten i Tyresö kommunfullmäktige är ifall även jag, i den rollen, skulle hemfalla till att bli bitter och felsökande?

Jag hoppas innerligt inte det, även fast jag inser att jag ibland ägnar mig åt ironiska och negativa kommentarer om den rödgröna regeringens göranden på sociala medier. Men de räknas ju inte riktigt, eller hur? 

Jag hoppas att jag i ett sådant läge har en sådan självinsikt att jag inser att jag bara är en belastning och därmed tar konsekvensen och avgår.

Förhoppningsvis slipper jag dock att ens fundera i dessa banor…

En konstruktiv opposition är bra för varje majoritet för att hålla sig på tårna i alla lägen. En ensidigt bitter och negativ opposition är som ett återkommande skavsår på hälen. Något man får leva med, men som inte bidrar till någonting, förutom irritation…

Detta faktum tror jag är viktigt för Moderaterna i opposition i riksdagsarbetet. Att självklart vara granskande och analyserande vs regeringen, men också komma med genomarbetade, konstruktiva egna förslag. Det är väl ingen som vill bli ihågkommen som politikens Tony Rickardsson!

Andra bloggar om politik, opposition, Tyresö, Moderaterna, regeringen , Socialdemokraterna , SD, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, funderingar.

Omyndigförklarade

Efter att regeringen Löfven presenterat sina första förslag och en regeringsförklaring, är min känsla av att vi medborgare kommer bli omyndigförklarade med det nya rödgröna styret. Alla reformer som Alliansen genomfört i syfte att öka individens självbestämmande är på olika sätt på väg bort.

Ett traditionellt socialdemokratiskt styre, där ”pappa staten” vet bättre än jag, är på väg tillbaka, med några stänk från kommunister och miljökramare.

Tänk jag trodde i min enfald att även (S) insett att den tiden var förbi.

Några exempel:

• Skatteökningar där staten ska omfördela mina pengar till något de beslutar om
• På pappret myndiga gymnasieelever ska tvingas slutföra gymnasieskolan vare sig de vill eller ej
• Möjligheten att välja skola, sjukvård eller äldreomsorg riskerar att försvinna 

Med andra ord ett stryptag på den valfrihet de flesta av oss lärt oss att uppskatta.

Att man dessutom startar med att vilja erkänna Palestina, utan att förankra i riksdagen eller EU, är antingen rent klantigt eller möjligen en smart rökridå för att ta fokus från någonting annat. Förmodligen det förstnämnda.

Visserligen har vi ett synnerligt rörigt parlamentariskt läge, men att först tala om ”samförstånd” och ”utsträckta händer” och sedan komma med detta, omvandlar i mina ögon handen till ett uppsträckt långfinger.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, skatter, Palestina, regeringen, Socialdemokraterna , Sverige, val 2014, valet 2014, välfärd, valfrihet, demokrati, Vänsterpartiet , Miljöpartiet, Stefan Löfven.

SD = Ny Demokrati x 2

Sverigedemokraterna tappar allt fler av sina riksdagsledamöter. Det senaste avhoppet orsakades av en packad ledamot i rullstol som tappade sin ryggsäck, och felaktigt beskyllde några ”med invandrarbakgrund” för stöld. Som grädde på moset förolämpade han en vakt i riksdagshuset på ett rasistiskt sätt.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell med Ny Demokrati. Kommer ni ihåg dem? De satt i Riksdagen 1991-94 och leddes av kändisarna Bert Karlsson och Ian Wachtmeister.

Jag vet egentligen inte hur det gick till, men kan gissa att Ian och Bert satt och pokulerade om hur svårt det skulle vara att bilda ett parti och ta sig in i Riksdagen. 

De pläderade bl a för sänkta skatter och en kraftigt minskad invandring. Efter en kampanj där de showade med röda plastbackar för att illustrera sin politik tog de sig in i Riksdagen.

När Ian och Bert tröttnat efterträddes de av en viss John Bouvin som inte tyckte om bistånd till Afrika för att det minskade (!) barndödligheten.

Likheterna, som jag kan se, är framförallt att en rörelse som växer väldigt snabbt, drar till sig människor som ledningen inte hinner att s a s känna på pulsen. Detta gäller inte minst lokalt, där nationella röster som spiller över och indirekt kan få in vilka stollar som helst i kommunfullmäktige.

Förmodligen är detta ungefär det som händer i SD. Det som möjligen är värre är att rötäggen i det här fallet tillhör själva partitoppen. När Jimmie Åkesson införde nolltolerans mot rasistiska utspel, trodde han nog att det var diverse lokala dårar han skulle få utesluta, inte några av sina närmaste kumpaner.

Ny Demokrati självdog efter valförlusten 1994 och gick så småningom i konkurs. Trots att SD använder järnrör istället för plastbackar så tror jag tyvärr inte på samma öde för dem, åtminstone inte i närtid.

Det betyder, som jag sagt tidigare, att vi måste våga ta debatten i deras frågor, även om det kan kännas obekvämt för en del.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, integration, SD, Sverigedemokraterna , rasism, SD, invandring, Jimmie Åkesson.

Miljöpartiet – förbudspartiet

Jag skrev häromdagen att jag tyckte att Åsa Romson klarade sig bra i partiledardebatten. Att hon var tydlig och inte så ”vänster” som många andra i hennes parti.

 Nu har ett nytt exempel på detta vänstertänk dykt upp. Två miljöpartistiska riksdagsledamöter, Annika Lillemets och Stina Bergström, har skrivit en riksdagsmotion där de vill ha en lag mot söndagsöppna butiker. De vill även se över öppettiderna i butikerna på kvällstid.

Annika Lillemets, MP

Motivet skulle vara att: ”Förutom att uppmuntra till en mer balanserad och sansad syn på konsumtion, skulle en vilodag i veckan för konsumenter, handelsanställda och butiksägare kunna bidra till förbättrad folkhälsa genom att minska den stress många lider av idag.”

De fyller på med: ” En köpfri dag i veckan skulle kunna ge oss mer tid att vara annat än kunder och konsumenter, vi är vänner, föräldrar, barn, älskande, fotbollsspelare, svampplockare och mycket, mycket mer.”

Miljöpartisterna vill säkert väl, men ofta blir det ändå så fel. Ett sådant här förslag leder ju bara till ytterligare stress för många grupper, inte minst barnfamiljer, som redan idag har svårt att få tiden att räcka till. Med söndagsstängt blir ju veckoschemat ännu mer komprimerat, eller hur? Dessutom skulle många arbetstillfällen försvinna, inte minst för extrajobbande ungdom.

Jag tror att de allra flesta svenskar uppskattar den valfrihet som långa öppettider ger. Som fd butiksägare vet jag också att väldigt många svenskar med invandrarbakgrund tar sina första steg in i det svenska arbetslivet genom att starta, eller jobba i, små servicebutiker med generösa öppettider som konkurrensmedel. Även mot den gruppen skulle en stängd dag slå hårt.

Läser att den ena motionären, Annika Lillemets, även vill flytta statyerna av Karl XII och Gustav II Adolf till en mer undanskymd plats i Stockholm.  Visserligen var ju inte Karl XII särskilt framgångsrik, men borde inte en riksdagsledamot ha viktigare saker att bekymra sig om?

Men, man borde inte vara förvånad att det kommer från ett parti som även motionerar om ”en köttfri dag i skolorna”. Kanske vill MP snart att vi ska börja göra planekonomiska femårsplaner?

Relaterat: DI, SvD, DN, DN, AB, AB, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, Miljöpartiet, samhälle, ekonomi, Riksdagen, småföretag, trams, politikerförakt.

Avgå inte, Juholt!

Håkan Juholt har fått för mycket i ersättning för sin övernattningslägenhet i Stockholm. Eftersom han sambo också bor där, borde han bara fått halv ersättning.

Juholt tvingas nu betala tillbaka samtidigt som en åklagare sak undersöka om det något brott är begått.

Håkan Juholt själv förnekar alla anklagelser om bedrägeri, men erkänner att han gjort ett misstag.

Den stora frågan är nu om han känt till regelverket och även fått det påpekat för sig, vilket vissa hävdar, och ändå fortsatt att kvittera ut bidrag, eller om det är just ett klantigt misstag.

Oavsett vilket finns det några som borde ha dåligt samvete idag. Den socialdemokratiska valberedningen som inte kollade upp Juholt in i märgen innan man förde fram honom som kandidat. 

Men självklart även partikansliet, med Carin Jämtin i spetsen, som uppenbarligen inte lärt sig tillräckligt om effekterna av ett mediedrev, och kollat alternativt hjälpt honom med de administrativa rutinerna.

Jag kan förstå att han har haft mycket annat i tankarna. 

Först skulle han visa upp sig som nyvald och handlingskraftig i alla möjliga sammanhang. Sedan skulle han och parhästen Waidelich snickra ihop en trovärdig budget, göra om samma budget efter intern kritik och sedan dementera att det inte fanns någon osämja i den egna riksdagsgruppen. 

Det är klart att han inte haft tid att läsa tråkiga bestämmelser eller dubbelkolla att blanketter fyllts i korrekt.

Spekulationerna haglar om vad som händer ifall han kan beslås fara med osanning när han hävdar att han inte känt till bestämmelserna.

Jag för min del till hoppas att han, oavsett svaret, inte avgår. En bättre motkandidat i valrörelsen 2014 till Fredrik Reinfeldt, kan man inte tänka sig...

Och ikväll när SVT sänder partiledardebatt sitter han och Ohly hemma i sandlådan för att de inte vill stå på samma sida som den dumma Jimmie. Man tar sig för pannan!

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, förtroende, Socialdemokraterna, Riksdagen, Tommy Waidelich, Håkan Juholt.

Bloggkollegor i samma ämne: Böhlmark, Westerholm, Kjellberg, MMK, Högberg.

SD – Ett vanligt parti?

Min partikollega Marie Abrahamsson skriver på sin blogg ett intressant inlägg om medias behandling av Sverigedemokraterna. Hon menar att SD sakta men säkert börjar behandlas som ett vanligt parti i media, och inte som ett parti med extrema åsikter.

Hon exemplifierar med hur media beskriver ”affären” med den avhoppande, politiska vilden, William Petzäll.

Jag är inte säker på att jag håller med henne i alla stycken. Att den här soppan slås upp så stort, beror sannolikt på att saken hanteras inför öppna dörrar. Skulle motsvarande inträffa i något av de andra partierna så löser man det internt och diskret.

SD gjorde såklart ett jättemisstag när man satt Petzäll på valbar plats och det får man sota för nu. Vem minns inte Ny Demokrati och de stolpskott som kom in i Riksdagen i Ian och Berts släptåg?

Visst är det synd om Petzäll som människa och mitt humana jag hoppas han får vård för sitt missbruk. Men samtidigt är det något fel på systemet när han, utan att vara invald via personröster, kan sitta kvar och kvittera ut arvode även om han lämnar det parti han blivit invald för.

Om jag minns rätt så var det två moderater i Sundbyberg som på valnatten hoppade av till de rödgröna och på det sättet våldförde sig på väljarnas vilja. Det var inte snyggt, det heller.

När den här affären lagt sig både hoppas och tror jag att media kommer att fortsätta granska SD utifrån deras främlingsfientliga politik. Det är precis det de förtjänar och inget annat.

Relaterat: AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, SD, samhälle, William Petzäll, Riksdagen, demokrati.

Bloggkollegor i samma ämne: Antonsson, MMK.

M + MP = Sant?

Sjuttiofem procent av Miljöpartiets lokala och regionala toppar kan tänka sig att regera tillsammans med Moderaterna.

Syftet skulle vara att ändamålen helgar medlen, d v s att så länge man får ut sin politik, spelar det ingen roll vilka man samverkar med. Vad miljöpartisterna tycker om övriga partier i Alliansen förtäljer inte historien.

Miljöpartiet har förvisso en del gemensamt med Alliansen, särskilt när man släppt det fåniga kravet på att vi ska lämna EU. Partiet är företagarvänligt, åtminstone när det gäller småföretagen, och är inga överdrivna skattekramare. 

Man är, åtminstone på riksplanet, inte heller rabiat motståndare till andra driftformer inom offentlig sektor. Det finns alltså en del beröringspunkter.

Är det någon som har frågat den tilltänkta brudgummen, Moderaterna, vad de vill?

Frågan är klart intressant. M och Mp är de partier som går framåt, har vind i seglen och uppenbarligen tilltalar allt fler väljare.

Mitt parti har under Fredrik Reinfeldt, breddats och gjort en liten kursändring åt vänster inom det borgerliga politikområdet. Vi står också för en offensiv klimatpolitik, men med en hand fortfarande på plånboken.

Dessutom lever våra allianskompisar KD och C farligt nära fyraprocentsspärren medan Fp gör vad de kan för att distansera sig från M, för att försöka hitta en egen profil. Låt vara inom Alliansens ramar, men ändå.

Det finns dock några frågor som skiljer. En av dem är kärnkraften. Klarar Mp av att pragmatiskt inse att vi måste ha den tills det finns realistiska alternativ till fossilt bränsle? Inser Mp att klokt klimatarbete kan gå hand i hand med ekonomisk tillväxt?

Det finns exempel på kommuner där M och Mp styrt tillsammans i positiv anda, så det går bevisligen. Jag tror dock att det handlar väldigt mycket om att de ledande företrädarna hittar varandra som människor, personkemi alltså.

Skulle det fungera i Tyresö? Ja, kanske. Ibland har vi en väldigt bra dialog, men ibland känns det som att de står till vänster om vänster. Skulle det bli aktuellt, exempelvis 2014, så är inte jag den som stänger några dörrar.

Den som startade debatten var Mikaela Valtersson, som förlorade striden om uppdraget som språkrör. Kanske använder partiledningen henne för att skicka upp en försöksballong och pejla stämningen i samhället och i de egna leden? 

Undrar hur de tolkar resultatet? Det ska bli intressant att följa Riksdagen i höst när det kommer till konkret politik.

Mikaela Valtersson, förresten, jag tippar att hon snart är tillbaka i politiken, nu som oppositionsborgarråd i Stockholm. Kom ihåg var ni läste det först.

Relaterat: AB, DN, DI, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, Miljöpartiet, samhälle, Tyresö, Moderaterna, Mikaela Valtersson, Alliansen.

Bloggkollegor i samma ämne: Tokmoderaten, Kent Persson, Thomas Böhlmark.

Var finns de egna förslagen?

Oppositionen, de rödbruna, har i Riksdagen röstat igenom ett förslag som säger att regeringen ska sluta skriva över människor till den s k Fas 3.

Jaha, och sedan då? Jo regeringen ska ”skyndsamt utreda reglerna”. Jaha, och sedan då?

Vad händer med de människor vars period i Fas 2 tar slut? Ska de fortsätta praktisera i all evighet?

Man måste komma ihåg att dessa människor redan har varit utan arbete i över två år, varav åtminstone ett visserligen inföll under en kombinerad lågkonjunktur och finanskris. Men det betyder ändå att man i många fall har en bit kvar till att bli anställningsbar.

Jag håller med dem som tycker att systemet är komplicerat och säkert finns det skrupelfria arbetsgivare som utnyttjar Fas 3 till att skaffa billig arbetskraft. Dessutom är det ganska motsägelsefullt att Fas 3 ska öka deltagarnas kontakt med arbetslivet, men samtidigt får det inte vara ett ”riktigt jobb”.

Men vad är alternativet? De rödbruna har inget annat än en återgång till utanförskap och bidragsberoende att komma med.

Det gamla bidragssystemet med masspensionering av unga människor tog många år att forma under en lång period av vänsterregeringar. Vill man vara lite cynisk kan man kalla det för ett oerhört dyrbart sätt att bygga en väljarbas.

Regeringen håller redan på med en översyn och de s k anordnarna av Fas 3 ska utvärderas, så man skulle kunna säga att de rödbruna bara bekräftar det pågående arbetet.

Naturligtvis är det beklagligt när enskilda individer kommer i kläm, men i det gamla systemet klämdes många till för gott. I det nya kan man faktiskt ta sig ur utanförskapets skruvstäd, det är både mer humant och en tro på den enskilda människans förmåga. Så var det inte förut.

F ö kanske en del gamla riksdagsledamöter som i åratal levt på inkomstgarantin skulle flyttas över i Fas 3. Att man har en viss ekonomisk trygghet tycker jag är bra för att få duktiga människor att vilja ta ansvar politiskt. Men någon måtta får det ju vara!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, SVT, SVT.

Andra bloggar om politik, Fas 3, arbetslöshet, samhälle, arbetslinjen, utanförskap, riksdagen.

Juholts nya team och slipsar

Nu börjar den nya (S)-ledarens nya team att formas. Det ser ut som att den Juholtska kvasten har sopat rejält.

Det nya mittfältet består av mer eller mindre helt okända människor. Visserligen var Veronika Palm ett namn som dök upp i partiledarspekulationerna, men hon är ändå i mångt och mycket ett oskrivet kort.

Frågan är om det är ett ”dreamteam” han skapar, eller ett klassisk socialdemokratiskt kompromissgäng där alla falanger och intresseområden inom partiet ska ha sitt?

Den nye ”Östros” gjorde debut ikväll i en TV-debatt mot Anders Borg. Man kan väl inte säga att han gjorde bort sig på något sätt, även om han mest malde på med ett inövat mantra om infrastruktur, jobb och barnfattigdom.

Däremot kan man bli lite orolig när man såg jämförelserna av herrarnas bakgrund. Tommy Waidelich har en bakgrund som brevbärare (!), det hade känts lite bättre om han åtminstone arbetat som postkassör...

En pikant liten detalj var att Waidelich bar en slips i ”alliansorange”, medan Borg bar en (S)-röd dito. Var det en subtil fredstrevare från båda sidor vi såg där?

Den nya gruppledaren, Carina Moberg, har tydligen suttit i Riksdagen sedan 1994, men hon har i alla fall inte satt några spår i mitt minne på dessa 16 år. Förhoppningsvis har hon gjort nytta i det tysta för sitt parti. Nu får hon till slut komma ut i rampljuset.

Nya eller inte, fräscha eller ej. Håkan Juholt får en tuff första tid, inte minst i sitt eget parti där färre än hälften av väljarna har förtroende för honom. En bättre start hade han nog önskat.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Anders Borg, Socialdemokraterna, Riksdagen, Tommy Waidelich, Håkan Juholt, Alliansen.

Priset på ett kommunalråd?

Socialdemokraternas starke man i Vänersborg, kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren, ej att förväxla med Lars-Göran Bengtsson i Svinarp, har avsagt sig alla förtroendeuppdrag förutom sin plats i kommunfullmäktige.

Orsaken är ett arenabygge som blev dubbelt så dyrt mot det beräknade, nämligen 140 miljoner dyrare.

Det förs ständigt en debatt om vad politiken och därmed demokratin får kosta i vårt land. Jag tillhör dem som anser att våra politiker har alldeles för låga ersättningar, inte minst i Riksdagen. 

Jämför man i ett internationellt perspektiv är våra politiker som de lågavlönade bärplockarna från Asien, som varje år dyker upp på myrarna i Norrland och varje år åker hem ”lurade” av samvetslösa bärgrossister.

Vi får de politiker vi förtjänar och kan vi inte ersätta våra folkvalda för det tuffa arbete som krävs är det såklart svårare att rekrytera duktiga människor till politiken. 

Nu finns det som tur är ändå många kompetenta folkvalda, men tänk så mycket större urval vi skulle ha med marknadsmässiga ersättningsnivåer.

Relaterat: SvD, DN, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Socialdemokraterna, Riksdagen, funderingar, Svinarp.

Kompromisser och bestickning i Svinarp

Den ”starke mannen” i TV-serien om kommunalrådet i Svinarp hade i kvällens avsnitt vissa problem med att få igenom en ny visionär detaljplan för kommunen.

Han försökte både med grodkulvertar till Miljöpartiet och graffitiplank till Vänsterpartiet utan att nå ända fram. 

Till slut lät han sig i desperation bjudas på starköl av det lokala främlingsfientliga partiet som ville förbjuda utländska frukter som kiwi och mango i torghandeln i utbyte mot deras röster.

Som av en händelse anknyter det en aning till den debatt som rasat om svenska riksdagsledamöter och betalda studiebesök och resor.

Min åsikt i frågan är att jag förväntar mig av en person som sitter som ledamot av landets högsta beslutande organ, att han eller hon besitter eget omdöme. Jag förväntar mig också att ledamoten ska ha kontakt med samhället utanför riksdagshuset och så mycket som möjligt inhämta kunskap om samhällsutvecklingen både nationellt och internationellt.

Jag tror också att en riksdagsledamot som besöker ett seminarium arrangerat av Shell, Statoil eller BP också förstår att dessa bolag inte gör detta för att vara snälla utan vill påverka på ett eller annat sätt. Kanske är jag blåögd, men jag tror faktiskt att de fattar detta.

Därför känns den senaste veckans ”Arkelstensaffär” minst sagt fånig. Varför är där ingen debatt om alla gemensamma aktiviteter mellan (S)-politiker och LO? Jag är också helt övertygad om att mängder av Miljöpartister bevittnat seminarier anordnade av Greenpeace. Ingen debatt om det heller.

Självklart ska en politiker kunna ta in argument från olika håll i olika frågor för att skapa sig ett brett beslutsunderlag. Lika självklart ska inte en politikers röst kunna köpas, men detta handlar inte denna debatt om.

Att låna en BMW flera dagar kan jag tycka var lite onödigt, men annars är det väl jättebra om våra folkvalda rör sig i samhället. Det finns tyvärr alltför många ledamöter som suttit flera mandatperioder i Riksdagen utan att man ens hört talas om dem.

Skulle det mot förmodan vara så att en riksdagsledamot inte klarar av gränsdragningar och låter sig ”köpas” är jag dessutom övertygad om att det ligger i alla partiers intresse att snabbt rensa ut vederbörande.

Hur det gick i Svinarp? Jo, kommunalrådet kom till sans och fick inte igenom sin detaljplan denna gång heller. Kul serie för övrigt!

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik, samhälle, Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Val 2010, Riksdagen, Sofia Arkelsten, Svinarp.

Folkmord eller inte

Det har väl knappast undgått någon att Riksdagen förra veckan beslutade att politiskt ”erkänna” ett folkmord på armenier begått av Turkiet för 95 år sedan.
Turkiska regeringen rasar och både inom socialdemokratin och inom Alliansen går diskussionsvågorna höga.

Jag är inte tillräckligt insatt i det historiska skeendet för att ha en åsikt i sakfrågan, däremot undrar jag vart vi är på väg politiskt.

Ser man bakåt i historien finner man massor med övergrepp mot olika minoriteter runt om i världen. Vissa uppmärksammade, andra inte.

Självklart ska vi politiskt fördöma övergrepp som sker i närtid som en del i vår utrikespolitik och vår strävan efter fred och demokrati. Men att så här långt i efterhand försöka avgöra en så svår fråga i Sveriges Riksdag, jag kan inte se någon som helst poäng i det.

Naturligtvis är det bra om olika nationer kan reda ut sitt jobbiga förflutna och kanske sluta fred mellan olika folkgrupper. Naturligtvis är det helt på sin plats att svenska politiker och även partier har åsikter om vad som är rätt eller fel.

Men att ett lands högsta beslutande organ ska agera någon slags domare i snart 100 år gamla tvister kan inte vara rätt. Vad blir nästa ”erkännande”? Spanjorernas behandling av Aztekerna?

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om Riksdagen, Turkiet, politik.

Bodströms mångsyssleri

Före detta justitieministern Thomas Bodström har hamnat i blåsväder efter en granskning i TV 4-programmet Kalla Fakta. Där visas att han väldigt ofta kvittar ut sig och således inte deltar så ofta i riksdagens omröstningar.
Själv hävdar han att han bara ett fåtal gånger kvittat ut sig för att arbeta som arvoderad advokat.

Det kan egentligen vara som det vill med den saken, de som möjligen kan förlora på att han inte deltar i debatterna som föregår omröstningarna är ju bara han själv och hans parti. Alla vet ju att frågorna inte avgörs där.

Att han deltar i samhällsdebatten, rör sig utanför riksdagen är väl bara bra och det borde kanske fler riksdagsledamöter syssla med. Att vara med på diverse jippon som t ex i kvällens ”roast” av Felix Herngren på Kanal 5 och annat drabbar bara hans egen trovärdighet som politiker.

Det allvarliga är snarare det rekordartade mångsysslandet som uppenbarligen ger honom sidoinkomster som han inte borde behöva med sin riksdagslön. Att arbeta som advokat, skriva böcker, sitta i bolagsstyrelser när han dessutom odlar en image av att vara en pappa som engagerar sig i sina barn, det går bara inte ihop. Man kan inte göra inte ett bra jobb på alla dessa områden. Tror han bloggar också...

Sådana supermänniskor finns inte. Det är bara de själva som tror det och i bakgrunden finns alltid människor som på olika sätt ”kuddar upp” så länge de själva orkar.

Någonting måste alltså bli lidande, jag vet inte vad eller vilka. Men vore jag röd-grön skulle jag inte vilja ha en sådan justitieminister vid en (ytterst) eventuell valseger 2010.

Relaterat: DN, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik,Thomas Bodström, Riksdagen.