Föreningslivet har tungt ansvar

Media fylls av artiklar, inslag och kommentarer kring Patrik Sjöbergs avslöjande att han och bland annat Yannick Tregaro, utsattes för sexuella övergrepp av Patriks styvfar, den legendarförklarade Viljo Nousiainen.

Att det nu rör sig om kända idrottsprofiler både som offer och förövare, ger ju hela fallet, såklart, mycket stor uppmärksamhet. Tyvärr är detta inte första gången sådant händer inom idrotten, och förmodligen inte den sista. Vidrigt är bara förnamnet!

Vad kan man då göra för att förhindra dessa sjuka människor från att begå dessa övergrepp? Ja, hade det funnits någon patentlösning vore ju den redan genomförd, så enkelt är det tyvärr inte.

RF ropar på möjligheten för idrottsföreningarna att få ut registerutdrag ur belastningsregistret likt de som är obligatoriska vid anställning inom förskolan och skolan.

Jag tror inte det skulle hjälpa särskilt mycket. Eftersom många pedofiler inte finns i detta register, finns risken att idrottsföreningarna skulle invaggas i en falsk säkerhet och inte utveckla sina rekryteringsprocesser.

Nej, jag tror det handlar om information och mod att tala om dessa frågor. Att Patrik Sjöberg nu berättar ger förhoppningsvis andra utsatta kraft att själva våga berätta. Likväl som idrotten blivit bättre på att tala om och undervisa i farligheten med droger och fair-play, borde även detta svåra ämne komma upp på agendan i klubbarna.

Klubbarna har här det tyngsta ansvaret. Rånare drar sig till ställen där det finns pengar. Pedofiler dras till ställen där det finns barn. Det säger sig ju själv. Här talar vi självklart även om andra föreningar där barn och ungdomar finns, inte bara idrotten.

I många fall drivs föreningarna av en iver att expandera sin verksamhet, och blir då inte så noga med hur man rekryterar ledare. 

Oftast är det föräldrar som mer eller mindre tvingas ställa upp. De flesta gör ett kanonjobb, men ibland blir det fel på många sätt. Om man dessutom vet att många sexuella övergrepp sker i hemmiljö, kanske inte alltid föräldrar är den bästa rekryteringsbasen.

Kanske kan den här debatten, hur konstigt det kan låta, bli ett inlägg i diskussionen om vi aktiverar våra barn för tidigt?

Det finns ingen som helst vetenskap som säger att barn som inte börjar idrotta vid sex års ålder inte kan bli olympiska guldmedaljörer ändå. Med ett något mindre behov av ledarna kanske klubbarna har möjligheter till en noggrannare ledarrekrytering än frågan: Vilka av er föräldrar har lirat fotboll?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om idrott, ledare, sport, Patrik Sjöberg, övergrepp, brott, samhälle, RF, barn.

Nu är det nog!

Efter det senaste huligandådet under helgens match mellan Syrianska och AIK är det hög tid att vi som är engagerade politiskt drar vårt strå till stacken och sätter ner foten.

Det är tyvärr bara att inse att klubbarna och förbunden inte klarar av att stävja bråket och vissa individers beteende utan vissa lagändringar. Det är dags att sluta gulla med det fåtal bråkstakar som bara är där för att just bråka. 

Skulle de få uppmärksamhet genom att bråka på en operaföreställning skulle de säkert göra det också. Förmodligen skulle de dessutom förstå lika lite av den föreställningen som av matchen.

Vi har ingen anledning att hitta på någon egen metod utan skulle kunna kopiera England rakt av, med undantag för den del som berör landskamperna. Klubbar, polis och samhälle måste få vapen att använda och straffpåföljder som svider.

För vem ska vi göra det då? Inte för klubbarna eller Lagrell, utan för alla oss som älskar fotboll (och ishockey) och har ledsnat på att gå på matcher där säkerheten inte kan garanteras.

Vi ska göra det för alla småbarnsföräldrar som inte vågar gå på match längre av oro för barnens säkerhet. Vi ska göra det för de riktiga fansen som älskar sitt lag och inte förstör för det. Vi ska göra det för sporten!

Kom igen Lena, nu fixar vi det här! Det är ju vi Moderater som står för lag och ordning i samhället, eller hur!

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om fotboll, Allsvenskan, sport, huliganer, AIK, Moderaterna, samhälle.

Veckans påskpolitik

(S)-ledaren Håkan Juholt har uppenbarligen firat påsk i Turkiet och skålat i Dry Martini. Enligt Expressen nöjde han sig inte med att skåla, utan diskuterade även aktuell politik med sin särbo, som han enligt egen utsago aldrig diskuterar politik med.

Den regeln kanske bara gäller när de befinner sig i Sverige, vad vet jag? Att han sedan klagade på drinkpriserna känns inte så solidariskt, särskilt inte om man vet hur mycket en tröja från Björn Borg kostar.

Sala kommun vill förbjuda tiggeri på kommunens gator. Pinsamt. Om det är frågan om organiserat tiggeri där någon utnyttjas finns det redan lagar som kan användas. Handlar det om människor som har det svårt ska de naturligtvis få hjälp. 

Det kan inte vara så att det är centerpartisten med ”fetskatten” från Uppsala som kommit fel? Han kanske satt på tåget till Uppsala, men såg inte ”upp” och hamnade i Sala...

En saudisk prins sägs vilja investera stora pengar i ett moskébygge i Tensta. Civilminister Stefan Attefall (KD), kan nu tänka sig att återinföra det statliga stödet till religiösa byggnader av rädsla för att särintressen ska påverka församlingen. Varför det? 

Sverige är ett sekulariserat land där vi skiljt kyrkan från staten. Våra skattepengar ska inte användas till byggen av vare sig moskéer, synagogor eller kristna kyrkor! Vi har lagar om både religions- och yttrandefrihet. Det borde räcka för att hantera eventuella avarter.

Relaterat: Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Sala, religion, Håkan Juholt.

Finlands sak är vår

Det ser ut som att valet i Finland kommer att bli en triumf för Sannfinländarna. Ett populistiskt parti som mest verkar säga nej.

Nej till invandring, nej till EU och nej till obligatorisk undervisning i svenska.

Det ser t o m ut som att de skulle kunna bli det näst största partiet.

I vissa stycken påminner partiet om Sverigedemokraterna och andra europeiska partier som balanserar på högerkanten.

Vad jag uppfattat av den finska valdebatten har Sannfinländarnas framgångar i opinionsmätningarna gjort att flera av de andra partierna skärpt sin kritik av framförallt invandringen. På det sättet har Sannfinländarna kunnat styra den politiska agendan under valrörelsen.

2014 har vi val till Riksdagen nästa gång. Lek med tanken att SD i mätningarna inför detta val spås 20 procent av rösterna.

Kommer de etablerade partierna i Sverige att gå i samma fälla som deras finska systerpartier verkar ha gått i? Kommer den svenska valrörelsen handla om invandring och ifrågasättande av vårt medlemskap i EU?

Nej, jag tror inte det. Däremot tror jag att vi inte ska rygga för att debattera vare sig invandring eller integration både rent generellt, men även med SD. Vi måste fortsätta arbeta för ett samhälle där alla får plats, men också ett samhälle där svenska språket är grunden för integration oavsett om man är här som flykting eller avser att stanna här.

Svenska språket i Finland förresten. Inser inte Sannfinländarna att svenska även är ett sätt att kunna kommunicera med norrmän och danskar?

Och invandring då? Jag har inga siffror, men ingen kan väl påstå att Finland gjort sig känt som ett land som välkomnar invandrare och flyktingar? 

För någon vecka sedan var jag på snabbvisit i Helsingfors och under en timmes promenad i de centrala delarna såg i alla fall inte jag särskilt många människor med invandrarbakgrund. Finland som har negativa födelsetal borde istället välkomna människor som vill komma dit och bidra till deras välfärd.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, Finland, Sannfinländarna, SD, samhälle, val.

Arbetslinjen vs bidragslinjen i Tyresö

Under gårdagens möte i Tyresö Kommunfullmäktige debatterades frågan om taxan för kommunens s k fritidsklubbar som riktar sig till elever i årskurs 4-6. Taxan har tidigare varit 50 kronor per termin. Ja ni läste rätt, 50 kronor per termin.

För att få in lite mer pengar till verksamheten ville Alliansen höja avgiften till 500 kronor per termin, d v s 100 kronor per månad.

Oppositionen gick fullkomligen i taket och ägnade oräkneliga inlägg till att diskutera barnfattigdom och utanförskap. Flera talare från oppositionen nämnde även att detta visade skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna (om de finns fortfarande?).

Ja, kanske har de rätt, åtminstone enligt mitt perspektiv. För enligt detta perspektiv tycker jag att vårt samhälle ska byggas och formas så att det passar någon slags medellinje som de flesta kan leva med och trivas i. Alltså en nivå som passar flertalet medborgare. Samhället ska också i mesta möjliga mån ge individen frihet att besluta om sitt eget liv och sina pengar.

Självklart ska vi hjälpa och ta hand om dem som under perioder av sitt liv har det extra jobbigt ekonomisk eller på något annat sätt. Men, vi kan inte skapa ett samhälle med dessa människors situation som norm.

Den normen som gäller för det stora flertalet, är att man arbetar, försörjer sig själv och fattar egna beslut om sitt liv. Normen är också att man bidrar med skatteintäkter men även finansierar en viss del av välfärdens tjänster med avgifter.

Tack vare Alliansregeringens jobbskatteavdrag och andra stimulansåtgärder har de allra flesta fått mer kvar i plånboken att disponera för egna beslut. De har råd med 500 kronor per termin för sina barn.

Detta är som jag ser det ett utmärkt exempel på skillnaden mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Vi ska tillsammans hjälpa människor som hamnat i utanförskap och arbetslöshet, inte forma samhället med deras tillfälliga situation som norm. Det är att tro på människans egen förmåga.

Relaterat: DN, DN, Exp, Exp.

Andra bloggar om politik, ekonomi, jobbskatteavdrag, arbetslinjen, Alliansen, funderingar, Tyresö, samhälle.

Pengar i plånboken skapar valfrihet

I gårdagens debatt kring Alliansens budgetproposition kritiserar oppositionen förslaget för att vara ensidigt inriktat på skattesänkningar. Man efterlyser ”satsningar på välfärden och infrastruktur”.

Vad oppositionen visar är en skrämmande brist på medvetenhet om vår omvärld. Vi har fortfarande ett av världens högsta skattetryck. Det kommer att behövas ett antal ytterligare jobbskatteavdrag innan vi ens lämnar topp 5 på den listan.

Det fina i kråksången är att det går så bra för Sverige att det finns utrymme även för andra reformer, men huvudbudskapet är fortfarande att det ska löna sig att jobba.

Det intressanta är att det saknas konkreta förslag från oppositionen annat än i allmänna ordalag: Välfärden, infrastrukturen eller jobbmatchning. Vem kan inte ställa upp på det?

Min åsikt är fortfarande att nästa stora reform bör vara att sänka arbetsgivaravgifterna. Det skulle verkligen skapa förutsättningar för framförallt småföretagen att anställa mer.

Ska jag vara helt ärlig finns det en del i budgeten som jag inte står bakom, sänkningen av restaurangmomsen. Det känns på något sätt fel att särbehandla en specifik bransch. Varför inte frisörer eller låssmeder?

Sedan får man hoppas att mer pengar i plånboken för pensionärer och de som jobbar, dämpar kraven i avtalsrörelsen så att inte inflationen drivs upp för mycket.

På det stora hela känns dock förslaget rätt. Håll i pengarna och stimulera arbete. Mer pengar i plånboken till människor skapar större valfrihet för den enskilde, vilket känns som rätt väg att gå.

Och nej, inga pengar till SAAB. Ska företaget överleva ska det ske på egna meriter, inte på konstgjord andning med våra skattepengar.

Relaterat: AB, AB, E24, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Anders Borg, ekonomi, jobbskatteavdrag, arbetslinjen, vårbudgeten, Alliansen, SAAB.

Annie, get your gun

Inom Centerpartiet förs det en uppenbarligen allt bittrare debatt om partiledaren Maud Olofssons vara eller icke vara. Själv säger Maud, naturligtvis, att hon vill vara kvar så länge hon tycker det är roligt och medlemmarna vill.

Vad ska hon annars säga? Att erkänna att hon vill avgå skulle ju göra henne till en lame duck, precis det som hände med Mona Sahlin.

Vore det inte för att Centerpartiet är en del av Alliansen, en ganska liten men trots allt viktig, skulle jag egentligen inte ha någon åsikt om eventuell ny partiledare. Men eftersom partiet balanserar på kanten av fyraprocentspärren, blir frågan viktig även för mig.

Maud Olofsson har varit en bidragande orsak till Alliansens framgångar, inte minst via sin badtunna, och har lyckats sätta Alliansens intresse före sitt partis särintressen, inte minst i kärnkraftsfrågan. Visserligen fick vi ge henne biltullarna i Stockholm men hon ska ha beröm för sitt ledarskap.

Media spekulerar såklart i namn på eventuella efterträdare och tydligen är det två tjejer som lyfts fram som de hetaste kandidaterna, Anna-Karin Hatt och Annie Johansson.

Annie Johanson är nog mest känd för sitt engagemang i FRA-frågan, där hon och Fredrik Federley gav ansikte till den hårda debatten inom Alliansen i den frågan.

Anna-Karin Hatt är sedan något år IT- och regionminister, men har såvitt jag märkt inte rört upp särskilt mycket damm. 

Man ska väl kanske inte lägga någon vikt vid det, apropå Juholts särbo, men lite intressant är det att hennes make har en politisk historia som kan betraktas som något vilsen. Från miljöpartist, till socialdemokrat och nu centerpartist. Det kallar jag en politiskt irrfärd!

Bortsett från det påstås det att Maud Olofsson vill ha Anna-Karin Hatt som sin efterträdare.

Därför sätter jag en slant på, Annie Johansson. Jag tror det är bättre för både henne själv och partiet att bli vald på egna meriter. Ni såg ju själva hur det gick för Östros när GP lade sig i valet inom (S)!

Oavsett vem det blir är det bra med ett nytt namn och ett nytt ansikte, som kan bidra till att Alliansen vinner valet även 2014.

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om politik, Annie Johansson, Anna-Karin Hatt, Maud Olofsson, FRA, Håkan Juholt, Alliansen, funderingar, Centerpartiet.

Juholts nya team och slipsar

Nu börjar den nya (S)-ledarens nya team att formas. Det ser ut som att den Juholtska kvasten har sopat rejält.

Det nya mittfältet består av mer eller mindre helt okända människor. Visserligen var Veronika Palm ett namn som dök upp i partiledarspekulationerna, men hon är ändå i mångt och mycket ett oskrivet kort.

Frågan är om det är ett ”dreamteam” han skapar, eller ett klassisk socialdemokratiskt kompromissgäng där alla falanger och intresseområden inom partiet ska ha sitt?

Den nye ”Östros” gjorde debut ikväll i en TV-debatt mot Anders Borg. Man kan väl inte säga att han gjorde bort sig på något sätt, även om han mest malde på med ett inövat mantra om infrastruktur, jobb och barnfattigdom.

Däremot kan man bli lite orolig när man såg jämförelserna av herrarnas bakgrund. Tommy Waidelich har en bakgrund som brevbärare (!), det hade känts lite bättre om han åtminstone arbetat som postkassör...

En pikant liten detalj var att Waidelich bar en slips i ”alliansorange”, medan Borg bar en (S)-röd dito. Var det en subtil fredstrevare från båda sidor vi såg där?

Den nya gruppledaren, Carina Moberg, har tydligen suttit i Riksdagen sedan 1994, men hon har i alla fall inte satt några spår i mitt minne på dessa 16 år. Förhoppningsvis har hon gjort nytta i det tysta för sitt parti. Nu får hon till slut komma ut i rampljuset.

Nya eller inte, fräscha eller ej. Håkan Juholt får en tuff första tid, inte minst i sitt eget parti där färre än hälften av väljarna har förtroende för honom. En bättre start hade han nog önskat.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Anders Borg, Socialdemokraterna, Riksdagen, Tommy Waidelich, Håkan Juholt, Alliansen.

Gratis?

För ett tag sedan dristade jag mig att i ett blogginlägg ta upp diskussionen ifall det verkligen är så givet att kommunala anläggningar i naturen också ska vara fria från avgifter. Detta eftersom det för alla är helt naturligt att betala om man t ex besöker en kommunal simhall.

De lokala sossarna i Tyresö, och även några andra, valde medvetet att tolka mitt försök till debatt som ett skarpt förslag, vilket det alltså inte var.

Nu när våren är i antågande kan man faktiskt i samma anda ta upp diskussionen igen. Många tycker att vi för kommunens pengar ska asfaltbelägga och ljussätta allt fler gång- och cykelbanor. Det är inte heller gratis och dessutom djupt orättvist mot dem som åker bil, eller hur?

Kanske skulle man fundera på en del självfinansiering även här? Man skulle t ex kunna köpa ett laddat chip som lästes av när man passerar någon form av laserbågar. Ungefär som butikernas stöldmärkning, alltså. 

Om man bara vill gå på de kommunala gångbanorna skulle det kunna kosta 100 kronor per månad. Vill man bara cykla, kanske 75 kronor, eftersom man sliter på underlaget kortare tid, och dessutom kan ha hjälp av egen cykelbelysning.

Den som både vill kunna gå och cykla skulle kunna köpa ett ”walk-and-bike-chip” för det rabatterade månadspriset 150 kronor.

Det krävs förstås en investering initialt, men jag tror också vi skulle få bort onödiga promenader och cykelturer på Tyresös fina gång- och cykelbanor.

Relaterat: AB.

Andra bloggar om avgifter, cykel, Tyresö, promenad, ekonomi, rättvisa, samhälle.