Brunröda vågor rullar in över EU

Så här, dagarna efter valet till Europaparlamentet, är det några tankar som dominerar hos mig.

Även om valdeltagandet i Sverige är bland de högsta, så är det tyvärr fortfarande tydligt att långt ifrån alla tar detta val på allvar.

Det finns säkert olika förklaringar till det, men en uppenbar är att vare sig vi som är politiskt aktiva, eller media, har lyckats förklara hur mycket EU faktiskt påverkar vårt samhälle.

Helt uppenbart är att de svenska väljarna upplever EU så långt bort att man kan lägga sin röst utifrån en enda fråga. Det gjorde att enfrågepartier som SD, FI och MP kunde nå sådana framgångar.

Man kan också tolka valet som att många svenskar vill att EU ska syssla med invandring, jämställdhet och miljöfrågor i första hand. Inte rörlighet, fredsfrågor och ekonomisk stabilitet.

Nu är ju inte Miljöpartiet ett enfrågeparti, invänder du. Nej, men bara namnet och det faktum att det är miljöfrågorna man driver starkast, gör förmodligen att många väljare inte bryr sig om deras oansvariga ekonomiska politik.

Feminister kan säkert behövas som en kontrast till de sydeuropeiska, katolska, manliga ledamöterna. Sannolikheten att de kommer ”dansa en sommar” som Junilistan och Piratpartiet är dock uppenbar.

Med facit i hand skulle naturligtvis vi Moderater varit bättre på att kommunicera till exempel vår ekonomiskt ansvarsfulla klimatpolitik, men det är såklart lätt att vara efterklok.

Vad betyder då det här resultatet för kommande val till riksdag, landsting och kommuner?

Jag tror att ”enfrågetrenden” klingar av hos väljarna ju närmare deras egen vardag man kommer. Där man bor och lever ser man till helheten. Där är det mycket viktigare att hela närsamhället fungerar. Det är något vi ska kommunicera inför septembervalet. För att kunna satsa på välfärden krävs ordning i ekonomin.

Självklart måste vi även bli bättre att kommunicera de enskilda frågorna. Det är ju alldeles uppenbart. Dessutom måste vi se till att våra sympatisörer faktiskt går och röstar. Att så många moderater valskolkade är också det ett varningstecken.

Förhoppningsvis får vi också se lite seriösa granskningar i media av hur illa finansierade många av enfrågepartiernas förslag är, även om det är långt ifrån säkert med den journalistkår som vi har i landet.

Nu några dagar efter valet känner jag mig mest sorgsen över de brunröda vågorna som rullar in över Europa. I nästa vecka har jag skakat av mig sorgsenheten och tar nya tag mot september! 

Då kör vi igen! I Tyresö, i Stockholm, i Sverige!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, ekonomi, Tyresö, Val 2014, Miljöpartiet, EU-val, FI, SD, Moderaterna, demokrati, kommunikation, välfärd, Piratpartiet.

Piraterna kan inte kryssa i motvind

I en färsk opinionsmätning inför EU-valet om knappt två veckor ligger förra valets skräll, Piratpartiet, minst sagt illa till. Endast 1,3 % uppger att de skulle rösta på PP om det vore val idag. I förra valet fick de 5,8 % av rösterna.

Jag har skrivit det förut, och upprepar gärna igen. Man kan inte vara framgångsrik i flera val på bara en fråga. Väljarna är klokare än så. Som jag konstaterade i min lilla genomgång av PP:s ståndpunkter, så är det bara i frågor som rör Internet, fildelning och andra digitala ämnen, som man har en åsikt. Det räcker inte.

För att väljarna ska kunna ta ställning krävs att man även har åsikter om klimatfrågan, fri rörlighet, gemensamma försvarsinsatser och ekonomisk stabilitet inom unionen. Det har inte PP, eller så döljer de det väl.

En riktig pirat kan inte bara segla i medvind, läns eller slör. En riktig pirat borde även kunna segla mot vinden, d v s kryssa. Den konsten tror jag inte PP behärskar.

För mitt parti, Moderaterna, ser samma siffror bättre ut. Nu gäller det att jobba på de veckor som återstår till valdagen 25 maj, inte minst för att få våra sympatisörer att faktiskt gå och rösta. Soffan är tyvärr en svår konkurrent i EU-valet.

En annan parameter som också är viktigare än i våra nationella val, är toppkandidaternas kompetens. Vi måste komma ihåg att Sverige bara har 20 platser i EU-parlamentet och då blir de enskilda ledamöternas förmåga att sy ihop lösningar i de stora partigrupperna avgörande. Den förmågan har Moderaternas kandidater.

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, Internet, EU, PP, Val 2014, Moderaterna, EU-valet 2014.

Hökmark vs Ulvskog – ett enkelt val

Igår, på väg till golfbanan, åkte jag igenom grannkommunen Haninge. Där hade valaffischerna inför EU-valet kommit upp. På var och varannan lyktstolpe log Socialdemokraternas förstanamn, Marta Ulvskog mot mig.

För några veckor sedan hade jag möjlighet att lyssna på Moderaternas förstanamn, Gunnar Hökmark, när han besökte Tyresö.

 Båda dessa toppnamn från våra största partier har det gemensamt att de innehaft posten som partisekreterare. Där upphör likheterna.

Gunnar Hökmark bejakar EU:s möjligheter med fri rörlighet och arbetar för en demokratisering och välfärdsutvecklingen i många av de forna östländerna. Jag uppfattar att han vill använda det goda med EU:s storlek och bredd till att driva fram positiva beslut som gynnar alla, även Sverige.

Dessutom är han för närvarande en stark kraft för att stödja Ukrainas folk i sin kamp för demokrati, mot Rysslands aggressioner.

Jag ska ärligt säga att jag inte hört Marita Ulvskog live, men jag har sett tillräckligt många intervjuer för att kunna ha en åsikt om henne som EU-politiker. De intryck jag fått ger en bild av en politiker som kanske helst, personligen, vill att vi ska lämna samarbetet.  De uttalanden hon gör handlar i stort sett bara om att skydda svenska arbetare från internationell konkurrens och därmed begränsa rörligheten. Helt enligt LO:s åsikter.

För mig är valet enkelt. Vill vi fortsätta utveckla EU:s positiva sidor och använda unionens styrka i demokratiskt fredsarbete är Gunnar Hökmark ett bra namn.

Vill man lämna EU finns det förmodligen bättre namn än Ulvskog att lägga sin röst på.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Resumé, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, EU, , val, europa, Tyresö, Haninge, frihet, EU-valet, demokrati, Moderaterna, Socialdemokraterna , Gunnar Hökmark, Marita Ulvskog.

Annektera Åland!

Nittio procent (90) av Ålänningarna är svenskspråkiga. Redan 1918 ville befolkningen lämna Finland och förenas med Sverige.

Vi kan inte längre stillatigande se på hur våra systrar och bröder lider av att tillhöra ett land man inte känner samhörighet med. Det är bara att betrakta deras flagga! I princip är det ju Sveriges med lite rött vilket såklart symboliserar blodet som förenar Åland och Sverige.

 Nu är dags att agera! Jag föreslår en folkomröstning på Åland genomförs inom en vecka  med följande alternativ:

1. Jag vill att Åland omedelbart blir Sveriges landskap nr 26
2. Jag vill att Åland 1 januari 2015 blir Sveriges landskap nr 26

Finland har länge nog förtryckt ålänningarna. Tvingat dem att dricka Koskenkorva istället för Renat och förvägrat dem rätten att äta surströmming och pitepalt.

De har inte heller fått bejaka sitt svenska kulturarv. Åländska skolbarn tvingas exempelvis på musiklektionerna lyssna på Lordi istället för Kent och Gyllene Tider. Vi måste sätta stopp för den ”finskifiering” som drabbar ålänningarna. Vi måste sätta stopp nu!

Som påtryckning föreslår jag att svenska flottan ”övar anfall” utanför Söderarm och att svenska armén mobiliseras i Gävletrakten.

Så fort folkomröstningen är genomförd erkänner vi Åland som en del av Sverige och hissar den svenska fanan i Mariehamn. Den finska minoriteten får två alternativ. Antingen blir man svensk medborgare, eller så får man försvinna österut. Ålands sak är vår!

För den som till äventyrs inte förstått, så är givetvis ovanstående påhittat och skrivet med mycket ironi och en stark oro för Rysslands agerande gentemot Ukraina.

En oro som jag är övertygad om delas av våra baltiska vänner och andra självständiga fd sovjetrepubliker med delvis rysktalande befolkning. Mitt moderland Lettland har ca 10 % ryssar i sin befolkning. Det skulle, med Putins logik, lätt kunna vara ett motiv för en rysk aggression.

Nu är det viktigt att alla står upp för Ukrainas rätt till självbestämmande! Vem vet vilket land som sedan står i tur på Putins önskelista?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om Ryssland, Ukraina, politik, demokrati, Putin, EU , Lettland, debatt, mänskliga rättigheter, Åland, ironi.
 

Piratpartiet – Ett enfrågeparti?

I veckan skrev jag ett inlägg som i en bisats nämnde Piratpartiet, där jag undrade om någon hört från dem sedan förra EU-valet.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Ett antal pirater, med partiledaren (pirathövdingen?) i spetsen talade om för mig allt partiets representanter uträttat. Jag anklagades för härskarfasoner genom mitt kategoriska uttalande.

Alltid roligt med många läsare på min blogg, och alltid roligt med debatt.

Nu har jag läst en del på PP:s hemsida för att uppdatera mig och se om partiet har några åsikter i frågor som inte är digitala. Under avsnittet ”Vår politik från A till Ö” plockade jag fram några ämnen som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag började med äldreomsorg. Någon sådan rubrik finns inte, däremot något man kallar ”Äldre och funktionshindrade”.

Ett citat från det avsnittet: ”Den digitala revolutionen har skapat fantastiska möjligheter att knyta kontakter, uppleva kultur, utöva kultur, skaffa kunskap och enkelt kommunicera med myndigheter. Många äldre och funktionsnedsatta står idag utanför detta.  Men det är viktigt att vi inte låter den nya tekniken skapa djupa klyftor i samhället mellan dem som vuxit upp med den och dem, för vilka den är en ny bekantskap. Samhället måste därför satsa mer på att utbilda äldre om hur de kan få glädje av teknikerna. Arbetet med att anpassa teknik och utrustning för funktionshindrades behov måste få ordentligt stöd.”

Min kommentar: Mest fokus på digitala frågor. Inget om finansiering eller olika boendeformer. Några rader om att alla ska ha ”rätt till mänsklig samvaro”. Jättebra, men vem skriver inte under på det?

Nästa fråga blev sjukvård. Där finns det inget specifikt ”digitalt”, men inte heller särskilt mycket med substans.  Vad sägs om: ”Den som behöver vård för HIV och AIDS ska inte riskera straffas” eller ”Alla i Sverige ska ha tillgång till en sjukvård av hög kvalitet.”

Min kommentar: Ett antal floskler som jag antar alla partier skriver under på. Ingenting om vårdens finansiering, valfrihet eller hur vi ska klara utmaningen med allt fler äldre medborgare.

Sista området i min spaning skulle bli skolan. Där finns det en del om skolans arbetsmiljö samt om läromedel och olika verktyg för inlärning. Gissa vilka?

Min kommentar: Oerhört svårt att få ett grepp om vad PP vill med skolan. Ska friskolor tillåtas? Ska vi ha betyg? Yrkesutbildningen? Jag hittar bara fragment, långt ifrån en genomtänkt politik.

Stora politikområden som trafik, försvar, klimatfrågan och utrikespolitik hittade jag ingenting om. I ärlighetens namn har jag inte lusläst sidorna, men i så fall har de gömt de områdena väl.

Min slutsats är ändå klar. Piratpartiet är kanske inte ett rent enfrågeparti, men däremot ett parti ensidigt inriktat på ett politikområde.

Så länge det inte handlar om digitala frågor såsom FRA, fildelning och Internet har inte PP någon politik i praktiken. Man kanske kan skaffa sig det på sikt, men den som eventuellt lägger sin röst på dem, vet inte vad den får i de flesta frågorna. Man köper m a o den digitala grisen i säcken.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, Piratpartiet, Internet, EU, skolan, Val 2014, sjukvård, EU-valet 2014.

Konstig prioritering från EU

EU tycker att vissa regioner i Sverige har så hög ungdomsarbetslöshet, att man vill skjuta till 750 miljoner som ”krisstöd”. Detta förutsätter att staten och regionerna också bidrar med en tredjedel av detta belopp. De regioner man talar om är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

Visst har vi, och hela EU, en alldeles för hög arbetslöshet bland unga. Det kan jag hålla med om. Däremot undrar jag om man inte har bättre saker att lägga pengarna på, än att komma med pekpinnar mot ett av de få länderna inom unionen som har bra koll på sin ekonomi.

Jag kan också ha synpunkter på hur man räknar vilka som är arbetslösa. I Sverige räknas de som är anmälda som arbetssökande oavsett sin faktiska sysselsättning. Det betyder t ex att heltidsstudenter på högskolan som vill ha ett extra- eller feriejobb också räknas in i statistiken. Hur många är de?

Självklart är det här en fråga att ta på allvar, men när man ser hur det ser ut i södra Europa, undrar jag om inte pengarna gör mer nytta där?

En av nycklarna till att få ner arbetslösheten bland unga, tror jag, är att utveckla lärlingssystemet efter tyskt mönster. Men då måste svenska facket acceptera en lönenivå för dessa lärlingar som ligger en bra bit lägre än idag. Frågan är om man vill och vågar. 

De senaste signalerna från LO talar snarare om att man till varje pris vill skydda de svenska lönerna och de svenska kollektivavtalen. Kosta vad det kosta vill. Då är solidariteten från 1 maj som bortblåst.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, EU, ungdomar, jobb, arbetsmarknad, LO, samhälle, facket, arbetslöshet.

Idag hyllar vi Lettland

Ett av våra baltiska grannländer, Lettland, firar sin nationaldag idag. I helgen som gick hade jag förmånen att besöka mitt moderland igen, den här gången i syfte att besöka Tyresös lettiska vänort, Cesis. Cesis ligger ca 10 mil in i landet, ONO om Riga och har 18 000 invånare.

 Det har hänt massor i positiv riktning sedan jag landade här första gången 1991. Då slog svaveldoften emot mig som en vägg och allt var grått och trist i en återuppväckt republik. När man kommer hit 22 år senare, möts man av en modern flygplats och den korta biten in till huvudstaden Riga kantas av diverse köptempel, som vilken modern västeuropeisk stad som helst. Inne i städerna finns ett rikt utbud av butiker, restauranger och kaféer.

Utvecklingen har gått väldigt fort och letterna kämpar hårt för att både komma ikapp oss i väst ekonomiskt, samtidigt som man försöker fjärma sig politisk från Rysslands Putin i öst. En balansakt som jag beundrar starkt, eftersom man fortfarande är ekonomiskt beroende av affärer med Ryssland.

Letterna har nyligen genomgått ett ekonomiskt stålbad, men som det känns så biter de ihop och jobbar, till skillnad mot exempelvis grekerna. Flera indikatorer pekar nu åt rätt håll. Tillväxten mellan andra och tredje kvartalet i år var 1,2 procent, bland de bästa i Europa.

Lettland har verkligen haft nytta av sitt medlemskap i EU. Vi såg ett flertal exempel i Cesis där stora projekt, bland annat ett nytt fint kulturhus, till stor del finansierats via EU-pengar. Första januari 2014 kommer man också att ansluta sig till euron, och blir då kanske ett av de första länderna som faktiskt klarar de uppsatta kraven.

Nya nationalbiblioteket i Riga

Just inom kulturområdet är man långt framme. Riga blir 2014 Europas kulturhuvudstad (tillsammans med Umeå), och förberedelserna är i full gång.

Jag hade i Cesis förmånen att få bevista en liten försmak på nationaldagsfirandet i en kommundel. Väldigt mycket sång, letterna kallas ibland ”det sjungande folket”, och dans, allt med ett nationalistiskt tema.

Med tanke på landets historia av förtryck och ockupation är inte det särskilt konstigt. Lettlands historia är full av utländska nationer och ”krigsherrar” som styrt landet. Från korsriddare och svenskar till nazityskland och Sovjetunionen. Hur många länder behöver faktiskt ett "ockupationsmuseum"?

Till skillnad från oss har de inte utmaningen att integrera och inkludera nya medborgare i sitt samhälle. Snarare tvärtom. Många letter i produktiv ålder lämnar landet för att söka lyckan i andra EU-länder, och på vissa håll minskar befolkningen.

Jag hyser dock gott hopp om att de på sikt kommer att vända trenden. Letterna är inte bara ett sjungande folk, utan även ett kämpande. Grattis Lettland!

Relaterat: DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, Riga, EU, funderingar, Ryssland, Lettland, Putin, välfärd, kultur, Tyresö, invandring i, integration.

Kroatiens skärgård – väl värt ett besök

För några veckor sedan hade jag nöjet att besöka ett för mig nytt land, den färska EU-medlemmen Kroatien. Tillsammans med några gamla seglarkompisar hade vi bestämt oss för att på egen köl studera Kroatiens skärgård som vi hört mycket positivt om.

Trots att gänget bestod av erfarna seglare med Atlantsegling, transportseglingar genom Medelhavet och ett otal starter i Gotland Runt på meritlistan, hade ingen av oss seglat katamaran tidigare. Så en sådan fick det bli, vi hyrde en 44-fots Leopard.

Leopard 44

Efter en kort taxiresa från flygplatsen i Split, var vi framme vid marinan. Uthyraren gick igenom båten och dagen efter hissade vi seglen för första gången. Att segla katamaran är inte som att segla en vanlig kölbåt. På pluskontot är att den knappt lutar när man kryssar mot vinden, på minuskontot hamnar just den dåliga kryssförmågan, d v s vinklarna blir mycket sämre än med en kölbåt.

Första målet blev den lilla orten Komiza på ön Vis. I stundtals hårda vindar, 15 m/s, kryssade vi oss fram mot målet samtidigt som vi lärde känna båten. Jag brukar inte bli sjösjuk, men en katamaran rullar oregelbundet i sjön, så jag måste erkänna att det märktes i magen.

När vi kom fram på kvällen hängde regntunga moln över bergen och alla platser på bryggan var upptagna, så det blev till att ligga för boj. Vi stannade ytterligare en natt på ön och promenerade runt i de fina kvarteren.

Gränder i Vis

Regntunga moln över Vis

Vår rutt

Vis är ett typexempel på hur turismen håller på att växa till sig som en viktig näringsgren i Kroatien. En kypare berättade att befolkningen fördubblas när säsongsarbetarna flyttar ut under vår, sommar och höst.

Under vår seglingsvecka låg vi två nätter för ankare i naturhamnar och eftersom säsongen höll på att ta slut fick vi t o m en egen vik. Vattentemperaturen höll ca 24 grader, så det klara vattnet var väldigt inbjudande.

Efter första dagens molniga och blåsiga väder klarnade det upp och vi fick några kanondagar med härlig segling i varma brisar.

Jag kan verkligen rekommendera Kroatiens övärld för en seglingsvecka. Fina öar, trevliga människor, välordnade gästhamnar och lättnavigerade vatten. Det går utmärkt att göra sig förstådd på engelska, maten är god och billig. Möjligen kan jag tycka att hamnavgifterna var i högsta laget, ca 900 kronor per natt för vår båt.

Men sammantaget kändes Kroatien som ett tryggt, vackert och välordnat land som jag mycket väl kan tänka mig att återvända till.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, Vagabond.

Andra bloggar om semester, Kroatien, segling, katamaran,  EU, turism, resor.

Om aborter och EU

I Irland är numera abort tillåtet om kvinnans eget liv är hotat av medicinska skäl, eller om det finns en överhängande risk för självmord.

Däremot kan inte en kvinna själv besluta om abort, ens om hon blivit våldtagen eller utsatt för incest med graviditet som följd.

Detta är resultatet av en ny lag som klubbades i parlamentet häromdagen, efter mycket vånda och trots motstånd från den katolska kyrkan. Man säger att lagstiftningen liberaliseras!

Det händer idag! År 2013! I Europa! Man tar sig för pannan!

Jag är så trött på samhällen med ett starkt prästerskap som, oavsett religion, tror sig besitta en gudomlig rätt att bestämma över kvinnors liv. Är det någon som tror att lagarna skulle se likadana ut om det var vi män som bar fostret i våra kroppar och födde fram barnen?

Det spelar ingen roll om det är talibaner som förvägrar flickors rätt till utbildning eller katolska präster som är emot rätten till abort.Det handlar om religiös diskriminering!

Jag kan förstå att man kan olika åsikter om fritt sex, men att inte tillåta abort av ett foster som tillkommit via våldtäkt eller incest, det är inte annat en ett sätt att fördubbla verkan av övergreppet fast den här gången i religionens namn!

Det är sådana här missförhållanden som EU-parlamentet ska ägna sig åt att påverka, inte vilken smak vi svenskar vill ha på vårt snus!

Relaterat: DN, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, demokrati, religion, jämställdhet, aborter, Irland, samhälle, eu, snus.

Turkiet till EU?

Turkiet är på sikt en nation som kan vara aktuell som medlem i EU. Det finns naturligtvis argument som talar både för och emot ett sådant inträde.

Den senaste tidens oroligheter gör att åtminstone jag är mycket tveksam till ett medlemskap.

Har man yttrande- och mötesfrihet?  Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen försörjning?

Det talas från regeringspartiet om en censur av sociala medier. Är det demokrati?

Anhängarna till ett Turkiskt medlemskap använder såklart precis dessa tveksamheter som ett argument för, eftersom då EU skulle kunna påverka turkarna i en positiv riktning.

Jag kanske är cynisk, men jag tycker vi i första hand ska ägna kraft åt att städa upp på vår egen bakgård först. 

Det finns massor att ta tag i innan vi ens ska lägga energi på att förhandla med Turkiet. Exempelvis ekonomin i Sydeuropa och den växande främlingsfientligheten i många länder. Dessutom måste jordbruksstödet både minskas och reformeras rejält.

Att sedan Turkiet bara till en liten del faktiskt ligger i Europa geografiskt, kan vi i det här skedet faktiskt bortse ifrån.

Relaterat: DN, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, demokrati, ekonomi, jämställdhet, Erdogan, Turkiet, samhälle, eu.

En annan syn på fattigdom

Andelen personer som lever i ”allvarlig materiell fattigdom” i Sverige har minskat något sedan 2008 och är nu cirka en procent vilket är lägst i EU.

Definitionen i det här fallet är att man inte har råd med minst fyra av nio poster, som till exempel att klara oförutsedda utgifter, ha en veckas semester per år eller inte ha råd med tvättmaskin och bil.

Självklart är det inte ok så länge det finns några människor som är fattiga i Sverige, men det ger onekligen ett annat ljus till debatten om barnfattigdom och att människor fått det sämre under Alliansen. Jag har hela tiden tyckt att det begreppet känts fel, eftersom barn i familjer som lever på försörjningsstöd klassats som fattiga. I så fall är det nivån på stödet som är fel beräknat.

Man kan alltid diskutera vad som är rimligt, men jag blöder för mitt moderland Lettland, där hela 31 procent lever i ”allvarlig materiell fattigdom”.   

Inte hör man dem gnälla och generalstrejka som i vissa andra EU-länder. Nej, letterna kämpar på och har också lyckats vända skutan så sakteliga till positiva tillväxtsiffror. Det är något att beundra.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, fattigdom, EU, funderingar, barnfattigdom , Lettland, Alliansen.

Cirkus Italia

En superstylad gammal snuskgubbe och en clown som på väg till vallokalen säger till journalisterna att ”Jag vet inte vem jag ska rösta på”, blev något av vinnare i det italienska valet.

De fick som tur var inte egen majoritet, men tillräckligt många röster för att förmodligen få inflytande på det ena eller andra sättet. Beppe Grillos parti blev t o m största parti. För att krångla till det är tydligen dessutom ”ingen beredd att samarbeta med någon annan”. Ridå.

Jag tycker verkligen om mycket som Italien har att erbjuda. Havet, solen, kulturarvet, kläderna, maten och vinet är bara några exempel. Därför blir jag bedrövad när jag ser valresultatet. Det känns inte riktigt som att det italienska folket tar politiken på allvar.

Italienarna är vana att byta regering som andra byter skjorta, och det verkar vara stört omöjligt att få stabilitet i politiken. Den avgående regeringen, med Mario Monti i spetsen, tog krisen på allvar och var på väg att vända landet på rätt köl. Det här valresultatet är som en käftsmäll mot den politiken.

Grekland är en förhållandevis liten ekonomi, Italien är den tredje största i Europa, och en ekonomisk kollaps skulle få allvarliga konsekvenser för hela Europa . 

Uppenbarligen krävs det en kraftigare käftsmäll mot det italienska folket innan man inser allvaret och visar något slags krismedvetande.

 Kanske skulle ett nyval kunna väcka upp de 45 % som inte brydde sig om att rösta? Förhoppningsvis är de väljarna klokare än de som lät sig förföras av en clown och en snuskgubbe.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om Italien, funderingar, kris, samhälle, politik, Beppe Grillo, Berlusconi, Europa, ekonomi, Grekland.

Idag vänder det

Idag är det årets mörkaste dag. I morgon börjar dagarna sakta men säkert gå mot ljusare tider. Man kan fråga sig om det blir annat som vänder från och med nu?

Svaret får bli min personliga önskelista inför 2013. Håll till godo.

Jag tror att framgångskurvorna för SD kommer vända nedåt. Väljarna börjar genomskåda deras mörka politik.

Jag tror också, inom samma ämnesområde, att den uppenbara rädslan i mitt eget parti att på allvar diskutera människors oro och rädsla inför invandringen och invandrare kommer att vända. Vi är ett lyssnande parti som tar vanligt folk på allvar.

När det gäller lågkonjunkturen och krisen i södra Europa, så är det kanske för mycket att begära att den skulle vända. Får man hoppas på att den nedåtgående kurvan börjar plana ut?

Talibanernas inflytande i Afghanistan och Pakistan vänder sakteliga nedåt. Människor blir allt mer upplysta och inser att diskriminering och förtryck av flickor och kvinnor inte leder till något positivt.

Jag hoppas och tror också att EU slutar att lägga energi på nationella angelägenheter som hur vi smaksätter vårt snus, och istället vänder sitt intresse till frågan hur vi kan banta det gigantiska jordbruksstödet.

Motgångarna för Bajen vänder till framgång. Den här säsongen är Kennedy med från start.

Till sist. På det personliga planet kommer mitt golfhandicap att vända nedåt. Några nya klubbor och sen jä-ar…

Ha en riktigt GOD JUL kära bloggläsare!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, integration, SD, moderaterna, Bajen, Sverigedemokraterna, talibaner, politik, funderingar, EU, snus.

Bort med tassarna, EU

EU-kommissionen håller på att diskutera ett förslag till nytt tobaksdirektiv. Det innehåller bland annat förslag som rör vårt svenska snus.

Till exempel står exportförbudet fast och dessutom vill man skärpa reglerna för smaksättning av snuset, med motiveringen att det då lättare kan locka unga människor in i ”snushelvetet”.

Den svenska regeringen har lagt ner en massa tid, som skulle kunna användas till något mer produktivt, på att försöka få EU-kommissionen att ta sitt förnuft till fånga.

Uppenbarligen har det inte fungerat lika bra som cigarettlobbyns arbete mot neutrala cigarettpaket med endast varningstext, likt det som nyligen införts i Australien.

Man kan undra varför EU-kommissionen först belägger vårt snus med exportförbud och dessutom, som lök på laxen, ska lägga sig i ifall vi smaksätter det eller ej? Är man inte med stora stöveltramp inne och kliver på våra inre, för att inte säga innersta, angelägenheter? Trams!

EU ska ägna sig åt att främja fri rörlighet så långt det bara går, inte begränsa den! Uppenbarligen har vi för många EU-byråkrater som har för lite att göra.

Ge er på det ofantliga jordbruksstödet istället, men det törs ni väl inte av rädsla för de franska bönderna!

Läs ett annat inlägg i ämnet här.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB.

Andra bloggar om EU, funderingar, trams, samhälle, mutor, snus, tobak.

Bra där, EU. Men snuset då?

EU har beslutat stoppa in det s k könsbalansdirektivet i kylskåpet. I klartext handlar det om det förslag som skulle tvinga börsnoterade företag att kvotera in 40 procent kvinnor i bolagsstyrelserna till 2018.

Ett bra beslut tycker jag, av flera skäl.

EU ska inte lägga sig i den typen av frågor. Istället borde det ligga i styrelsernas intresse att ha en bred representation, som speglar både kundkrets och samhälle.

Dessutom skulle detta vara att göra våld på aktieägarnas suveränitet. Vad skulle nästa steg vara? Att EU ska bestämma vilka marknader som företagen får verka på?

De företag som i dagsläget inte har en styrelse som speglar sina kunder och samhället i övrigt är bara att beklaga.

Sedan är jag övertygad att om att ingen vill bli inkvoterad, vare sig på grund av kön, ålder eller bakgrund. De flesta vill såklart bli valda utifrån sin kompetens och ingenting annat.

Slutligen kan jag, apropå EU, inte låta bli att kommentera ”Snusgate”, eller vad man nu ska kalla affären med mutanklagelserna mot EU:s ”snuskommisionär”.

Jag är väldigt positiv till EU, inte minst som ett fredsprojekt, men här är ytterligare ett område där EU borde hålla fingrarna borta. EU ska ju främja handel, inte stoppa den. Att dessutom ha fräckheten att ge sig på snuset, när man tillåter cigarettexport är bara pinsamt och tar bort en hel del av EU:s trovärdighet.

Relaterat: DN, DN, AB, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om EU, funderingar, kvotering, samhälle, mutor, jämställdhet, snus.

Krokodilen från Minsk

Under OS i München 1972, dök det upp en sovjetisk gymnast vid namn Olga Korbut, som revolutionerade gymnastiksporten. Hon utförde konster som ingen tidigare gjort. Hon charmade alla, tog fyra guld och fick snabbt smeknamnet ”sparven från Minsk”.

Idag är det knappast en sparv från Minsk som är aktuell, snarare en krokodil eller något liknande rovdjur, som knappast inger förtroende.

Lukasjenko?

Den jag talar om är naturligtvis Vitrysslands diktator Alexandr Lukasjenko. Beslutet att stänga sin ambassad i Stockholm och samtidigt kasta ut alla svenska diplomater verkar, för en utomstående betraktare, vara taget av en reptilhjärna som reagerar på instinkt snarare än förnuft.

Sverige har länge arbetat för att påverka Vitryssland att respektera de mänskliga rättigheterna, och Lukasjenkos utspel tyder på att vi faktiskt på något sätt lyckats inge hopp till oppositionen. Varför skulle annars reaktionen bli så skarp?

Det känns bra att ha en utrikesminister som vågar tala klarspråk och kalla Lukasjenko för ”buse”, som förmodligen i diplomatiska kretsar är ett väldigt skarpt uttryck. Stå på dig Carl!

Nu gäller det för Sverige och övriga EU att fortsätta hålla tummen i ögat på Lukasjenko och samtidigt fortsätta hjälpa oppositionen så att de inte tappar hoppet om demokrati.

Nyckeln finns förmodligen i Moskva. Om president Putin tar bort sin skyddande hand från Lukasjenko är förmodligen hans dagar räknade. Det är i och för sig inget troligt scenario, men inte ens Putin kommer att acceptera vilka nycker som helst. Han vill ju, trots allt, ha en något så när lugn relation med både EU och USA.

Att Vitryssland fortfarande är kvar som arrangör av hockey-VM 2014 är en skandal! Internationella ishockeyförbundet hävdar att de inte vill vara ett redskap för politiken, men samtidigt måste ju även de kunna se och reagera på när människor förföljs för sina åsikter.

Det finns dessutom säkert en massa hockeyfans även inom oppositionen. Att låta en diktator använda ett idrottsevenemang som propagandaverktyg, är ju också att vara just det redskapet man inte vill vara...

Idrott och politik hör visst ihop, vad än hockeypamparna tycker och tror.

Till sist, vad Olga Korbut gör idag kan du läsa här.

Relaterat: AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om yttrandefrihet, Vitryssland, Carl Bildt, politik, utrikespolitik, demokrati, Minsk, EU, Lukasjenko, Putin.

Grekland vs Turkiet

Som den trogne bloggläsaren märkt har jag varit off-line några veckor. Det beror på att jag tillbringat några semesterveckor i miljöer där man får lägga för mycket tid på en uppkoppling för att det ska vara värt besväret. Det är ju trots allt semester...

Kalki, V om Rhodos. En jättefin ö.

Första delen av semestern seglade jag i Medelhavet med några kompisar och fick då, förutom strålande sol och nästan 40 grader, en liten möjlighet att jämföra EU:s sorgebarn Grekland med ett ”runnerupland”, nämligen Turkiet.

Båten vi seglade. S/Y Dulcecor.

Fart i seglen...

Seglingen gick från Kreta, via några grekiska småöar, till Alanya. Eftersom vi flög via Rhodos var vi dessutom tvungna att transportera oss på olika sätt till och från seglingens start- och måldestinationer. Bland annat körde vi bil, 40 mil längs den turkiska kusten.

Jag måste, lite motvilligt, erkänna att jag fick tänka om en del vad gäller Turkiet. Generellt sett upplevde jag servicen bättre i de turkiska gästhamnar vi besökte, jämfört med de grekiska. De människor som arbetade kändes också mer positiva och ”hungriga”.

Många greker, däremot, kändes uppgivna och den stämning jag beskrev under förra sommarens besök har snarare förstärkts sedan dess.

En ny ”syndabock” för det grekiska ekonomiska moraset verkar ha blivit Tyskland. Varför kan man då undra? Jo, som en taxichaufför (med oanvänd taxameter…) uttryckte saken: ”De har lånat ut massa pengar till oss och nu vill de ha ränta på de pengarna”. Vad svarar man på det?

Observera priserna... Visar kanske skatten som betalas in?

Om man ska försöka sig på någon slags ytlig politisk analys så tror jag att Grekland kommer bli tvingade att lämna euron och genomgå ett ekonomiskt och medvetandegörande stålbad innan det kommer att vända. Det finns ingen självinsikt hos befolkningen som gör att man kan börja arbeta sig uppåt igen, tyvärr. 

Vad vi kan göra är att fortsätta resa dit, men kanske också börja be om kvitton när vi handlar eller konsumerar tjänster. Jag vet, det är inget man vill pyssla med på semestern, men på sikt kan det hjälpa grekerna till en egen sjukdomsinsikt.

Marmaris. En tummelplats för rika människor
 med stoooora båta

När det gäller Turkiet, så har de fortfarande en del att bevisa innan jag tycker de kan få plats i EU. Hur behandlar de sina minoriteter, exempelvis kurderna? Hur är det med kvinnornas möjlighet till eget liv och egen försörjning? 

Mellan Marmaris (Turkiet) och Rhodos tar det bara 55 minuter med denna katamaran.

Man ser inte särskilt många kvinnor som arbetar, även om det är fler än t ex i Egypten. Jag har ju bara skrapat en del på den yta som man ser som turist och vet inte hur det ser ut på landsbygden.

Det är många intressen som ska tillgodoses och många tunga spelare som ska enas om den framtida vägen.  

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om semester, Grekland, ekonomi, sol, väder, Turkiet, euro, eu, segling.