Tyresö – Sveriges Chicago?

I somras blev en ung man skjuten vid en skola i Tyresö. Vad som hittills framkommit pekar allt på att det handlade om en uppgörelse i samband med narkotikaaffärer.

I samband med den händelsen skrev jag ett inlägg som delades och spreds till många. Vissa oroade sig då över att ”nu är det slut med trygga, trivsamma Tyresö”, och liknande.

Har då brottsligheten ökat i Tyresö? 

Källa: Tyresö kommun

Jag har roat mig med att analysera den officiella statistik som finns att tillgå och kan konstatera att svaret är nej. Som synes i första diagrammet så ökar vår befolkning snabbare än brottsligheten. Räknar man ut antalet anmälda brott per invånare så har de sjunkit från 10,55 2014, till 9,74 för 2015. Kurvan är alltså på väg ner igen.

Jämför man olika brottstyper så varierar det. Narkotikabrotten sjunker, liksom misshandelsbrotten. Stöld ur fordon och skadegörelsen ökar något. En blandad kompott med andra ord.

Källa: Tyresö kommun

Man kan alltså konstatera att Tyresö inte på något sätt håller på att förvandlas till laglöst land som några olyckskorpar hävdar.

Självklart finns det fortfarande mycket att göra och det pågår också mycket förebyggande arbete. Tyresös samarbete med trafikskolor och hunddagis är innovativa metoder som sprids över hela landet.

Den sämre lokala närvaron från polisen och de signaler jag får om ökad droganvändning bland unga, ger mig dock all anledning att fortsätta engagera mig i frågan. 

Jag hoppas också att alla föräldrar fortsätter att ta sitt ansvar och håller reda på vad deras tonåringar gör på kvällar och helger.

Men, på det hela taget är Tyresö fortfarande en av de tryggaste och bästa kommunerna man kan leva och bo i. Jag är glad för det och vet att de flesta Tyresöborna håller med mig.

Som avslutning kan jag också berätta att de som arbetar ute bland våra ungdomar på kvällar och nätter, till min stora glädje, berättar att sommaren 2016 har varit den lugnaste på länge. Med stor sannolikhet beroende på vårt systematiska förebyggande arbete.

Andra bloggar om ungdomar, Tyresö, trygghet, brottslighet, föräldrar, ansvar, samhälle, politik, statistik, polisen.

Vad är fattigdom – egentligen?

Aftonbladet, eller ska vi kalla tidningen för ”Husbondens röst”, driver en kampanj som man kallar "Nya Fattiga Sverige". Som av en händelse driver man tesen att det ekonomiska raset för pensionärerna startade 2006.

Den här kampanjen ser jag som en del i vänstermedias, LO:s och Socialdemokraternas systematiska smutskastning av välfärdssektorn. Smutskastningen har i princip pågått sedan man förlorade valet 2010, i vissa fall längre och både LO och S investerar stora pengar i den. Nu senast filmen som LO producerat och finansierat om det ”Reinfeldska samhället”. Är det verkligen någon som tror att den är objektiv?

I Tyresö har S i många år trumpetat ut att skolan är så usel, att så många barn far illa, men när man frågar Tyresöborna, så är det ingen som känner igen sig.

Strategin är uppenbart att genom att upprepa ett budskap, få väljarna att resonera ungefär som så att: ”Jag har fått det bättre, mina barn har en bra skola, men eftersom jag läser om hur många som har det dåligt, så är det säkert så”.

Och visst finns det en del pensionärer i Sverige som lever på marginalen. En specifik grupp är exempelvis kvinnor som under större delen av sitt liv arbetat i hemmet, och därmed inte betalat särskilt mycket i skatt. För dem, och andra, finns det ett socialt skyddsnät, som det ska finnas i en välfärdsstat som Sverige.

Men finns det verkligen fattiga i Sverige? Nja, det beror såklart på definitionen, men jag vågar sticka ut hakan och svara nej på den frågan. Den senaste månaden har vi kunnat följa hur de rumänska romerna som kommit hit för att tigga, har det i sitt hemland. Jämfört med deras situation har vi inga fattiga!

Det finns massor med listor som visar att Sverige är ett av de allra bästa länderna att åldras i. Har alla de fel?

Däremot kan man även i Sverige ha det fattigt ur andra perspektiv. Om man inte har tillräckligt inflytande över sitt eget liv, kan man vara fattig på egenmakt. Träffar man inte andra människor att utbyta tankar med, kan man lida av intellektuell fattigdom. Men att påstå att så många pensionärer i Sverige är ekonomiskt fattiga. Nej det stämmer inte.

I kampanjen använder man begreppet ”relativ fattigdom”, d v s hur en enskild har det i jämförelse med medianen (den som ligger i mitten på listan). Det får den konsekvensen att om hushållens inkomster stiger mer för de som arbetar, så höjs också gränsen för fattigdom även om många i de undre inkomstskikten också fått det bättre. Skulle medianinkomsten sjunka blir antalet relativt fattiga också färre… Inget bra mått alltså.

Som avslutning tänker jag svära i kyrkan och ställa några frågor kring myten om de fattiga pensionärerna.

• Hur många av dessa med låg pension sitter på ett kapital i form av en helt betald bostad?
• Hur många av oss andra får 5 % rabatt på ICA om vi handlar på onsdagar?
• Varför har pensionärer rabatt på kollektivtrafiken? De har ju inga jobb att åka till?

Jag vet att jag sticker ut hakan, men vi måste faktiskt våga kalla saker för vad de är.

Relaterat: AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, politik, äldreomsorg, välfärd, skatter , pensionärer, val 2014, debatt, media, Alliansen, fattigdom, Tyresö.