Lönelyft utan produktivitetsökningar – en ekonomisk härdsmälta

Många kommuner och regioner (landsting) vittnar om att de har problem med att få ekonomin att gå ihop. Kostnaderna ökar snabbare än intäkterna och många ekonomer kräver att staten ska öka anslagen till kommunerna så att de ska klara sitt välfärdsuppdrag.
Att öka intäkterna är nästan omöjligt. Det sätter utjämningssystemet och maxtaxan effektivt stopp för. Då återstår att sänka kostnaderna.

Den enskilt största kostnadsposten i en kommun och en region är den för personal. Förutom löner och pensioner så måste man även räkna in kostnader för lokaler, arbetskläder, datorer mm. I många kommuner har personalstyrkan tillåtits växa linjärt i takt med befolkningsökningen, utan att några stordriftsfördelar kunnat hämtas in. Förödande.

De senaste åren har vi dessutom sett ett lönerace för flera kategorier. Lärare, socionomer, sjuksköterskor och flera andra yrkesgrupper har haft en positiv löneglidning. D v s lönerna har ökat mer än vad avtalen mellan fack och arbetsgivare angett. Anledningen är i många fall brist på utbildad personal vilket gjort att man t ex som lärare tjänat på att byta arbetsgivare och då passat på att förhandla upp sin lön.

Det är här vi har en stor orsak till att många kommuner och regioner går på knäna ekonomiskt.

Under våren har flera yrkesgrupper i offentlig sektor på olika sätt protesterat mot att deras arbetsuppgifter blivit flera och mer krävande.
I privata näringslivet är det sedan länge en praxis att löneglidning måste finansieras med ökad produktivitet. Med andra ord, det finns inte utrymme för extra lönelyft om man inte producerar mer. Det är egentligen helt naturligt. Alternativet är neddragningar och i värsta fall konkurs.

Med risk för att ”svära i kyrkan”, den matematiska sanningen verkar inte offentlig anställda förstå. Eller också vill man inte förstå. Ofta används brukarna/patienterna/eleverna som argument varför ”det inte går” att effektivisera. Man glömmer då att även de är skattebetalare och att skattehöjningar inte är ett evigt ymnighetshorn.

Det handlar inte om att dessa yrkesgrupper inte gör ett bra jobb. Det handlar inte heller om att ifrågasätta kompetensen hos personalen i offentlig sektor. Det handlar om ekonomi.

För att komma tillrätta med de galopperande personalkostnaderna krävs alltså att produktiviteten ökar. Även i offentlig sektor. Det går att åstadkomma. Inte alltid genom att jobba snabbare utan oftare med att jobba smartare, använda ny teknik eller våga ifrågasätta gamla invanda rutiner.

Att det går har många privata företag visat under många år. Nu är det hög tid för för kommuner och regioner att följa det spåret.

Om vi inte klarar det, går vi mycket kärva tider till mötes.

Heliga kor I – Skolans organisation

Jag kommer i några kommande blogginlägg resonera kring några politiska frågor som jag, från min horisont, uppfattar som ”heliga kor”,  d v s frågor som jag uppfattar att inga politiker på riksplanet, inklusive mina egna partikompisar, riktigt vågar eller vill adressera. Trots att de i många fall är väldigt medvetna om problemen.

Idag handlar det om skolans organisation.

Sveriges dåliga resultat i PISA-mätningarna känner alla till. De enda delmomenten svenska elever toppar är typ ”sen ankomst” och ”skolk”. Flera lovvärda initiativ, bl a mer matte och tidigare betyg, är på gång. Men ingen verkar vilja eller våga ta tag i ett av, enligt mig, de grundläggande strukturproblemen.

Vilka är det då, undrar du kära läsare? Jo, lärarnas arbetstider, antal lektionstimmar per år och terminsindelningen.  

De skolterminer som svensk skola idag tillämpar härrör sig i mångt och mycket från bondesamhället. Ett samhälle som byggde på att även barnen hjälpte till ”hemma på gården”. Exempelvis var höstlovet från början till för att bärga årets potatisskörd. Det långa sommarlovet behövdes för att arbetet på gården under den ljusaste perioden var som mest arbetsintensiv.

Sportlovet var från början ”kokslovet” som infördes för att spara på bränslet, koks och kol, som användes för att värma upp skolorna. Som den uppmärksamme läsaren noterar så har vårt samhälle utvecklats en hel del sedan den tiden.

Samhällsutvecklingen har också lett till att kraven på våra barns kunskaper och färdigheter har ökat i samma takt. Nuförtiden är det nästan omöjligt att få ett fast jobb om man inte har minst komplett gymnasieutbildning. Mycket mer kunskap i olika ämnen ska förmedlas och läras in på, i princip, samma antal skoldagar. En väldigt svår ekvation att få ihop.

De flesta lärare i Sverige har s k förtroendetid. Det betyder, lite förenklat, att veckoarbetstiden består av en reglerad del, undervisning och en del gemensam planerings- och konferenstid på skolan, samt en oreglerad som ska användas till planering, rättning, föräldrakontakter mm. 

I något avtal finns siffran 45 timmar i veckan. Det är en avtalsreglering som innebär att de lov som även lärarna har, till stor del är kompledigt, bortsett från de fem veckorna som är standard för de flesta andra som jobbar.

Förtroendetiden innebär också att det är svårt för en lärare att hävda att hon/han inte är i tjänst om en förälder hör av sig på kvällstid.

Det har gjorts några försök med 40-timmars arbetsvecka för lärare utan någon större succé vad jag vet. Svårigheten med dessa försök har varit att det varit frivilligt, mot en viss lönebonus, för den enskilda läraren att delta. Eftersom man numera arbetar allt mer i arbetslag så krävs ju, naturligtvis, att alla vill vara med om försöket ska lyckas, och så har sällan varit fallet.

Nu måste vi ju ställa oss frågan, i ljuset av PISA och allt fler föräldrar som säger upp sitt föräldraansvar, vem eller vilka den svenska skolan är till för?

Det givna svaret måste ju bli för eleverna och samhället. Inte för lärarkåren. Här finns det alltså ett antal heliga kor att ”slakta”.

Mina förslag är följande:

**Ändra terminsindelningen till tre terminer. Korta sommarlovet till max sex veckor och jullovet till max en vecka. 

Då finns det också möjlighet att utöka timplanerna för att få med fler mattetimmar, idrottstimmar och annat som skulle behövas. Det skulle också ge utrymme för mer undervisning individuellt och i smågrupper vilket inte minst skulle gynna barn och ungdomar från icke ”studievana” familjer. Det finns många länder som har ett sådant system redan idag.

**Ändra alla lärares arbetstid till 40 timmar per vecka, med fem veckors semester, som för de flesta på svensk arbetsmarknad. 

Höj samtidigt lärarnas löner med minst 10 000 per månad. Jag tror att de flesta tycker att läraryrket är underbetalt, men lika många har svårt att tycka synd om en yrkesgrupp som trots allt har så många lediga dagar. En sådan radikal förändring av villkoren skulle, på sikt, höja yrkets status och få många fler att välja lärarutbildningen i första hand.

Det här kommer aldrig lärarfacken att gå med på, säger då den som vill invända. Nja, kanske inte till en början, men som jag skrev här tidigare, vem är skolan till för? 

Jag vill dessutom gärna tro att även lärarfacken har intresse av att höja skolans och lärarnas status i samhället. I de flesta andra branscher har man fått anpassa sig till samhällets utveckling. Nu är det dags för skolan att göra detsamma!

Andra bloggar om politik, ekonomi, välfärd, skatter, skolan, undervisning, lärare, elever, funderingar, valfrihet, utbildning, samhälle, framtiden, löner, facket.

Avskaffa sportlovet

Den här veckan har skoleleverna i en del av landet sportlov. Kommande veckor kommer sportlovslavinen rulla vidare norrut.

Lovet har sitt ursprung i det gamla ”kokslovet”. Syftet var att spara in på uppvärmningskostnaderna för skollokalerna.

Det behovet finns inte kvar med dagens samhällsekonomi. Däremot finns det ett uppenbart behov för svenska skolelever att plugga mer.

Mitt förslag är alltså att vi helt enkelt avskaffar sportlovet.

Att, som för vissa, få en till lovvecka bara fem veckor efter avslutade julferier känns väldigt ineffektivt. Inte minst eftersom det efter varje lov tar några dagar innan eleverna s a s kommer upp i varv igen.

Eftersom det i de flesta kommuner finns möjlighet för eleverna att få ledigt några dagar per läsår, kan den som vill åka skidor ändå, fast med skoluppgifter att göra.

Allt detta skulle ge Sveriges skolelever en hel skolvecka extra att studera på vilket kommer både dem, och samhället, tillgodo.

Som grädde på moset slipper dessutom de föräldrar som inte kan ta ledigt, eller inte har råd att resa bort, att vara oroliga för tillsynen av sina barn under långa lovdagar.

Jag inser att jag inte kommer bli superpopulär bland vissa elever, och kanske lärare. Men det här skulle kunna vara ett första steg mot ett förändrat terminssystem med tre terminer och färre lovdagar som den svenska skolan så väl behöver.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN.

Andra bloggar om skolan, sportlov , politik, utbildning , skola, PISA , skolpolitik, samhälle, kunskap, debatt, betyg, lärare., funderingar.

Ingen talar om föräldrarna

En skolpsykolog skriver idag en intressant artikel om en outnyttjad resurs i skolan, föräldrarna.

Han skriver bland annat: ” Hur barn lyckas i skolan beror inte i första hand på vilken skola de går i, klassens storlek eller lärarnas skicklighet. Även om det givetvis är viktigt. Hur de lyckas beror mer på föräldrarnas engagemang och förväntningar, deras utbildningsnivå och attityd till utbildning.”

Samtidigt fortsätter Lärarförbundet och oppositionen att upprepa sitt mantra lärartäthet-lärartäthet-lärartäthet. Som om det allena skulle lösa alla problem och höja den svenska skolans resultat.

Jag tycker psykologen verkligen slår huvudet på spiken, när han pekar ut föräldrarnas ansvar. Det är självklart skolans ansvar att lära ut färdigheter, hur man arbetar i grupp etc. 

Men det är lika självklart föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer utvilade till skolan, har gjort sina läxor och förstår att respektera både vuxna och andra barn i skolan.

Hur väl man lyckas med dessa, på pappret basala saker, har förmodligen mycket större påverkan än lärartätheten eller om skolan drivs i offentlig eller privat regi.

Mer om föräldraansvar hittar du här och här.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD.

Andra bloggar om politik, samhälle, skolan, lärare, valfrihet, föräldrar, ekonomi.

Juni, juli, augusti

Före kvällens möte i Tyresö Kommunfullmäktige, genomförde det lokala lärarförbundet en manifestation. Syftet var att skapa opinion i den pågående avtalsrörelsen där man vill ha 10 000 mer i månaden.

Jag har tidigare bloggat om detta och kan i och för sig sympatisera med tanken. Lärarna har en mycket viktig uppgift i samhället och gör i allmänhet ett bra jobb.

Tyvärr tror jag inte att lärarna kommer få gehör för sina ambitioner så länge man inte är beredd att reformera sina arbetstider. Jag vet att det i avtalet står att lärarnas arbetstid är 45 timmar i veckan, så att en stor del av ledigheten under loven, avtalsmässigt, är att betrakta som kompledighet.

Men det räcker inte. Det är många yrkesgrupper som arbetar mer än 40 timmar per vecka och lärarnas ovilja att reglera sin arbetstid gör, tror jag, att allmänhetens sympati för det tuffa jobbet inte blir tillräckligt hög för ett rejält lönelyft.
Även en grupp som sjuksköterskor har ett otroligt viktigt och tufft arbete. De har en reglerad arbetstid.

Varför kan inte lärarna ha det?

Relaterat: AB, AB, DN, SvD.

Andra bloggar om skolan, skolpolitik, samhälle, utbildning, lärare, Tyresö.

Är inte konsulter heta nog?

Den SIFO-undersökning som vi alla väntat på har äntligen kommit. Nej, inte den som visar vilka som skulle vinna om det var val idag. Inte heller får vi reda på vad som kommer bli årets julklapp.

Det SIFO istället berättar för oss är vilka yrken som är hetast på dejtingmarknaden(!)

I topp på både kvinnornas och männens listor ligger läkare. Hur sexigt är det med skrynkliga gröna skjortor och säckiga byxor? Kanske t o m ett par "Foppatofflor" som grädde på moset? Kanske är det gummihandskarna som får fantasin att flöda, vad vet jag?

Tvåa på kvinnornas lista ligger kock, följd av lärare och brandman. På silverplats hos männen kommer sjuksköterska medan lärare även hos grabbarna tar brons.

Hur tänkte de svarande då? Männen vill ju uppenbarligen bli omhändertagna medan kvinnorna vill äta sjukhusmat, kanske...

Förhoppningsvis bygger de sina relationer på mer än motpartens yrken, endast det är knappast tillräckligt för något långvarigt, tror jag.

Själv tycker jag att konsult borde ligga i topp på alla listor. Då kan man ju både det ena och det andra, och är dessutom till salu för en rimlig timpenning. Har jag rätt eller har jag rätt?

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om relationer, kärlek, läkare, lärare, samhälle, ironi.

Lärarkultur

Lärarförbundet kom i förra veckan med en rankinglista över kommunernas Musik- och Kulturskolor. Tyresö kommer på plats 249, en förbättring med 11 placeringar.

Till grund för utmärkelsen har man valt tre kriterier:

**Resurser till musik- och kulturskolan.

**Avgiftsnivån för musik- och kulturskolan.

**Andel av kommunens elever som deltar i musik - och kulturskolans frivilliga verksamhet.

Man kan undra varför Lärarförbundet överhuvudtaget publicerar listan? Den säger nämligen ingenting om hur bra de olika kultur- och musikskolorna är. Den säger inte heller något om arbetsförhållandena för förbundets medlemmar vilket skulle kunna vara ett skäl att publicera.

Jag tycker inte heller att ett fackförbund, via en rankinglista, ska ha åsikter om vilka taxor en kommun tar ut för en tjänst som inte är lagstadgad, vilket man gör på det här sättet.

Kulturskolan i Tyresö är i alla fall en fantastisk fritidsverksamhet som en stor majoritet av eleverna är mycket nöjda med, vilket Lärarförbundet struntar blankt i. Men varför verksamheten ska vara kostnadsfri, som uppenbarligen Lärarförbundet vill (för då avancerar man ju på deras ranking) förstår jag inte alls?

Att spela pingis eller att rida är inte heller gratis för våra barn och ungdomar...

Ja, just det, bilden är från det berömda La Scala i Milano. Undrar hur Lärarförbundet skulle ranka deras verksamhet med de biljettpriserna?

Relaterat: DN, DN, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, idrott, Tyresö, skola, lärare.

Leg. lärare

Så kom det då, regeringens förslag om lärarlegitimation. Förslaget bygger på att lärare, för att få fast anställning och legitimation, ska ha rätt behörighet och också genomgått ett introduktionsår, motsvarande läkarnas AT-tjänstgöring.

Endast legitimerade lärare ska dessutom få sätta betyg. Man ska också kunna erhålla legitimationen via en högskoleutbildning kompletterad med en kurs i pedagogik.

I grunden är detta ett bra förslag med syfte att höja kvaliteten i undervisningen och läraryrkets status. Förhoppningsvis ger även detta på sikt fler ungdomar som väljer lärarutbildningen i första hand och inte som ett sista alternativ i brist på annat.

Nästa steg borde såklart vara att höja lönerna för de legitimerade lärarna, för hur det än är så hänger status i högsta grad ihop med lön, den som påstår annat far med osanning. Det är nu det börjar bli lite svårt. Lönen sätts och betalas av kommunerna vars kassor långt ifrån är oändliga, vilket i praktiken innebär att utan extrapengar från staten kommer väldigt få kommuner faktiskt ha råd att höja så kraftigt som det skulle behövas.

I Tyresö planerar Alliansen för ett kommunalt lärarlyft som har till syfte att fortbilda de lärare som behöver respektive coacha de som behöver det till ett annat yrke utanför skolan. Allt för att höja kvaliteten på undervisningen. Sedan finns såklart ambitionen att försöka höja lönerna men frågan är om våra pengar räcker.

Jag har inte läst propositionen men utgår från att det finns regler för hur man till exempel löser behörighetskravet i små skolor där underlaget inte räcker för hela tjänster i vissa ämnen. Antar också att man är behörig att sätta betyg i matte i årskurs nio om man är behörig gymnasielärare i just det ämnet.

Ytterligare en åtgärd som jag tror skulle kunna bidra till statushöjningen och bortsållning av olämpliga lärarkandidater är att införa inträdesprov på Lärarhögskolan där uppträdande inför grupp borde vara en viktig ingrediens.

Och så var det ju det här med arbetstiderna...

 Relaterat: DN, DN, DN, AB, AB, Exp, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om skolan, skolpolitik, samhälle, utbildning, lärare, regeringen, Tyresö.

Folkpartiet och lärarna

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är mitt uppe i avtalsförhandlingar med lärarfacken. Förutom lönen är det frågan om lärarnas arbetstider som är i fokus.
SKL vill öka det lokala löneutrymmet till de skolor som går över till 40 timmars arbetsvecka med vanlig semester istället för dagens 45 timmar med ledigt på de flesta loven.
Lärarfacken säger i princip nej och hänvisar till nuvarande avtal som tillåter övergång om man är överens lokalt men där facket har lokalt veto.

SKL brukar hålla en enig front även över blockgränserna men nu har Folkpartiets företrädare hoppat av SKLs förhandlingsdelegation av, får man förmoda, rädsla för lärarfacken, av tradition en tung grupp i medlemskadern.

Synd, tycker jag. Dels tycker jag att man ibland faktiskt måste kompromissa så att det inte blir som sossarna i relation till LO dels börjar det bli tid att tänka nytt.

Jag har bloggat i ämnet tidigare och tror att både eleverna och lärarna har mycket att vinna på en övergång till 40 timmars arbetsvecka. Inte minst lärarna i form av högre status och därmed större stöd i opinionen för högre lön.

En koppling som dock är viktig att inse är att för att detta ska lyckas måste läsårets förläggning över året också ses över. Det är inte skrivet i sten att eleverna måste ha 10 veckors sommarlov förutom jul- påsk och sportlov även i framtiden.

Relaterat: SvD, Dagens Samhälle, Exp.

Andra bloggar om skolan, skolpolitik, samhälle, utbildning, lärare, Folkpartiet.

Hårdare krav – högre status?

Regeringen presenterar idag ett förslag till ny lärarutbildning. Syftet är att höja statusen för läraryrket och i nästa led såklart ge ännu bättre resultat bland eleverna.

Ett led i reformeringen är att de högskolor som idag utbildar lärare måste ansöka om examenstillstånd hos Högskoleverket, alltså även de som redan har tillstånd.
Att ställa högre krav på lärarutbildningarna är ett steg i rätt riktning. Misstänker att bland universitetslärarna så lirar inte dessa högskolor i samma division som civilekonom- och juristlinjerna statusmässigt. Hela kedjan måste alltså ryckas upp.

En annan del är återgången till fyra olika lärarslag: förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. Dessutom blir kunskaper i matte och NO obligatoriska för de som ska undervisa i år 1-3.

Att lämplighetspröva studenterna före antagningen är ett jättebra förslag. Just förmågan att stå inför en grupp, känna sig komfortabel med barn och ungdomar är egenskaper man inte helt enkelt kan plugga sig till utan dessa ska finnas i bagaget innan man kommer in på lärarhögskolan. Precis som en duktig fotbollsspelare inte alltid blir en duktig tränare krävs det mer än bra ämneskunskaper för att bli en bra lärare.

Sammantaget känns förslagen riktigt bra så här utan att ha sett detaljerna. Det kommer såklart att ta 5-10 år innan resultatet kommer kunna märkas bland eleverna men någonstans måste man ju börja.

Om det höjer statusen? Ja, kanske, men det finns en sak som jag tror skulle höja statusen mer i allmänhetens ögon.
Och nu svär jag i kyrkan, jag vet, men lärarna måste själva på allvar börja ifrågasätta ferietjänsten med sommarlov och övriga ledigheter.
Jag vet att de arbetar 45 timmar per vecka och på så sätt arbetat in ledigheten men vilka grupper kan göra så? Inte sjuksköterskor, inte metallarbetare, inte någon personalgrupp som jag kan komma på.

Jag är också helt övertygad om att statusen i allmänhetens ögon skulle öka, färre ambitiösa lärare skulle bränna ut sig och eleverna skulle få bättre undervisning. Då fick man såklart också förlänga läsåret, men vem har sagt att skolelever måste ha lov i 10 veckor?

Relaterat: DN, DN, SvD, AB.

Andra bloggar om skolan, skolpolitik, samhälle, utbildning, lärare, regeringen.