Sten i glashus

På ledarsidan i dagens AB ondgör sig den socialdemokratiske mångsysslaren Thomas Bodström över regeringens brist på kontroll av privata utförare av offentliga tjänster.

Han skriver bland annat:

”Att det finns företag som prioriterar att tjäna pengar på bekostnad av kvaliteten är ingen nyhet. Det gäller oavsett om det handlar om vård, skola eller äldreomsorg.”

Det intressanta i hans krönika är inte att han, i skuggan av Caremaaffären, kritiserar och ironiserar över privata företags vinstintresse. Det är ju att slå in öppna dörrar och dessutom lite väl enkelt. Lösningen handlar inte om offentligt eller privat.

Nej, det intressanta är hans förmåga att anpassa sig till situationen. När Mona Sahlin var i blåsväder lyckades han distansera sig från henne genom att åka till USA och ”skriva bok”.

Nu nämner han inte med ett ord sitt eget engagemang som styrelseledamot och aktieägare i friskolekoncernen Pysslingen, som enligt uppgift gav honom en miljonvinst när företaget såldes tidigare detta år.

Thomas Bodström anpassningsförmåga får Barbapappa att framstå som stel och fyrkantig.

Relaterat: AB, SvD, SvD, E24.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, samhälle, äldrevård, Carema, riskkapital, äldreomsorg, ekonomi.

Bloggkollegor i samma ämne: The Viktor Report.

Rosorna krigar - igen

Ett nytt ”Rosornas Krig” har brutit ut. För vilken gång ordningen har jag tappat räkningen på. Thomas Boström har skrivit en bok där han ”avslöjar” diverse ”sanningar” om hur det gått till bakom kulisserna inom Socialdemokraterna.
Inte minst hur det gick till när Mona Sahlin manövrerades ut och Håkan Juholt till sist valdes till hennes efterträdare.

Bodström berättar också om hur illa Peter Eriksson från Mp och Lars Ohly går ihop. Vilken tur då att de rödgröna förlorade valet!

Sedan har han faktiskt bland skvallret några konkreta förslag på hur (S) ska förnya sig. Mig spelar det rakt ingen roll hur de gör, men om jag vore sosse skulle jag allvarligt fundera på förslaget att kapa banden med LO och byta namn till Socialdemokratiska partiet. Det första förslaget skulle öka trovärdigheten och det andra ge en modernare image.

Varför gör han då detta? Jag kan se två möjliga skäl. Antingen vill han distansera sig från Juholt och hans gäng, för att vid ytterligare en valförlust göra comeback som en räddande ängel. Eller så vill han helt enkelt tjäna pengar. Eller kanske bådadera...

Relaterat: AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, samhälle, bok, Håkan Juholt.

Ständigt denna Bodström

Ska han få ledigt? Kommer han hem? Stannar han i USA? Vad tycker Mona? Ska han skaffa ny frisyr? De senaste dagarna har Thomas Bodström varit på många löpsedlar och hans val mellan familj och riksdag har följts nästan lika intensivt som räddningen av de chilenska gruvarbetarna.

Jag har tidigare bloggat om det orimliga att göra ett bra jobb när man har så många järn i elden och anser så fortfarande. Däremot tycker jag det är tufft att ge sig iväg med familjen på ett äventyr, det ska han ha all heder av, även om det faktiskt skulle kunna vara en ”rädda-äktenskap-och-familj-resa” som fått ett annat namn.

Därför var nog hans beslut ganska enkelt av framförallt två skäl, varav familjen var det minsta.

Jag tror att det absolut tyngsta skälet till Bodströms avhopp från riksdagen är att distansera sig från Mona Sahlin. Ilija Batljans utspel om ”perversa” skatter ska ses i samma ljus.

Eftervalskrisen inom socialdemokratin kommer bara att accelerera fram till nästa kongress och då vill ingen sitta i samma båt som Mona Sahlin.

Ska man tolka Bodström ska man helst inte befinna sig i samma världsdel för att inte riskera att själv åka med i den utrensning som måste komma, om socialdemokraterna inte ska förvandlas till ytterligare ett missnöjesparti på vänsterkanten.

Mona Sahlin klamrar sig fast vid Bodström som en liten flicka, där någon försöker ta ifrån henne hennes favoritnalle.

Jag avundas henne inte, kanske förstår hon nu hur Pär Nuder kände sig när hon själv frös ut honom?

Att Bodströms avhopp även är ett gigantiskt svek mot de många (S)-väljare som kryssade honom i valet struntar han förmodligen i.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, Thomas Bodström, Riksdagen, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Pär Nuder.

Politikens vuvuzela

En jobbarkompis, vi kan kalla honom Johan, frågade mig om inte vuvuzelan vore ett spännande inslag i årets valrörelse. Han tänkte sig den som en slags trumpet som kallade till möte eller för att salutera ett roligt besök i valstugan.

Själv känner jag mig tveksam, minst sagt. För mig har larmet från alla vuvuzelor förtagit en del av stämningen i VM. Jag gillar när man hör domarens signal, jag gillar att höra fansens hejaramsor och sång, och jag sympatiserar med coacherna som vill kunna ropa instruktioner till spelarna. Med andra ord ett ganska otrevligt inslag som säkert också kan ge tinnitus om man utsätts för oljudet för mycket.

Finns det då någon levande vuvuzela i politiken? Fram till igår kunde jag inte komma på någon, men så dök han upp med krav på timeout för Carl Bildt. Thomas Bodström såklart!

Han är alltid snabb med ogenomtänkta uttalanden och även om man försöker ignorera vad han säger finns alltid risk att man går därifrån med ringande öron.

Att kräva timeout för att en åklagare beslutat att inleda en förundersökning om en eventuell svensk anknytning till påstådda folkrättsbrott i Sudan är populism på hög nivå. Ifall det funnits konkreta anklagelser mot bolaget eller Carl Bildt personligen vore det en helt annan sak.

När idag partiledare Sahlin upprepar kravet visar det bara hur desperata Socialdemokraterna är. Jag tror svenska folket hellre vill veta hu de rödgröna ska ena sig om försvarspolitiken. Ska vi ha trupp kvar i Afghanistan, ska den bort eller kanske ska vi folkomrösta om det också?

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om politik,Thomas Bodström, Carl Bildt, Sudan, Val 2010, vuvuzela.

Fotboll(s)konspiration

Idag omvaldes Lars-Åke Lagrell som ordförande för Svenska Fotbollförbundet för sitt tjugonde år. Före honom satt Lennart Johansson ett antal år med Lagrell som generalsekreterare. Man kan inte påstå att det är hög omsättning på den posten.

Nu påstår SVTs Sportnytt att det ”jäser i leden” p g a en debattartikel i DN som efterfrågar en föryngring i styrelsen och krafttag mot huliganismen.
Sture Lindmark och Anders Milton som författat debattartikeln är kompisar i konsultföretaget Isak som enligt sin hemsida är

”...ett konsultföretag med spetskompetens inom lobbying, PR och
opinionsbildning. ISAK grundades 1983 och har lång erfarenhet av uppdrag i
Sverige och internationellt. ISAK:s styrka är ett väl förgrenat kontaktnät och
medarbetare med gedigen erfarenhet från arbete inom media, regeringskansli,
riksdag, organisationsväsende, företag, myndigheter och EU.”

Lobbying, PR och opinionsbildning? Jag är absolut inget fan av Lagrell, inte heller av att gubbar klamrar sig fast vid uppdrag för länge, men jag undrar jag?
Enligt Sportnytt lanseras Thomas Bodström som efterträdare och man kan ju undra om han inte har nog att göra ändå?
Nu tackade han ju klädsamt nej i intervjun, men det gjorde ju även Göran Persson på sin tid som ni kanske minns.

Anar men en konspiration här? Styrelseordförande för Isak är nämligen Jan Nygren, samordningsminister i den socialdemokratiska regeringen 1994-1997, statssekreterare i försvarsdepartementet och gammal SSU-ordförande.

Jag har alltid trott att Lagrell var en god socialdemokratisk vasall, inte minst med tanke på hans tidigare jobb som landshövding, men jag kanske har fel. Eller så är detta en idrottsvariant på ”Rosornas Krig”? Eller, så är det Lagrell själv som ligger bakom för att, likt andra härskare, själv kunna utse sin efterträdare? Vad tror du?

Relaterat: DN, AB, Exp.

Andra bloggar om fotboll, Thomas Bodström, Socialdemokraterna.

Bodströms mångsyssleri

Före detta justitieministern Thomas Bodström har hamnat i blåsväder efter en granskning i TV 4-programmet Kalla Fakta. Där visas att han väldigt ofta kvittar ut sig och således inte deltar så ofta i riksdagens omröstningar.
Själv hävdar han att han bara ett fåtal gånger kvittat ut sig för att arbeta som arvoderad advokat.

Det kan egentligen vara som det vill med den saken, de som möjligen kan förlora på att han inte deltar i debatterna som föregår omröstningarna är ju bara han själv och hans parti. Alla vet ju att frågorna inte avgörs där.

Att han deltar i samhällsdebatten, rör sig utanför riksdagen är väl bara bra och det borde kanske fler riksdagsledamöter syssla med. Att vara med på diverse jippon som t ex i kvällens ”roast” av Felix Herngren på Kanal 5 och annat drabbar bara hans egen trovärdighet som politiker.

Det allvarliga är snarare det rekordartade mångsysslandet som uppenbarligen ger honom sidoinkomster som han inte borde behöva med sin riksdagslön. Att arbeta som advokat, skriva böcker, sitta i bolagsstyrelser när han dessutom odlar en image av att vara en pappa som engagerar sig i sina barn, det går bara inte ihop. Man kan inte göra inte ett bra jobb på alla dessa områden. Tror han bloggar också...

Sådana supermänniskor finns inte. Det är bara de själva som tror det och i bakgrunden finns alltid människor som på olika sätt ”kuddar upp” så länge de själva orkar.

Någonting måste alltså bli lidande, jag vet inte vad eller vilka. Men vore jag röd-grön skulle jag inte vilja ha en sådan justitieminister vid en (ytterst) eventuell valseger 2010.

Relaterat: DN, SvD, AB, Exp.

Andra bloggar om politik,Thomas Bodström, Riksdagen.

FRA – min åsikt

Något intressant som helt verkar bortglömt i den hysteriska debatten är att Socialdemokraterna med den mångsysslande Thomas Bodström i spetsen varit drivande i den här frågan från början. Alliansregeringen fick ärva förslaget och har om sanningen ska fram inte tillfört något vettigt de heller.
Så till själva sakfrågan. Ska vi kunna bedriva signalspaning mot människor i vårt land? Ja, det tycker jag absolut. Däremot ska det bara kunna ske vid misstanke om brott och efter beslut av åklagare. Personligen tror jag inte man kommer att hitta några ”riktiga” terrorister den vägen, möjligen enstaka förvirrade extremister.
När det gäller själva myndigheten, FRA, så kan man naturligtvis diskutera om inte de 562 miljoner som verksamheten kostar 2008, kunde användas vettigare. Övriga försvaret ska ju hårdbantas, undrar om det gäller även FRA?