Dagbok från Almedalen – tisdag och onsdag

Tisdag 3 juli 
Jag besökte även idag Almegas lunchseminarium ”Poké och politik”. Dagens gäst var Vidar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet i min barndoms stad, Norrköping.
Han, precis som Maud Olofsson igår, var mycket frispråkig och bjöd på flera roliga citat. Vad sägs om: ”Alla småpartier har konstiga idéer. Annars vore de inte småpartier.”

Han avslöjade också att han tycker debatten om de s k vinsterna i välfärden är ”jävla trams". Jag håller fullkomligt med honom. Intressant var också att han, liksom Maud Olofsson, trodde på Ulf Kristersson som statsminister efter valet i en ren moderatregering. Personligen tror jag att den lösningen skulle bli väldigt knepig att hantera från en väljarbas under 30 %.

 Dagen i övrigt ägnades jag åt seminarier om utveckling av äldreomsorgen. Det första handlade om digitalisering av äldreomsorgen. Slutsatsen därifrån, som jag delar, är att kommunerna måste samarbeta bättre för att skapa standards och för att finansieringen ska bli rimlig.

Ett annat sätt att effektivisera äldreomsorgen är via fastighetsutveckling. Varför inte kombinera äldreomsorg och annan verksamhet? Till exempel förskola. Där kan man samutnyttja vissa ytor såsom kök och personalutrymmen. Exempel på detta finns redan.

Sedan var det dags för Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz. Och det gick ju bra…

Onsdag 4 juli 
Dagens två första aktiviteter ägnade jag åt sjukvården. Capio arrangerade ett seminarium där man ställde frågan om man kan ha en köfri sjukvård?
Svaret är att det borde man absolut kunna ha. Till det krävs ett bättre samarbete mellan olika funktioner. Att det flyter på mellan akutmottagning, lab och röntgen.

För att få till det handlar det bl a om att skapa en förbättringskultur hos alla medarbetare. På St Görans sjukhus fungerar det bra. Varför inte lika bra på de sjukhus som drivs av landstinget, kan man ju undra? Ingen lätt fråga att svara på, men jag tror det är svårare att skapa just den förbättringskultur som krävs i offentlig sektor.
Där finns tyvärr inte riktigt samma möjligheter att arbeta med personliga incitament som i privata företag. Däremot tror jag att vi kan göra mycket mer för att till exempel uppmärksamma duktiga medarbetare som bidrar till verksamhetsutveckling. Det är för lite glamour inom vård och omsorg.
Den reformerade kömiljard som alliansen vill införa skulle kunna vara en hjälp på den vägen.

Mitt andra seminarium handlade om digital vård och arrangerades av Äldreforum och nättjänsten Min Doktor. De har så här långt haft 300 000 patienter. Enligt föreläsaren så utnyttjas tiden mer effektivt på det här sättet. Patienten svarar på frågor och kan styra när (och om) det blir ett videomöte med läkaren.

Jag är övertygad om att digitala vårdmöten kommer, och måste bli, en del av framtidens sjukvård. Frågor man kan ställa sig är exempelvis hur stor del ersätter verkligen fysiska möten och om tillgängligheten uppmuntrar till "onödiga" läkarkontakter?
Personligen anser jag att digitala vårdkontakter passar utmärkt till de flesta uppföljande möten patient vs läkare. Svårigheten är att veta vilka förstabesök som kan ersättas. Enligt Min Doktor skickas ca 20 % av deras kontakter vidare till fysiska besök.

Under dagen hann jag även med en bokrelease. Ann Heberlein släppte sin bok, "Våldtäkt och kultur: en undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott". Ann har forskat i, undervisat i och skrivit om ämnet sedan 2002.

Ämnet är uppenbarligen känsligt för många i media, men jag tror att om man inte vågar tala om problem på ett faktaorienterat sätt, kan man heller inte lösa dem. Hon har bl a undersökt afghanska och svenska värderingar och kommit fram till, föga förvånande, att de skiljer sig extremt åt.

Hon påtalar också att värderingar inte är genetiska. D v s detta har inget med rasism att göra. I vissa kulturer kan man inte våldta en "dålig" kvinna. En kvinna som inte tillhör någon man är "fritt villebråd". Sexualitet är heller inget man talar om i länder som Somalia eller Afghanistan.

Finns det då någon lösning? Ja, enligt Ann kan riktad värderingsutbildning vara en väg, vilket man har lyckats med i Norge, Danmark och Finland.
Själv anser jag att en kombination av just riktad värderingsutbildning och att tillämpa utvisning konsekvent vid våldtäkter begångna av utländska medborgare, är den väg vi ska välja.

Sammanfattningsvis så hade jag några intensiva, intressanta och lärorika dagar i Visby. Många intressanta ämnen. Många intressanta människor.

Synd bara att media lägger så mycket tid på den handfull nazister som dök upp. De är inte på något sätt värda all den uppmärksamhet de får och tar värdefull plats i media som borde kunna användas till riktig politik från riktiga partier.
Att de dessutom fick tillstånd att demonstrera på samma torg där RFSL har sina lokaler är såklart helt åt skogen. Det borde väl finnas någon liten plats nära polisstationen (!) som varit mer lämplig. Detta måste ändras till kommande år.

Dessutom måste det vara möjligt att förbjuda våldsbejakande organisationer, även om man inte kan, eller ska, förbjuda deras åsikter så länge dessa inte bryter mot annan lag. Fortsättning lär följa i Riksdagen på det ämnet.

PS Första delen i min lilla reseberättelse hittar du här.

Fascistiska undersköterskor?

Som hyfsat ny landstingspolitiker i Stockholm vill jag såklart lära mig mer om hur saker och ting fungerar, förutom ur mitt eget medborgarperspektiv. Ett sätt att lära mer om sjukvården är att läsa den utmärkta tidningen Dagens Medicin.
Där kan man på ett populärvetenskapligt språk få till sig artiklar om utveckling, innovationer och annat inom vården och forskningen. Tidningen innehåller också en generös debattsida.

I förra numret finns en debattartikel publicerad av en person som är styrelseledamot i Socialistiska läkare (!). vederbörande svänger sig med citat från Marx och skyller den påstådda bemanningskrisen inom sjukvården på ”…arbetet är främmande eftersom produkten av arbetet tillfaller någon annan…”.

Jag måste erkänna att jag inte kände till att det fanns något som hette ”Socialistiska läkare”, som uppenbarligen organiserar läkare med politiska sympatier långt till vänster. Borde inte facket vara rätt kanal för att driva frågor om medarbetarinflytande?

I Sverige är det inte så vanligt med interna konflikter inom facket mellan olika politiska åskådningar. Det finns några exempel från malmfälten där kommunister och socialdemokrater stridit om makten i de lokala fackklubbarna, men annars är vi förskonade från dessa yttringar. Då räknar jag såklart inte den socialdemokratiska indoktrinering som alla LO-förbund ägnar sig åt, förstås...

I södra Europa är det mer vanligt med olika fackförbund, beroende på politisk tillhörighet. I Italien finns det t o m fotbollsfans som organiseras utifrån politisk färg. Ni kan ju tänka er en match mellan kommunisternas lag och fascisternas i Serie A…

Utifrån de ”Socialistiska läkarna” kan man fundera på hur det skulle se ut om även andra yrkesgrupper inom vården skulle organisera sig utifrån sina politiska värderingar.
Vad sägs om ”Fascistiska undersköterskor”, ”Konservativa sjuksköterskor” eller ”Liberala kirurger”?

Någon som tror att en debattartikel från ”Fascistiska undersköterskor” skulle få passera obemärkt? 

Vi har förvisso föreningsfrihet i Sverige, men jag tror att både den svenska modellen och inflytandet för medarbetarna tjänar på att kanaliseras via fackföreningarna och då fokusera på det man borde. Inte driva politik kamouflerad som önskemål om medinflytande.

Förmodligen blir sådana här kampanjer kontraproduktiva och skadar majoriteten av läkarna som jobbar stenhårt och inser att ”produkten av arbetet” inte ska tillfalla dem själva, utan dem de är till för, nämligen patienterna.

 Andra bloggar om läkare,sjukvård, patienter, vård, politik, samhälle, landstinget, funderingar, hälsa, facket, valfrihet, vårdval, debatt, LO.

Sjukvård på engelska?

Problem 1: Det saknas utbildade läkare och sjuksköterskor på många håll i Sverige.

Problem 2: Det tar för lång tid för medicinskt utbildade nyanlända och utlandsrekryterade att både få sin utbildning validerad och lära sig tillräckligt bra svenska. EU:s språkkrav som nyligen införts, riskerar också att förlänga processen eftersom dessa enligt uppgift inte tillhandahålls tillräckligt frekvent.

Lösning: Vård på engelska för dem som vill?

Svenskar generellt är väldigt duktiga på engelska. Varför inte erbjuda vårdkontakter på engelska för dem som vill?

Om en läkare eller sjuksköterska har sin utbildning validerad skulle de snabbare kunna komma i arbete om de kunde jobba på engelska parallellt med sina studier i svenska.

Det skulle självklart vara frivilligt för patienten. Förslagsvis skulle man vid bokning av sitt besök på vårdcentral eller sjukhus få besvara frågan om det är ok att läkare och sköterskor kommunicerar på engelska.

Många landsting arbetar idag med olika typer av ”snabbspår” för att hjälpa nyanlända till svensk legitimation. I dessa processer är, naturligtvis, medicinsk svenska en tung ingrediens. Att erbjuda nyanlända och utlandsrekryterade som behärskar god engelska möjlighet till jobb på det språket skulle kunna ge fler fördelar:

• – Lättare att rekrytera
• – Snabbare integration för vårdutbildade utan kunskaper i svenska
• – Kortare vårdköer

För egen del skulle jag inte ha några problem med det vid enklare vårdbesök.

Jag tycker absolut att idén kan vara värd att prova. Vad tycker du?

Andra bloggar om läkare, sjukvård, sjuksköterskor, patienter, vård, politik, samhälle, landstinget, idé, demokrati, Moderaterna, Stockholm, funderingar, engelska, språk, integration.

Är inte konsulter heta nog?

Den SIFO-undersökning som vi alla väntat på har äntligen kommit. Nej, inte den som visar vilka som skulle vinna om det var val idag. Inte heller får vi reda på vad som kommer bli årets julklapp.

Det SIFO istället berättar för oss är vilka yrken som är hetast på dejtingmarknaden(!)

I topp på både kvinnornas och männens listor ligger läkare. Hur sexigt är det med skrynkliga gröna skjortor och säckiga byxor? Kanske t o m ett par "Foppatofflor" som grädde på moset? Kanske är det gummihandskarna som får fantasin att flöda, vad vet jag?

Tvåa på kvinnornas lista ligger kock, följd av lärare och brandman. På silverplats hos männen kommer sjuksköterska medan lärare även hos grabbarna tar brons.

Hur tänkte de svarande då? Männen vill ju uppenbarligen bli omhändertagna medan kvinnorna vill äta sjukhusmat, kanske...

Förhoppningsvis bygger de sina relationer på mer än motpartens yrken, endast det är knappast tillräckligt för något långvarigt, tror jag.

Själv tycker jag att konsult borde ligga i topp på alla listor. Då kan man ju både det ena och det andra, och är dessutom till salu för en rimlig timpenning. Har jag rätt eller har jag rätt?

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om relationer, kärlek, läkare, lärare, samhälle, ironi.