Dagbok från Almedalen – tisdag och onsdag

Tisdag 3 juli 
Jag besökte även idag Almegas lunchseminarium ”Poké och politik”. Dagens gäst var Vidar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet i min barndoms stad, Norrköping.
Han, precis som Maud Olofsson igår, var mycket frispråkig och bjöd på flera roliga citat. Vad sägs om: ”Alla småpartier har konstiga idéer. Annars vore de inte småpartier.”

Han avslöjade också att han tycker debatten om de s k vinsterna i välfärden är ”jävla trams". Jag håller fullkomligt med honom. Intressant var också att han, liksom Maud Olofsson, trodde på Ulf Kristersson som statsminister efter valet i en ren moderatregering. Personligen tror jag att den lösningen skulle bli väldigt knepig att hantera från en väljarbas under 30 %.

 Dagen i övrigt ägnades jag åt seminarier om utveckling av äldreomsorgen. Det första handlade om digitalisering av äldreomsorgen. Slutsatsen därifrån, som jag delar, är att kommunerna måste samarbeta bättre för att skapa standards och för att finansieringen ska bli rimlig.

Ett annat sätt att effektivisera äldreomsorgen är via fastighetsutveckling. Varför inte kombinera äldreomsorg och annan verksamhet? Till exempel förskola. Där kan man samutnyttja vissa ytor såsom kök och personalutrymmen. Exempel på detta finns redan.

Sedan var det dags för Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz. Och det gick ju bra…

Onsdag 4 juli 
Dagens två första aktiviteter ägnade jag åt sjukvården. Capio arrangerade ett seminarium där man ställde frågan om man kan ha en köfri sjukvård?
Svaret är att det borde man absolut kunna ha. Till det krävs ett bättre samarbete mellan olika funktioner. Att det flyter på mellan akutmottagning, lab och röntgen.

För att få till det handlar det bl a om att skapa en förbättringskultur hos alla medarbetare. På St Görans sjukhus fungerar det bra. Varför inte lika bra på de sjukhus som drivs av landstinget, kan man ju undra? Ingen lätt fråga att svara på, men jag tror det är svårare att skapa just den förbättringskultur som krävs i offentlig sektor.
Där finns tyvärr inte riktigt samma möjligheter att arbeta med personliga incitament som i privata företag. Däremot tror jag att vi kan göra mycket mer för att till exempel uppmärksamma duktiga medarbetare som bidrar till verksamhetsutveckling. Det är för lite glamour inom vård och omsorg.
Den reformerade kömiljard som alliansen vill införa skulle kunna vara en hjälp på den vägen.

Mitt andra seminarium handlade om digital vård och arrangerades av Äldreforum och nättjänsten Min Doktor. De har så här långt haft 300 000 patienter. Enligt föreläsaren så utnyttjas tiden mer effektivt på det här sättet. Patienten svarar på frågor och kan styra när (och om) det blir ett videomöte med läkaren.

Jag är övertygad om att digitala vårdmöten kommer, och måste bli, en del av framtidens sjukvård. Frågor man kan ställa sig är exempelvis hur stor del ersätter verkligen fysiska möten och om tillgängligheten uppmuntrar till "onödiga" läkarkontakter?
Personligen anser jag att digitala vårdkontakter passar utmärkt till de flesta uppföljande möten patient vs läkare. Svårigheten är att veta vilka förstabesök som kan ersättas. Enligt Min Doktor skickas ca 20 % av deras kontakter vidare till fysiska besök.

Under dagen hann jag även med en bokrelease. Ann Heberlein släppte sin bok, "Våldtäkt och kultur: en undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott". Ann har forskat i, undervisat i och skrivit om ämnet sedan 2002.

Ämnet är uppenbarligen känsligt för många i media, men jag tror att om man inte vågar tala om problem på ett faktaorienterat sätt, kan man heller inte lösa dem. Hon har bl a undersökt afghanska och svenska värderingar och kommit fram till, föga förvånande, att de skiljer sig extremt åt.

Hon påtalar också att värderingar inte är genetiska. D v s detta har inget med rasism att göra. I vissa kulturer kan man inte våldta en "dålig" kvinna. En kvinna som inte tillhör någon man är "fritt villebråd". Sexualitet är heller inget man talar om i länder som Somalia eller Afghanistan.

Finns det då någon lösning? Ja, enligt Ann kan riktad värderingsutbildning vara en väg, vilket man har lyckats med i Norge, Danmark och Finland.
Själv anser jag att en kombination av just riktad värderingsutbildning och att tillämpa utvisning konsekvent vid våldtäkter begångna av utländska medborgare, är den väg vi ska välja.

Sammanfattningsvis så hade jag några intensiva, intressanta och lärorika dagar i Visby. Många intressanta ämnen. Många intressanta människor.

Synd bara att media lägger så mycket tid på den handfull nazister som dök upp. De är inte på något sätt värda all den uppmärksamhet de får och tar värdefull plats i media som borde kunna användas till riktig politik från riktiga partier.
Att de dessutom fick tillstånd att demonstrera på samma torg där RFSL har sina lokaler är såklart helt åt skogen. Det borde väl finnas någon liten plats nära polisstationen (!) som varit mer lämplig. Detta måste ändras till kommande år.

Dessutom måste det vara möjligt att förbjuda våldsbejakande organisationer, även om man inte kan, eller ska, förbjuda deras åsikter så länge dessa inte bryter mot annan lag. Fortsättning lär följa i Riksdagen på det ämnet.

PS Första delen i min lilla reseberättelse hittar du här.

Dagbok från Almedalen – söndag och måndag

Förra gången jag besökte politikerveckan i Almedalen på Gotland, var 2014, också det ett valår. Nu var det alltså dags igen.
I Tyresö betalar vare sig kommunen eller partiet för ett besök, så det sker helt av eget intresse och från egen plånbok. För att få ner kostnaderna något sånär delade vi, sex Tyresömoderater, på en hyrd lägenhet, ca 10 minuters promenad från Visbys ringmur.
Man kan även se det boendet som ett slags teambuilding inför kommande valrörelse. Detta betyder inte alls att man håller ihop hela tiden. Tvärtom, var och en prickar in de seminarier, debatter och evenemang som passar sitt eget intresse. Ibland går man tillsammans, men lika ofta på egen hand.

Jag ska i två blogginlägg berätta om vad jag gjorde och vilka lärdomar och intryck jag tar med mig till politiken i Tyresö och i Landstinget.

Söndag 1 juli 
Idag startar Almedalsveckan. Många arrangörer håller fortfarande på att bygga upp sina tält och scener när jag kommer ner till den centrala delen som består av kvarteren närmast själva parken och längs strandpromenaden.
Många aktiviteter äger såklart rum även i andra delar av staden innanför muren, men hjärtat är mellan själva dalen och gästhamnen. Ett antal timmar idag lägger jag på att vandra runt i området, kolla in var olika lokaler är belägna och vilka utställare som finns med i år. Jag hade planerat att gå på ett seminarium som arrangerades av Äldreforum, ”Var det bättre förr? Tar vi till vara på den erfarenhet som äldre har?” med Lennie Norman. Men han blev sjuk så seminariet ställdes in och jag fick ytterligare en timme att botanisera runt i området.

Så här första dagen sjuder området av förväntan och framåtanda. Man blir hela tiden tilltalad av utställare och lobbyister som vill dela ut sitt material eller tala en stund som sina hjärtefrågor.

Riksdagspartierna har en dag var, där de s a s får dominera aktiviteterna och där partiledartalet är den naturliga höjdpunkten. Vilken dag varje parti disponerar cirkulerar för varje år för att det ska bli så rättvist som möjligt.
I år var det så bra att vi moderater fick första dagen. I strålande solsken, men i väldigt kalla nordvindar äntrade Ulf Kristersson scenen klockan 19 och höll ett, i mitt tycke, mycket bra och balanserat tal inför en stor publik. Det kändes statsmannamässigt, men ändå personligt. Han markerade väldigt tydligt mot alla extremister som med våld vill störa demokratin. Förhoppningsvis var detta Sveriges nästa statsminister som talade.

Efter talet blev det ett besök på ett trevligt moderatmingel. Ja, det heter så, inte fest eller party. Mingel alltså.
Min kväll avslutades med en rask promenad tillbaka till vår lägenhet för att se andra halvlek av den spännande matchen mellan Danmark och Kroatien.

Måndag 2 juli 
Almega arrangerade hela veckan lunchseminarium som de kallde ”Poké och politik.” Det innebar att en intressant person utfrågades i en avslappnad miljö, samtidigt som publiken bjöds på lunch i form av s k poké bowl, streetfood från Hawaii. Ett smidigt sätt att få något för både kropp och själ samtidigt. Mycket gott dessutom!
Dagens gäst var förra centerledaren Maud Olofsson som generöst delade med sig av minnen från hur Alliansen bildades och hur den politiska resan fungerade. Hon hade även starka åsikter om att vi hela tiden måste ifrågasätta den offentliga sektor som byggts upp. Man kan inte bara bygga på utan att våga ta bort ibland, en åsikt som jag delar till fullo. Det finns många statliga myndigheter som man verkligen kan ifrågasätta.
På frågan om vilken statsminister och regering vi har efter valet i höst, svarade hon Ulf Kristersson och att hon hoppas på en alliansregering, men tror på en ren Moderatregering (!).

Maud Olofsson lägger ut texten

Jag besökte även Moderaterna ekonomiskpolitiska seminarium. Varje parti har under veckan ett längre och mer djuplodat seminarium om vad man vill med sin ekonomiska politik på både kort och lång sikt.
Elisabeth Svantesson argumenterade för vår politik där huvudbudskapet är att det måste löna sig bättre att arbeta och att utbilda sig. De viktigaste ingredienserna i det receptet är då, självklart kan tyckas, lägre skatt på arbete och ett bidragstak.

Resten av dagen gick åt till ännu ett trevligt moderatmingel, en gemensam middag med fyra av mina Tyresökollegor och lite fotboll.
Vi bjöds också på några regnskurar under eftermiddagen och kvällen. Jag noterade, lite skadeglatt, att de som retat mig för att jag hade ett paraply i ryggsäcken, inte snackade mer om den saken…

Andra, och sista delen hittar du här.

Sanningen om Almedalen

Ända sedan jag för sex år sedan aktiverade mig i partipolitiken, har jag varit sugen på att besöka politikerveckan i Almedalen på Gotland.

Den bild jag skapat av veckan, främst genom media, var att evenemanget är en smältdegel där politik, lobbyism, informella kontakter och, enligt vissa, rosévin blandas.

I år fick jag möjlighet att med egna ögon skaffa mig en egen uppfattning. För den som eventuellt undrar så bekostade jag både resa och uppehälle ur egen ficka. Tillsammans med ett gäng moderatkollegor hyrde jag ett hus, fem kilometer söder om Visby. Gotlänningarna vet att ta betalt. Visserligen var huset stort, men 25 000 för en vecka är i saftigaste laget kan jag tycka.

Cykel är bra att ha.

Några praktiska erfarenheter först. Att ha tillgång till en cykel är guld värt. Bussarna går inte så sent, och taxi är inte alltid så enkelt att få tag i. Ett litet paraply kan också vara bra att ha. Börjar det regna tar de snabbt slut i butikerna och sedan är det försent.

Betala aldrig för kaffe. Det finns gratisfika att få i ett oändligt antal tält och eventlokaler.

Jag kan konstatera att Almedalsveckan i mångt och mycket var som jag hade förväntat mig. Hela området runt själva parken och Donners Plats är ett kokande inferno som andas politik och lusten att påverka.

Man skulle kunna säga att detta är en utmärkt illustration av demokrati. Förutom de etablerade partierna hittar man allt från nya, konstiga partier som marknadsför sig med en gitarrspelande kille i Pippi Långstrumpperuk till några som vill införa köttskatt men även uttalade extremister som Svenskarnas Parti. 

De sistnämnde hade dessutom ett tält på Hamnplan som bevakades av ett antal poliser hela tiden. Det kostar såklart en hel del, men yttrandefrihet måste få kosta. Däremot kan jag starkt ifrågasätta att SvP fick tillstånd att dagen före den officiella starten hålla ett tal från scenen i parken. Det borde vara förbehållet riksdagspartierna.

Media satsar stenhårt och de flesta rapporterar direkt via TV och webb. Att vara tidningsförsäljare i Visby denna vecka är då ingen höjdare, eftersom alla tidningar delas ut gratis hela tiden. 

I år fanns det över 3 000 olika seminarier och events att bevista. Det gör att det blir jättesvårt att välja. Jag försökte fokusera på mina specialämnen, näringsliv, samhällsbyggnad, kultur och idrott.

Det fina i kråksången är att de allra flesta evenemangen är öppna och kräver ingen föranmälan. Så man kan ibland kosta på sig att vara spontan och bara slinka in någonstans där ett intressant ämne dyker upp.

För mig som enbart håller till i lokalpolitiken i Tyresö, blev Almedalen inte den plats för informella möten som alla talar om. De jag behöver träffa får jag lättare skott på här hemma. 

Det blev inte heller några inbjudningar till exklusiva mingelpartyn, förutom till USA:s ambassad som passade på att fira sin nationaldag. Ett mycket trevligt och välordnat arrangemang i landshövdingens trädgård.

Höjdpunkten för mig var i alla fall Fredrik Reinfeldt tal. De som påstår att han är trött och viljelös kan leta upp talet på nätet där han bevisar att han verkligen vill vinna även årets val.

Ryktet är överdrivet.

 Några ord som surrade extra var välfärd, feminism och jobb. Gudrun Schymans ande svävade över Visby så alla vänsterpartier som känner sig hotade av framgångarna för FI i EU-valet, försökte övertrumfa varandra att vara mest feministiska. Jag kan bara konstatera att den rosa färgen har FI stulit av Moderatkvinnorna som använt den långt innan FI var uppfunnet. Dessutom har jag konstaterat att ordet ”könsmaktsordning” inte är något jag kommer att använda.

Om jag kan tänka mig att åka även nästa år? Absolut, förhoppningsvis är jag då invald även i Stockholms Läns Landsting och har även trafik och vård att bevaka.

Rosévinet då, frågar du? Det förbrukas säkert en och annan flaska, men jag såg inte en enda berusad människa på de här dagarna, så det ryktet är garanterat överdrivet. 

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Almedalen, Almedalen 2014, Tyresö, Val 2014, Fredrik Reinfeldt, almedalsveckan, Gotland, Visby, Moderaterna, demokrati, feminism, välfärd, Gudrun Schyman, media.

Gräddfil på Gotland

Gotlands landshövding, Marianne Samuelsson, har minst sagt hamnat i blåsväder efter att ha kört över sina tjänstemän och gett entreprenören Max Hansson dispens från strandskyddet. Till råga på allt var det någon som hade den dåliga smaken att spela in hennes motivering att han är så viktig för öns arbetsmarknad så ett undantag vore motiverat.

Naturligtvis har hon helt fel i sak, alla ska vi vara lika inför lagen, men frågan väcker ändå vissa tankar. Ulf Adelsohn, fd landshövding i Stockholm, tycker på Newsmill att man visst ska kunna köra över tjänstemännens beslut ibland eftersom de svarar nej med ryggmärgen.

Den oefterhärmlige Johan Staël von Holstein rycker, något förvånande, ut till det gamla språkrörets försvar och menar i Expressen att entreprenörer visst ska ha gräddfiler för att de är de enda som skapar riktigt värde i samhället och utan dem skulle vi fortfarande bo i grottor.

Det får vara som det vill med den saken, men von Holstein väcker i alla fall en viktig fråga: Är vi för dåliga på att premiera de människor som skapar tillväxt och arbetstillfällen genom hårt arbete dessutom riskerar sitt eget kapital?

Jag svarar JA på den frågan. Vi har en förmåga, Jante eller inte Jante, att titta lite snett på människor som lyckats och försöka hitta fel eller brister hos dem istället för att hylla dem. Vi är bättre på att föra fram misslyckanden, vem minns inte Reefat el Sayed, än positiva förebilder.

Jag påstår fortfarande att sänkta arbetsgivaravgifter för små företag med upp till 20 anställda vore den bästa åtgärden för att stimulera nya entreprenörer, sedan finns det förstås massor med andra åtgärder att vidta, men detta är det viktigaste.
I min kommun har vi på Tyresö gymnasium en väldigt bra, och prisbelönt, verksamhet inom UF, Ung Företagsamhet. Det är ett bra exempel på hur vi kan stimulera nya entreprenörer.

Ska då framgångsrika entreprenörer stå över lagen? Nej naturligtvis inte, det finns andra sätt att belöna dem. Dock kan jag inte låta bli att undra om mediedrevet överhuvudtaget skulle ha reagerat ifall det rört sig om en liten skogssjö i Norrlands inland?

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om Gotland,politik, Marianne Samuelsson, Tyresö.