Dagbok från Almedalen – tisdag och onsdag

Tisdag 3 juli 
Jag besökte även idag Almegas lunchseminarium ”Poké och politik”. Dagens gäst var Vidar Andersson, chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet i min barndoms stad, Norrköping.
Han, precis som Maud Olofsson igår, var mycket frispråkig och bjöd på flera roliga citat. Vad sägs om: ”Alla småpartier har konstiga idéer. Annars vore de inte småpartier.”

Han avslöjade också att han tycker debatten om de s k vinsterna i välfärden är ”jävla trams". Jag håller fullkomligt med honom. Intressant var också att han, liksom Maud Olofsson, trodde på Ulf Kristersson som statsminister efter valet i en ren moderatregering. Personligen tror jag att den lösningen skulle bli väldigt knepig att hantera från en väljarbas under 30 %.

 Dagen i övrigt ägnades jag åt seminarier om utveckling av äldreomsorgen. Det första handlade om digitalisering av äldreomsorgen. Slutsatsen därifrån, som jag delar, är att kommunerna måste samarbeta bättre för att skapa standards och för att finansieringen ska bli rimlig.

Ett annat sätt att effektivisera äldreomsorgen är via fastighetsutveckling. Varför inte kombinera äldreomsorg och annan verksamhet? Till exempel förskola. Där kan man samutnyttja vissa ytor såsom kök och personalutrymmen. Exempel på detta finns redan.

Sedan var det dags för Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz. Och det gick ju bra…

Onsdag 4 juli 
Dagens två första aktiviteter ägnade jag åt sjukvården. Capio arrangerade ett seminarium där man ställde frågan om man kan ha en köfri sjukvård?
Svaret är att det borde man absolut kunna ha. Till det krävs ett bättre samarbete mellan olika funktioner. Att det flyter på mellan akutmottagning, lab och röntgen.

För att få till det handlar det bl a om att skapa en förbättringskultur hos alla medarbetare. På St Görans sjukhus fungerar det bra. Varför inte lika bra på de sjukhus som drivs av landstinget, kan man ju undra? Ingen lätt fråga att svara på, men jag tror det är svårare att skapa just den förbättringskultur som krävs i offentlig sektor.
Där finns tyvärr inte riktigt samma möjligheter att arbeta med personliga incitament som i privata företag. Däremot tror jag att vi kan göra mycket mer för att till exempel uppmärksamma duktiga medarbetare som bidrar till verksamhetsutveckling. Det är för lite glamour inom vård och omsorg.
Den reformerade kömiljard som alliansen vill införa skulle kunna vara en hjälp på den vägen.

Mitt andra seminarium handlade om digital vård och arrangerades av Äldreforum och nättjänsten Min Doktor. De har så här långt haft 300 000 patienter. Enligt föreläsaren så utnyttjas tiden mer effektivt på det här sättet. Patienten svarar på frågor och kan styra när (och om) det blir ett videomöte med läkaren.

Jag är övertygad om att digitala vårdmöten kommer, och måste bli, en del av framtidens sjukvård. Frågor man kan ställa sig är exempelvis hur stor del ersätter verkligen fysiska möten och om tillgängligheten uppmuntrar till "onödiga" läkarkontakter?
Personligen anser jag att digitala vårdkontakter passar utmärkt till de flesta uppföljande möten patient vs läkare. Svårigheten är att veta vilka förstabesök som kan ersättas. Enligt Min Doktor skickas ca 20 % av deras kontakter vidare till fysiska besök.

Under dagen hann jag även med en bokrelease. Ann Heberlein släppte sin bok, "Våldtäkt och kultur: en undersökning av relationen mellan invandring och sexualbrott". Ann har forskat i, undervisat i och skrivit om ämnet sedan 2002.

Ämnet är uppenbarligen känsligt för många i media, men jag tror att om man inte vågar tala om problem på ett faktaorienterat sätt, kan man heller inte lösa dem. Hon har bl a undersökt afghanska och svenska värderingar och kommit fram till, föga förvånande, att de skiljer sig extremt åt.

Hon påtalar också att värderingar inte är genetiska. D v s detta har inget med rasism att göra. I vissa kulturer kan man inte våldta en "dålig" kvinna. En kvinna som inte tillhör någon man är "fritt villebråd". Sexualitet är heller inget man talar om i länder som Somalia eller Afghanistan.

Finns det då någon lösning? Ja, enligt Ann kan riktad värderingsutbildning vara en väg, vilket man har lyckats med i Norge, Danmark och Finland.
Själv anser jag att en kombination av just riktad värderingsutbildning och att tillämpa utvisning konsekvent vid våldtäkter begångna av utländska medborgare, är den väg vi ska välja.

Sammanfattningsvis så hade jag några intensiva, intressanta och lärorika dagar i Visby. Många intressanta ämnen. Många intressanta människor.

Synd bara att media lägger så mycket tid på den handfull nazister som dök upp. De är inte på något sätt värda all den uppmärksamhet de får och tar värdefull plats i media som borde kunna användas till riktig politik från riktiga partier.
Att de dessutom fick tillstånd att demonstrera på samma torg där RFSL har sina lokaler är såklart helt åt skogen. Det borde väl finnas någon liten plats nära polisstationen (!) som varit mer lämplig. Detta måste ändras till kommande år.

Dessutom måste det vara möjligt att förbjuda våldsbejakande organisationer, även om man inte kan, eller ska, förbjuda deras åsikter så länge dessa inte bryter mot annan lag. Fortsättning lär följa i Riksdagen på det ämnet.

PS Första delen i min lilla reseberättelse hittar du här.

Öppet brev till Lars Winnerbäck

Hej Lars.

Jag är en fd östgöte, precis som du, och måste som politiskt aktiv i Moderaterna ställa en fråga till dig.

Din musik, och inte minst dina texter, har tilltalat mig i många år. Även om du själv säkert inte gillar det, så är du för mig en mycket värdig arvtagare till Ulf Lundell. En rockare, med talande texter, som även kan skriva lugna låtar utan att det blir patetiskt.

När jag för några månader sedan såg att du i sommar skulle uppträda i Dalhalla så blev jag jätteglad. Tänk en möjlighet att både få kolla in den fantastiska arenan i stenbrottet som så många talar om, samtidigt som just du, en av mina absoluta favoriter, ger en konsert.

Jag övertalade snabbt mina närmaste, och några kompisar som har sommarställe i närheten, att detta är årets happening! Ska jag försöka fixa biljetter?

Biljetterna, 940 kr per styck, bokades och betalades. Aktuella datum blockades i almanackan. Härligt, ännu en aktivitet som kommer förhöja minnet av sommaren 2018.

Men så kom då Almedalen. Som aktiv lokal- och landstingspolitiker åkte jag dit för att se, lära, inspireras och nätverka. Varje dags höjdpunkt är ju partiledartalet. Ett tal som föregås av någon sorts uppvärmare eller förband. Mitt parti, Moderaterna, hade ungdomsförbundets ordförande som talade lite kort före partiledaren.

De andra partierna hade lite olika, okända, aktörer på scenen innan huvudtalaren.

Men när det blev dags för Socialdemokraternas dag höll jag på att trilla av stolen. Som uppvärmare till statsminister Löfven skulle Lars Winnerbäck spela.

Och nu kommer min fråga till dig, Lars. Varför gjorde du det?

Jag antar att du inte behöver pengarna. Jag antar också att det inte kan ge så mycket musikaliskt att bara spela några låtar. Så varför?

Om du är socialdemokrat så säg det. Om du tycker att socialdemokraterna har lyckats väl i regeringsställning, så säg det. 

Berätta också för mig vad du tycker de gjort bra de sista åren med migrationskaos, 60 miljarder i höjda skatter och långa vårdköer. Jag kan ha förståelse för om du ändå sympatiserar med partiet. 

Men att du, som en av Sveriges mest populära och uppskattade artister är smygsosse, utan att våga stå för det har jag väldigt svårt att svälja.

Att kritisera samhälle och makthavare är vanligt hos många kulturutövare och ligger så att säga i rollen. Att ta aktiv ställning i olika samhällsfrågor är heller ingenting konstigt.
Men att ställa sig på scenen tillsammans med en partiledare är för mig, och för de flesta, ett tydligt ställningstagande. Ett ställningstagande för det partiet och samtidigt ett mot de partier som tycker annorlunda.

Jag ska ändå gå på din konsert på Dalhalla, biljetterna är ju såpass dyra och jag kommer ha trevligt sällskap. Men risken är överhängande både att det är sista gången vi ses och att det inte blir några fler av dina skivor i min hylla, om du inte kan ge ett rakt och ärligt svar på min fråga.

Med vänlig hälsning

//Dick Bengtson

Ett (fd?) fan till dig och din musik

Dagbok från Almedalen – söndag och måndag

Förra gången jag besökte politikerveckan i Almedalen på Gotland, var 2014, också det ett valår. Nu var det alltså dags igen.
I Tyresö betalar vare sig kommunen eller partiet för ett besök, så det sker helt av eget intresse och från egen plånbok. För att få ner kostnaderna något sånär delade vi, sex Tyresömoderater, på en hyrd lägenhet, ca 10 minuters promenad från Visbys ringmur.
Man kan även se det boendet som ett slags teambuilding inför kommande valrörelse. Detta betyder inte alls att man håller ihop hela tiden. Tvärtom, var och en prickar in de seminarier, debatter och evenemang som passar sitt eget intresse. Ibland går man tillsammans, men lika ofta på egen hand.

Jag ska i två blogginlägg berätta om vad jag gjorde och vilka lärdomar och intryck jag tar med mig till politiken i Tyresö och i Landstinget.

Söndag 1 juli 
Idag startar Almedalsveckan. Många arrangörer håller fortfarande på att bygga upp sina tält och scener när jag kommer ner till den centrala delen som består av kvarteren närmast själva parken och längs strandpromenaden.
Många aktiviteter äger såklart rum även i andra delar av staden innanför muren, men hjärtat är mellan själva dalen och gästhamnen. Ett antal timmar idag lägger jag på att vandra runt i området, kolla in var olika lokaler är belägna och vilka utställare som finns med i år. Jag hade planerat att gå på ett seminarium som arrangerades av Äldreforum, ”Var det bättre förr? Tar vi till vara på den erfarenhet som äldre har?” med Lennie Norman. Men han blev sjuk så seminariet ställdes in och jag fick ytterligare en timme att botanisera runt i området.

Så här första dagen sjuder området av förväntan och framåtanda. Man blir hela tiden tilltalad av utställare och lobbyister som vill dela ut sitt material eller tala en stund som sina hjärtefrågor.

Riksdagspartierna har en dag var, där de s a s får dominera aktiviteterna och där partiledartalet är den naturliga höjdpunkten. Vilken dag varje parti disponerar cirkulerar för varje år för att det ska bli så rättvist som möjligt.
I år var det så bra att vi moderater fick första dagen. I strålande solsken, men i väldigt kalla nordvindar äntrade Ulf Kristersson scenen klockan 19 och höll ett, i mitt tycke, mycket bra och balanserat tal inför en stor publik. Det kändes statsmannamässigt, men ändå personligt. Han markerade väldigt tydligt mot alla extremister som med våld vill störa demokratin. Förhoppningsvis var detta Sveriges nästa statsminister som talade.

Efter talet blev det ett besök på ett trevligt moderatmingel. Ja, det heter så, inte fest eller party. Mingel alltså.
Min kväll avslutades med en rask promenad tillbaka till vår lägenhet för att se andra halvlek av den spännande matchen mellan Danmark och Kroatien.

Måndag 2 juli 
Almega arrangerade hela veckan lunchseminarium som de kallde ”Poké och politik.” Det innebar att en intressant person utfrågades i en avslappnad miljö, samtidigt som publiken bjöds på lunch i form av s k poké bowl, streetfood från Hawaii. Ett smidigt sätt att få något för både kropp och själ samtidigt. Mycket gott dessutom!
Dagens gäst var förra centerledaren Maud Olofsson som generöst delade med sig av minnen från hur Alliansen bildades och hur den politiska resan fungerade. Hon hade även starka åsikter om att vi hela tiden måste ifrågasätta den offentliga sektor som byggts upp. Man kan inte bara bygga på utan att våga ta bort ibland, en åsikt som jag delar till fullo. Det finns många statliga myndigheter som man verkligen kan ifrågasätta.
På frågan om vilken statsminister och regering vi har efter valet i höst, svarade hon Ulf Kristersson och att hon hoppas på en alliansregering, men tror på en ren Moderatregering (!).

Maud Olofsson lägger ut texten

Jag besökte även Moderaterna ekonomiskpolitiska seminarium. Varje parti har under veckan ett längre och mer djuplodat seminarium om vad man vill med sin ekonomiska politik på både kort och lång sikt.
Elisabeth Svantesson argumenterade för vår politik där huvudbudskapet är att det måste löna sig bättre att arbeta och att utbilda sig. De viktigaste ingredienserna i det receptet är då, självklart kan tyckas, lägre skatt på arbete och ett bidragstak.

Resten av dagen gick åt till ännu ett trevligt moderatmingel, en gemensam middag med fyra av mina Tyresökollegor och lite fotboll.
Vi bjöds också på några regnskurar under eftermiddagen och kvällen. Jag noterade, lite skadeglatt, att de som retat mig för att jag hade ett paraply i ryggsäcken, inte snackade mer om den saken…

Andra, och sista delen hittar du här.

Sanningen om Almedalen

Ända sedan jag för sex år sedan aktiverade mig i partipolitiken, har jag varit sugen på att besöka politikerveckan i Almedalen på Gotland.

Den bild jag skapat av veckan, främst genom media, var att evenemanget är en smältdegel där politik, lobbyism, informella kontakter och, enligt vissa, rosévin blandas.

I år fick jag möjlighet att med egna ögon skaffa mig en egen uppfattning. För den som eventuellt undrar så bekostade jag både resa och uppehälle ur egen ficka. Tillsammans med ett gäng moderatkollegor hyrde jag ett hus, fem kilometer söder om Visby. Gotlänningarna vet att ta betalt. Visserligen var huset stort, men 25 000 för en vecka är i saftigaste laget kan jag tycka.

Cykel är bra att ha.

Några praktiska erfarenheter först. Att ha tillgång till en cykel är guld värt. Bussarna går inte så sent, och taxi är inte alltid så enkelt att få tag i. Ett litet paraply kan också vara bra att ha. Börjar det regna tar de snabbt slut i butikerna och sedan är det försent.

Betala aldrig för kaffe. Det finns gratisfika att få i ett oändligt antal tält och eventlokaler.

Jag kan konstatera att Almedalsveckan i mångt och mycket var som jag hade förväntat mig. Hela området runt själva parken och Donners Plats är ett kokande inferno som andas politik och lusten att påverka.

Man skulle kunna säga att detta är en utmärkt illustration av demokrati. Förutom de etablerade partierna hittar man allt från nya, konstiga partier som marknadsför sig med en gitarrspelande kille i Pippi Långstrumpperuk till några som vill införa köttskatt men även uttalade extremister som Svenskarnas Parti. 

De sistnämnde hade dessutom ett tält på Hamnplan som bevakades av ett antal poliser hela tiden. Det kostar såklart en hel del, men yttrandefrihet måste få kosta. Däremot kan jag starkt ifrågasätta att SvP fick tillstånd att dagen före den officiella starten hålla ett tal från scenen i parken. Det borde vara förbehållet riksdagspartierna.

Media satsar stenhårt och de flesta rapporterar direkt via TV och webb. Att vara tidningsförsäljare i Visby denna vecka är då ingen höjdare, eftersom alla tidningar delas ut gratis hela tiden. 

I år fanns det över 3 000 olika seminarier och events att bevista. Det gör att det blir jättesvårt att välja. Jag försökte fokusera på mina specialämnen, näringsliv, samhällsbyggnad, kultur och idrott.

Det fina i kråksången är att de allra flesta evenemangen är öppna och kräver ingen föranmälan. Så man kan ibland kosta på sig att vara spontan och bara slinka in någonstans där ett intressant ämne dyker upp.

För mig som enbart håller till i lokalpolitiken i Tyresö, blev Almedalen inte den plats för informella möten som alla talar om. De jag behöver träffa får jag lättare skott på här hemma. 

Det blev inte heller några inbjudningar till exklusiva mingelpartyn, förutom till USA:s ambassad som passade på att fira sin nationaldag. Ett mycket trevligt och välordnat arrangemang i landshövdingens trädgård.

Höjdpunkten för mig var i alla fall Fredrik Reinfeldt tal. De som påstår att han är trött och viljelös kan leta upp talet på nätet där han bevisar att han verkligen vill vinna även årets val.

Ryktet är överdrivet.

 Några ord som surrade extra var välfärd, feminism och jobb. Gudrun Schymans ande svävade över Visby så alla vänsterpartier som känner sig hotade av framgångarna för FI i EU-valet, försökte övertrumfa varandra att vara mest feministiska. Jag kan bara konstatera att den rosa färgen har FI stulit av Moderatkvinnorna som använt den långt innan FI var uppfunnet. Dessutom har jag konstaterat att ordet ”könsmaktsordning” inte är något jag kommer att använda.

Om jag kan tänka mig att åka även nästa år? Absolut, förhoppningsvis är jag då invald även i Stockholms Läns Landsting och har även trafik och vård att bevaka.

Rosévinet då, frågar du? Det förbrukas säkert en och annan flaska, men jag såg inte en enda berusad människa på de här dagarna, så det ryktet är garanterat överdrivet. 

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om politik, samhälle, Almedalen, Almedalen 2014, Tyresö, Val 2014, Fredrik Reinfeldt, almedalsveckan, Gotland, Visby, Moderaterna, demokrati, feminism, välfärd, Gudrun Schyman, media.

Trötta moderater?

Idag är det moderaternas dag i Almedalen. Media har sedan en tid tillbaka talat mycket om trötthet i samband med moderaterna. ”Fredrik Reinfeldt ser trött ut” och ”moderaterna kör på i sina hjulspår utan något nytt att komma med” är två vanliga kommentarer.

Är då vi moderater trötta?

Nej, det vill jag absolut inte påstå. Däremot kan jag förstå att både moderaterna och Alliansen kan uppfattas så, av vissa av framförallt tre skäl.

För det första så har Alliansen sedan valsegern 2006 genomfört i princip allt som man lovat i två valrörelser, vilket måste vara unikt. Det betyder att man inte kan upprepa samma löften om och om igen.

För det andra så har moderaterna och Alliansen regerat i minoritet sedan 2010. Det säger sig själv att reformtakten blir långsammare med ett sådan parlamentariskt läge.

För det tredje så upplever jag att mycket kraft och energi under innevarande mandatperiod gått åt till att ”finslipa” vissa reformer, som under parollen ”arbetslinjen” infördes under förra perioden. Man får inte glömma bort, vilket kanske vissa väljare gör, att steget från en sedan länge inarbetad bidragslinje till en politik där arbete sätts i främsta rummet, är väldigt långt.

Utan att känna till några detaljer, kan jag dessutom förstå att Fredrik Reinfeldt gjort ett tungt jobb med att hålla ihop regeringen där fyra viljor ska samsas. Vi vet alla hur det gått för tidigare borgerliga regeringar och med erfarenhet från lokalpolitiken vet jag att detta inte alltid är enkelt.

Sedan får man inte glömma att moderaterna inte bara finns på riksplanet. I många landsting och kommuner driver moderaterna en framgångsrik politik med många reformer under strikt ekonomiskt ansvarstagande.

Jag håller inte med partiledningen i alla frågor, maxtaxan och arbetsgivaravgifterna är två sådana, men på det stora hela tycker jag att Fredrik Reinfeldt och regeringen både gjort och gör ett kanonjobb med att styra landet under pågående finanskris och lågkonjunktur.

Jag tycker också att de som tycker vi moderater är ”trötta” också allvarligt ska fundera på vilka alternativen är. Massiva skattehöjningar i ett land som redan toppar diverse skatteligor och en återgång till ett bidragssamhälle.

Är det så svenska folket vill ha det? Jag tror faktiskt inte det när de får tänka efter en gång till.

Relaterat: DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, Moderaterna, regeringen , ekonomi, alliansen, Almedalen, Fredrik Reinfeldt, Almedalen 2013, Val 2014, maxtaxa, reformer , arbetslinjen.

Bra och dåligt om maxtaxan, KD

Göran Hägglund och Kristdemokraterna var först ut i Almedalen för i år. KD har länge balanserat på fyraprocentgränsen för att hänga kvar i Riksdagen och behöver nya profilfrågor.

Ett av de förslag som Hägglund lanserade var att minska barngrupperna i förskolan.  För att finansiera den reformen vill KD ge kommunerna möjlighet att höja maxtaxan. Det är ett bra förslag eftersom systemet har urholkats i många år, vilket innebär att den del av kostnaden som föräldrarna faktiskt betalar har minskat rejält.

Men att kommunerna genom förslaget inte skulle få en full kostnadstäckning skulle i så fall urholka systemet ännu mer.

Med tanke på de jobbskatteavdrag som införts under Alliansen, är det minsta man kan begära att KD:s förslag får möjlighet att bli helt finansierat utan att belasta kommunernas ekonomi mer. Detta är inte ett bra förslag.

KD är uppenbarligen för ett för ett femte jobbskatteavdrag. Det gillar jag, men tyvärr tror jag inte den frågan blir en valvinnare för partiet. Hägglund och co har nu mindre än ett år på sig att skapa en tydligare profil som kan attrahera en bredare väljarbas. Jag hoppas de lyckas, Alliansen behöver KD.

Till sist en fundering. Undra om inte ordet ”Krist” i partinamnet skrämmer bort väldigt många i ett sekulariserat Sverige? Man kan utgå från ett kristet perspektiv i sin samhällssyn utan att ha med det i namnet.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, KD, Kristdemokraterna , ekonomi, alliansen, Almedalen, Göran Hägglund, Almedalen 2013, Val 2014, maxtaxa, kommuner .

Halvvägs till Almedalen

Idag tar min semester slut. Kan inte klaga på timingen med vädret i år. Som Ledin sjunger i sin gamla slagdänga: ”inte ett moln, så långt ögat kan nå...”.

Förutom att lyckliggöra diverse golfbanor hade jag den stora äran att segla en vecka med två gamla kompisar, vi kan kalla dem Perre och Tommy. Båda ”rättrogna” Tyresöbor och mycket skickliga seglare.

Till skillnad från förra året nådde vi denna gång vårt mål, den sägenomspunna ön mitt i ingenting, Gotska Sandön. Massa bra och spännande info hittar du här.

Med segelbåt kan man inte lägga till vid ön utan måste ligga på svaj för ankare och ta sig in till land med jolle. Lite omständligt kanske, men det är väl värt besväret.

När man är ombord tillsammans blir det gott om tid att samtala med varandra, ytterligare en sak jag uppskattar med segling. Eftersom vår vecka sammanföll med Almedalsveckan kom vi såklart osökt in på politik och vad som kan hända efter valet. Bilden ovan på de tre glasen med ”iste” illustrerar Moderaternas politik ganska väl, tycker jag.

1) De är märkta, därför att alla individer är viktiga och unika och ska få utvecklas på sina egna meriter och därför måste få synas.
2) Glasen är fyllda till en del vilket skulle kunna symbolisera att alla ska omfattas av grunderna i välfärden. Vill man fylla på mer är det upp till var och en.
3) Ett annat skäl till märkningen är också att var och en ansvarar för eventuell diskning av sitt glas. Vill man diska varje dag så gör man det, vill man inte diska struntar man i det och tar själv konsekvenserna. Valfrihet med andra ord!

Motsvarande med en rödgrön politik skulle vara omärkta glas med ekologisk morotssaft som någon myndighet delar ut vare sig du vill eller inte. När du druckit klart samlas glasen in och diskas i någon centraldisk på bestämda tider (efter överenskommelse med facket såklart) och påfyllningen kan du bara glömma, såvida inte alla vill ha...

Vi konstaterade medan solen gick ner i havet att för vår del var det ingen tvekan vilket samhälle vi vill ha. Vilket samhälle vill du ha?

Andra bloggar om Almedalen, politik, Moderaterna, Tyresö, rödgröna, Val 2010.

Almedalen – på mitt sätt

Har haft ledigt en vecka, men nu kära bloggläsare är jag tillbaka.
Veckan har jag tillbringat i en segelbåt tillsammans med två gamla sjöbusar, tillika kompisar. Tanken var att segla till Gotska Sandön, strosa runt på de milslånga stränderna och uppleva den unika naturen på ön med den spännande historien.
Vindarna tillät nu inte det utan istället gav vi oss iväg på en hårdvindskryss i kuling, regn och jättevågor till Visby. Varför? Inte vet jag, vi borde stannat i skärgårdens lä istället, men är man sjöbuse så är man...

Fördelen med att komma till Visby, förutom mer civilisation än på Gotska Sandön, var även att man kunde känna in Almedalen, s a s live.
Måste förresten ta tillfället i akt att ge en eloge till Visby gästhamn för finfin service, rena och snygga duschar och toaletter.

Jag passade på att hålla mitt livs första (och med stor sannolikhet sista) Almedalstal, på bilden ser ni hela den entusiastiska publiken, förutom sjöbusarna. Å, jo, jag vet att fotbollsgrabbarna i bakgrunden lyssnade samtidigt.
Mitt löfte till åhörarna var bättre väder och något mänskligare vindar utan regn. Eftersom jag är en politiker som håller vad jag lovar så blev det så, åtminstone vädret och regnet, efter några dagar.
En av de medföljande sjöbusarna, vi kan kalla honom Pär, blev så imponerad att han kände sig omvänd politiskt, från klassisk arbetarvänster till de nya Moderaterna, åtminstone lokalt i Tyresö! När han sade det kände jag att den tuffa seglingen ändå hade gett lön för mödan!

På hemvägen landade vi i Utö gästhamn. Även det ett ställe att rekommendera.

Relaterat: AB, AB, Exp, DN, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om Almedalen, Tyresö, Moderaterna.

Almedalsfunderingar

Nu är politikerveckan i Almedalen slut. Utan att ha varit speciellt aktiv utforskare av mediebevakningen, golfbanan har känts intressantare, kommer här några reflektioner kring det jag trots allt noterat.

**Centerns ungdomsförbund föreslog en sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet. Kanske inte så dum idé ändå, för människor utanför politikens innersta är det säkert svårt att hålla isär vad de två partierna vill. Under den här regeringsperioden har de i alla fall närmat sig varandra, bl a i frågan om kärnkraften. Frågan är bara om väljarstödet skulle öka, risken finns att istället för 1 + 1 = 3 så slutar det med 1 + 1 = 1.

**Den rödgröna kartellen har tagit till sig Alliansens vokabulär. Nu talar de om ”utanförskap”, ”jobbskatteavdrag” och ”arbetslinjen”. Ser man på!

**Anders Borg fortsätter att gå hårt åt näringslivets makthavare, ”ideologiska megafoner” har utsikt att bli ännu ett bevingat uttryck efter ”talla”.

**Peter Eriksson säger att Miljöpartiet står ”relativt nära Piratpartiet” samtidigt som de vill att artister och kulturarbetare ska få betalt, d v s inneha någon typ av upphovsrätt. Då tycker inte jag att de är särskilt nära...

**Centern vill låna ut pengar till småföretag för att stimulera miljö- och klimatentreprenörer. Bra idé, men finns inte den möjligheten redan idag via t ex Almi?

**Fredrik Reinfeldt har redan tagit på sig rollen som ordförande i EU vilket känns helt rätt. Det finns många andra kompetenta människor inom Alliansen som kan ta hand om inrikespolitiken under det kommande halvåret.
Kan någon förresten tänka sig Mona Sahlin i den rollen? Jag kan det i alla fall inte.

**De riktigt tunga utspelen lyste, så vitt jag noterat, med sin frånvaro. Kanske inte så konstigt, snart återstår bara ett år till valet och man måste ju se till att timingen blir rätt.
Det viktigaste enligt många närvarande är alla informella möten och nätverksbyggandet som försiggår bakom kulisserna. Låter spännande, kanske man ska försöka få ett inbjudningskort till nästa år?

Relaterat: AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN.


Andra bloggar om Almedalen,politik, moderaterna, Alliansen, almedalsveckan.