Böneutrop – Nej tack

I Växjö har polisen gett tillstånd till böneutrop från en moské under några minuter på fredagar. Man har satt en decibelgräns för både inomhus- och utomhusmiljö.
Debatten som följt har handlat om religionsfrihet, bullerstörningar och om detta skulle främja integration eller inte.

Min ståndpunkt är klar. Detta är inget jag kan acceptera. Mina argument är flera.

1) I ett sekulärt land är religion en privatsak. Man kan inte pracka på andra människor sin åsikt, vilket böneutrop från en moské faktiskt gör.

2) Sverige har religionsfrihet. Det innebär bland annat rätten att slippa bli utsatt för religiös påverkan i offentliga miljöer. Vill man utöva sin religion är man naturligtvis fri att göra detta, men inte i det offentliga rummet.

Vissa jämför böneutropen med klockringningar som ljuder från våra kristna kyrkor för att kalla till gudstjänst eller andra ceremonier. Det är, enligt mig, en felaktig jämförelse.
En klockringning förkunnar i sig inget religiöst budskap utan är snarare att jämföra med när det ringer in på en skola.
Om våra kristna kyrkor ville ersätta klockringningen med en röst som förkunnade att vår gud är den största och bästa, skulle jag inte acceptera det heller.

Historisk sett har också kyrkklockorna används för att kalla samman medborgarna om fienden närmade sig eller något annat negativt var i antågande, vilket är en helt annan sak.

Jag är absolut inte religiös. Jag lämnade svenska kyrkan på min 18-årsdag. Ändå vill jag försvara den traditionen och tycker att jämförelsen med publika böneutrop haltar å det grövsta.
Vill man ha en annan jämförelse, är skillnaden mellan böneutrop från en moské och klockringning som att jämföra en instrumental melodi med en sångare som vill berätta en historia eller förmedla ett budskap.

Böneutrop är alltså inget för vårt svenska, sekulära, samhälle.

Skulle det, mot förmodan, komma in en ansökan om publika böneutrop i Tyresö kommer jag bekämpa detta med alla till buds stående medel. Ta det som ett vallöfte från mig.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, fundamentalism, demokrati, indoktrinering, islam, Tyresö, böneutrop, kyrkklockor, moskéer.

Förbjud religiösa friskolor

Häromveckan öppnade en socialdemokratisk minister upp för en diskussion kring att förbjuda religiösa friskolor.
Jag kan inte påstå att den rödgröna regeringen har många rätt så här långt, och jag gillar inte förbud generellt, men i detta fall är jag benägen att hålla med. Jag ska förklara varför jag tycker så.

Sverige är ett sekulariserat land. Det betyder att religion inte ska inverka på hur vårt samhälle sköts och styrs.
Sverige har religionsfrihet. Det innefattar också friheten att inte bekänna sig till någon religion.

Skollagen säger att undervisningen ska vara sekulär. Ingen kan få mig att tro att religiösa friskolor inte ägnar sig åt bön eller att studera Bibeln, Koranen etc. Det ligger ju s a s i sakens natur och är hela syftet med religiösa friskolor. Därmed följer man inte skollagen.
I vissa fall motverkar religiösa friskolor integrationen. Självklart ska barn med invandrarbakgrund gå i en sekulär skola, det är en viktig pusselbit för att integreras i vårt samhälle.

En del debattörer säger att ett förbud skulle stå i motsats till Europakonventionen där föräldrar fritt ska kunna välja skolform för sina barn. Frågan är om detta i sin tur då inte står i motsats till FN:s Barnkonvention, artikel 14, punkt 1: ”Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” 

Ser man exempelvis Laboraskolan i Småland som drivs av den kristna sekten Plymoutbröderna eller muslimska skolor med misstänkta kopplingar till imamer som sympatiserar med terroristerna i IS, så inser man att risken för indoktrinering är överhängande.
Självklart är det svårt att förbjuda föräldrarna att ge sina barn en religiös fostran på fritiden, men skolan borde, lika självklart, vara fri från denna påverkan i ett sekulariserat land.

Jag anser också, kanske en symbolhandling men ändå, att ämnet religionskunskap ska utgå från skolans läroplan även om innehållet inte är religionsfostrande. Att läsa om och diskutera olika religioner kan mycket väl integreras i ämnena historia och samhällskunskap.

Fram till ett lagförslag i denna riktning kan komma, bör inga nya religiösa friskolor tillåtas starta och Skolinspektionen borde utföra oannonserade besök på de befintliga skolorna för att få en uppfattning om vad som faktiskt pågår innanför väggarna.

Andra bloggar om politik, integration, religion, migration, funderingar, religionsfrihet, samhälle, jämställdhet, fundamentalism, skolan, demokrati, friskolor, religion, indoktrinering, religiösa friskolor.

Med religionen som identitet

I samband med de tragiska händelserna i Paris, har jag noterat att det är en stor skillnad hur västmedia beskriver människor.
När det gäller judar och muslimer används omotiverat ofta personens religiösa tillhörighet som en slags identitetsmärkning.
Självklart är religiös tillhörighet relevant ifall, som i ” Charlie Hebdodådet”, man misstänker att attacken har just religiösa motiv. Men fenomenet återkommer även i många andra fall när det helt borde sakna relevans.

"Sätt slöja på Charlie Hebdo"

Tänk efter själv. Hur ofta hör du, eller läser, om en ”44-årig kristen man från Ockelbo”? Eller; ”femton hinduiska programmerare”? Eller; ”en 36-årig ortodox damfrisörska”? I stort sett aldrig, eller hur?

Varför beskrivs då människor med judendom eller och islam som sin religion, med just denna religion som identitetsmärkning? Exempelvis; ”en 45-årig judisk bagare vann idag högsta vinsten på Lotto”. Jag struntar väl i hans religiösa tillhörighet, det är ju inte alls relevant i det här fallet! Ett annat exempel: ”Tre muslimska kvinnor har startat ett eget företag i cateringbranschen”. Vad spelar det för roll vilken religion de tillhör?

När vi beskriver oss själva handlar det istället om yrken, bostadsort och ålder. Själv betraktar jag mig som ateist, men jag skulle ändå aldrig använda det för att beskriva mig själv i vare sig tal eller skrift. Jag känner en hel del troende, kristna, svenskar, men aldrig att de presenteras i media som ”kristna”.

Förmodligen beror sättet vi beskriver oss själva på att vi lever i ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet, och där religionen betraktas som var och ens privatsak.

Men varför beskrivs då inte muslimer och judar på samma sätt? Kan det vara så att västvärldens sätt att beskriva dessa människor underblåser, beröringsskräcken, konflikter och krig som bottnar i religionen?

Bara för att religionen bl a i Israel och den muslimska världen är så sammanvävd med samhällsstyret, så finns det väl ingen orsak för oss att i onödan använda de epiteten?

Jag har inte svaret, men det är värt att fundera på. Inte minst för våra journalister.

Relaterat: Resumé.

Andra bloggar om politik, samhälle, religion, debatt, judendom, islam, judar, muslimer, medial, Charlie Hebdo, terrorism, demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, kristendom, Israel, funderingar, Paris.

Tillbaka till medeltiden

Läser i DN om ett lagförslag i Irak som innebär ett dråpslag mot kvinnors frigörelse och jämställdhet.

Lagen bygger på att alla olika religiösa grupper ska kunna dömas efter sina egna religiösa regelverk. Det kan innebära för majoriteten i landet som är shiamuslimer, att det blir någon mulla eller ayatolla som utfärdar straff istället för en juridiskt utbildad domare.

För kvinnor och flickor skulle konsekvensen kunna bli att 9-åringar får giftas bort. Eller att äktenskap och förhållanden mellan olika religioner förbjuds. Mannen blir allsmäktig.

Det är så att man mår illa. Att kritisera och fördöma handlar inte om att fördöma islam i sig. Det handlar om att alla kvinnor, oavsett religion, har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Hur svårt kan det vara?

I Sverige kritiserar vi, med all rätt, någon idiot till chef på Tallink som tycker att kvinnor ska hålla koll på hur mycket de dricker så att de inte blir våldtagna. Eller så debatterar vi antalet ”pappamånader”, men det här är som det vore på en annan planet.

Kanske är det dags för en ny bojkott? Sluta sälj till Irak! Sluta köp deras olja!

Relaterat: DN, DN, SvD.

Andra bloggar om Irak, religion, kvinnor, mullor, mänskliga rättigheter, förtryck, pappaledigt , demokrati, våld, samhälle, jämställdhet, funderingar, islam.

Boktips - Mangon som sprängdes

Den här boken spinner ett nät av betraktelser och historier runt en verklig händelse, flygolyckan i Pakistan 1988 som bland annat dödade landets dåvarande president, general Zia ul-Haq. Eller var det verkligen en olycka?

Författaren, Mohammed Hanif, har åstadkommit en verkligt underhållande satir som inte undviker några svåra ämnen. Vad sägs om sharialagar, manlig homosexuell kärlek i en islamistisk stat och maktfullkomlighet i en spännande och tänkvärd blandning.

Boken handlar om Ali Shigri som är flygkadett i pakistanska armén. Hans far, som var en högt uppsatt militär, har officiellt begått självmord, men Ali tror inte på den versionen och söker sanningen på olika vägar.

En del har jämfört boken med Moment 22, men jag tycker den här är både lättare och smakligare att ta till sig. Den fick mig både att fundera över ämnen som är verkligt aktuella, samtidigt som jag kom på mig själv med att småflina för mig själv, så där skönt när man läser de träffsäkra kommentarerna.

Jag kan verkligen rekommendera boken. Köp den eller låna den, men läs den. Du kommer inte att ångra dig!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Pakistan .

200 av 200 000

Enligt SÄPO finns det ca 200 islamiska extremister i Sverige som räknas som våldsbejakande.

Självklart utgör dessa individer ett hot mot det svenska samhället, men knappast mot vår demokrati.

I Sverige finns ungefär 200 000 muslimer, siffran varierar lite beroende på hur man räknar. Det betyder att 0,1 procent av dessa klassas som våldsbejakande. 0,1 procent!

Som jag skrev i mitt förra inlägg finns det efter identifikation av självmordsbombaren ingen anledning att för det klassa alla muslimer i Sverige som terrorister.

Det skulle vara lika enfaldigt som att påstå att alla som gillar att åka motorcykel är grova brottslingar, bara för att några få kriminella organisationer använder just motorcyklar som sina attribut och identifikationsobjekt.

Vi ska absolut inte negligera problemet, men vi måste samtidigt se det i sina rätta proportioner.

Vad man däremot kan undra över är hur SÄPOs rutiner fungerar när det tog så lång tid att få tillgång till varningsmailet, men även vad vi ska göra för att detta inte ska hända igen.

Jag tror inte det finns något enkelt svar på den sista frågan. Det handlar förmodligen om insatser inom flera olika områden. Ett skulle kunna vara att på olika sätt ”punktmarkera” de 200 på samma sätt polisen gjort med en del grovt kriminella gängmedlemmar.

På längre sikt är jag övertygad om att det handlar om att bryta det utanförskap som kan vara grogrund för extremism. Om man har ett jobb känner man att man bidrar och känner sig delaktig i samhället och i vår demokrati. 

Samtidigt måste vi bli tydligare för nyanlända att Sverige är ett sekulariserat samhälle där vi har religionsfrihet men för den skull inte låter religionen påverka politiken och vår övergripande samhällsstruktur.

Dessutom finns det anledning att se över hur vi bedriver undervisningen i ämnet religion i grund- och gymnasieskolan.

Att vi sedan skulle ändra vår utrikespolitik för att någon terrororganisation hotar oss finns inte på kartan!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp.

Andra bloggar om politik, religion, samhälle, muslimer, självmordsbombare, terrorism.

I händerna på SD

Gårdagens bombsprängningar i Stockholm klassas av SÄPO som terroristattacker.

Vi har ännu ingen aning om vem sprängaren var och vilka syften han hade, men sedan 11 september sätter de flesta likhetstecken mellan självmordsbombare och muslimer.

Detta gör, såklart, att media intervjuar imamer, ledarskribenter och självutnämnda ”terrorexperter” på löpande band. Visserligen är självmordsbombare ett vanligt sätt för militanta muslimer att utföra terrorattentat, men vi vet faktiskt ännu inte om gärningsmannen var muslim, katolik eller kanske tillhörde Amishfolket.

Vad muslimspekulationerna däremot gör, är att spela SD rakt i händerna. 

Var så säker på att vi kommer få att höra kopplingar mellan detta dåd och invandringspolitiken. Var så säker på att vi kommer höra röster som med detta som argument vill minska vår inställning till att ta emot flyktingar.

Oavsett om det visar sig att bombaren var muslim, oavsett om han hade något förvirrat motiv att hämnas på Lars Vilks, som vissa media spekulerat i. 

Oavsett allt detta så förvandlar det inte alla muslimer till terrorister. Det finns religiösgalna muslimer, javisst. Men det finns också religiösgalna katoliker och förmodligen även religiösgalna bland Amishfolket.

Det är viktigt att vi tänker på det i den kommande debatten.

Relaterat: AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, religion, SD, muslimer, självmordsbombare, terror.

Udda resmål

Alla är ju såklart oskyldiga tills dess att de är dömda för brott men jag kan inte låta bli att fundera på valet av resmål för den s k Guantánamosvensken som tillsammans med tre andra, varav ett barn, gripits i Pakistan.

Om jag hade suttit oskyldigt fängslad utan rättegång i flera år och anklagats för terrorism och sedan bland annat med hjälp av svenska myndigheter blivit frisläppt hade jag kanske funderat en eller annan gång på nästa resmål. Troligen hade både Pakistan och Afghanistan kommit väldigt långt ner på listan, någonstans mellan Nordkorea och Somalia, typ.

Jag vill inte uttala mig om de är skyldiga eller ej men en sak är säker, det här fallet skapar ju knappast högre förtroende för muslimer i det svenska samhället vilket är jättesynd då det även drabbar det stora flertalet som absolut inte är några terrorister.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om religion,islam, resor.