Grekland tar springnota?

I det grekiska valet som hölls för två veckor sedan, segrade det vänsterpopulistiska partiet Syriza. De gick bl a till val på en massiv återställare av det som så när höll på att försätta hela nationen i konkurs.

Syriza vill återanställa massor av människor i offentlig sektor, höja bidrag mm. De lovade t o m gratis mat och el till vissa medborgare.

Nu ifrågasätter den nya vänsterregeringen de, sedan tidigare, framförhandlade stödpaketen.

Som turist har jag varit många gånger i Grekland och jag gillar verkligen både landet och folket. Därför känns det extra sorgligt att grekerna är så desperata, eller i vissa fall så okunniga, att man uppenbarligen har svalt valfläsket från Syriza med hull och hår.

Den som försöker se något så när nyktert på dagens Grekland ur ett ekonomiskt perspektiv, inser snart att landet som fanns före krisen aldrig kan återkomma.

¤ Ett land där alla statligt anställda hade sex extra semesterdagar för att de använde dator i jobbet!!

¤ Ett land där det fanns massor med offentliganställda som fanns med på lönelistan utan att ens ha en arbetsplats!!

¤ Ett land där taxibilarnas taxametrar är dammigare än under en ungkarls säng!!

¤ Ett land där den svarta sektorn står för mer än 25 procent av landets ekonomi.

¤ Ett land som fått 240 miljarder euro i nödlån och inte inser vilka som räddade dem.

I företagsvärlden finns det många exempel på företag som vänt en kris till framgång. Den gemensamma nämnaren för dessa är den egna medvetenheten om sin situation, vilket ger incitament och motivation att kämpa för att vända den negativa utvecklingen.

Tänk, den som kunde leva på lånade pengar, köra sin ekonomi i botten, få ekonomisk hjälp av sina vänner för att komma på fötter igen, och sedan säga till dessa vänner: ”Jag tänker inte betala tillbaka era pengar, era utsugare”. Förmodligen skulle en sådan person ganska snabbt bli mycket ensam...

Jag slås återigen av kontrasten mot de baltiska länderna, som också har gått igenom ett ekonomiskt stålbad. De har kämpat i tysthet för att komma på rätt köl. Till och med (!) Spanien och Portugal verkar inse sina problem och försöker göra något åt dem.

Den nya grekiska regeringen har gjort det till en gimmick att inte bära slips. Kul, kan man tycka, men risken är tyvärr överhängande att det slutar som i sagan om kejsarens nya kläder, d v s att kejsaren står helt naken. 

Det tråkiga för det stolta grekiska folket är alltså, att med den här fantasiregeringen måste det tyvärr bli ännu sämre, innan utvecklingen kan vända på allvar.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, ECB, Syraza, Europa, kris, funderingar, Lettland, Spanien, Portugal.

I Salvador Dalís fotspår

Som kulturpolitiker finns det många tillfällen att kombinera nytta med nöje. För någon vecka sedan var jag på semester norr om Barcelona. Vad vore då naturligare än att tillbringa några dagar i den världsberömda surrealistiske konstnären Salvador Dalís miljöer?

Första utflykten gick till den lilla fiskebyn Cadaques. Efter ett antal mil på svindlande och slingrande bergsvägar, tillsammans med ett antal cyklister (Tour de Francewannabees…), hamnar jag på ett torg. De första jag ser när jag kliver ur bilen i julihettan är en stor väggbild av vår vän Salvador. 

Han tillbringade mycket tid i den lilla byn, ibland tillsammans med andra konstnärer.

Han skaffade sig också ett hus strax utanför byn. Huset är idag ett muséum ”Salvador Dalí House Portlligat”. Observera att biljetter till visningarna måste förbokas.

Cadaques

I Cadaques finns ett ”stadsmuseum” som också anknyter till Dalí och hans liv. På strandpromenaden finns dessutom en staty av honom och man gör alla kopplingar man kan till ”sin” kändis. Jag tog t ex en kaffe på ”La Sal”. Byn som sådan är väl värd ett besök och Salvadors närvaro gör det såklart inte sämre.

I hans födelsestad Figueres, norr om Girona, finns ”The Dalí Theatre-Museum”. Enligt egen utsago ”världens största surrealistiska objekt”. Namnet kommer av att det är byggt på ruinerna till en gammal teater som förstördes under spanska inbördeskriget.

The Dalí Theatre-Museum

Dalí har själv utformat byggnaden utifrån sitt eget huvud och den är indelad i 22 rum varav Dalí själv fyllt de 18 första med egna målningar, skulpturer, skisser och installationer, men även med sin egen samling av andra konstnärers verk.

Det är en riktigt häftig upplevelse som speglar hela hans liv och konstnärliga utveckling. Salvador Dalí var en otroligt mångsidig konstnär som även bland annat var inblandad i filmprojekt och smyckesdesign.

Dalís "kärleksfulla" bild av Picasso

 Just smyckena visas i ett särskilt, hårt bevakat, annex till själva huvudmuséet. Entrén dit ingår i biljetten.

Jag kan varmt rekommendera en heldag i Figueres, med muséet som given höjdpunkt.

Till sist några boendetips för trakten. Om man inte har barn med sig så är Cadaques eller Port de la Selva läckra små fiskebyar. Badstränderna i byarna är dock inte så mycket att ha. Däremot finns häftiga små badvikar i närheten som dock kräver en del klättrande.

Vill man ha ett schysst familjeboende, med Dalí ändå inom räckhåll kan jag rekommendera Hotel Reimar i San Antonio de Calonge, cirka 10 mil norr om Barcelona vid kusten.

Relaterat: Salvador Dali, DN.

Andra bloggar om kultur, konst, Spanien, Salvador Dalí, surrealism, bilder, semester, kulturpolitik, resetips, Figueres .

VM 2014 - En summering

Nu är det över. Det största och för mig viktigaste sportevenemanget alla kategorier. Tyskland vann och gjorde det rättvist.

En ny slags ”totalfotboll” har sett ljuset. Ett spel där alla försvarar och alla anfaller. Ett spel som kräver en delvis ny typ av spelare. En spelare som inte bara har teknik, utan även hjärta och lungor, att springa oerhört mycket, med bibehållen tekniskt skärpa.

Man ska komma ihåg att det krävs en mycket stark kondition för att orka med alla dessa stopp och starter, maxlöpningar och närkamper.

Den som såg Bayern München i förra årets CL-final, såg denna nya fotboll födas. Nu har tyska landslaget förädlat den ett steg till.

De som följt mina inlägg, inser att jag inte varit särskilt lyckad som tippare, men då har det också bjudits på en del överraskningar.

Här kommer ett slutbetyg i olika kategorier.

Största skrällarna:

1)      Att Italien och Spanien åkte ur i gruppspelet.

2)      Att Costa Rica gick till kvartsfinal.

3)      Att Brasilien utan Neymar, föll ihop som ett korthus.

4)      Att Colombia var så bra, utan särskilt namnkunniga spelare.

Bästa spelarna:

1)      Robben. Jag måste erkänna att jag hade fel. Gillar fortfarande inte hans filmningar, men han var bra.

2)      Mascherano som bar fram Argentina med stort hjärta.

3)      James Rodriguez. Vem trodde att någon som inte ens är största anfallsstjärnan i sitt klubblag skulle vinna skytteligan?

4)      Neymar som bar Brasilien på sina axlar fram till skadan.

Snyggaste målet: Språngskallen från van Persie i matchen mot Spanien.

Mest överskattade:

1)      Brasilianska forwards, förutom just Neymar. Att ett så stort fotbollsland inte får fram bättre anfallare är en gåta.

2)      Spanien. En era är slut. Jag kommer sakna Xavi och Iniesta.

3)      Hamrén som bisittare.

Nu får vi vänta i två år på EM-slutspelet. Det skulle vara kul om Sverige tog sig dit. Kan Costa Rica så kan väl vi?

Relaterat: DN, DN, DN, DN.

Andra bloggar om sport, idrott, fotboll, VM, Brasilien, funderingar, Argentina, fotbolls-vm, Tyskland.

EM-reflektioner

Det börjar närma sig kvartsfinaler i fotbolls-EM. Här kommer några personliga och helt ostrukturerade reflektioner. Håll tillgodo!

Daniel Agger

• Daniel Agger, en riktig viking.
• Hur kommer det sig att just Sveriges motståndare spelar med hög press på bollhållaren? Det har man inte sett i så många fler matcher.
• Özil skulle lätt platsa på både Spaniens och Barcelonas mittfält. Han har det där härliga rörelsemönstret som smågrabbarna Xavi och Iniesta.
• Hur kunde gubbarna från Grekland gå vidare? Kul för dem och kanske bra för den sargade ekonomin?

 

• Såg ni Wayne Rooney på läktaren? Där, bland huliganerna skulle han varit, om han inte slagit igenom som spelare.
• van Bommel, svärson till förbundskaptenen. Kan det vara orsaken till Hollands snöpliga sorti?
• Det verkar som allt för många spelare har för mycket pengar, för mycket fritid och för dåligt omdöme. Förstår de inte hur gräsligt det ser ut med hela armarna fullkletade med tatueringar? Jag har absolut inget emot tatueringar, men på det här sättet blir det ju bara en enda sörja.

• Kan Cristiano Ronaldo bära fram Portugal längre än semi? Nja, vid vinst mot tjeckerna får de förmodligen möta Spanien och då räcker det inte med tre stjärnor, Ronaldo, Pepe och Nani. Spanien har världsstjärnor på nästan varje position.
• Om man kollar in mottagningarna hos t ex Tyskland, Spanien, Italien och även Danmark då förstår man hur mycket teknikträning som återstår för svenska spelare innan de kan rulla ut bra motståndare.
• Balotelli måste ha något alldeles extra med tanke på alla chanser han får både i landslaget och i Man City, trots sitt uppträdande på planen. Jag förstår inte vad, men det något måste det vara.
• Vilka som går till final? Mitt tips är Spanien mot Tyskland. Vilka som vinner? Spanien, efter straffar…

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, idrott, EM, fotbolls-EM, Daniel Agger.

VM – All Star Team

Ja ja, jag vet att VM är slut och det är fyra långa år kvar till nästa men jag har varit på sjön i en vecka så ta detta som ett bidrag till att minska din fotbollsabstinens.

Mina tips var förresten kanske inte var hundraprocentiga men jag prickade i alla fall in rätt segrare, alltid något!

Målvakt: Benaglio, SUI, (Res: Kingson, GHA)

Försvarare: Lamm, GER, Lucio, BRA, John Mensah, GHA, Fucile, URU (Res: Maicon, BRA)

Mittfält: Forlan, URU, Özil, GER, Xavi, SPA, Sweinsteiger, GER (Res: Müller, GER)

Forwards: Gyan, GHA, Villa, SPA (Res: Klose, GER)

Coach: Tabarez, URU.

Inte ens nära: Englands, Frankrikes och Italiens samtliga spelare. Alldeles för dåligt från dessa ytterst välbetalda herrar. Leo Messi, visserligen hårdbevakad men fick allt för lite levererat.

Störste underhållare: Utan tvekan allas vår Diego, man kan tycka vad man vill men hans ”oneliners” lämnar ingen oberörd.

Tråkigaste I: Att konservativa FIFA inte kunnat snabba på beslutsprocessen och använt fem domare.

Tråkigaste II: Det eviga vuvuzelatutandet. Jag hade lovat mina söner att om Sverige kvalificerat sig skulle vi åkt ner till Sydafrika. Med facit i handen hade vi kanske kommit hem med tinnitus, så inget ont...

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp.

Andra bloggar om fotboll, VM, Messi, Xavi, Spanien, Maradona.