Jättegod julsill

Håller du på att planera ditt julbord? Då kommer här ett recept på en fantastisk god sillinläggning. Enjoy!

Romsill - Bengtsonstyle (6 portioner)
½ kg sillfiléer (2-3 burkar inläggningssill)

Lag 
1 liter vatten 2 dl ättikssprit (12 %) 2 tsk salt

Romsås
2 dl majonnäs
3 dl gräddfil
2 dl crème fraiche
3 burkar röd stenbitsrom (spara en till dekoration)
2 finhackade schalottenlökar
1 dl finhackad dill
grovmalen svartpeppar efter smak
1 citron

1) Lägg sillfiléerna i lagen. Täck över skålen och låt stå i kylen ett dygn.
2) Ta upp sillen och låt den rinna av på hushållspapper. Skär sillen i smakbitar.
3) Blanda majonnäs, gräddfil, crème fraiche, den hackade löken, stenbitsrom och svartpeppar.
4) Varva romsås och sill i en skål. Översta lagret ska vara sås.
5) Låt sillen stå övertäckt i kylen ett dygn.

Innan servering: Rör ner det rivna skalet och saften från citronen. Dekorera med rom från den sista burken. Servera med nykokt potatis.

Är man lagd åt det hållet så är, som alltid, inte en välkyld Östgöta Sädes fel som tillbehör. Smaklig måltid!
Vill du ha två sorters sill på julbordet? Testa då Dragonsillen också.
Ett av de allra mest klickade inläggen någonsin på bloggen. Smaka så förstår du varför.

Andra bloggar om jul, julmat, recept, sill, mat, julbord.

Tankar om Thailand – Jag, en turist

”Alla har varit i Thailand.” Så har det känts när man talat med vänner och bekanta. Alla utom jag. Efter hand har jag förstått att det naturligtvis inte är så, men många svenskar har Thailand som sitt absoluta favoritsemestermål.

Nu är jag här och ska försöka förmedla några intryck av min vistelse i kokosnötsmjölkens förlovade land.

”Kritvita stränder med varmt, turkost vatten. Sammetsvarma nätter. Fantastiska solnedgångar.” Ungefär så har jag fått Thailand beskrivet av vänner och bekanta som varit där. Efter att ha varit här några dagar så kan jag konstatera att det stämmer. Det är precis så det är. Åtminstone här på Koh Lanta, där jag befinner mig, men förmodligen även på de flesta andra turistparadis i det här landet.

Koh Lanta är en ö, söder om Krabi i landets SV del och verkar till största delen vara uppbyggd på turismen. Än så länge är det billigt att leva här. Det är svårt att komma över 200 SEK för en trerätters middag så länge man håller sig till den goda inhemska maten.

De thailändare jag träffat på är trevliga och vänliga, utan att för den skull vara påträngande som exempelvis i Egypten. Språket är helt obegripligt, men det fungerar i allmänhet ok med engelska.

Trafiken är minst sagt intensiv. Det känns som det gasas på i alla lägen. För en ordentlig, lutheransk svensk känns det livsfarligt med åtta barn sittandes på ett lastbilsflak i 80 km/h, eller tre personer på en MC, utan hjälm såklart, i 70 km/h. Att det dessutom är vänstertrafik gör inte saken bättre. Men att hyra scooter eller moped är ändå ett utmärkt sätt att utforska landskapet på. På så sätt blir man rörlig utan att vara beroende av andra.

Precis vem som helst kan hyra...

Någonting annat som man bara måste göra i Thailand är att utforska de fantastiska vattnen. Det gör man bäst genom att ta en utflyktsbåt till någon ö och snorkla. Jag har själv inget dykcertifikat, men inbillar mig att här är bland de bästa ställena att ta ett.

Gillar man att bli masserad på alla möjliga ställen på kroppen är Thailand ”the place to be”. Man kan för cirka 80 SEK få en hel timmes massage som ser ut att göra gott. Själv har jag inte vågat mig på det än, men funderar på att ge mina fötter en rejäl genomarbetning.

Finns det då inget negativt att säga om Thailand?

Tja, det skulle kanske vara det snålt tilltagna avloppssystemet (ganska vanligt i turistländer). PLEASE DO NOT PUT PAPER DOWN THE TOILETT känns så där lagom hygieniskt att läsa på badrumsväggen.

För mig som är vinälskare är inte Thailand optimalt med ett klent och förhållandevis dyrt utbud. Det lokala ölet, däremot, för dem som gillar sådant, lär vara både svalkande och gott.

Men dessa saker är inget som ska hindra dig från att åka hit. För när du sitter i den sammetsmörka kvällen med ett glas i handen och läser en bra bok, till exempel ”En man som heter Ove”, och hör vågorna slå in över den vita stranden, då är du såå lycklig…

Vill du läsa om andra resor? Följ länkarna för att läsa inlägg om Kroatien, Kina, Grekland och Egypten.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB.

Andra bloggar om semester, Thailand, turism, funderingar, Koh Lanta, resor.

Rapport från Mittens Rike 2 – Ut i landet

Efter fyra intensiva dagar i Beijing tog vi inrikesflyget söderut, till en stad som heter Guilin. Man kan få en liten känsla av hur stort Kina är när flygtiden var fyra timmar. Som från Stockholm till Rom…

Guilin är en stad som har 4,5 miljoner invånare och är känd för sin fantastiska natur.  Jag kan inte påstå att jag tyckte själva staden var särskilt trevlig. Trots floden som ringlar genom staden kändes den sliten och trist. Den påminde en del om ställen jag besökt i de gamla Sovjetstaterna.

Första dagen här drabbades jag av resans enda magbesvär. Det gick att hantera med lite ris, cola och vila trots att magen kändes som en torktumlare.

Vi stannade bara två nätter här och besökte Rörflöjtsgrottan, en gigantisk grotta med massor av stalaktiter och stalagmiter. Man har här ordnat med effektfull belysning som skapar en trolsk stämning. Vi besökte även en teodling och fick en lektion i tedrickandets konst. Här snackar vi inte tepåsar i en kopp vatten!

Typisk teplockare...

Från Guilin tog vi sedan en flodbåt på Lifloden. En fantastisk naturupplevelse mellan sockertoppsbergen som var en av resans höjdpunkter. Så småningom landade vi i staden Yangshou, en liten stad med ”bara" en halv miljon invånare, mitt bland sockertopparna.

Den här staden gillade jag verkligen. Trots en hel del turister, inte minst inhemska, så kändes den på något sätt gemytlig. Vi tillbringade dagarna med shopping, en cykeltur och att bara gå runt.

Med båt på Lifloden.

En kväll besökte vi en magisk föreställning med en otroligt häftig ljussättning som mestadels utspelade på vatten, med de majestätiska bergen som bakgrundskuliss. Föreställningen är skapad av samma regissör som gjorde invigningsceremonin till OS i Beijing. På scen deltog ungefär 600 personer!

Här märktes även den förbättrade köpkraften för kineserna. Andra kvällen visade sig vara en helgdag, och staden fullkomligt översvämmades av kinesiska turister som likt lämlar rörde sig på gatorna. Här fick man inte ha anlag för torgskräck, inte.

Nästa etapp gick med buss till en stad vid namn Pingnan. På vägen fick man en bra koll på den kinesiska landsbygden där vattenbuffeln fortfarande är vanlig som dragdjur på risfälten. Här råder det subtropiskt klimat så husen människorna lever i är ofta enkla, men funktionella. Och överallt hus och människor. Jag tror inte vi någon gång åkte genom något vi skulle kalla för naturområde, än mindre vildmark.

I Pingnan fick vi möjlighet att besöka ett kinesiskt barnhem, numera konverterat till ett äldreboende. Där togs vi emot som en officiell delegation av tolkar och lokala pampar. En unik möjlighet som inte många får möjlighet att uppleva. Landet politik för att begränsa befolkningstillväxten har tyvärr gjort att många barn, oftast flickor, överges av sina föräldrar och får tillbringa sin uppväxt på barnhem ifall de inte har turen att bli adopterade från väst. Enligt den lokala bossen har det beteendet minskat med åren. Jag hoppas verkligen att han har rätt.

Överläggning med lokal boss i Pingnan...

Sista etappen i södra Kina gick med buss till Nanning. Nanning är en snabbt växande stad som myndigheterna bestämt ska bli ett slags handelscentrum.

Där stannade vi bara en dag och flanerade bl a i ett område där man i princip bara sålde mobiltelefoner med tillbehör. Fascinerande.

Slutligen några reflektioner från den här delen av resan. 

Hotellen håller i allmän mycket hög standard, även med västerländska mått mätt. På hotellen finns det ofta informations- och varningstexter kring HIV och aids. Jag försökte gräva lite och fick fram så mycket att ”det förekommer och man får behandling i sjukvården”. De multinationella företagen som McDonalds, KFC, Samsung och Apple syns och finns även på de flesta ställena här. Både kul och trist på en gång.

Finns inte bara i Tyresö!

Det är väldigt få som talar engelska, förutom säljarna som behärskar några ord som ”best price for you” och andra standardfraser. En guide är att rekommendera.

Maten är god och billig, men blir gärna lite enahanda och påminner väldigt mycket om den svenska klassikern ”tre små rätter”, även om det oftast är fler än tre. 

Är man vinälskare har man kommit fel. Alla viner heter ”Great Wall” och det som skiljer de olika flaskorna är surhetsgraden. Enligt mitt ressällskap är dock den lokala ölen både god och prisvärd.

Nästa inlägg kommer att handla om världsstaden Hongkong. Det vill du inte missa!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om semester, Kina, ekonomi, jordbruk, diktatur, kommunism , turism, trafik.

För därimellan kommer fasta

En journalist vid namn Henrik Ennart har kommit ut med en bok som heter ”Åldrandets gåta”. I boken rekommenderar en del forskare något man kallar för korttidsfasta.

Det går ut på att man minskar, eller drar ner helt, på sitt intag av energi under 16 till 24 timmar två dagar per vecka.

Inte nog med att man kommer leva längre. Dessutom minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes, alzheimer och Parkinson.

I samma bok hävdar en demograf att hälften av de barn som föds i år kommer bli 104 år gamla.

Intressanta tankar när man vet att medellivslängden i väst under väldigt många år ökat med tre månader per år.

Teorierna föder också andra, egna, tankar.

Måste vi höja pensionsåldern för att få ekonomin att gå ihop?

Att bli gammal är en sak, men i vilket fysiskt skick är man då?

Vill man bli så gammal?

Vad händer om medellivslängden i utvecklingsländerna får samma utvecklingstakt?

Många frågor, men få svar. Själv tänker jag nog fortsätta att äta hyfsat och försöka hålla mig skapligt vältränad, så får man väl se. Redan idag skippar jag lunchen ibland. Undrar om det funkar?

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om mat, samhälle, träning, hälsa, forskning, välfärd, äldreomsorg, livskvalitet, funderingar.

Favorit i repris: Bästa julsillen

När jag kollar vilka sökord mina läsare använder för att hitta min blogg och de kloka (!) saker de kan läsa här, är det, förutom mitt namn i olika stavningar, några annorlunda som återkommer.

Rödebyfallet fortsätter tydligen att uppröra och bland de populäraste i övrigt hittar jag julsill eller sillrecept.

Därför bjuder jag er, kära bloggläsare, en favorit i repris: Mitt allra bästa sillrecept. En krämig dröm som passar lika bra på julbordet som till vickning på nyårsnatten. Håll tillgodo!

Dicks Dragonsill (6 portioner)

½ kg sillfiléer (2-3 burkar inläggningssill)

Lag

5 dl vatten

1 dl ätiikssprit (12 %)

1 tsk salt

Dragonsås

2 dl majonäs

2 dl gräddfil

3 dl creme fraiche

2 msk sötstark senap (typ Västerviks)

2 vitlöksklyftor

4 tsk torkad dragon

1 dl finhackad persilja

1)      Lägg sillfiléerna i lagen. Täck över skålen och låt stå i kylen ett dygn.

2)      Ta upp sillen och låt den rinna av på hushållspapper. Skär sillen i smakbitar.

3)      Blanda majonäs, gräddfil, creme fraiche, senap, pressad vitlök, finsmulad dragon och persiljan. Salta om du vill.

4)      Varva dragonsås och sill i en skål. Översta lagret ska vara sås.

5)      Låt sillen stå övertäckt i kylen ett dygn.

Servera med nykokt potatis och nymald svartpeppar. Är man lagd åt det hållet, så är inte en välkyld Östgöta Sädes fel som tillbehör.

Smaklig måltid!

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, AB, DN, DN, DN.

Andra bloggar om jul, julmat, recept, sill.

All inclusive i Egypten

Jag håller precis på att bocka av ytterligare ett fenomen på min lista över erfarenheter i resornas underbara värld, konceptet med s k ”all inclusive”.

Jag befinner mig i ett av länderna där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blomning, Egypten. Alla människor jag känner med mycket större erfarenhet av resor utanför Europa gav rådet att är det någonstans i världen det är klokt att resa all inclusive så är det just Egypten. Tydligen är deras bakterieflora inte på något sätt kompatibel med vår. Även om ett av de roligaste momenten med att upptäcka ett nytt land är att botanisera i det lokala köket, så är jag gammal nog att följa ett gott råd. Det fick bli all inclusive till Egypten, inte för matens skull utan för värmens och kulturens.

Hur är det då? Jovars, vid ankomst till hotellet tilldelas du ett armband som du förväntas bära hela vistelsen och som berättigar dig till den lokala maten och drycken på anläggningen.

Sedan är det fritt fram att äta från bufférestaurangerna, poolgrillarna eller hos den unga egyptiern som står och bakar pizzabitar på löpande band. Du har även obegränsad tillgång till lokalt vin, öl, läsk och den lokala spriten. Provade ”whisky” igår, den luktade målarfärg och smakade ungefär såsom jag tror att målarfärg smakar. Rom och vodka fungerar något bättre, blandat med Pepsicola. Drinken ”Red Sea Special” är rent av god.
Gästerna som till 80 % består av tyska medborgare verkar uppskatta upplägget, man kan se en och annan röd näsa framåt eftermiddagen, och det beror i de fallen inte på solen…

Är då allt inkluderat? Nja, tyvärr får man till exempel vara lite vaksam på framfusiga servitörer som erbjuder ”fresh juice”. Om du då glatt tackar ja får du strax frågan om vilket rumsnummer du har för att den nypressade juicen inte ingår i konceptet och debiteras extra.

En annan variant på samma tema är att du anländer till ditt förbeställda bord, den leende kyparen tar emot med en vinflaska i handen och frågar ifall du vill ha rött vin till maten. Intet ont anande svarar du att det skulle vara gott, och vips har han öppnat flaskan som såklart debiteras extra.

Detta skapar en del irritation och bidrar negativt till slutbetyget.
Å andra sidan finns det en hel del positiva inslag i konceptet också. Man slipper gå runt med pengar på sig och behöver definitivt inte vara hungrig eller törstig. Du kan låna diverse strandleksaker och handdukar som du vill och behöver inte betala för solstol och parasoll vilket är vanligt på många turistorter.

Att slippa hantera de lokala sedlarna och mynten har även en annan positiv bieffekt. De är nämligen en stor smittkälla och risken för ”jalla-jalla-mage” minskar därmed.

Jag tror f ö aldrig att jag haft renare händer än nu efter allt sprittvättande…
Sammanfattningsvis passar all inclusive bra för den som reser i länder med en bakterieflora som är långt ifrån vår egen eller för den som någotsånär vill ha koll på kostnaderna för mat och dryck i förhand.
Om jag själv kan tänka mig att resa all inclusive igen? Kanske om det aktuella landets klimat och kultur känns så attraktiv att jag vill offra det kulinariska botaniserandet för detta. Men i ärlighetens namn, troligen inte.

Jag återkommer om några dagar med ett inlägg om politikens och kulturens Egypten. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

Andra bloggar om Egypten, resor, funderingar, mat, dryck, Hurghada, turism.

Bästa julsillen

Så här till jul ska man ju vara snäll, har jag hört. Ok, då även jag ska vara det.

Därför bjuder jag er, kära bloggläsare på mitt allra bästa sillrecept. En krämig dröm som passar lika bra på julbordet som till vickning på nyårsnatten. Håll tillgodo!

Dicks Dragonsill (6 portioner)

½ kg sillfiléer (2-3 burkar inläggningssill)

Lag

5 dl vatten

1 dl ätiikssprit (12 %)

1 tsk salt

Dragonsås

2 dl majonäs

2 dl gräddfil

3 dl creme fraiche

2 msk sötstark senap (typ Västerviks)

2 vitlöksklyftor

4 tsk torkad dragon

1 dl finhackad persilja

1)      Lägg sillfiléerna i lagen. Täck över skålen och låt stå i kylen ett dygn.

2)      Ta upp sillen och låt den rinna av på hushållspapper. Skär sillen i smakbitar.

3)      Blanda majonäs, gräddfil, creme fraiche, senap, pressad vitlök, finsmulad dragon och persiljan. Salta om du vill.

4)      Varva dragonsås och sill i en skål. Översta lagret ska vara sås.

5)      Låt sillen stå övertäckt i kylen ett dygn.

Servera med nykokt potatis och nymald svartpeppar. Är man lagd åt det hållet så är inte en välkyld Östgöta Sädes fel som tillbehör.

Smaklig måltid och en riktigt  GOD JUL!

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om jul, julmat, recept, sill.

Veckans spartips

Med ojämna mellanrum har jag ju lovat att dela med mig av mina bästa spartips. Här kommer nästa som både sparar pengar, energi och indirekt klimatet. Håll till godo!

Spartips 2

Ibland kan jag få ett grymt sug efter en klassiker från barndomen, spagetti och korv. Ska sanningen fram så infaller detta sug ungefär en gång per vecka...

Nåväl, fyll en rymlig kastrull med vatten, lägg på lock och koka upp. När vattnet kokar, lägg i önskad mängd spagetti och rör om. När halva koktiden förflutit, lägg i korven (varmkorv, wienerkorv, prinskorv etc) i samma kastrull och låt koka klart.

På det här sättet sparar du energi och därmed pengar. Du kan även spara in på matolja i pastan för att hindra att den klibbar ihop, korven sköter det åt dig.

Som grädde på moset har du bara en kastrull att diska vilket sparar både tid och klimat.

Håll ögonen öppna efter fler geniala spartips framöver!

Förra tipset hittar du här.

Relaterat: E24, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD.

Andra bloggar om ekonomi, sparande, funderingar, mat.

Hallonskallens Dag

Igår var det Kanelbullens Dag. Förmodligen ett smart PR-trick för att få oss att handla mer bakverk till glädje för bagerier, konditorier och kanelimportörer.

Eftersom det uppenbarligen går att sälja in det mesta skulle jag vilja föreslå några andra ”dagar”, dedikerade till andra trevliga, men meningslösa saker.

Som en riktig godiskonnässör och fd ägare till en konfektyrbutik vill jag gärna slå ett slag för Hallonskallen. Hallonskallen kombinerar smakerna lakrits och hallon till en fröjd för gommen samtidigt som den mjuksega konsistensen letar sig in mellan alla dina tänder och lämnar ljuvliga smakspår, länge.
Mitt första förslag är alltså Hallonskallens Dag. Den skulle exempelvis kunna infalla första lördagen i februari som en extra tröst i den kalla vintern.

En annan sak jag är väldigt förtjust i är Västervikssenap. Den sötstarka smaken från ”ostkustens pärla” passar inte bara till korv utan till de flesta kötträtter där den först starka aromen går upp i näshålan strax innan den söta senapssmaken gifter sig med din köttbit. Prova även att röra ihop senapen med gräddfil till en ljuvlig kall sås. Att den är ett måste som ingrediens i senapssill och helt överlägsen t ex Dijonsenap behöver jag väl inte ens nämna.
Mitt andra förslag är således Västervikssenapens Dag. Eftersom Västervik är en typisk sommarstad föreslår jag juli som lämplig tidpunkt.

Är det möjligen någon som vill hänga på mina kampanjer? Eller har ni förslag på andra ”dagar”?

Relaterat: AB, DN, DN, SvD.

Andra bloggar om mat, godis, senap, funderingar.

Solens mat

Satt och slötittade på TV i väntan på Sportspegeln och fick se ett program som nästan var bättre. Solens mat. Jag har visserligen sett det några gånger tidigare men inte förrän nu slog det mig vilket kanonprogram det är.

Bo Hagström glider runt i Italien, besöker små byar och deras kulinariska läckerheter. Med sin vithåriga charm och flytande italienska tar han sig in i kvartersrestauranternas kök, visar hur maten lagas och provsmakar. Bellisimo, Bono, Fantastico! Han strör berömmet över de lokala kockarna och själv känner man hur snålvattnet rinner till.

Man blir inte bara sugen på mat och vin utan varm i själen när han beskriver sättet maten lagas på, med omsorg, från färska lokala råvaror och till synes med all tid i världen.
Programmet gör att man blir sugen på att åka runt i Italien och bara äta och dricka. Hoppas Bo Hagström får bonus av italienska turistbyråer, för det är han värd.

Programmets hemsida med recept hittar du här.

Relaterat: AB, AB.

Andra bloggar om mat, vin, Italien.

Manligt och kvinnligt – igen

Ännu en vardagsiakttagelse som jag stämt av med många kompisar som alla instämmer. Det handlar om matlagning.
När tjejer lagar mat så fokuserar de på själva tillredningen tills allt är klart. Resultatet, förutom förhoppningsvis god mat, blir att hela köket är belamrat med kastruller, stekpannor, vispar, durkslag och diverse hushållsmaskiner, allt odiskat.
När vi killar lagar mat så försöker vi att diska av och röja vartefter vi förbrukar köksredskapen.

Vilken metod är då bäst? Det är nog en smaksak såvida man inte har ”delad vårdnad” om hela processen. Att ta hand om disken efter en måltid lagad av en kille blir ju rena paradiset jämfört med tjejernas diskinferno.
Slutsatsen blir då alltså att ta ansvar för hela måltidsprocessen varannan gång. Då blir det rättvist!

Läs mer om mat och vin: AB, DN.