Visar inlägg med etikett Egypten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Egypten. Visa alla inlägg

lördag 7 januari 2012

Kultur och politik i Egypten

I min lilla miniserie om Egypten kommer här det andra inlägget som handlar om kultur och politik.

Egypten var som bekant ett av de länder där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blom.

Just precis nu häller man på att genomföra val till sitt nya parlament. Valet genomförs i tre omgångar och man har nyligen klarat av den andra.

I de valomgångar som är klara har Muslimska Brödraskapet segrat och man kan befara att med dem vid makten kan det bli svårt för kvinnorna att ta plats i samhället.

De människor jag lyckades tala politik med, uteslutande hotellpersonal, var oroliga för vad Brödraskapets inflytande skulle kunna föra med sig för turistindustrin. 
Med strängare regler kring kvinnors klädsel och alkoholservering finns uppenbara risker att den mycket viktiga inkomstkällan som turismen är kommer att sina. Förhoppningsvis är Brödraskapet så kloka att de inser vad flödet av turister innebär för landets ekonomi.

Av de oroligheter som pågår på Tahirtorget i Kairo, märks ingenting i de turistorter, Hurgada och Luxor, som jag har besökt. Det fanns i och för sig talrikt med ”checkpoints” längs vägarna, med beväpnad polis och militär, som tvingade trafiken att snirkla sig igenom, men i övrig var det lugnt.

Det enda som påminner om det politiska läget är en del valaffischer längs gator och vägar. De domineras av män med mustasch, även om en och annan kvinna faktiskt finns med.

Det där med kvinnans roll i samhället är såklart en intressant fråga. Såvitt jag kunde se så jobbar ett ytterst fåtal egyptiska kvinnor i turistbranschen. På mitt hotell såg jag bara sett en kvinnlig anställd.

Överallt annars så är det män och åter män som jobbar på hotellen, i butikerna, som poliser, som chaufförer. Det är helt uppenbart att det finns en dold resurs i det egyptiska samhället vilket är bra om den utnyttjas. Frågan är om kvinnorna kapacitet kommer att användas för att utveckla landet?

Egypten är ju ett land med fantastiska historiska sevärdheter. Tänk bara på pyramiderna i Kairo, Memnonkolosserna och Konungarnas Dal i Luxor. Inga vanliga hembygdsmuséer direkt, eller hur? 

Det borde finns stora möjligheter att utveckla turistindustrin om man gör det på rätt sätt.
De största grupperna idag kommer från Tyskland, Skandinavien och öststaterna. Inte minst från Ryssland, som ju har historiska band med landet, kommer det många köpstarka besökare. Uppenbarligen satsar egyptierna även på ryssarna framöver, exempelvis såg jag flera skyltar som erbjöd fastighetsinvesteringar även på ryska.

Att nå den gigantiska amerikanska marknaden blir såklart inte lätt, särskilt inte efter 11 september och den terroristskräck det fört med sig. Nyckeln ligger såvitt jag kan bedöma i om landet klarar av sin nyvunna politiska frihet. En religiös diktatur kommer inte att locka fler turister.

Det kommer inte heller den oerhört enerverande säljmetodik man tillämpar. För mig var det fruktansvärt irriterande att så fort man kom ur turistbussen, eller ut från hotellet, bli påhoppad av diverse säljare och inkastare som är så aggressiva och kommer så nära som de egyptiska.

Metoden går ut på att hålla upp sina varor 10 cm från turistens ansikte och försöka fånga intresset. Om man så bara stannar upp, eller svarar, så tar de detta som en köpsignal och sedan är det lika svårt att bli av med dem som en envis mygga en sommarnatt.

Jag kan förstå att det för många av säljarna handlar om att få bröd på bordet, men i längden kommer det att skrämma bort turister, inte locka flera.


Mitt första inlägg från Egypten hittar här.

Vill du läsa om mina funderingar kring Grekland hittar du dessa här.


Relaterat: DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB.


lördag 31 december 2011

All inclusive i Egypten

Jag håller precis på att bocka av ytterligare ett fenomen på min lista över erfarenheter i resornas underbara värld, konceptet med s k ”all inclusive”.

Jag befinner mig i ett av länderna där den ”arabiska våren” nyligen slog ut i full blomning, Egypten. Alla människor jag känner med mycket större erfarenhet av resor utanför Europa gav rådet att är det någonstans i världen det är klokt att resa all inclusive så är det just Egypten. Tydligen är deras bakterieflora inte på något sätt kompatibel med vår. Även om ett av de roligaste momenten med att upptäcka ett nytt land är att botanisera i det lokala köket, så är jag gammal nog att följa ett gott råd. Det fick bli all inclusive till Egypten, inte för matens skull utan för värmens och kulturens.

Hur är det då? Jovars, vid ankomst till hotellet tilldelas du ett armband som du förväntas bära hela vistelsen och som berättigar dig till den lokala maten och drycken på anläggningen.

Sedan är det fritt fram att äta från bufférestaurangerna, poolgrillarna eller hos den unga egyptiern som står och bakar pizzabitar på löpande band. Du har även obegränsad tillgång till lokalt vin, öl, läsk och den lokala spriten. Provade ”whisky” igår, den luktade målarfärg och smakade ungefär såsom jag tror att målarfärg smakar. Rom och vodka fungerar något bättre, blandat med Pepsicola. Drinken ”Red Sea Special” är rent av god.
Gästerna som till 80 % består av tyska medborgare verkar uppskatta upplägget, man kan se en och annan röd näsa framåt eftermiddagen, och det beror i de fallen inte på solen…

Är då allt inkluderat? Nja, tyvärr får man till exempel vara lite vaksam på framfusiga servitörer som erbjuder ”fresh juice”. Om du då glatt tackar ja får du strax frågan om vilket rumsnummer du har för att den nypressade juicen inte ingår i konceptet och debiteras extra.

En annan variant på samma tema är att du anländer till ditt förbeställda bord, den leende kyparen tar emot med en vinflaska i handen och frågar ifall du vill ha rött vin till maten. Intet ont anande svarar du att det skulle vara gott, och vips har han öppnat flaskan som såklart debiteras extra.

Detta skapar en del irritation och bidrar negativt till slutbetyget.
Å andra sidan finns det en hel del positiva inslag i konceptet också. Man slipper gå runt med pengar på sig och behöver definitivt inte vara hungrig eller törstig. Du kan låna diverse strandleksaker och handdukar som du vill och behöver inte betala för solstol och parasoll vilket är vanligt på många turistorter.

Att slippa hantera de lokala sedlarna och mynten har även en annan positiv bieffekt. De är nämligen en stor smittkälla och risken för ”jalla-jalla-mage” minskar därmed.

Jag tror f ö aldrig att jag haft renare händer än nu efter allt sprittvättande…
Sammanfattningsvis passar all inclusive bra för den som reser i länder med en bakterieflora som är långt ifrån vår egen eller för den som någotsånär vill ha koll på kostnaderna för mat och dryck i förhand.
Om jag själv kan tänka mig att resa all inclusive igen? Kanske om det aktuella landets klimat och kultur känns så attraktiv att jag vill offra det kulinariska botaniserandet för detta. Men i ärlighetens namn, troligen inte.

Jag återkommer om några dagar med ett inlägg om politikens och kulturens Egypten. Till dess: GOTT NYTT ÅR!

Andra bloggar om Egypten, resor, funderingar, mat, dryck, Hurghada, turism.

fredag 16 december 2011

Årets person – en maskerad stenkastare?

Tidskriften Time utser varje år ”årets person”. Man väljer tydligen någon som utfört betydande insatser samhällsutvecklingen. Förra året utsågs Facebookgrundaren Mark Zuckerberg till ”vinnare”. Bland tidigare års utsedda kan nämnas Barack Obama och Vladimir Putin.

När man i år utser ”demonstranten” till årets person, så antar jag att man avser de som i den ”arabiska våren” på ett aktivt och självuppoffrande sätt bidragit till att fälla flera diktaturer i Nordafrika. Dessa människor är naturligtvis väl värda uppmärksamheten.

Den invändning man kan ha mot Times beslut är att illustrera med en maskerad demonstrant. Det ger i alla fall mig delvis andra associationer, vilket är olyckligt.

Jag tillhör nämligen till dem som tycker att det borde vara förbjudet i en demokrati att demonstrera maskerad. De exempel vi sett på stenkastande och maskerade demonstranter, minns Göteborg, är ingenting att hylla.
Vågar man i en demokrati inte visa sitt ansikte och stå för sin åsikt, är man i mina ögon långt ifrån årets ”person”. Snarare årets huligan.

Relaterat: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, Exp.

torsdag 24 februari 2011

Nordafrika brinner

Efter att ha sett utvecklingen i Tunisien, Egypten och inte minst Libyen och andra arabstater de senaste veckorna, ställer man sig återigen frågan: Vad händer nu?

Naturligtvis har ingen något facit, men jag kan se några uppenbara alternativ:

**Den demokratiska utvecklingen

**Den islamistiska utvecklingen

**Den anarkistiska utvecklingen

**Den diktatoriska utvecklingen

För oss i Sverige kan man tycka att det demokratiska alternativet borde vara det självklara, men antagligen är det inte så enkelt.

I de länder, som exempelvis Egypten och Libyen, där man länge levat i en diktatur finns inte den demokratiska traditionen som vi fått med modersmjölken. 
Detta faktum öppnar tyvärr upp för de övriga alternativen som vi sett exempel på i flera forna kolonier i mellersta Afrika. Ett kaos där den starkes rätt gäller och där lokala krigsherrar styr med vapenmakt och terror.
En sådan situation kan i sin tur leda till nya former av diktaturer, militära eller religiösa, för att folket till slut accepterar vad som helst för lite ordning och trygghet.

Därför är det extra viktigt att världssamfundet, inte minst EU, snabbt, kraftfullt och effektivt stöder den demokratiska utvecklingen i dessa länder.

Om detta inte lyckas finns en uppenbar risk att vi på andra sidan Medelhavet har framför oss en lång period av politiskt mörker.

Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.

söndag 30 januari 2011

Vad är det som händer?

För några veckor sedan började det i Tunisien. Nu är det läget i Egypten som skapar rubriker.

Två länder som av de flesta av oss svenskar betraktats som solsäkra resmål, men som ur politiskt perspektiv inte gjort så mycket väsen av sig.

Båda länderna söder om Medelhavet har för en utomstående betraktare framstått som någon slags ”snälla” diktaturer. Kanske för att media inte uppmärksammat medborgarnas situation särskilt mycket. Speciellt inte om man jämför med andra oroshärdar i området.

Nu undrar man hur detta kommer att utvecklas? Tunisiens diktator har redan lämnat in och öppnat möjligheten till en demokratisk utveckling. Egyptens Mubarak klamrar sig, ännu så länge, kvar med näbbar och klor.

Vad man kan hoppas på är nu en kontrollerad utveckling mot demokrati med flera alternativ. Där borde EU och USA kunna spela nyckelroller genom att hjälpa till att bland annat organisera val under ordnade former.

Risken finns alltid att en typ av diktatur ersätts av en annan. Inte minst är risken överhängande att makten kan hamna hos ett ledarskap med religiösa förtecken. En annan risk är att militären utnyttjar situationen för att själva gripa makten. Det skulle i så fall inte vara första gången.

Nu vilar ett tungt ansvar på de demokratiska krafterna i världssamfundet att med fredliga medel hjälpa Tunisien och Egypten på den svåra vägen mot demokrati.


Relaterat: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.