För därimellan kommer fasta

En journalist vid namn Henrik Ennart har kommit ut med en bok som heter ”Åldrandets gåta”. I boken rekommenderar en del forskare något man kallar för korttidsfasta.

Det går ut på att man minskar, eller drar ner helt, på sitt intag av energi under 16 till 24 timmar två dagar per vecka.

Inte nog med att man kommer leva längre. Dessutom minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes, alzheimer och Parkinson.

I samma bok hävdar en demograf att hälften av de barn som föds i år kommer bli 104 år gamla.

Intressanta tankar när man vet att medellivslängden i väst under väldigt många år ökat med tre månader per år.

Teorierna föder också andra, egna, tankar.

Måste vi höja pensionsåldern för att få ekonomin att gå ihop?

Att bli gammal är en sak, men i vilket fysiskt skick är man då?

Vill man bli så gammal?

Vad händer om medellivslängden i utvecklingsländerna får samma utvecklingstakt?

Många frågor, men få svar. Själv tänker jag nog fortsätta att äta hyfsat och försöka hålla mig skapligt vältränad, så får man väl se. Redan idag skippar jag lunchen ibland. Undrar om det funkar?

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD.

Andra bloggar om mat, samhälle, träning, hälsa, forskning, välfärd, äldreomsorg, livskvalitet, funderingar.

Våldsam av datorspel?

En expertstorm har blossat upp kring frågan om man kan bli påverkad och själv bli våldsam om man lägger mycket tid på att spela våldsamma datorspel.

I ena ringhörnan Statens medieråd, i blågula byxor, som mycket klargörande säger: ” Vår slutsats är att det inte finns några bevis för att man blir våldsam av att spela datorspel, men vi utesluter inte att det kan ligga något i det.”

I den motsatta ringhörnan, i gröna byxor, återfinns tre forskare vid Karolinska institutet. De kritiserar Statens medieråd för att gå i spelindustrins ledband, och pekar på att det finns studier som säger att våldsamma datorspel visst ökar sannolikheten för aggressivt beteende.

Den högintellektuella pajkastningen är i full gång. Men är de egentligen oense?

Jag inte läst vare sig Statens medieråds rapport, eller de studier som experterna från KI hänvisar till, men jag har arbetat så mycket med ungdomar så jag dristar mig att ha en egen teori i tvistefrågan.

Jo, jag tror faktiskt man kan bli våldsbenägen av att spela för mycket våldsamma datorspel, eller genom att se för många rena våldsfilmer.

Men, och det här är ett viktigt men, bara om man har sin bakgrund i en otrygg miljö. Har man växt upp i en familj där våld förekommer regelbundet eller i en familj som inte förmår sätta gränser för barnen, då tror jag visst att medial våldskonsumtion kan öka eller starta ett aggressivt beteende.

Är man däremot uppväxt i en kärleksfull miljö där de vuxna sätter tydliga gränser och själva är positiva föredömen, är min uppfattning att medialt våld inte påverkar ett barns beteende. Det kan möjligen verka fördummande, men det är en helt annan diskussion.

Tycker man att ens barn tillbringar för mycket tid med datorspel kan man göra som en avlägsen bekant till mig gjorde. Han installerade en strömbrytare i sitt sovrum som bröt strömmen till barnens datorer! Game over styrdes alltså av farsan! Det kallar jag att sätta tydliga gränser!


Relaterat: DN, DN, SvD, AB, AB, AB, Exp.

Andra bloggar om barn, ungdomar, film, media, forskning, våld, datorspel.