Polisen ska inte skjutsa fyllon

Jag har några gånger tittat på realityserien ”Tunnelbanan” som visas på kanal 5. I serien får man följa de många ordningsvakter som ser till att Stockholms kollektivtrafik blir en trygg och säker plats för alla resenärer.

Man får se hur operatörerna på trygghetscentralen får in samtal om olika ordningsstörningar i tunnelbanan och hur sedan ordningsvakterna ingriper i olika situationer.

Jag har långt ifrån sett alla avsnitt, men en sak kan jag konstatera. Uppåt nittio procent av de ingripanden som ordningsvakterna gör handlar om människor som är påverkade av alkohol eller narkotika. I en del av fallen hanterar vakterna de störande människorna genom att avvisa dem från tunnelbanan, men i många fall tvingas de till ett omhändertagande. 

Ofta görs dessa omhändertaganden för att personen i fråga är allt för påverkad och därmed utgör en fara både för sig själv och för andra resenärer.

Efter att ordningsvakterna rett upp situationen och omhändertagit personen larmar trygghetscentralen polisen som får hämta upp den omhändertagna för vidare transport, oftast till polisstationen för tillnyktring eller avtändning.

Jag har naturligtvis ingen statistik på hur ofta det handlar om att någon alltför påverkad måste hämtas av polisen, men känslan är att det går åt många timmar per dag till den arbetsuppgiften.

Varför ska polisens knappa resurser användas till att skjutsa fyllon till polisstationen? Ett obegripligt slöseri med utbildade poliser som skulle kunna lägga sin tid på att lösa och förebygga grövre brott.

En effektivare hantering borde vara att ordningsvakterna skjutsar de omhändertagna till polisstationen där en polis får göra den slutgiltiga bedömningen hur personen ifråga ska hanteras vidare. På så sätt äventyras inte rättssäkerheten för den som omhändertas. I de, förmodligen fåtal, fall där polisen inte delar ordningsvakternas bedömning får den omhändertagne helt enkelt släppas i anslutning till polisstationen. 

På det sättet frigörs viktiga resurser till riktigt polisarbete. Och det ska gudarna veta att de resurserna behövs.

Självklart ska polisen tillkallas när så krävs för grövre brottslighet i trafikmiljön, men uppenbarligen är dessa tillfällen relativt få i sammanhanget.

Mitt förslag står inte heller i motsats till det behov av tunnelbanepoliser som finns i Stockholms kollektivtrafik. De ska ju verka i trafikmiljön, inte heller de lägga sin tid på att skjutsa fyllon.

Den merkostnad för de ordningsvakter som ombesörjer dessa transporter borde dessutom uppvägas med råge av de timmar som frigörs för riktigt polisarbete. Alla är vi väl överens om att polisen behöver mer resurser?

Andra bloggar om tunnelbanan, Stockholm, kollektivtrafik, trygghet, brottslighet, polisen, ansvar, samhälle, missbrukare, politik.

Hamnar Jimmie på ”Skurkbase” nu?

I veckan lanserades en tjänst på nätet där man kan få reda på om grannen eller någon annan man är nyfiken på, är dömd för brott.

Tjänsten utnyttjar vårt öppna samhälle genom att publicera offentliga handlingar. Det enda man gör är att samla in informationen och göra den sökbar. I grund och botten en smart affärsidé som påminner om forna tiders "Taxeringskalender".

Om det inte vore för innehållet! Har man inte sonat sitt brott när straffet är avtjänat? Borde samhället inte ge människor en andra chans? Ur både etiskt och moraliskt perspektiv kan man starkt ifrågasätta tjänsten.

Dessutom har det visat sig att både avlidna personer och sådana som har frikänts i högre instans, fortfarande står med. Sidan publicerar nämligen bara information från våra tingsrätter.

Utgivaren gömmer sig bakom ett s k utgivningsbevis, vilket ger dem i princip samma grundlagsskydd som en tidning.

Grundlagen om yttrandefrihet stiftades för länge sedan, långt före den tekniska utvecklingen som stavas Internet. Därför kan det vara en god idé att se över lagen utifrån dagens förutsättningar. Nu kommer det inte att stoppa den här tjänsten, men jag tror inte den kommer överleva särskilt länge ändå. När nyfiken lagt sig, kommer kundunderlaget sina och därmed bolagets intäkter.

I veckan har även Sverigedemokraterna anklagats för att ha sökt, och fått, bidrag till ett kvinnoförbund som, enligt uppgift, inte existerade vid ansökningstillfället. Det vore inte första gången bidrag delades ut på felaktiga grunder.
De politiska ungdomsförbunden har ofta anklagats för att frisera antalet bidragsgrundande medlemmar.

Uppenbarligen krävs en bättre kontrollprocess innan den här typen av bidrag betalas ut. Vi får väl se hur det har slutar, men en sak skiljer SD från övriga partier.

En sådan här ”affär” skulle i övriga partier leda till dålig PR och i förhoppningsvis en intern skärpning. I SD:s fall riskerar det tyvärr bara att späda på partiets martyrgloria som säger att ”alla är emot oss”.

Därför är det så viktigt att vi faktiskt tar debatten med SD kring politiska frågor, och inte nöjer oss med tystnad och att säga fy skäms, när sådana här saker inträffar.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

Andra bloggar om politik, samhälle, media, SD, funderingar, internet, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, demokrati, yttrandefrihet, Val 2014.

Om papperslösa plankare

De senaste dagarna har det rasat en skarp debatt om polisens kontroller av människor i en påstådd jakt på s k papperslösa.

Tyvärr har diskussionen kantrat från frågan om polisens arbetsmetoder till en hätsk debatt om rasism.

Självklart ska ingen människa i Sverige behöva visa legitimation enbart på grund av sitt utseende. Jag tror inte någon vettig person tycker något annat.

Om man däremot, såsom jag har uppfattat syftet, kollar folk som plankar i tunnelbanan så gör ju polisen bara sitt jobb. De som plankar i kollektivtrafiken inget annat än parasiter på vårt gemensamma välfärdssystem. Om man s a s på köpet finner människor som inte har rätt att vistas i vårt land, så har jag svårt att se problemen.

Egentligen är begreppet papperslösa väldigt missvisande. Det rör sig faktiskt om människor som trotsar vårt rättssystem, som i en lagstiftad process faktiskt avslagit deras förfrågan att få stanna här.

Är det så att processen inte fungerar så är det den vi ska ändra, inte acceptera människors lagtrots.

Naturligtvis finns det särskilt ömmande fall, men även där finns det regler som ger dem viss möjlighet att ändå få stanna.

Jag tycker det är synd att en viktig debatt har spårat ur. En spade är en spade och inget annat.

Relaterat: AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN.

Andra bloggar om plankare, polisen, papperslösa, asyl, invandring, lagar, funderingar, rasism.

Kling och Klang i tingsrätten i Södertälje

Den stora rättegången mot det kriminella Södertäljenätverket måste tas om. Orsaken är att en av nämndemännen visat sig varit jävig, eftersom han samtidigt suttit i polisnämnden i Södertälje.

Målet har hittills kostat 200 miljoner och nu måste förhandlingen i tingsrätten alltså tas om. Dessutom är det sannolikt att det, oavsett utgången, kommer överklagas till hovrätten också denna gång.

Man tar sig för pannan! Finns det ingen checklista när man tar ut nämndemännen (och –kvinnorna)? En checklista som både domare och den enskilde nämndemannen kan studera och kontrollera? En checklista som talar om vad som gäller i detta fall.

Skandal om det inte finns! Skandal om det finns, och de berörda inta använt den! Skandal att de modiga vittnena tvingas göra om hela proceduren igen! Och, faktiskt, skandal att de åtalade inte kan få börja tjäna av sina straff eller friges, om så är fallet.

Tänk vad många vardagsbrott man kunnat lösa för de pengarna. Min partikompis Maria Abrahamsson, får här en massa vatten på sin kvarn. Hon vill nämligen avskaffa systemet med nämndemän. Kanske har hon rätt?

Jag erbjuder mig att på stående fot fixa en checklista för ett litet konsultarvode bestående av bara 2 % av den totala kostnaden. Växelpengar i sammanhanget…

Relaterat: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om rättsstat, Södertälje, samhälle, rättssäkerhet, kriminalitet, demokrati.

Priset för en rättsstat

Det går inte en dag utan att det kommer nyheter kring fallet med Thomas Quick. Nu senast är det före detta justitiekanslern Göran Lambertz som i en debattartikel hävdar att Quick trots allt är skyldig till två mord. Detta trots att han friats för alla tre morddomar som han hittills fått resning för.

Jag kan naturligtvis inte bedöma sakfrågan, skyldig eller inte, men kan som så många andra misstänka att det på vägen begåtts ett antal fel i hanteringen av anklagelserna mot Quick.

Det jag däremot kan konstatera är att jag är glad att leva i en rättsstat där det faktiskt är möjligt att reda upp den här typen av komplicerade fall, även om kostnaderna för både Quick och samhället är enorma. Det är något som karaktäriserar en riktig rättsstat.

I Norge pågår ju processen mot massmördaren Breivik, och man kan bara ana vad detta kostar det norska samhället.

Hade Quick och Breivik levt i länder med godtyckliga rättssystem, typ Vitryssland, Kina eller Nordkorea, hade de förmodligen för länge sedan varit inlåsta och nyckeln bortkastad, om de överhuvudtaget varit i livet.  

Det finns säkert en hel del människor även här som tycker att både Breivik och Quick förverkat rätten till sitt eget liv, men då är man ute på väldigt hal is. För var går gränsen? Ett mord? Två mord?

Själv är jag som sagt glad att jag lever i en rättsstat och inser att priset, även om det är högt, är väl värt att betala.

En liten fundering till sist. Media skriver: ”Som numera heter Sture Bergwall”, i sina artiklar. Jag antar att Quick bytt namnet för att det blivit så infekterat och besudlat genom åren, och det i en framtid inte skulle fungera att leva ute i samhället som Thomas Quick.

Antagligen har media stämplat även hans nya namn för alltid, så kommer han någonsin ut, lär han få byta igen.

Relaterat: AB, AB, DN, SvD, SvD, Exp, Exp.

Andra bloggar om rättsstat, Vitryssland, samhälle, rättssäkerhet, Kina, demokrati, Nordkorea, Thomas Quick.