![]() |
| Exempel på politisk konst. |
När jag börjar fundera på saken så kan jag inte på rak arm
komma på en enda artist, författare eller konstnär med samhällsengagemang, som
öppet och medvetet tar ställning politiskt för något man skulle kunna kalla en
borgerlig livssyn. Jag kan inte påminna mig att en enda gång läst eller hört
något uttalande för arbetslinjen. Vad beror det på?
Det finns såklart dansbandslåtar, melodifestivalpop och
deckare av olika slag, men de räknar jag som ren underhållning utan särskilt
djupa värderingar.
På vägen hem från Liljevalchs lyssnar jag på Ulf Lundells senaste
skiva. (Ja, jag måste erkänna att jag fortfarande lyssnar på honom…). I en av
låtarna återfinns textraderna:
”Dom har kvinnornadom har flytetJag har en plånbok fylld avingenting och en plats i Fas 3”
Vad vet Ulf Lundell om Fas 3? Förmodligen bara sådant han
läst eller hört om, ifrån vänsterorienterade journalister. Han har länge levt
gott på att den arbetande medelklassen köpt hans skivor, läst hans böcker och gått på hans
konserter. Varför så omotiverat bitter, Uffe?


I går hörde jag en intervju med den gamle kommunisten Mikael Wiehe. Han ska ge ut en skiva med ”protestsånger mot den sittande regeringen”.
Under alla år med S-regering, hittade han inget att
protestera mot där? Nej, då var det internationellt fokus. Nicaragua, Chile
eller något annat land, långt ifrån Sverige.
Förra veckan såg jag i SVT:s Debatt en diskussion om anslag
till fria teatergrupper i Stockholms Stad. En kvinnlig teaterdirektör fasade
för att hon numera tvingas tala om vad de skulle göra med de anslag som
tidigare betalats ut fortlöpande. ”Det är ju bara 900 000 vi talar om”,
var ett argument mot att redovisa i förväg.
Man tar sig för pannan. Det vore ju tjänstefel av politiken
att inte kräva in någon form av plan eller budget innan ett anslag betalas ut.
Jag kan lugna mina läsare från Tyresö med att här betalar vi
inte ut några löpande anslag överhuvudtaget. Här måste alla ansökningar om
kulturbidrag följas av en genomarbetad budget.
Det finns säkert kulturpersonligheter av olika slag som inte
har politiska vänstersympatier. Men antingen får de inte genomslag i media,
eller så vågar de inte uttala dessa av rädsla för den kritik som de riskerar
att få ifrån sina högljudda kollegor.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.
Jag hoppas verkligen att några av dem vågar ta bladet från munnen under detta år och övertyga mig om att det finns kulturarbetare som faktiskt vågar stå upp för ett samhälle som genomsyras av den enskilda människans egenmakt.
Andra bloggar om kulturpolitik, samhälle, kultur, , ekonomi, konst, Tyresö, Liljevalchs, bidrag, Ulf Lundell, funderingar, Mikael Wiehe, Alliansen.


