Hur jämställda är vi?

World Economic Forum (WEF) har kommit ut med en rankinglista över vilka länder som är bäst på jämställdhet mellan könen.

Island toppar listan, följt av Finland, Norge och Sverige. I botten återfinns länder som Jemen, Pakistan, Iran och Saudiarabien.

Rapporten jämför bland annat ekonomi, hälsa, utbildning och politiskt inflytande. En dröm för en statistiker att grotta ner sig i.

 Jag noterar att Sverige ligger i topp när det gäller demokrati på riksnivå. Vi har flest antal kvinnor i vårt parlament (då räknar jag inte diktaturen Kuba) och näst flest antal kvinnliga ministrar. Den dagen vi får vår första kvinnliga statsminister kommer vi stiga ytterligare på rankinglistan.

Just det tror jag är ett viktigt inslag i det fortsatta arbetet. Med kvinnor på toppositioner synliggör vi att detta är helt naturligt samtidigt som unga tjejer får förebilder. Tjejerna vet också att det inte handlar om kvotering utan kompetens och lämplighet.

Jag tror nämligen inte alls på att man kan kvotera fram jämställdhet. Däremot kan man synliggöra snedfördelningar och stimulera kvinnor att söka höga befattningar. Morötter istället för piska, alltså.

Det är också viktigt att stimulera kvinnligt företagande. RUT-reformen har skapat massor med företag som startats och leds av kvinnor. Inte minst kvinnor med invandrarbakgrund som annars kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Att stoppa RUT vore förödande för den utvecklingen.

Några andra iakttagelser från WEF-rankingen är att sekulariserade länder i allmänhet har kommit mycket längre än länder med stark religiös styrning av samhället. Därför är det lite förvånande hur Irland med sina rigida abortlagar kan ligga så högt som på plats 6.

Vi ska naturligtvis inte slå oss för bröstet när vi ser Sveriges placering på listan, utan fortsätta jobba mot full jämställdhet.  Men jag kan också konstatera att internationellt sett ligger vi skapligt till.

När är vi då klara med arbetet för fullständig jämställdhet mellan könen? Ja, förmodligen när den här typen av undersökningar inte behövs längre. I Sveriges fall kan man möjligen se målet framåt i tiden, men för kvinnorna i Pakistan och Iran kommer behovet att mäta och synliggöra finnas under lång tid, tyvärr.

Därför beklagar jag att den skjutna Malala Yousafzai inte fick Nobels Fredspris. Det hade varit en tydlig signal till alla bakåtsträvare och kvinnoförtryckare.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB.

Andra bloggar om politik, demokrati, religion, jämställdhet, aborter, Irland, samhälle, Sverige, diktatur, RUT, Malala Yousafzai.

Boktips - Mangon som sprängdes

Den här boken spinner ett nät av betraktelser och historier runt en verklig händelse, flygolyckan i Pakistan 1988 som bland annat dödade landets dåvarande president, general Zia ul-Haq. Eller var det verkligen en olycka?

Författaren, Mohammed Hanif, har åstadkommit en verkligt underhållande satir som inte undviker några svåra ämnen. Vad sägs om sharialagar, manlig homosexuell kärlek i en islamistisk stat och maktfullkomlighet i en spännande och tänkvärd blandning.

Boken handlar om Ali Shigri som är flygkadett i pakistanska armén. Hans far, som var en högt uppsatt militär, har officiellt begått självmord, men Ali tror inte på den versionen och söker sanningen på olika vägar.

En del har jämfört boken med Moment 22, men jag tycker den här är både lättare och smakligare att ta till sig. Den fick mig både att fundera över ämnen som är verkligt aktuella, samtidigt som jag kom på mig själv med att småflina för mig själv, så där skönt när man läser de träffsäkra kommentarerna.

Jag kan verkligen rekommendera boken. Köp den eller låna den, men läs den. Du kommer inte att ångra dig!

Relaterat: DN, DN, SvD, SvD, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Pakistan .

Fega avskum

Talibaner har tagit på sig skulden för det avskyvärda mordförsöket på en 14-årig pakistansk flicka. Flickan blev internationellt känd då hon som elvaåring 2009 började blogga för BBC, om livet under talibanskt styre. Hon nominerades 2011 till det internationella barnfredspriset.

Det är inte första gången som talibanerna med våld försöker hindra flickor i området att gå i skolan och skaffa sig en utbildning, utan det här är något som sker systematiskt.

När man ger sig på en liten flicka och försöker mörda henne för att hon yttrat sig om livet under talibanernas förtryck, måste betyda att de upplevt henne som ett hot. En 14-årig flicka?

Fega avskum är vad de är! Vuxna karlar med Kalasjnikov mot småflickor! Modigt!

Vad kan man då göra åt problemet? Den första tanken, med reptilhjärnan, säger våld. Att göra som Ronald Reagan en gång sa om konflikten i Palestina, när han inte visste att han spelades in: ”Bomba skiten ur dem, och gör hela området till en stor parkeringsplats”.

Självklart löser inte våld, problemet utan jag tror mer på utbildning. Naturligtvis utbildning för flickorna, så att de får samma chanser som pojkarna, men även utbildning för pojkarna. Det behövs så att de inte växer upp till samma trångsynta män som sina fäder. Ett mödosamt och långsiktigt arbete, javisst, men det tar tyvärr tid att bryta ner en hel kultur av okunskap som byggts upp under århundraden..

Jag skulle gärna se att det bistånd som lämnas till de länder som har dessa problem, villkoras på den här punkten. Ingen utbildning – inga pengar till andra projekt.

Idag är det den första internationella FN-dagen för flickor och deras rätt till att besluta om sitt eget liv. Det handlar både om hur utsätts för dubbel diskriminering gentemot både deras ålder och kön, vilket gör dem speciellt utsatta, och hedersrelaterat våld och tvångsgifte.

Att den dagen behövs, mycket mer än de flesta andra ”dagar”, visar tyvärr den här tragiska attacken alltför väl.

Ett annat inlägg i samma ämne hittar du här.

Relaterat: DN, DN, DN, AB, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om talibaner, Pakistan, FN, jämställdhet, Afghanistan , religion, förtryck.